av Emmeli | nov 23, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Idag är det riktigt vinterkyligt här i Norr.
Sådär så att näsan blir röd och kinderna köldbitna, på stuberten. Efter dagens Musikfröknande åkte jag hemåt, genom skogen bland höga skägg-grå och frostiga granar och med en kallpastellig himmel ovanför mig. Jag hämtade hem min lillvän från Förskolan. Han som idag varit med sin lilla kompispastrull av Minimänniskor, på Biblioteket. Äventyret fick jag skickat till mig, förevigat av en älskad som råkade vara i närheten just då det där urgulliga pärlbandet av småfolk gick gåendes på byn.
Vi landade innanför dörren, hela familjen hemma. Bästa, bästa.
Efter lite lek och mellis tänkte jag klä på mig och gå ut för motionsrunda i mörkret, alldeles själv. Tänkte inte att Liten var sugen på det, han som redan varit ute idag. Men så fel jag hade, det visste jag ju egentligen. Han älskar att vara ute och skulle såklart med sin mamma ut, till varje pris. Såklart han skulle. Så vi klädde på oss, båda två.
Liten hoppade i vagnen och så gick vi långrunda. Lillvännen ombäddad i sin voksi. Han sa knappt ett knyst på hela vägen, bara satt och myste. Det syntes. Och åh, vilket helt ljuvlig runda vi fick. På ett sätt inte annorlunda alls, jämfört med alla dom andra hundratals rundorna vi gått… men det var så magiskt där i mörkret, med gnistrande träden som lyste upp vägen för oss. Med kylan som bet i kinderna. Tystnaden. Bara jag och min Lillvän och det där runtom, vår älskade By, som vi känner oss så trygga i.
Vi gick vägen genom byn som slutknix, och julstämningen spred sig i kroppen på mig. Byn är pyntad i både Stora trädet och över gatan och plötsligt släppte den där oron jag haft i magen i en vecka och några dagar. Världen kändes snäll igen. Än om den inte är det. Men jag, hur ego det än är, kände mig trygg där vi gick. Och det, var så värdefullt.
Hej hej! från en Liten Rödnos och en Morsa med sin killes liiite för stora handskar.
Nu har vi kväll.
Ätit min favoritmat i dessa innan-jul-tider; Potatismos, julekorv och kokta morötter, och iiiskall mjölk i glaset
Sisse ville sitta med sin mamma på kökssoffan. Mysigaste platsen, med mjuka fårfällen att sitta på.
Maten är inte mannens favorit, men han både lagade den och gick med på att äta den, i alla fall. En kärleksförklaring.
Nu sitter vi här vid köksbordet igen. Disken är undandiskad. Liten äter lite russin till efterrätt, petar i sig ett och ett. Mannen sörplar kaffe. Ljusen brinner. Och jag känner mig som världens lyckligaste Mamma och Fru.
Lillafrun
av Emmeli | nov 22, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Lilla familjen, Norra Drömgården, Recept, Träning
Vi vaknade till ett tunt, tunt pudrigt täcke av snö i morse.
Jag och Sisse vaknade ännu en morgon upp i min gamla hemmahemmasäng. Mormor kokade tomtegröt och frukosten var lyxigare än någonsin. Hela gänget åt och åt; Mormor&Morfar, Kusinerna två, Sisse och jag. Sen kom den där älskade mannen in genom dörren efter helgens bortasväng av Uppdragande. (Och precis, som en av er goa och uppmärksamma läsare noterat, så jobbade M i Coop Arena igår och där var ju säkerheten höjd, som på alla arenor i landet, vilket ju är bra men något som också gör mig ännu mer skakis. Allt blir så på riktigt och nära, på något vis). Men, plötsligt var han ju hemma igen och hela alltet hade gått bra. Tack och lov.
Vi lekte lite ute i strålande solen med alla barnen och Torehunden innan vi packade in lilla familjen i bilen, tackade för oss (Tack mamma och pappa för en himla mysig och goood helg!!) och åkte hemåt. 
Gick uppför trappen och hörde ett litet, litet knarrande ljud.
Packade in oss i det där huset jag lämnade alldeles nystädat när vi åkte i fredags. Packning, matkassar som vi shoppat på vägen och så det viktigaste av allt; helgens pepparkaksskatt.
Sen satte jag igång med Årets Lussebullsbak. Mitt dunderbraiga Lusserecept finner du HÄR! 
Det åts lunch och grejades deg om vartannat. När degen jäste drog jag sedan ut på en löptur. Den bästa på flera veckor. Först var det lite kallt att andas i dagens alla minusgrader, men sen fick jag superkrafter av det och kutade som en galning.
Nöjd typ i lager-på-lager-på-lager-klädsel. Lyxigt på något vis, att kunna springa med vanliga dojjor såhär nära jul! Fast nu är jag pepp pepp pepp på snö! Jag älskar vinterlöpning med knarr under fötterna.
Liten sov i vagnen när jag kom hem och mannen höll på att sätta ner julegranen där ute på gården. Ser ni att Ladgården fått en till port? Så himla fin. Svärfar har fixat den (tackarr!!). Nu ser genast lagårdsporten pytteliten ut. Fina är dom båda två i alla fall. Och mina drömmar om en egen hästkrake har eskalerat sista tiden. Men, jag får nog allt vänta med det kapitlet tror jag!
Jag kilade in, fräschade till mig lite snabbt och satte mig sedan på pallen framför köksfönstret och bakade ut degen som jäst färdigt. Genom fönstret såg jag min älskade man, hur han vandrade med den andra granen upp på lon för att hänga den upp och ner tills dagarna innan julafton och den ska få flytta in i värmen hoss oss.
Där och då kände jag mig så rik;
-att få sitta där, i köket jag älskar. Vårat kök. Lyssna på skränig julmusik ur telefonen vars högtalare är svettpajjade för längesedan. Baka lussekatter, känna juldoft. Allt med vetskapen om att ungen sover gott ute i vagnen och att mannen myser att denna stund lika mycket som jag. Jag såg det på honom, där genom fönstret. Vi älskar att bo här, på våran Drömgård.
Nybakt lussebulle och mjölk. Oslagbart.
Helgen avrundades sedan med att vi gick till Svärisarna där vi var bjudna på middag. Helt makalöst god sådan. Efter fina timmar där vandrade vi hemåt alla tre under den stjärnklara, nattsvarta himlen. Nu sitter jag här hemma i finsoffan bredvid min fina M. Liten sover i sin säng efter att ha blivit nattat av båda föräldrarna. Vi har det finaste avslutet jag kan tänka mig, på den här goda, goda helgen.
Hoppas att ni också haft en fin helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | nov 21, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Laga, Baka, Äta, Liten ett år, Mammalivet
Att baka Pepparkakor tillsammans med min lilla ettåring, i mitt barndomshem, med Mammagjord pepparkaksdeg…
Åh,
-så himla himla mysig dag vi har idag. MammaMormor, Jag, Kusin H och Minimannen. Torehunden ligger mest och trötthetssuckar i sin korg. Och PappaMorfar och Kusin R är på Hockeycup.
Vi började redan efter frukost med att baka. Precis lika mjöligt och smårörigt som du nog tänker dig att det är att baka med en ettåring, precis så var det där i början när min lillvän premiärbakade pepparkakor. Men mitt i allt det där småkrångliga så är det ju så mysigt att göra tillsammans. Lite stök och bök har ingen dött av, tänker jag.
Jag har verkligen taggat för den här dagen, det var såå längesedan jag bakade peppisar. Där i början av dagen kom jag på varför; Jag aaaavskyr ju när det trilskas. Och det gjorde det ju såklart i början innan man känner degen och har fått in den rätta snitsen. Min mor skrattade gott åt människan vars öron släppte ifrån sig rykande rök… Men efter ett tag bakade vi likt en drös snitsiga Pepparkasbagare!
Jag och Sisse bakade traktorer på löpande band.
Någonstans mitt i dagen när Liten skulle sova, så bäddade jag ner mitt stora lilla knyte i vagnen, tog S och Torehunden med mig på en långpromenad. 
Vi vandrade runt Tommelmon och extrasvängen, som ett stinkande pepparkakståg. Rosig om kinderna skyndade jag mig sedan att ställa mig vid bakbänken, när vi kom hem. Liten sov, Mormor och Kusinen var på affären och köpte lördagskarameller i sån där gammaldags liten påse. Och jag bakade så det stod härliga till.
Så firade jag med ett glas iskall mjölk och en liten hög av nybakta pepparkakor till. Så gott!
Nu är samtliga vakna här i gänget och det är full fart igen. Det bakas och bakas, spelas julmusik och dom små snor pepparkakor då och då.
Nu har vi startat Julemyset på riktigt, minsann.
Hoppas att ni har en god helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 20, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Norra Drömgården, Träning
Hästar och kossor och får och getter. Djuren Sisse bara älskar att leka med just nu, och denna fredag var inget undantag. Han sitter där i skolbänken och snicksnackar för sig själv. 
Medan pojkarna var ute på förmiddagen passade jag på att ta tag i tvättberget och bädda rent och börja fredagsstäda.
En bricka fick flytta till köksbordet. Den fyllde jag med sånt som jag tyckte var fint. 
Och efter lunch gick vi alla tre ut på långpromenad. Sisse somnade gott, ombäddad i sin varma Voksi och päronen fick en lång stund att prata och andas friskluft.
Liten fortsatte att sova när vi kom hem, då passade jag på att skura golven och bli färdig med städningen och mannen grejade med bilen. Sen möttes vi för eftermiddagsfika och kramar innan vi sa hejdå till varandra. Pappan drog iväg norrut på helgens långt-borta-uppdrag och jag och Sisse drog också iväg. Jag och min lillvän befinner oss hos Världens Bästa Mormor&Morfar tillsammans med Sisses yngste kusin. Har ätit himmelsk mat, jag har tränat ett crazybananas-pass i hardcoregymmet. Nu sover barnen och vi vuxna sitter i sena kvällen och småpratar och tittar på elden i kaminen.
Vi har det gott och jag känner mig ohyggligt tacksam.
Jag är sanslöst taggad på den här helgen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 20, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården
Frostig Fredag här på Drömgården!
Ordna Litens julkalender, binda krans, julbaka, handla julklappar, att äääntligen få gå loss med stjärnor och dylikt i fönsterna.… och så vidare. Sånt där rör sig i mitt huvud nu. Jag är så vansinnigt sugen på att julfixa! Jag skulle kunna checka ut från allt annat och bara gå in för Julstök 2015, utan att blinka! Men så funkar det visst inte… glad är jag därför att jag ju ändå är mycket hemma och hinner börja julstöka redan nu, ta lite i taget liksom. Den här tiden är den allra, allra bästa tycker jag. Igår föll till och med tre snöflingor utanför fönstret. Då gastade jag ÅÅ det snöar!! rakt ut. Som ett barn. Jo, jo.
Det är också himla mysigt på jobbet nu, när vi sjunger julsånger och spelar nu tändas och förbereder julavslutnigar och julkonserter och luciatåg och allt vad det är. Roligt men också körigt! Igår hade jag en specialararbetsdag. Den började tidigt och slutade sent med en så fin Tangentafton för mina yngre pianoelever. Någonstans där på mitten av dagen hann jag både gå en ljuvlig långpromenad i solsken och dessutom pussa på min Miniman. Fin dag, men jag var trött som en lort när jag landade i soffan på kvällen och försökte följa oroligheterna (denna skakiga värld) på nyheterna, så gott jag orkade.
Idag vaknar jag och känner mig lite som om jag lever i en Mardröm. Mellan julstökstankar och längtan efter pepparkaksbak med min lilla pojke, så är jag också livrädd. Jag vill inte vara livrädd, men jag är det ändå. Min älskade M åker norrut på uppdrag ikväll, och jag vill knappt släppa iväg honom. Hans jobb innefattar alltid tusentals människor på samma plats, och det är typ den läskigaste tanken jag vet just nu. Tänk om det skulle hända honom någonting, eller mig och Sisse, eller någon annan i vår närhet. Eller vem som helst, för den delen. Kan det inte bara bli fred på jorden? Julklapparna kan dra åt hellskotta. Jag vill kunna känna mig trygg i landet jag och mina älskade lever i.
Puh. En otroligt flummig fredagsuppdatering från denna känslosamme Morsa! Hon som håller på och städar och tvättar och byter sängkläder och har sig, samtidigt som hon jullängtar, pussar på älskade pojkar och muttrar över ondskan i världen.
Ta hand om Er. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer