av Emmeli | aug 27, 2016 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar
Det är pysseltider här hemma nu.
Medan mannen håller på med den där lite större sortens projekt och pyssel. Så gör jag desto mindre sådana. Men ohyggligt mysiga för det. Det grejas med bilder, målas prickar och rosa bokstäver.
Inne i Lekrummet har det ju stått ett S i fönstret och skyltat med vem som är bossen där inne.
Och som ännu ett tecken på att vi nu har en till stjärna här hemma, så finns där i lekrumsfönstret nu ännu en bokstav. Ett J, såklart.
S & J. Lekrummets två bossar.
Än så länge är inte Lillan där inne så mycket. Kanske hänger hon med på en kaffekopp i någon av päronens knä, eller slumrar en stund i myshörnan medan övriga bygger tågbana. Men innan vi hunnit blinka kommer det förmodligen vara två små darlingar där inne och busa, dra efter samma saker, skratta och ha roligt tillsammans.
Sisten och Juniflickan, alltså. Älskade småttingar!
Nu är det lördag och jag tänker på det där nattliga besöket vi hade i natt..
Jag höll fullkomligt på att, ja typ, kolavippa helt och hållet. Då det verkligen lät huur konstigt som helst utanför sovrumsfönstret. Med min galna fantasi tog jag skydd precis som att det stod någon beväpnad utanför. Ni vet, tog skydd och funderade på om jag skulle rycka upp sovande ungarna och sådär. Tack och lov var jag inte ensam i natt, det hade varit en smärre katastrof. Men, samtidigt ville jag ju inte offra mannen heller liksom, skicka ut honom i mörkret och se efter vad det var.. Så, mitt i mörkaste mörkret, med en skyhög puls hon den ena människan. Stod vi där i köket och taktiksnackade. Min fantasi skenade och mannen tänkte sådär båda-fötterna-på-jorden-aktigt. Allt som vanligt, med andra ord. Mannen lyste med ficklampan ut genom fönsterna, ut i svarta mörkret. Och plötsligt, så stiger han fram. Kaxig och inte det minsta rädd.
Herr grävling.
Mannen somnade på sekunden senare, medan jag låg kvar. Smått skakis och fortsatte ha dåliga skräckiga fantasier. Men, det blev ny morgon och vi har sovit som fyra små björnar. Man borde inte få sova såhär med en tvåmånaders liten Juniflicka. Men hon är precis som Bjossan när det gäller att sova. Nu har vi lördagmorgon. Jag och J var uppe tidigt och snicksnackade, slängde in en tvätt och gjorde i ordning frukost till pojkarna.
Ute blåser storm. Och det är lördag.
Pysseltider och Nattligt besök, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | aug 26, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Pojkarna och Juniflickan, på väg mot lagårn medan mamman stannade inne och påtade och pysslade med annat.
En Miniman som hjälpt pappan att randbarka, och som där och då minsann tänkte kliva i sin bästis stövlar. Bara en aning för stora.
Och där; något jag unnat mig. Sprojlans nya snabbskor. Senaste jag köpte nya, var när jag fött Sisten. Så det var på tiden. Jag drog ut och testade…
Och kom hem efter längsta rundan sedan Juniflickan kom till oss. Minimannen försökte pyssla om mamman så gott han kunde, tyckte att han fick dåligt med svar i början men pappan lugnade honom och sa att mamma är lite för trött för att prata nu på en gång… så jo, jag var tvärtrött men så glad för att jag klarade rundan som varit lite utav ett sommarmål.
Så blev det middagfix. Någon låg i gymmet och viftade på med småarmarna och småbenen.
Nu har vi ätit och hängt i köket i en smärre evighet. Sånt är ju så mysigt. Vi sitter vid köksbordet hela gänget. Det knapras mörka chokladbitar, sörplas kaffe och konstateras, att nu kom minsann regnet. Och det, med besked. Näpp, kikar bara in med en snabb hälsning till er. Nu ska jag natta en älskad tvååring, vars ögonlock blinkar mycket långsamt…
Ha en fin helg!
Och ni! Än finns några dagar kvar innan tävlingen av en Personlig Almanacka avslutas! HÄR har ni tävlingen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 26, 2016 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En liten flicka med knäppta händer.
Hon gör ofta så. Precis som Storebror haft fötterna i kors och ett välda firum (pappasägning det där… verkar ju inte vara svenska? ha! … men, ”ett väldigt bestyr”, då) med småfötterna. Så har den där lilla flickan istället så söta bestyr med händerna. Som att knäppa dom, fläta småfingrarna en och en.
Och jag kunde inte sammanfatta den där stunden igårkväll bättre än vad Lillan gjorde.
Att knäppa händerna.
Ni vet, en sån där stund när allt bara känns så himla gott. I precis hela kroppen. Jag hamnade där i finsoffan, visserligen lite försenad till den där Ernst. Men jag hade ju ändå planerat att se honom på play (vi har liksom inte fyran på våran tv… hej, hej från familjen Hedenhös!…). Minimannen hade precis somnat gott i sin säng, när jag slog mig ner i salen. Juniflickan slurpade mjölk och fortsatte sedan att sova i min famn. Mina två stjärnor hade det med andra ord väldigt, väldigt gott. Medan jag satt och tittade mysigt program så sken det en stark, stark flitens lampa i hallen. Där var min älskade man. Och målade. I vår hall. I vårt alldeles egna hus. Det där huset vi för två år sedan hyrde, utan någon som helst tanke mer än att vi ville bo i eget då när vi åkte hem över sommaren och precis blivit päron till en liten Miniman. Det där huset vi oväntat blev så himla kära i. Ja i hela gården. Och nu, två år senare, ägt i ett helt år. En gård, som för oss är en riktig Drömgård. Vi trodde väl inte att vi skulle ge oss på något så stort som tjugofyraåringar. Men, så blev det… blev och blev. Vi kämpade på rätt hårt för att ta oss hit. Så med det i tanken kändes gårdagskvällens stund bara ännu större.
Den där stunden igår. Var en sån.. ni vet… när saker sköljer över en. Som det gör ibland. Jag tänker att jag är tacksam så mycket jag bara orkar, hela tiden. Men så kommer dom där stunderna, när allt bara liksom regnar över en som den skönaste, mjukaste, och mest hjärtevarma dusch.
När allt känns komplett. Just där och då.
Den lilla stunden. Så liten, mitt i bland stora livet. Så liten. Men ändå så stor. I hjärtat.
Lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Nystädatkänslan, alltså.
Hur härlig?
Jag har gnott på som bara den idag, faktiskt. Utan att jag visste ordet av så hade jag rivit ner gardiner i både kök och sovrum. Så det blev finstädning där. Två rum som bara dom tog flera, flera timmar att få färdiga. Jag passade på när Storebror lekte med sina småvänner och Lillasyster sysslade med favoritsysslan; Sova.
Och Litens rum fick sig en rejäl städ med funsterputs, det också. Jag blev så sugen att byta lite gardiner och bona och mysa till det lite. Jag är rätt gedigen i min vanliga veckostädning, men idag blev det extraextra. Använde bästa såpan. Den luktar så gott!!
Mannen har köpt en femlitersdunk plus en sån där pumpflaska, till mig. Himmelrike!
Till slut blev det sådär tokrent. Ni vet när man riktigt känner hur luften i rummen är sådär superfräsch. När det är vädrat och rent, doftar såpa och fönstren blänker efter nyputs? Jag älskar ju det där.
Nu är det bara salen jag ska piffa till inför hösten, lite nya kuddar är alltid kul. Men innan jag shoppar nya på riktigt, så blir det en tur till vinden. Där gör jag oftast min bästaste, penga- och miljösmarta handling.
Det är ju så himla roligt att fixa och greja och göra mysigt hemma, tycker jag! Och hösttider är en riktig sån period, ju.
Nu ska jag kila iväg till Svärisarna. Är nyduschad efter en skön pw med hela familjen. Pojkarna och Lillan är redan där. Dom drog dit direkt efter vår runda. Så, dessutom lyxar vi idag med att få bli bjudna på middag. Bästa tänkbara inledning på en alla-lediga-helg!
Så ikväll väntar en tokskön kväll. Kanske, kanske, kanske kan jag, för typ 8e försöket i rad denna sommar, hamna framför Ernst i rättan tid också. Han finns ju på play, jag vet. Men han är typiskt bortprioriterad i mitt liv just nu. Men ikväll, kanske.
Så, på återseende och god kväll! .. säger en väldigt glad och nöjd morsa!
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår;
När den där morsan som inte varit ute bland folk på typ en hel evighet, plötsligt hamnade i en stad med lite fart och fläkt (jo familjen, ni är också folk.. men ni fattar vad jag menar!). Det var smygkul, kändes småsnurrigt och jag var shoppingpepp så det förslog. Ja, i vanlig nuförtiden-ordning så var det inte åt mig själv jag shoppaholicade, utan åt kidsen såklart. Åt mig själv rafsade jag åt mig en ansiktskräm då jag smort mig med typ nån gammal handkräm eller bäbissalva senaste tiden. En oprovad (ännu oprovad dagen efter..) gammelrosa tröja hivade jag också med till mig själv. Älskade småbarnstider!
Juniflickan lät sin morsa gå lös i affärerna bäst hon ville. Någon låg bara i vagnen och småsnarkade. Bjossan kom hem häromdagen med lite snorigt i näsan, första Baseluskansvängen efter förskolesart, alltså. Så Lillan har såklart också fått lite fräsigt i näsan. Tack och lov bara så, än så länge. Hoppas vi klarar oss från feber och sånt.
En ilfartssnabb lunchdate med en snygg och skäggig fick jag mig också. Inte illa!
Sen drog vi hemåt och mötte upp en älskad liten stjärna. Han som fått massa nya saker efter stadsrundan. Två nya gungor, lite nytt till sandlådan och massa bra lekkläder.
Vi pausade lite hemma på gården, innan vi klädde oss i kalaskläder och drog iväg till Morfar och Mormor. 
Småtrött Miniman i snyggskjorta.
Morfar fyllde år, alltså!
Så vi sjöng och åt tårta och Morfar fick paket och blev precis hur glad som helst för vad han fick. Mannen hann kuta jobbiga rundan också, innan han och hans svärfar drog ut i bastun och hade det till synes tup hursköntsomhelst. En vedeldad bastu, en sån borde alla ha.
Och Kusinerna hjälpte den lille att cykla och det lektes för fullt till småsena kvällen. Festlig tisdag, minst sagt!
Och sen?
Det där; onsdag och morgonmys.
Det är ibland lite smådrygt när mannen jobbar sina uppdrag, eftersom hans arbetsdagar snarare är arbetsdygn. Han är liksom då oftast borta både dag och natt. Till och med dagar och nätter.. För det mesta går det finfint, men jag du fattar. Det jag skulle komma till, är att det också är väldigt lyxigt att han utöver sina vara-iväg-uppdrag, kan styra sina egna arbetstider bäst han vill. Till exempel kan han välja att äta lunch på stan med sin fru, en vanlig tisdag. Eller som idag, mysa med sina barn i lugn och ro på morgonen. Ovärderligt! Det känns på så vis nästan som att jag och mannen är päronlediga tillsammans ibland. Mysigt!
Men nu är det onsdag och dagen är igång;
Stjärnan med äggklockan drog iväg, iklädd stjärniga, mjuka och sköna kläder i morse. Eftersom jag inte skulle rusa mot jobb då jag lämnade honom, så kunde jag istället stanna några minuter extra och fick se vad hans favoritlekar är just nu. Så himla fint!
Så nu är han på Förskolan några timmar, medan mamman är hemma och tar hand om lillasyster. Undra om jag kommer vänja mig vid det här, alltså? Känns ju precis hur konstigt som helst att jag ska vara hemma med Juniflickan, men inte ha Storebror med oss. Har lika dåligt samvete varje gång jag lämnar honom… men han älskar det ju? Leka med sina kompisar och allt det där. Håhåjaja. Det där Mammahjärtat…
Nåväl.
Jag påtar på här hemma. Kikar på nyheterna från gårdagens shoppingtur, plocka och donar. Nu dimper jag ner här en stund, efter att ha ammat och återigen lagt ner en trött liten flicka i sin vagn. 
Tror minsann att jag ska dra ut under äppelträdet för ett träningspass, precis NU!
Har haft träningskläder på mig sedan i morse, men liksom inte kommit iväg på någon motionsstund ännu. För mig, som är en sån kontrollfreak, är det så befriande det här småbarnslivet. Sedan jag blev mamma har jag inte längre samma möjlighet att styra exakt hur min dag ska se ut. Med en stjärna förändrades det litegrann, men med två stjärnor att ta hand om går det i ett, i ett mest hela tiden. Tvärmysigt, småsvettigt och alldeles underbart. Att jag ska träna den tiden, exempelvis. Så funkar det inte längre. Det blir när det passar. Eftersom det är något jag prioriterar, så blir det ju av, det vet jag ju.
Höstkonsumtionspepp. Morfarkalas. Och ny dag. Precis så, ja.
Hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer