av Emmeli | maj 20, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Musik, Träning
Och så var det kväll.
Jag sitter i köket och har precis ätit middag. Köttfärsbiffar och sallad. Och hinkvis med vatten. Jag är så förbenat törstig hela tiden. Och idag är jag både törstig och trött. Fantastiskt trött, faktiskt. I huvudet. Dagen har ju, för första gången på 3 månader, innehållit timmar på skolan. Väldigt roligt, men oj vad ovant det kändes. Under föreläsningen på förmiddagen så sov Liten och när det började närma sig matdags kom pappan och lilla prinsen. Jag fick ett sms där det stod ”vaknar<3”. Och ut som jehu flög jag ur föreläsningssalen, ut till han som jag längtat mig galen efter . Ur munnen kom orden Bbbbääbiis!! Mamma är här nu!! Folket i foajén måste trott att jag var galen. Och jag säger inget om den saken. Jag säger bara som det är. Jag är galen i honom, min älskade miniman.
Tre dagar av måste-fix är alldeles lämpligt, faktiskt lite smygroligt, trots att det är examinationer på g. Det har ju med dom där vännerna att göra. Dom vi lunchade med på kåren idag. Det var Litens första kårlunch. Och som den musikbäbis han är, svidande han om till ny blöja, i ett övningsrum, såklart. Och sen for han från den ena vännens famn till den andra. Och det värmer i hjärtat att se; han är älskad, lille S.
Mina älskade rullade sedan hemåt medan jag och kompanjonen kämpade på lite till. Sen drog jag hem. Och jag vet inte hur många pussar dom där gosiga minikinderna har fått sedan jag ramlade innanför dörren. Det är det enda jag har gjort sedan jag kom hem.
Älskade handen i min.
Sen har jag varit ute på en löprunda i skogen också. Och! Hör på det här: yogat. Jaa… jag har kommit på att det nog kanske är bra för mig. Jag är ju så himla hyper av mig. Att andas låååångsamt (får lite fnoskler av att bara skriva ordet långsamt… ett tecken! Yoga är bra för mig.) och inte bara göra träning som innebär maxpuls och massa galna hopp, blodsmak och sånt, jag tror på det. Det också, alltså! Yoga. Ja vem vet, kanske min nya grej? Jag började med solhälsningen. Den kan jag sedan förut. Men lite bortglömd var den delvis, så mannen drog ut en beskrivning åt mig. Med bilder och text och hela faderittan. Första varvet höll jag på att dö. Ja,för innan jag hade läst varje positionsbeskrivning, där varje mening började med antingen andas in eller andas ut, följt av en lååång beskrivning av hur man tog varje position…så var jag typ lila i ansiktet. Det småblåste lite, så papperna flög. Jag höll ändå andan. Myrorna bet mig på fötterna. Jag började känna hur arga Lilla-My-typen klev fram. Kände mig också lite småskum som stod där ute på gräsmattan, flåsandes, ja menar; aaaandandes luuugnt. Men annars! – så gillade jag det! Och till slut fick jag lite flyt på det hela. Och efteråt kände jag mig inte lika snart-kommer-kanske-åskan-tung i huvudet.
Och nu ska jag fira med en dusch och en lugn kväll. Det är ljuvligt väder ute. Kvällssolen är vacker, graderna varma, det grönskar så det knakar, fåglarna sjunger, himlen är blå. Ja, du förstår. Ljuvligt.
Min tisdag alltså. Den har innehållit lite av varje, kan man säga.
Ha en god kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Vilken dag det var igår.
Du vet en del, men inte allt. Vi skulle ju iväg på lyx, som jag sa. Middag hos gullvännerna. Och attt bara få gå bort en vardag och få middagen serverad, är ju lyx. Men att middagen nu visade sig vara i klass med Nobel och jag och mannen grämde oss lite över att han inte hade knutit på sig slirren och jag inte kammat håret lite noggrannare. Det var ju bara för lyxigt för att vara sant. Och gott.
Det. Var. Så. Gott.
För det första; att promenera längs med vattnet dit. I den ljummaste eftermiddagen som lillastaden, hittills i år, har bjudit på. Jag kunde inte se mig mätt på allt det så-grönt-som-det-bara-är-den-här-tiden-på-året-gröna. Den där blåa himmelen och så det där färska, gröna. Jag stannade en sväng och bara andades och blundade. Mannen sa lite retsamt vad gör du nu då? Nå töcke den yoga eller? Jag njuter, svarade jag. Den här tiden är helt ljuvlig, men har en tendens att bara säga svisch.
Så, vi gick där, som två flåsande typer och lät vårdoften sätta bo i näsan på oss.
Sen kom vi fram. Till gullvännerna. Och där serverades vi världens brakmiddag. Förrätt: ljuvlig räksoppa. Varmrätt: Egenfjällfiskad röding. Efterrätt: Creme brulee.
Alltså, jag höll på att smälla av. Min mor skulle varit nära mig, hon brukar sitta och titta på mig när jag äter något som jag tycker är himlagott, åh, nu ser jag att du njuter! brukar hon säga. Och det hade hon fått upprepa typ 1000 gånger igårkväll.
För andra gången i livet åt jag creme brulee. Så makalöst gott! Och som om det inte vore nog. Så fick vi paket också, både jag och mannen. Vi hade tydligen varit snälla och hjälpt till med en grej, något jag och mannen bara tyckt varit roligt att kunna hjälpa till med, men som betytt mycket för gullvännerna. Så fint, alltså. Med vänner och den där grejen att kunna hjälpa till.
TACK tack tack, sa vi. Och sen rullade vi hemåt. Ja, en av oss i alla fall. Mamma och Pappa Gringos gick faktiskt. Tog längs-vattnet-vägen även på hemvägen. Och det var lika vackert då. Alldeles stilla, stilla. Och tyst. Bara några kvällspigga fråglar som kvittrade. Och så vi; snurriga familjen. Jo, precis; veckan hade knappast kunnat börja bättre.
Och idag fortsätter den, veckan menar jag. Med en tisdag, där regnet hänger i luften och vi gnuggar sömnen ur ögonen. Jag är otroligt mör i kroppen och går och mumlar för mannen en bastu. en massage. ett varmt bad…vore skönt för denna kropp. Det hinns inte nu. En dusch, ja! Och sedan väntar frukost, bäbismys och sedan ska vi iväg på lite måste-fix. Men vi följs åt, hela familjen. Det blir roligare så, helt enkelt. Liten har lovat att viska till mamma när han hungrig. Viska. Han är ju som han är den där minimannen; ljuvlig.
Ha en bra dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 19, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Musik, Tips på träningspass, Träning
Det är måndag och vi har börjat på en ny vecka.
Att vara Liten-ledig är det bästa jag vet; att få starta morgonen med en varm, gosig bäbis mot den fortfarande nattvarma kroppen. Mötas av ett leende, det där som gör att jag smälter och känner hakunamatata-känslan; inga bekymmer!
I övrigt har jag börjat ”operation städa mina egna garderober”. Typ hur tråkigt som helst. Men nödvändigt. En bit på väg är jag nu; en stoor kasse kläder får hamna hos någon som behöver dom mer än jag. Men en bit i taget, jag blev rätt fort less. Skrev ihop ett träningspass på en illrosa lapp istället. Sa till mannen nu kör vi! och så gjorde vi det. Ett tabata-pass, med massa upphopp och skit. Ja, skit. Det var så nedrans jobbigt. Som vanligt. Och gårdagens Emmeli-får-en-idé-och-måste-testa-ifall-hon-klarar-det-grej, gjorde nog inte att dagens pass kändes lättare. Om jag säger så. (Vad det var? Att göra 10 burpees följt av 30 sekunder rak planka. 10 gånger. 100 burpees och totalt 5 minuter plankan. Så snabbt du kan. Alltsåå… man kan nog söka hjälp för såna där idéer. Men! Jag klarade det! :D)
Ifrån dagens träningspass. Den här övningen var skön i kombination med burpees. Ha ett föremål och för det runt dig. Bra styrkeövning för rygg, men också skön rörlighetsövning för axlar, rygg, skuldror. Orkar du hålla upp benen ifrån marken så blir det ännu lite jobbigare!
Jag älskar att träna intensivt, då behöver inte ett träningspass ta så lång tid. Det är helt lugnt att kombinera träningen med övriga livet, liksom. Det övriga livet som idag bestod av en träff med kompanjonen. Vi förberedde oss inför vad som komma skall senare i veckan. Kan du tänka dig, att jag, amningshjärnan själv, ska stå och prata om annat än Liten, blöjor, våtservetter, snuttetrasa, bäbisgos…? Nä, inte jag heller. Vilken himla tur att jag hann fullfölja planen, den med att hinna jobba undan allt förrutom bara det sistasita (det som inte går att göra i förväg) innan Liten anlände. Det vette katten hur det hade gått annars. Jag är ju så himla inne i bäbisbubblan, fortfarande. Och det är ju precis så jag vill ha det!
Amningshjärnan i egen hög person.
Hon sitter just nu ute på trappen med en kaffekopp bredvid sig. Vääldigt skönt faktiskt! Liten sover i vagnen. Jag längtar efter honom. Han vaknar nog strax, jag brukar känna det i kroppen. Framtill dess ska jag njuta här. Vi har sommar idag. Och ikväll ska vi iväg på lyx.
Finmåndag!
Hoppas, hoppas att du också har det bra!!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 19, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Nu blir det sådär igen…
…det stockar sig liksom. Ja, nä, inte där. Utan i bröstet. Nä inte det bröstet. Det där andra, det som skyddar hjärtat och det som ibland gömmer orden, på det där viset som jag vet betyder
något mer. Antingen kan det vara något som är så jobbigt att det är svårt att prata om. Eller som nu, när det är för bra för att vara sant och det enda man får ur sig är den var bara så hiimla bra.
Helgen alltså. Den som avslutades igår och idag tas vid av en måndag som ju kan vara början på en finfin vecka. Om än lite småjobbigt pirrig av olika skäl, men planerna för veckan gör att jag har goda förhoppningar. Men i alla fall.
Helgen.
Den var bara så hiimla bra. Och jag har svårt att säga varför. Vi gjorde egentligen inget särskilt, inget spektakulärt. Inte något artsydartsy eller värst storslaget. Och det var väl kanske just det; att vi bara hade en massa tid att bara vara-vara, tillsammans. Söndagen igår var en ljuvlig sådan. Sådär att jag inte ens hann säga mer än hej-och-hejdå här i dagboken. Lilla familjen körde utehäng dagen lång. Ja, det var knappt så att man ville gå in för sånt man verkligen måste gå in för.
Ett riktigt gott tecken på att sommaren är på intågande; middagen kan intas ute på gräsmattan. En makalöst god spagettiti och köttfärssås, med massa parmesan ovanpå. Lite smått koma-mätta drog vi oss sedan inåt. Slog in paket, skrev kort och fixade i ordning oss. Liten satte sig på mjuka fårfällen och valde ut snyggkläder ur garderoben. Och sin finaste pyjamas packade han också ner i sin ut-på-vift-väska. 
Mamman letade fram en finklänning ur garderoben, kammade håret och rosade kinderna.Vad fin du är. Och väldans vad slätt det var! , sa mannen, med någon slags kärleksförklarande förvåninig i rösten. Han syftade på håret.. och ja, det kan jag väl erkänna att jag kan inte slätar till sådär ruskigt ofta. Upp med det i en knut bara. Klarrt!
Och pappan drog till på stort och bytte ut den annars obligatoriska tishan ,mot en snyggskjorta.Och sedan traskade vi iväg. Mot en älskad vän och hennes 25-årskalas. Där vi mötte vännerna. För hipp-hurra, kalasfika med sju sorters kakor, hallonsaft och tårta. Och det hela ombäddat av det där stimmiga, varma. Det där ljudet som berättar något. Trivsel. Ljudet kom ifrån dom där människorna jag tycker så mycket om. När alla pratar i munnen på varandra, gör yviga gester, skrattar och bara är, tillsammans. Det ljudet, det hjärte-värmande. Jag gillar det. Mycket.
Och när vi hade kalasfikat färdigt, när magen gjorde småont av allt skratt och när ät- och sovklockan snart skulle ringa. Då spatserade vi hemåt. Tillsammans med vännerna. Och jag kände mig så rik. Det var precis sådär som jag har drömt om, som vi tidigare år har suttit och mumlat fantasier om, jag och tjejerna; Tänk, en klassbäbis. Det skulle väl vara för himla mysigt!!! Och nu är han här. Liten. Han som vi inte kan få nog av.
Han hänger liksom bara med. Går från famn till famn, ler och känner lugnet och lyckan. Och det finns inget så härligt som att se sitt barn på det där viset. Nöjd med livet, liksom. Och så hänger han med oss, på allt vad vi hittar på. Om det så är ett 25-årskalas för en älskad vän eller en intervallpass ute på grisan.
Ja och sen ramlade vi in genom dörren, till vårt hemma. Jag, med skrattet fortfarande kvar i magen och ett litet ont, över tanken att det en dag inte kommer att vara såhär, med alla vännerna såhär samlade. Näranära. Men det tar vi då. Nu är nu. Och jag bara älskar det.
En liten åt kvällsfika och sedan somnade vi allihopa i ett knyck. Eller inte jag. Jag kunde inte slita blicken från dom där två älskade. Den lilla minimannen som låg och höll hårt, hårt om sin pappas finger. Det fiiiinns ingen vackrare syn. Det gör inte det.
Så, så slutade min helg. Hade omöjligt kunnat sluta på ett bättre vis. Fulländad. Där kom det, ordet som beskriver hela helgen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 18, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta
Ja, du ser ju.
Köksfönstret står på glänt även denna morgon. Det är på gränsen till för varmt att vara här inne. Så, vi går ut.
Gör ordning förmiddagsmellis och ytterligare en kaffekopp. Ja, när söndagen började tiiidigt så är mellis klockan 10 inget konstigt. Men jag gillar det. Hela dagen är ju kvar.
Ekologisk salami på lättsaltade (ekologiska, såklart) riskakor. Min nya craving… efterskalv av preggoteten, med cravings alltså!
Det är tyst, tyst utanför fönstret. Det enda som hörs är fåglarna och det där viskandet, om att det kommer bli en pangdag idag. Med detta väder och sällskapet av mina fina pojkar, är annat omöjligt. Ett par timmar innan tuppen gol, så var jag och Liten vaken i få minuter. Han bad om frukost. Så vi satt där, han och jag. Tittade varandra i ögonen och jag hörde hur fest pågick runt knuten. Hujedamig tänkte jag när jag hörde det och tack när vi kort därefter somnade om igen. Jag älskar att sova, på natten. Och jag älskar att vara vaken, på dagen. Sån himla tur att alla får göra precis som man vill.
Nu ska jag kila ut innan kaffekoppen blir kall….. vilket händer rätt ofta, av olika anledningar, nuförtiden! 😉
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer