av Emmeli | okt 13, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Träning
Hej i torsdagen!
Jag sitter vid vårt köksbord och sörplar morgonkaffet i skön tystnad. Toksent, jag vet. Men såå gott!
Jag och kidsen tog sovmorgon så länge vi bara kunde i morse, så himla skönt. Där utanför fönstret var och fortfarande är, så frostigt. Och under duntäcket hade vi det ohyggligt varmt och skönt. Jag, småttingarna och så den där lurviga, vilda lilla donnan. Sally-Hally-Gally. Men vi klev upp, lagom så allt som skulle hinnas med, hanns med. Innan Bjossan skulle iväg några timmar för lek och bus på Förskolan, alltså. 
Där;
I full färd med att få tag på Ssssally.
Tänk det namnet, sagt av en två-och-ett-halv-tåring, med mycket betoning på s:et… och sådär yberläspande…. bestämd är han också… Hon har ju snott hans gosedjursråtta, förstår ni. Hemska saker!
-håhå, gullbarn!
Och där på sängen låg familjens minsta, men ändå största, cooling;
Pekade menande på magen… *
…och var sådär söt att man får ont i kroppen. Mina älskade stjärnor, alltså. Storebror och Juniflickan. Min rikedom!
Torsdag, ja. Jag känner mig nästan lite yr efter gårdagen. Den var så innehållsrik och lång och lite småstressig och tokspännande och allt på samma gång. Väldigt lyckad också!
Idag kör vi lugnare dag. Med skön träningsvärk i kroppen efter träningspasset jag och Storan körde igår, där mitt bland alla onsdagens turer.
Det sörplas kaffe lite extralänge. Tvättmaskinen jobbar på. Kattungen ligger på kökssoffan och sover och Lillan ute på bron i varma voksin och sköna luften. Det är magiskt vackert ute och ja, vi har mystorsdag helt sonika!
Snart helg också, den längtar jag till! …inte klokt vad en vecka går fort!?
Hoppas ni haft och har en fin oktobervecka!
Lillafrun
av Emmeli | okt 12, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Trädgård & Odling
Scilla. Så mycket maj att det inte är klokt. Känns smått (jätte)avlägset just nu, visst?
Dom, och tullisar och alla möjliga vårlökar överhuvudtaget.
Det där med längtan, tiden och det där, alltså…
Först är det januari. Och det sägs att det blir ljusare för varje dag. Vecka för vecka, så märks det också. Plötsligt är det april och det börjar lukta skit i dikena, är lerigt och rätt grått. Men såååå underbart!! För vi går mot vår.
Vår och ljusare, ljusare och grönare och grönare. Det poppar blommor ur marken, som från ingenstans. Träden är magiskt vackra i sitt nya gröna, människorna börjar komma ur husen och plötsligt är det livat på ett helt annat sätt, än mitt i vintern.
Fåglarna kvittrar, det blommar och grönskar och dagar och nätter flätas samman.
Det är varmt och solen är stark. Det rusar i kroppen och man vill aldrig gå och lägga sig. Mitt i natten, hade lika gärna kunnat vara dag. Juniljuset.
Sommaren är.
Så blir det augusti. Luften blir en annan. Det blir september och oktober. Löven börjar singla, det blåser, himlen är hög och luften klar. Eller alldeles mjukt blågrå. Och plötsligt känns det så lugnt.
Nu är vi där. Precis där. Och jag bara konstaterar;
Att var sak, har sin tid.
Var tid, har sin charm.
Jag och Minimannen har i alla fall tryckt ner 47 små lökar i jorden, bland annat dom där 30 små scillalökarna som vi hoppas ska poppa under äppelträdet till våren. För övrigt sa S, otroligt nöjt och lite frågande, efter varje liten löknedgrävning att ”nu ä vi klar!”… så vi var klara många gånger under det där lilla projektet! . Blommande vårlökarna som nu känns så otroligt avlägsna. Men som jag vet kommer vara som magi, där om en drös månader.
Precis så.
Nu känns plötsligt höst och så smånigom vinter, som det mysigaste man kan tänka sig. Varma filtar, lyxiga doftljus. Varm choklad i stora kåsan, ute i snöhögen bakom lagårn. Löpturer med långkallingar på, följt av för varma långduschar. Snölek och rödrosiga kinder. Lugnande mörker. Myskvällar och ulltofflor. Somna med barnen efter sagoläsning..
Var tid, har sin charm. Så är det.
Lillfrun
av Emmeli | okt 11, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Så var det ny vecka och jag njuter av sköna, sköna HemmaMammadagar! 
Där; En Miniman i full färd med att hjälpa morsan ute på gården.
Och där, ett ohyggligt mysigt kramkalas på kökssoffan.
En sovande Juniflicka som hade sömnigt mammasällskap, samtidigt som Bjossan sov sin lur.
Obetalbart. Obeskrivligt mysigt. Ooo <3 .
En kettlebell som premiäranvänds och gett en morsa skön träningsvärk.
Och. Jamen. Har ni sett!?
Vi har ju blivit med katt för sjutton! En alldeles vansinnigt lurvig och söt, sjövild liten skapelse.
Hon heter Sally.
Och så bor hon här. Hos oss. På Drömgården. Vilken grej! Ni lär se mer av henne, om man säger så.
Hon tycker om våran kökssoffa. Och jag älskar när hon ligger där. Det är liksom en liten, eller ganska så stor, drömgrej; att få ha den där Drömgården, tillsammans med älskade mannen och gulliga ungar. Njuta av vidder ut genom köksfönstret, baka och mysa och så där på kökssoffan… så ligger det en katt och kurrar.
Så himla mysigt. Att ha en vän som sitter på kökssoffan och väntar, när man kommer in i köket. Lilla Sallykattungen. Som vi fått från Mäjadalen och barnens gullkusiner. Jag som tingat en kattunge ungefär varje sommar senaste åren. Men varje gång, det var när vi bodde uppe i Norrnorr ska tilläggas, så har jag backat. Ville liksom flytta från Lyan först. Och nu har vi gjort det, kan man säga. Vi har ju en hel gård för sjutton. Såklart vi ska ha en Sallykatt!
Än så länge får hon bara vara ute om vi är ute med henne. Vi hämtade henne i söndags, så hon har ju fortfarande nog sjå att känna sig hemmastadd här inne.
Lite sånt där har jag också pysslat med.
Och barnvagnspromenader såklart. Skitmysigt.
Nu ska jag och Lillan ta dagens andra promme. Denna gång med syskonvagnen, för att hämta hem den där efterlängtade Bjossan från förskolan!
Lillafrun
av Emmeli | okt 10, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den där lördagen i början på oktober.
Den där dagen, då Juniflickan skulle döpas. 
Flaggan var i topp.
Och här;
Två tokstollar till päron som lagat och fixat likt det dreamteam dom är. Det bästa dom kunnat, till den vackraste flickan dom känner.
En sån där dag, krävs det lite (läs; asmycket) planering. Inte bara med matlagning och pyntande… utan också, allra viktigast, så att barnen har det bra. Med mätta magar och bra tankat av sömn…
Så medan päronen försökte pynta till sig själva i det sista, så sov kidsen.
..Till en liten stund innan dopet, så att det bara var att byta om från mjuka tröjan till stiliga skjortan. Och för en liten flicka, att hoppa i dopklänningen och tvärsörpla lite mjölk.
Vi gick in i kyrkan. Kyrklockorna ringde. Och Lillan döptes. Sång och musik, från hjärtat. Från mig och mannen. Från mostrar. Och Junis älskade Gudmor. I bänkarna satt våra hjärtenära. Alla var där, för Lillans skull. Och hela stunden i kyrkan. Var så fin.
Någon skötte sitt uppdrag, som han taggat enormt inför, med bravur…
Klart Bjossan skulle hälla i dopvattnet. Sixten och Fajfaj!
(tack Lillsvågge för alla mysiga, vackra ögonblick som kamerafångades i kyrkan. Och tack Storsvågge för filmen. Ovärderligt!!)
Och när väl Lillan fick det där vattnet på huvudet, så tyckte hon inte riktigt att det var helt och hållet uuuuunebat (underbart, som bjossan säger)… gav ifrån sig ett litet ljud. Och snabbt, snabbt var den där lilla Minimannen och beskyddade med orden; Det gåj bja, Juni.
Alltså… kärleksuckarna i kyrkan, då. Eller när han torkade henne om huvudet när hon precis var supernydöpt, och sa; men nu räckej det! …. och tvärt gav tillbaka lilla handduken till finaste präst-A.
Nydöpta lilla Prinsessan.
Våran stora Lilla familj. Med en nydöpt liten J.
Efter dopet väntade kalas! Och det såg ut lite såhär;
Man fick nästan lite minibröllopsfeeling av allt det vita och ljust rosa.
Maten dukades fram. Alla dom där pajerna jag och M lagat dagen innan, dom med massor av lyxigt skogens guld (tack Storan!!!) och västerbottensost i. Eller rökt skinka och västerbottensost. Och massa ljuvligt tunnbröd, både hårt och mjukt. Ost och sallad och sånt.
Och sen blev det tårta!
Den där himlagoda tårtan. Mammamormors rullis. Och så mina vaniljhjärtan som jag prompt hade bestämt mig för att dom skulle finnas med… så det tog sina kvällar att få till sådär många.
Men det var det värt! 
Och tårtan… Titta närmre!
På Litens dop var det precis samma, och jag hade bett älskade Storan och Lillis, att göra denna dröm ännu en gång. Och den var även denna gång, så god och vacker. Lilla flickan där uppe på, som jag bara inte kunde låta bli att köpa när jag sprang igenom Pysselbutiken häromdagen. Den liknar ju Lillan, eller hur! (Tack K och A för en fantastisk Doptårta!!) Tårtan, som ju egentligen är en bröllopstårta och som sannerligen kräver sina bak- och pysselproffs!! <3
Dopkalas….
Så fint.
Det åts och sörplades kaffe och fikades tårta och barnen lekte sig rödblommiga. Bjossan hade fullt sjå att hänga med kusinerna och leka med sina nya leksaker han fått av Mormors gulliga syskon, min morbror och moster alltså. 
Sen hjälpte han till med det här också..
Där vi bara fått med en del av paketen på bild. I ett nafs var mamman och lilla pojken igång. I en rasande fart. Bredvid, men lite sådär avvaktande och i bakgrunden (precis som vi och dom är), så höll sig Lillan och mannen sig på lite avvaktande avstånd. 
Så satt vi där med tårar och leenden och varma hjärtan. Bland massor av söta, tänkvärda, vackra och så himla, himla fina gåvor. Till Lillan.
Till sist var det kramkalas härs och tvärs och vi tackade alla våra nära och kära för en så otroligt fin dopdag. Den hade bara inte kunnat bli bättre.
Och Juniflickan, är nu även hon, döpt in i den trygghet och tro som vi värderar högt och älskar att ha med oss, vart vi än går.
Det var Juniflickans dopdag, det. <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2016 | Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
En liten Juniflickanhörna.
Den blev så himla gullig. 
Skallran fick hon av oss. Precis en likis som Storebror fick. Där vi låtit gravera in namn och dopdatum och sånt.
Med bilder strösslade på två småttingar jag är tokförtjust i, tycker jag såklart inte annat än att den där hörnan, som ju anades skulle bli en pakethörna, blev toksöt! 
Mera bilder och ord, imorn. Nu är den här morsan mer än trött. Skurade precis klart sista golvet här hemma och nu är allt efterfix klart och vi är redo för en ny vecka. Som troligtvis kommer vara lite mindre kalasig, men säkerligen innehålla annat mysigt och roligt. Alltså, vilken himla fin dophelg det blev!
Lillafrun
Senaste kommentarer