av Emmeli | apr 17, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Och den här fredagen är som vilken fredag som helst. Allt är i sin ordning och med färska fredagsblommor viskas det om helg, och en lugn sådan också…
Ööh.
Inte riktigt!
Det är en otrolig maxad vecka, det här. Det har tickat på i ett. Uppdrag för M i vanlig ordning, jobb för mig (hoppsan! jag har varit sketatrött efteråt) och så ”lite lätt flyttpack” på det. Ja, och så allt annat som hör livet till, ni vet.
Blommorna här ovan, är ett fång torkade rosor från olika tillfällen. Det gör så ont i hjärtat att kasta dom. Många av dom är från mannen..
Grattis älskade på 20-årsdagen.
Jädrans, det känns som hundra år sedan jag fyllde tjugo.
Nåväl.
M kom hem sent i natt och åker iväg om en liten stund igen och blir borta till imorn. I helgen väntar packrace deluxe och jag känner att jag vill hinna så mycket som möjligt idag, men att det ju inte är det lättaste…. ”trots att jag har världens bästa hjälpreda”.. (ni hajjar, det är en konst att packa tillsammans med en ettåring).
Har en liten stress i kroppen men tänker råda bot på den genom en stunds egenlyx nu, innan mannen drar iväg. M passar på att packa lite, Minimannen sover i vagnen och jag har en skön löptur som väntar. Där får jag motion, energipåfyllnad och kommer garanterat hem med ett lugn i kroppen. Det slår aldrig fel, nämligen. Trots att veckan har varit och är maxad så hoppas inte träning över här hemma, det är liksom den som gör att vi känner oss så starka och lite som supermänniskor när det behövs. Värsta braiga grejen!
Nu kör vi fredag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Mammalivet
Jo, jo. Idag ser torsdagsstädningen ut på ett annat vis, så att säga..
Undra var den där lampan kommer stå i sitt nästa kapitel i lamplivet?
Var är ungen?
Aha, där. Lockitotten står och dansar och balanserar. Inga konstigheter.
Typiska tankar just nu…
Och ibland blir jag fast, som i eftermiddags när Liten sov och jag fick chans att sitta i lugn och ro och gå igenom och rensa ytterligare lådor. Fastnade där bland en herrans massa gamla kort som skickats till födelsedagar och dylikt. Så mycket kärlek och tanke, och när jag läste och fick allt i en enda klump höll jag nästan på att svämma över av tacksamhet. Mot slutet, när jag var nästan längst ner i den låda jag nu var i då, så fann jag ett brev. Från mannen. Rader som han skrivit på ett notpapper, med sin stil, den jag känner igen på långt håll och som ser likadan ut nu som när vi gick i sjuan… sånt där sparar jag, såklart. Ett kärleksbrev från det året vi var vansinnigt nykära, jag bodde i storstan och han i skogarna i norr.
Och nu? Sex år senare det där brevet kom på posten. Är vi förlovade, gifta, färdigutbildade, har bott i lya tillsammans i fem år, dessutom stolta päron till en det-finns-inga-ord-som-kan-beskriva-hur-älskad-han-är-älskad ettåring. Och är nu på väg på nya äventyr, alla tre. Hela Lilla familjen.
Livet alltså. Svindlande!
I övrigt?
Mannen är på uppdrag och jag och Liten har torsdag här hemma. Ett träningspass för morsan, när Liten sov i förmiddags. Massa packande, pusselbyggande, en promenad-date med två kära vänner och utelek därefter med en lycklig liten pojke som helst av allt ville dyka ner i varendaste dike utan någon som helst hejd eller tanke på att hundbajs kanske inte är så gott som man tror..
Nu är middagen i ugnen och jag och Minimannen är så hungriga att vi snart börjar äta flyttkartonger, …
Allt gott!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2015 | Emmeli funderar, Lyan
Idag njuter jag lite extra av morgonen här hemma.
Det är lyxigt att få vara Liten-ledig, alltså. Utanför fönstret faller det snöblandade regnet. Bestämt och på tvären. Här inne i lyan är det en salig röra, mest överallt. Men jag är så peppad på denna röra att det liksom inte gör ett endaste dugg. Vi vaknar med tuppen och myser en extrastund bland alla täcken och kuddar som är varma efter natten.
Nu väntar frukost, dom vanliga morgonbestyren och när Liten ska sova igen sedan, ska här passas på att packas ännu lite mer. Alla musikpapper är sorterade och i sina pärmar, förrådet (som kändes som ett utav dom största projekten) är rensat och idag åker ett stort lass iväg till några som behöver sakerna och kläderna bättre än vi. Så nu börjar det roliga; att faktiskt få packa ner i dom där stora lådorna och tejpa igen och säga vi ses!
Men det är fascinerande, det må jag säga…
Huur i hela friden kan det rymmas så mycket saker i en liten lya?
-Det är min fråga.
Nu- frukost och dagens första kaffekopp. Ooh, så gott!
Lillafrun
av Emmeli | apr 15, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Musik
Så var det helt plötsligt onsdageftermiddag-nästankväll.
Jag sitter här och bara pustar ut en stund. Har haft ännu en bra frökendag, och det känns så stort, att ha fått ta steget ut i det verkliga jobblivet. I måndags kändes det lite som när jag körde bil själv för första gången, efter att ha tagit körkort. Jag kunde ju inte köra så mycket bättre eller sämre två dagar innan uppkörningen, när pappa eller mamma satt bredvid. Men bara grejen att dom satt där, gjorde att man på något sätt förlitade sig en liten uns på dom. Så när jag satt där själv, för första gången, så kändes det som om jag hade snott bilen och var ute på världens rackartyg, för ”inte kan väl jag köra, helt själv!?”. Samma sak här; ”jag är väl inte lärare?” … men jo, tänk för att det är jag. Och det känns helt crazybananasbra!
Kom hem i eftermiddag till en vilding och hans pappa. Bytte om och packade ner min lilla Miniman i vagnen. Vi gick på långpromenad, bara han och jag. Filosoferade och lyssnade på pippifåglarna och så försökte vi hålla oss vakna in i det längsta, men alla lyckades inte så bra.. en Miniman somnade och sover än, trots att jag tänkte att han skulle kapa sin eftermiddagsvila då han tydligen sov toklänge i förmiddags. Men vi klagar inte, på dessa långa sovstunder som han fortfarande har. Äta och sova har alltid varit och är alltså fortfarande, Minimannens specialitéer. Vildingen jobbar på varendaste vakenminut och ibland har vi svårt att hänga med i hans tempo, så det är rätt skönt med ett par lugna stunder om dagen, med andra ord.
Det är häftigt att ha ett par gummistövlar storlek mini som står ute på baltanen. Grusiga är dom och viskar om att någon lekt och haft väldigt roligt idag. Min ettåring.
Nu väntar köttfärssås- och spagettimiddag här. Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | apr 15, 2015 | Lyan
Se där, ja.
Kan knappt tro att det är sant, men nu är vi igång. Något så efterlängtat och lika pirrigt och förväntansfullt.
Där i hallen; en massa wellpapp, packtejp och prasselpapper att omfamna sånt som är ömtåligt. Och så en hel drös av pärmar och register.
Och i källaren?
…en stor trave flyttkartonger, bland alla andra miljarders pinaler.
Jo, precis.
Operation flyttpackning har börjat. Steg ett. Och vi kommer att ta det här i etapper, då det är mer än en boll som är i luften för oss just nu. Till exempel så drar ju mannen iväg på storuppdrag om någon vecka, och då blir vi pausade i detta projekt. Men nu har vi börjat, i alla fall. Det är en vecka med full fart, det kan vi konstatera. Men inga är mer peppade än vi!
När det gäller uppdelning av flyttpack del ett, huserar mannen nere i källarförrådet och jag och Minimannen grejar här uppe i lyan. Mitt första steg är att få ordning på saker innan det packas ner i kartonger. Som på till exempel den årliga musikmaterialsorteringen (långt ord jag just hittade på, va?)…
Minimannen hjälper sin mamma till det yttersta…
Signerar var och varannan not och sådär… Äsch, det gör inget!
…för här har det minsann börjats packa för ett nytt kapitel i livet och inga är gladare än vi. På frågan vart lasset bär, svarar jag; ”Pass! Låt mig få återkomma!”
Just precis nu, denna tidiga, soliga onsdagsmorgon, är alla bollar på paus och jag ska dra iväg för sluttampen av mitt lilla musikfrökenuppdrag!
Hoppas att ni har en fin vecka!
Lillafrun
Senaste kommentarer