En sista, sista.

av Emmeli | maj 12, 2014 | Okategoriserat

Det är måndag idag.

Liten håller hårt om sin pappa som var borta i en massa timmar igår. Jag? Jag har hållit lite extra hårt om kudden denna morgon. Var helt enkelt helt galet trött när jag vaknade i morse. Men nu är det tillrättat och jag sitter här med frukosten i magen och kaffekoppen bredvid, redo att sörplas.

Vi har en sista, sista dag här hemmahemma.

Vi ska ta vara på dagen. Solen skiner genom dom där illgröna, små löven på björkarna. Torehunden ligger och solar ute på altanen. Och idag är det mannen som bestämmer hur dagens träningspass ska se ut. Jag får inte ens lägga mig i en gnutta….. oboy, hur ska deet gå!?

Åh. Dom där två mjuka, lena, kärleksfulla, små händerna. Alltså… jag och M slåss nästan om att få ha honom näranära.

Måndag, sa vi. Och jag ska gnugga bort kudden ifrån kinderna, släppa kontrollen och dras med på ett träningspass á la mannen. Och Liten, han har har lovat att han tänker sova i sitt vrål-åk.. Vilken underbar bebbe han är!

God måndag!

Kram/lillafrun

Att ha ännu en dag.

av Emmeli | maj 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader

Kan en dag börja bättre, än med synen av dom där två tillsammans; en morgonruffsig, skäggstubbig man och en minibuspojke? Nä knappast.

high five!

Söndagen började tidigt, tidigt. Liten lekte på vackra, ända-sedan-M-var-liten-gamla bäbistäcket, vi åt frukost med bland annat Skogs-Hildas goda bröd och tittade ut genom fönstret och konstaterade att söndagen såg lovande ut. Och det hade vi ju himla rätt i. En stund senare var jag, svärpäronen och dom där två älsklingspojkarna ute på en skön söndagspromenad.

Och här stannade vi. Och tittade. Och jag drömde mig bort…. det här kommer att bli en bra sommar.

Grusvägar och jag. En lysande kombo. I sommar kommer jag att ha en alldeles egen. Ja, typ. Och nä, jag har inte tid att berätta om det nu. Vi tar det senare!

Söndagen verkade redan tidigt i morse, lovande. Och helt riktigt, det var den ju. M drog visserligen iväg efter lunch. Jobbuppdrag. Men jag och Liten vägrade deppa för det. Vi drog till Storan. Pussade på Litens mormoster och kusiner. Och sedan drog vi vidare, mot mamma-mormor och pappa-morfar. Och där var älskade vänner, som fick träffa minimannen för första gången. Glädjetårarna sprutade på den ena. Minimannen log allt han hade, för att liksom säga Iiinte vara ledsen!

Älskade Liten.

Ja och sen har vi varit på ännu en promenad. Ätit underbar mammalagad mat. Och nu ligger jag och myser bredvid en liten som sover. Kvällssolen är magisk utanför fönstret. Och jag blir så springsugen att jag håller på att kolavippa. Men, jag ska nog lyckas hålla mig i skinnet. Men däremot måste jag nog gå ut en sista gång för idag, bara vända näsan mot solen och andas in. Djupt. Och andas ut. Lugnt.

Jag längtar efter M som en kär-typ i tidiga tonåren. Är det riktigt klokt alltså? Jomen. Jag tror det. Jag tycker ju om han så himlamycket liksom. Har alltid gjort. Sedan första gången jag såg honom, för sisådär 11 år sedan…

En söndag. Som inte bara verkade lovande, den var det också. Och solen? Ja, den skiner fortfarande. Och kvällen är bara här, inte förbi. Det gäller att njuta. Nu.

Kram/lillafrun

Lördagsträning och en vackerprins.

av Emmeli | maj 10, 2014 | Tips på träningspass, Träning

Lördag, sa vi va? På hemmahemmaplan? Yes.

Vad vi gjort hittills? Ja, myst och tränat. Typ så. Och alltså. Det är så förbenat kul att träna just nu.

Det är nämligen inte alltid det, kul att träna menar jag. Det är rätt många gånger, som man innan ett pass känner nä vad tusan, jag skiter i det här. Jag orkar inte. men ändå gör man det. Och som sagt, har jag aldrig ångrat ett träningspass. I slutet av graviditeten så kanske jag inte direkt kände mig så jädrans lätt i kroppen och det gick inte av sig själv precis. Men jag fortsatte, trots allt. Och nu har jag igen det där. För nu är jag typ 12-13 kilo lättare (ja, det var vad Liten och en hög ostmackor vägde) och jag har inget minihjärta att tänka på inom mig. Det är bara att köra! Jag känner mig helt galen och vill bara göra mera, mera och mera. Jobbigare, svettigare, hoppa högre, göra fler. Sa jag att jag besteg mount everest med lillen i vagnen idag? Nä, jag skojar bara.

Men en tommelmorunda blev det. I svett-takt, tillsammans med M och miniM. Och när vi kom tillbaka hem så skrev jag ett nygammalt träningspass på ett gul post-it-lapp. Ett kort och intensivt. Ett sånt där pass, som man anade kunde bli riktigt jobbigt… Om, om det blev..

En variant av den pyramid vi har kört två lördagar i rad. Kroppen vänjer sig snabbt och smartaste nyckeln till framgång inom träning, är variation. Du ska få dagens pass. Det kommer här. Vi kan kalla det hopp-och-lek-passet (allt för att lura hjärnan)

Hopp och lek

7 burpees
20 vandrande plankan
7 burpees
30 russian twist
7 burpees
40 höga step-up
7 burpees
30 russian twist
7 burpees
20 vandrande plankan
7 burpees

… = varv 1.

7 upphopp
20 vandrande plankan
7 upphopp
30 russian twist
7 upphopp….. ja du fattar fortsättningen.

… = varv 2.

7 upphopp
20 vandrande plankan
7 burpees
30 russian twist
7 upphopp
40 höga step-up
7 burpees
30 russian twist
10 upphopp
20 vandrande plankan
10 burpees

… = varv 3. finalvarvet. Med varannan upphopp/burpees. Och final med 10 repetitioner av upphopp/burpees på sista omgångerna.

Så lite vila som möjligt. Galet jobbigt, men trots det; roligt, på något outgrundligt vis. Tycker man tre pyramider för mycket eller för lite? Då är det ju bara justera!

Att få kasta av sig kläderna och hoppa in i duschen efteråt. Men så sköönt!

Vackerprinsen och jag. Vi är hos hans farmor och farfar nu. Ja pappan i Lilla familjen också, såklart. Lördagsmys väntar. Med gomiddag och sånt där, du vet. Lyxigt!

Trevlig kväll!

Kram/lillafrun

Precis, som jag vill ha det…

av Emmeli | maj 10, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning

Det är lördagmorgon.

Och regnet hänger i luften, himmelen är grå och här inne. I huset jag en gång kallade för mitt, brinner brasan och värmer.

Tre gringos vaknade i en endaste hög, under duntäcken, omringade av kuddar härs och tvärs. Bäbisen försökte, av all sin kraft, att väcka sina sovande päron. Till slut lyckades han. Gullhjärtat brister liksom inte ut i gråt sådär på en gång, det kortet tar han som sista rycket och då jädrar, då vaknar man. En lång stund jobbar han på genom att prata sitt lite småbestämda Liten-språk, morra åt oss och berättar att jag vill upp, nuuu! . 9 veckor idag. Inte klokt.

En god morgon. Med sån där himlagod frukost på bordet..

…, gott nybryggt kaffe och den där lördagsradion, som är lite småenerverande men ändå obligatorisk, på i bakgrunden.

Och vi har en hel lördag framför oss. Torehunden tuggar morot och jag sörplar kaffe.

Trots att det regnar så längtar jag ut i friska luften. I går var det vilodag, med varken en promenad eller träningspass. Kroppen tackade och tog emot. Men en dag får räcka. Så fort Liten har klätt på sig lördagsstassen så ska vi rulla ut på en långpromenad.

Det är lördag. Med regnet i luften, lördagsradion på och en kaffekopp i handen. En sak i taget. Inget skynda.

Precis, som jag vill ha det just nu.

God lördag!

Kram/lillafrun

Det kunde varit värre…

av Emmeli | maj 9, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning

Vi är hemma nu.

För tredje gången kliver Liten över tröskeln hemma hos mormor och morfar. Hela lilla familjen ramlade in här strax innan middagstid. Det tog tid att resa idag, alltså. Kaan ha att göra med att vi hade svårt att slita oss, och dra vidare. Där vid stoppet på mitten, när minimannen var så gullig och charmade oss, sin päron, totalt. Låg i mitt knä, sprattlade, log och pratade som bara den.

Men nu är vi framme i alla fall. Och en god middag ligger i magen. Klockan är åtta och en let´s dance-final väntar. Vackra skålen är fullproppad med färska jordgubbar. Och den vita soffan väntar på oss.