av Emmeli | dec 13, 2013 | Familj och Vänner, Jag och M, Musik
Luciamorgon.
Högst svårbeskriven.
Igår slog regnet som spön i backen och all snö var i princip borta. Sorg i norrnorr, alltså. I morse vaknar vi till ett helt magiskt vitt täcke av snö. Lycka! Och mitt i sörplingen av mannagrynsvällingsfrukosten, får jag en idé. Mannen nappar som vanligt och vi börjar repa in ett kort, men intensivt, luciaprogram. Tvåstämt såklart. Och med såna där tjatiga verser emellan varje låt. Precis som det ska vara.
Och med den idén blev morgonrundan så hysteriskt mycket roligare än vanligt, när vi hade ett uppdrag på vägen; att lussa för vännerna. Klart man ska lussa när det är lucia. Så, med ljus och tändare och ett munspel att ta ton med, knatade vi iväg.
Otrooooligt pirriga i magen stod vi utanför dörren och väntade på att dom skulle öppna. Men, är det fredagen den 13e så verkar det som att man ska ha liiiiite otur. Dom var inte hemma. ”Hade gått för tre minuter sedan”. Det fick vi reda på eftersom vi istället ringde och framförde vårt budskap. Det var såklart tråkigt att dom inte var hemma. Men det gjorde ändå inte så mycket. Vi hade så himla roligt på vägen och det kändes som det viktigaste. Och lussade gjorde vi ju. Om än för oss själva 😉
En bild på luciatåget mmsades till vännerna. Sen gick vi vidare. Och konstaterade, att det är bra att ha det där kvar. Barnasinnet alltså.
Önskar Dig en fin Lucia-dag!
Mannen och jag är lediga tillsammans idag. Det var så galet längesedan vi hade en helledig dag tillsammans. Jag kommer inte ihåg senast faktiskt. Så idag firar vi. Med julkonsert (med ett riktigt luciatåg ;)) och finlunch på stan!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 12, 2013 | Hem och Inredning, Träning
Nu är det torsdagkväll, på riktigt.
När jag kom hem i eftermiddags så rasade jag ihop i en hög i soffan. Åt mellis och sen tvärsomnade jag i några minuter. Hade jag gått på känslan, så hade jag stannat där för resten av kvällen. Men jag hade ju en plan, som jag visste skulle göra mig gott. Jag drog iväg och simmade, längd på längd på längd. Jag njuter så, där i vattnet, när jag känner mig precis som vanligt i kroppen. Jag kan liksom inte ana att jag har en stor mage. Och jaaaa, jag veeet. Den kommer bli så himla mycket större och blablablabla. Jag tycker den är stor redan nu, sådetså. Men jag älskar att simma och simmade även idag ihop 1500 meter. Stolt, nöjd och skönt trött i kroppen efteråt.
När jag kom hem igen var varken jag eller M särskilt sugna på att laga mat. Det blev helt sonika en fiberhavregrynsgrötsmiddag (Jädrar vilket långt ord! ) innan vi sa in i dimman, vi ses i soffan sedan! och gjorde torsdagsstädningen tillsammans. Så, med ljus tända härs och tvärs i den nystädade lyan, ses vi nu i soffan. Proppar i oss apelsiner och pratar med Liten.
Jag ääälskar den här känslan av torsdagkväll. Och imorn är det fredag och det kommer inte bli nån pjåkig sådan, det bara vet jag.
GODKVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 12, 2013 | Okategoriserat
Nu har jag jullov!
Såhär ser ett megatrött preggo ut, som precis checkat ut. Lycka! 😀
Nu har jag jullov. Åh, tackarr!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 12, 2013 | Emmeli funderar, Liten i magen, Musik, Träning
Hej i torsdagen!
Idag är jag glad.
Glad för att jag har den där helt fantastiska julkonserten, som jag var på igårkväll, kvar i kroppen. Glad för att jag kan skratta för mig själv, åt dom drömmar jag drömt inatt. Det låter som en nyårsrevy ungefär, tyckte mannen när jag försökte återberätta i morse. Jag hann bland annat vara iväg på en snorkelresa med min morbror S och moster G, mamma och pappa. Vattnet lutade vilket var hysteriskt drygt, eftersom vi dessutom bodde däri. Men pappa var i vanlig ordning überpositiv och påstod att det där skulle man vänja sig med, efter ett par dagar tänker man inte på det. Och föda barn har jag också hunnit inatt. Och glömma bort att amma under dom första dagarna. Men, jag kom på det till slut. Och det var ju tur. Ja, och sen är jag glad för att jag varit ute på en morgon-pw med bra musik i öronen. Och allra gladast, det är jag nog för att jag idag gör mina sista grejer i skolan innan jul. Nu har jag det bara runt knuten. Jullovet.
Isigt och halkigt. Med broddar tar jag mig fram överallt. Idag upptäckte jag att vi vuxit. Jag och Liten alltså.
Nu ska jag sticka iväg upp på skolan, hejjahejja!
HA EN BRA TORSDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 11, 2013 | Emmeli funderar
Och där…
…skickade jag in den färdigskrivna praktikuppgiften som jag knåpat på under ett tag. Egentligen ingen svår eller särskilt stor uppgift. Men dryg liks förbaskat och den måste göras när minnena ifrån praktiken är färska. Med kolahjärnan som jag besitter, så känner jag mig galet nöjd över att nu vara klar. Alltid samma sköna känsla när man får skicka in en uppgift/arbete/rapport. Jag älskar att säga ”Check!” 😀
Dessutom har kommit in i ett stim där jag vill ha ordning och reda på torpet. Ja inte bara det vanliga, att jag är tokig i skurmedelsdoft och älskar när det är bortplockat, blänker och är nystädat. Nä, mer att det ska vara ordning och reda även där det inte syns. Sortera noter, rensa bland bilder, städa i klädkammaren och kasta, kasta, kasta. Precis så.
Så idag har jag, förutom skrivit färdigt praktikuppgiften, tränat tills svetten droppat, traskat på stan för lite julefuffens och en lunch-dejt med min man… också hunnit med min nya favoritsyssla; rensa och kasta. Lyan ska helt enkelt bli beredd på en till familjemedlem. Den som är så vild i min mage att jag undrar om det lilla livliga livet är på väg ut, redan nu.
Och nu laddar jag för det här; en kväll med Gospel, sväng och julstämning. Har du möjlighet, kom du med! M har shoppat ny snygg skjorta och fluga till ikväll. Så jag lär dreggla. I vanlig ordning.
En onsdag med kolahjärna, behöver inte betyda en dålig onsdag. Tvärtom! Tacksam är jag.
Ha en fin kväll!
Kram/lillafrun
Otrooooligt pirriga i magen stod vi utanför dörren och väntade på att dom skulle öppna. Men, är det fredagen den 13e så verkar det som att man ska ha liiiiite otur. Dom var inte hemma. ”Hade gått för tre minuter sedan”. Det fick vi reda på eftersom vi istället ringde och framförde vårt budskap. Det var såklart tråkigt att dom inte var hemma. Men det gjorde ändå inte så mycket. Vi hade så himla roligt på vägen och det kändes som det viktigaste. Och lussade gjorde vi ju. Om än för oss själva 😉
Senaste kommentarer