av Emmeli | jun 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Ja Du, Liten. Vi har haft en fin dag, du och jag.
Om än liiite, lite körig för morsan. Särskilt där på förmiddagen innan vi packat oss iväg och tagit oss ut genom dörren, med alla pinaler. När pappan pussat oss hejdå och sagt jag älskar er och vi ses imorn! drog jag igång dagens plock- och fixrunda. Packade en liten väska till dig och mig, med kläder, pyjamas, blöjor och snuttetrasor och sånt. Det livsviktiga, du vet. Och drog ett varv med dammsugaren, bäddade, vattnade blommorna ute och plockade ihop tvätten och packade in i bilen. Du sov ju gott som bara den då, så mamman passade på att hinna så mycket som möjligt. På kort tid. Plötsligt ringde det på dörren och gulliga Tant Granne önskade så att vi skulle gå upp på lon och leta katten, som var spårlöst borta och kanske, kanske hade krupit in där och lagt sig. Självklart, sa jag och var på väg ut genom dörren. Då vaknade du, kära Liten.
Med Tant Granne i dörröppningen, en höööögljutt hungrig Liten och en något småstirrig morsa så såg jag farsen, livet, spelas omkring mig. Men väl mätt så är du ju prinsen S med stort S. Så nyäten igen, då var vi redo att möta Tant Granne som vi bestämt log-träff med. På väg ut genom dörren Hoppsan då, plötsligt var visst både Du och Jag inte så tokfräsha längre. Något hände. Kanske inte jääättelägligt, med Tant Granne i dörröppningen på nytt. Men, vi löste det också. Morsan skyndade sig, svettades som en liten minigris men sedan var vi iväg. Ingen katt på lon och det var ju tur, att den inte var instängd där. Och till slut var vi i bilen, både du och jag och alla grejer.
Bilfärden tog oss hem till min mamma och pappa. Din mormor och morfar. Och till tvättmaskinen, förstås. Och tusiken som vi har tvättat idag. Tvättat, hängt på strecket och vikt. Tvätta, hängt på strecket och vikt. Men däremellan har vi ju faktiskt hunnit vila i hammocken. Somnade i en liten varm hög gjorde vi ju också. Jag njöt. Och Du med.
Förutom att tvätta har vi spelat piano och sjungit en hel hög av sånger. Bland annat sångerna om bokstaven M, E och S i majasalfabet. Ikväll har vi varit på promenad. Med uppdrag att hitta lupiner till din mormor. Det gjorde vi bra. Ja, minsann. Och en vit vacker äng hittade vi ju också!
Och spår av hästfötter i grusvägen.
Och midsommarblomster.
Och en syrénkvist som doftade himmelskt.
Nu sover Du. Och mamma pustar ut. Utbrister sånt här ger lugn i själen!, när all tvätt är tvättad och vikt och ligger i fina högar, redo att läggas på hyllorna hemma i vårt sommarhemma. Ska jag vara ärlig, så saknar jag din pappa som en galning också. Jag har blivit bortskämd att ha honom vid min sida, hela, hela tiden. Men vi får längta, till imorn. Då ses vi ju igen. Så i natt är det du och jag, Liten. Du, min lilla miniM.
Ja, det här var vår söndag, Liten. Och i natt blir första natten ifrån din pappa M. Vi ska klara det, Du och Jag.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2014 | Middagsmat!, Recept
Häromdagen stod jag och mannen och teamade i köket. På att göra-listan stod en herrans massa minipizzor. Dom där små, söta och makalöst goda.
Så vi satte igång. Tripplade receptet när vi ändå höll på och resultatet blev 90 stycken. Men så många behöver man inte göra, om det inte är så att man ska ha sommarfest för en massa, massa människor. Kanske undrar du över ett gott tilltugg till midsommar? Något som passar precis innan maten, när stången precis är klädd, tipsrundan är gjord (och kanske vunnen!? När ska det bli min tur?) men middagen inte riktigt är redo? Då passar dom här prefekt. Går att göra redan idag, frysa in och sedan ta fram och värma på i ugnen när du vill äta dom.
Minipizzor med rosmarin
30 stycken små, eller en enda stor? Du väljer.
Vad behöver jag?
Deg:
- 25 gram jäst
- 2 1/2 dl vatten som sak vara fingervarmt
- 1 tsk salt
- 1 msk smält smör
- 6-7 dl vetemjöl
Topping:
- 150 g ricottaost
- 200 g mozzarellaost
- 50 g pinjenötter
- 3 kvistar färsk rosmarin
- Salt, peppar och olivolja
- OCH! -något som inte står i receptet; pricken över i: et är att lägga en skiva pepparsalami på varje minipizza. Vaaansinnigt gott!
Och hur gör jag?
- Smula ner jästen i en degbunk. Tillsätt lite av vattnet och rör ut jästen, vänd ner resterande vatten, salt och smör.
- Tillsätt mjölet lite i taget och arbeta samman till en smidig deg. Låt degen jäsa övertäckt på dragfri plats i cirka 30 minuter.
- Vänd upp degen på ett lätt mjölat bakbord, forma den till två stycken rullar och dela varje deg i 15 stycken lika stora bitar.
- Rulla till runda bollar och kavla ut till små minipizzor. Placera pizzorna på bakplåtspappersklädda (vilket långt ord!?) plåtar.
- Bred ut ett lager ricottaost på varje pizza. Lägg en skiva salami på varje pizza. Skiva mozzarellan tunt och fördela på pizzorna. Strö över pinjenötter och finhackad rosmarin. Krydda med salt och peppar och ringla över lite olivolja över.
- Grädda pizzorna i ugnen mitt i 225 grader i 10-12 minuter. Dom ska få fin färg på kanterna och ska vara lite sådär lagombruna. Gyllene kanske det kallas?
- Garnera eventuellt, om du vill, med minispenat, rucola eller rosmarin.
Jag blandade vetemjöl special med vanligt vetemjöl. Hälften, hälften ungefär.
Så vaaansinnigt goda!
Såna ska jag göra och bjuda på till midsommar!
…lagom till att jag dragit hem mitt livs första förstapris i den där tipsrundan! (Målbilder, vänner. Målbilder!)
Lycka Till!
Kram/ lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Uppvärmning inför lördagspasset.
Att det bara är söndag idag, det är för mig en gåta. Varje dag har varit så fullproppad denna vecka. BVC-besök, skolavslutningar, stadstripp, minipizza-bakande och kalasande, gånger tre. Jo, det är sant! Igår var vi på ännu ett kalas. Men innan det kilade jag först till Storan och körde ett galet träningspass tillsammans med henne, systerdottern och mig själv. Upplägget var en pyramid som kördes 1,5 gång och toppades med en final av sprinter i backe. Det. Var. Makalöst. Jobbigt. Men härligt! Särskilt efteråt, när vi fick rasa ihop i varsin hög på gräsmattan, pusta ut och känna oss som världens bästa team.
Därifrån åkte vi hem. Hoppade in i en dusch och sedan stod vi, för tredje dagen i rad och grävde i våra garderober efter det finaste vi kunde komma på för stunden. Sedan hoppade vi in i bilen. Och hamnade på det mysigaste studentkalaset. M´s kusin tog studenten i fredags, hejja Dig och Grattis, L! 
Och det är samma visa, varje gång, när jag är i detta hus och med det här sällskapet; Jag älskar det! Blir lugn som en filbunke i magen och skrattar tills jag gråter. M´s kusiner alltså, jag är så glad att dom är lite mina nu också. (Det är inte bara en och hundra fördelar med att vara gift… Det är masssor!).
Så, där stod vi helt plötsligt. Framför ett buffébord som inte gick av för hackor. Och inte nog med att det såg gott ut. Det vaar så himlagott också.
Kött, kyckling, laxknyten, sallad, magiskt surdesbröd, olika såser… you name it. Jag och M var i heaven.
Och utsikten ifrån det här huset… vart än man tittar så är det så vackert.
Vi åt och skrattade och pratade och åt lite till och vände näsan mot solen och sen var det tårta. En Jordgubbsexplosion som var lika god som vacker.
Och Liten?
Han sov mestadels. Men när han var vaken, då satt han och höll hårt, hårt om gammelfarfars finger. Det såg ut som hans eget tyckte han. Bara lite, lite större. Annars ingen skillnad. 
Vissa ställen mår man bara bra av. Och det här är ett sånt för mig. Inga bekymmer- känslan är där och jag fullkomligt älskar det. TACK snälla familjen B-L för en mysig eftermiddag, med världsgod ”Linner” (lunch/dinner) och mysigaste sällskapet.
Liten älskar kalas. Ja, det gör han. Men igår var han minsann lite trött efter detta intensiva kalasande som pågått i dagarna tre. Direkt när vi kom hem så slog han sig ner i sin säng. Småtårna myste med varandra, tätt intill. Och han såg nöjd ut…
…Över att vara hemma.
Men alltså… kolla brallan och det coola uppviket på tishan. Min älskade lilla miniman. Han, med stil.
Och idag är det söndag och jag sitter vid köksbordet med en stor kaffekopp. Det har varit en makalöst bra träningsvecka den här veckan och idag har jag sån galen träningsvärk i hela, hela kroppen. Det blir en vilodag. Definitivt. Jag och Liten ska ha mysdag. Hela dagen. Pappan ska iväg på vift och vi kommer längta ihjäl oss efter honom. Men jag och S ska hitta på annat, som att tvätta och kanske somna i en hammock tillsammans.
Och ute på lilla bordet står en blombukett jag plockade igårkväll. Det var varmt i gräset av kvällssolen och jag gick där, barfota och plockade från mina blommor. Midsommarblomster från andra sidan staketet. Dom där rosa från trädgården. Och hundkex tog jag ute på lägdan. Idag blåser det nästan storm och är inte alls så sommarvarmt. Men solen skiner och det ser väldigt vackert ut. Jag tänker dra på mig mina trädgårdsfixarbrallor och gå ut och vattna. Men först- kaffekoppen!
Önskar Dig en fin dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Det var sommarfest igår.
Precis enligt planen, stod vi hela gänget, i timmar i köket igår eftermiddag. Lagade och fixade med en massa olika saker. Hacka miljarders miljonbitar, trä räkor och melon på spett, steka en masssa kött, göra sallad, vanlig och ljummen potatissallad. Skära upp bröd, göra guacamole att breda på crostinis. Fixa tzatziki, väcka dom 90 minipizzorna till liv och garnera den vackra, vackra tårtan. Den som egentligen är en bröllopstårta men som sannerligen platsade in under gårdagen. Allt det där och lite till, – kära nån så bra det går när man är en hel patrull som hjälps åt. Älskade familj. Och..
-Allt. Var. Så. Gott.
Det hade dukats ute, redan kvällen innan. Som för att bestämma att en sommarfest ska tillbringas utomhus. Och så är det ju. Brinnande ljus och mängder av kuddar och filtar (och såna där terassvärmare som stod i varje hörn om oss) höll oss varma. Och så vi, allihopa, tillsammans.
Människor?
Ja. Det var vi några stycken av, ja. 
Och maten var, som sagt, himmelsk. 
Och Liten?
Han charmade alla med sitt leende och fick höra mer än tusen gånger han är ju så nöjd!? Är han såhär jämt!? Jag och M tittade nästan lite skämsigt på varandra, som om vi nästan har lite dåligt samvete för att vi har det så bra. Men så konstaterar vi i nästa ögonblick, att det ju är helt underbart att han är så ”snäll”, eftersom det betyder att han mår bra. Han, som är vår största kärlek. M och jag i en blandning som blev lilla minimannen.
Vi skyddar honom med hela oss. Men han är värd ännu mera. Ännu mera beskydd.
Jag har alltid sagt till min Lillis (=min äldsta systerdotter som är som min lillastyster) att om jag får barn någon gång, då ska du få bli gudmor. Och nu har hon fyllt 18, är myndig och jag har min lilla miniprins. Så igår frågade S:
Jag undrar en sak.
Vi, vi, vill du gifta dig…. nej, jag menar:
Vill Du bli min gudmor?
Och hon svarade JA med stora bokstäver och glädjetårar och inget kunde göra mig gladare. Älskade S, din Gudmor är som en ängel utan vingar. Du är lyckligt lottad! 
Och efter den lite speciella 18årspresentens öppning, så firade vi vidare. Det fanns mycket att fira igår. 52år kalas- 20 + 18 +14 . Och älskade J som tagit 9an-examen.
Kvällen var helt klart värd en tårta i bröllopsstyle. Titta bara! Passionsfrukt- och hallonmousse fyllde tårtan. Makalöst god!
Uppifrån balkongen var vyn vacker. Försommarljus och sådär grönt så ögat har svårt att ta in allt i en blick. Det är ju bara för vackert ute nu. Tittade jag neråt, så var det förstås allra, allra vackrast. Enligt mig.
Så igår var det sommarfest. En sommarfest som hette duga!
Vi la oss på våra kuddar, mätta och belåtna alla tre. Och vaknade strax efter nio idag. Jag och M kollade på varandra som två fågelholkar; alltså den här bäbisen! Han är ju helt galen. Underbar på precis alla, alla vis.
Och idag är det lördag och Liten är 14 veckor gammal. Vi ska snart kila iväg till Mäjadalen för att det även denna lördag ska köras ett Storan-Lillan-pass. Jag har inte riktigt upplägget klart i huvudet. Men jobbigt ska det bli, det är ett som är säkert!
God lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Och syrénerna, dom vi gick iväg efter med stora steg, igår eftermiddag. Dom placerades ut, i den ena vasen efter den andra. En på den skinande rena diskbänken och en på köksbordet, som badade i eftermiddagssol. Vi lämnade det nystädade huset, för att gå på kalas. Till Litens farmor och farfar. Dom bor bara där på andra sidan, inte alls långt ifrån, faktiskt.
Liten hade gjort sig fin, torkat sig ett extra varv runt munnen och spretade på tårna så mycket han bara kunde. Allt för att var fin för sin farfar, som fyllde år. Och mamman hade dragit på sig en sommarklänning, fastän det är jordens sämsta amningsplagg. Men, vill man vara fin…. då kan det få vara lite småbökigt! Och pappan i Lilla familjen? Ja, han var bara snygg, som vanligt. Så vi gick iväg, den korta biten. Blev bjudna på himmelskt god middag; ljummen potatis sallad och makalöst god rökt fläskfilé.
Jag och mannen fick höra orden Ni är tacksamma att bjuda på mat ni, tycker att allt är gott. Ja, vi älskar mat. Helt enkelt. Och tårtan, titta tårtan! Sommarsommarsommar, så det sjunger om det.
Jordgubbstårta och kaffe från det fina finporslinet. Det kan inte bli somrigare än så.
Det var en god och mysig kväll igår. Sannerligen. Och farfarn blev firad och överraskad. Ja, vi alla blev vi överraskade. För plötsligt,rullade Litens lillkusin in på gården, som den bästa presenten av alla. Och dom är så bedårande söta, dom där två småkusinerna. Satt där, mitt emot varandra. Spanade in och pratade med sina små ljud. Och tåflörtades.
Tiden tickade extrafort igår och plötsligt var det midnatt. Fullmånen lyste på den dagsljusa himmelen och jag och M njöt av att kunna säga Godnatt och tack för ikväll, nu ska vi traska hem. Hem till vårt sommarhem.
Och idag vaknar vi till fredag.
Av syréndoft och en tidig väckare, som trots sin ihärdighet inte lyckades väcka den minsta i familjen. Han sov, så gott. Klockan var ställd på en halvtimme efter tuppen. För att jag skulle hinna få någon ordning på den där rufsiga knuten på huvudet och för att Litens skulle hinna sträcka på sig, äta frukost, gå i garderoben och plocka fram finkläder, ta på sig dom, ändra sig, byta om igen och sedan packa in oss alla tre i bilen och dra iväg.
Mot kyrkan och sommarens andra, och sista, skolavslutning. Liten körde på ljusblå, vit och ljusrosa outfit. Så gulligt att mamman, trots absolut tidsbrist, var tvungen att dra av en sisådär 100 foton. Men vi hann, i alla fall! Ramlade in i kyrkan några minuter innan klockorna ringde och jag och mannen körde på vår high five! som betyder bra jobbat, älskling. Vi klarade det! Vi hann, även denna gång. Att vi skyndat oss som galningar och sedan sitter och besiktar varandra..du har tandkräm runt munnen! M, sitter mina kläder som dom ska, ingen lucka öppen?? Å nej, vad har jag för fläck HÄR nu då?.. Det, det hör till, det här älskade småbarnslivet.
Liten, minimannen, S. Han, har fått vänja sig vid olika tillställningar, där det spelas och sjungs och applåderas och kryllar av folk. Ända ifrån födseln har han svajsat runt, så han är van det där nu, säger han. Sover sig för det mesta igenom vad det nu är. Men kan likväl sitta såhär…
… i pappas knä, iklädd rosarandig body och coola jeans. Kittad från polarn, från topp till tå. Sjunga med i psalmerna, äta upp pappans hand och sedan tyckta att det är en väldans tur, att tillställningen tar slut någon gång. Idag bär vi med oss den glada niondeklassarens leende och rektorns ord. Om framtid och att vara, som människa. Ungefär såhär:
”Börja med dig själv. Hos dig själv.
Livet är ingen rak korridor. Livet är en labyrint, med olika passager och svängningar. Och vi kommer alla att stöta på problem. Med det är inte problemet som är problemet. Det är hur du hanterar problemet, som är problemet. Retar du upp dig över småsaker, då är du inte större än så
Tänk på:
Hela världen kan förändras till det positiva, med just dig!
Börja med dig själv”.
Och så fick hon sin examen. Den där älskade J som är så vacker att klockorna stannar.
Och idag ska det firas. Med pompa och ståt. Inte bara hon, J, som gått ut nian. En annan underbar, har fyllt 18 och tagit körkort. En tredje har fyllt 14 och är en pojke så fin, både på in- och utsida, att jag inte vet mosterstolhetsgränserna, när jag ser honom. Alla dom där tre, som jag följt från små minibebbar till vad dom är idag; vackra medmänniskor. Alla tre, är dom en del av min syskonbarnsklan. Mina 8 syskonbarn, mina skatter. Som är kusiner till vår älskade S. Han säger det själv, minimannen, att han är lyckligt lottad. Och jag håller med honom. Inifrån och ut.
Så nu har vi bara landat här hemma i huset en stund. För att äta en lunch, träna ett träningspass och sedan åka iväg till Mäjadalen. Vi är många, många i familjen. Och det är bra. För när det ska kalasas så är vi som det största fixarteamet. Och mysigt har vi på vägen också.
Tacksam?
Ja, det är bara förnamnet.
VÄRLDENS BÄSTA FREDAG ÖNSKAR JAG ER!
– var lite extraextra rädda om er idag. Det är fredagen den 13e och jag är skrockig som tusan. Så HÅLL ER I SKINNET!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer