av Emmeli | nov 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Så drog vi iväg igår, till stan!
Efter att ha varit på The Lampbutik. Ja, alltså. Det där lampstället var helt galet. Kommer inte ihåg vad det hette men hittade man inte vad man skulle där, då var det nog bara att ge upp. Jag och mannen gick ut därifrån med två snyggelisnygga lampor att ha i hallen. Och övriga i gänget hittade dom också vad dom skulle. Kul! Lampor är svårt tycker jag.
I alla fall. Till slut, till alla gullebarnens lycka, var vi framme vid Badet och det var ett mycket, mycket peppat gäng som gick i skolklassformat mot ingången.

Sen följde timmar där, tillsammans med vad som kändes som varendaste kotte i hela stan. Maj gaadd vad många människor.

Just den här bilden vet jag inte riktigt hur jag lyckades få till, det var ju egentligen smälltjockt med människor där. Men inte just den där sekunden, uppenbarligen.
Vi lantisar höll fullkomligt på att glo ihjäl oss först och kände hur tröttheten i huvudena bara anföll. Ljudvolymen där inne var crazy också. Jag och Lillan satt och myste för oss själva i ett hörn…

… no stress, på den!
Men efter ett tag var samtliga igång och timmarna fylldes av rutschkaneåkande, pommes-ätande, av-lycka-tjutande. Jag tänker tillbaka på den där turen jag och Storan tog. Som två liite för stora barn. I en sån där dubbelring. Utför största Rutschkanan. Alltså, Hesteguud vad jag skrattade. (Edit: S råkade höra mig säga Herre Gud en dag, och tog såklart efter det. Fast ett litet mer cencureat sådant; Hesteguud. Så nu vet ni vet). Turen tillsammans med pojkarna var inte o-rolig, den heller. Det är ju faktiskt löjligt roligt sånt där!
S röjde med kussarna och pappan i stora badet, men kom och hälsade på Lillan och oss andra som hängde där i lilla poolen, för en liten stund. Så fräsigt att se hur stor han hunnit bli på ett år. För ett år sedan skulle jag för allt i världen inte släppt taget om honom knappt, i den där pyttepoolen. Men nu åkte och klättrade och grejade han själv för fullt.
Och så lilla Juniflickan då?
…som badade bebbepool för första gången.
Tyckte att det var alldeles underbart skönt såg det ut som. Var alldeles till sig och sprattlade och försökte fånga vattnet med småhänderna. Några kallsupar här och där men inget som bekom den där coolingen. Alltså, vem är hon!? Jag kan inte fatta att hon är halvahalva mig och mannen. För som det är nu, är hon varken det minsta lik mig till utseendet eller sättet. Hon är såå lugn!! En riktig cooling, som sagt.

Sedan var det ett mycket trött gäng som klev upp ur badet..
.. hann liksom inte ens ta oss upp till duschen..

… var tvungen att väcka henne där, för att duscha av henne. Och det gick ju fint det med, tyckte bäbisflickan. Där hon satt i bebbestolen och blev duschad och shamponerad och sånt där. Älskade Lillan.
Efter att ha badat och lekt i flera timmar i streck, var både vuxna och barn trötta. Barnen snarkade i baksätet efter typ ingen tid alls i bilen. Och jag och mannen konstaterade att det hade blivit vinter under dagen, minsann. Vi landade hemma en liten stund, bytte till finkläder, band en bukett till mor och far och sådär…
sen åkte vi till Lilla byn och mötte upp resten av Storfamiljen för att sedan ha en så himla god och mysig kväll.

Det var helt sonika en förbenat fin Höstlovsdag, det där! En sån man sparar i Hjärteasken, ni vet.
Lillafrun
av Emmeli | nov 4, 2016 | Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen

Idag ska vi ha Höstlovsfredag tillsammans!
Morgonen har innehållit packande och fixande och en löptur för morsan, i kalla grader. Och nu är vi längtiga på den här dagen, det ska blir precis hur mysigt som helst.Vi har någon som är mer är peppad på dagen. Han ska iväg och baada med sina kusiner, förstår ni. Med sina päron och Lillasyster också, förstås. Men dom där kusinerna, alltså. Idolerna!
Lillan och jag ska mest mysa i periferin och kanske doppa tårna i varma lilla bebbe- småttingpoolen. Bjossan han är numera så mycket storpojke att han gärna, med puffar på såklart, åker Stooja Rutschkanan. Varje sekund, med pappan som håller honom tryggt.
Tjejpackningen.
En Sophie-leksak, mammans favoritduschkräm, en sprillans ny parfym som jag fick i julklapp för två år sedan,typ. Min gamla, av samma sort, tog precis tvärslut. Så, faslig lyx att bara hitta en helt oöppnad nu sådär!
Och så pojkarnas packning. Något mer strulig och med en Sallykatt inpå.
Bada, äta god lunch, basta, njuta av lyckan i en tvåårings ögon, mysa med bäbis i badhandduk… och sen avsluta på världsmysigt sätt; hemma hos alla barnens Mormor och Morfar för Allhelgonamiddag!
Kan inte tänka mig en bättre Höstlovsfredag!
Ha det så gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 3, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Åh, vilken bra torsdagsstart!
Mannen pussade mig hejdå tiiidigt i morse, drog iväg på vad man skulle kunna kalla Lite Nya Äventyr. Jag är så glad för hans skull. En dröm och önskan han haft, som nu inbringats. Jag är glad för min egen och barnens skull också. Framöver kommer vi till exempel inte behöva vara ifrån varandra sådär 90 timmar i stöten. Yeah, på den!
Nog om det.

Vi hade morgon här hemma, småttingarna och jag. Och vissa morgnar hinner man verkligen mer än andra. På samma gång som dessa man-hinner-mera-morgnar är såå mycket lugnare. Ibland kan det vara ett före att bara komma till Föris i tid. Knepigt. Den här morgonen var i alla fall lugn och skön, alla på bra morgonhumör. Utöver dom vanliga morgonbestyren, hann morsan hiva ut mattor och dammsuga och börja greja också, innan vi drog iväg på Förskolan liksom.
Sen har Bäbisflickan hängt med på städracet, förutom när hon sovit alltså. Nöjdisen har suttit i babysittern och gett mig de sötaste av leenden. Hon är så underbar att jag får ont i hjärtat stup i ett.

Så nu är klockan inte ens tolv och jag njuter redan Nystädatkänsla. Sallykatten sover på sofflocket, Lillan i min famn. Fastän hon älskar sin vagn, så kan jag inte låta bli att ha henne sovandes i famnen ibland. Min lilla bäbisflicka.

Lite lunch för morsan, sen får Lillan fortsätta sova vagnen. En långpromenad i ljuvligt friskt, soligt novemberväder väntar innan vi hämtar hem älsklingsBjossan och tar helg!
Hoppas att ni har en fin torsdag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
-innan jag gick och la mig i natt, så hade snön börjat singla. Och i morse; Lyckan. Hos både vuxna och tvååring.
Över att det var vitt på backen.
Man kan ju bli nipprig för mindre. Han, för att han vet att skoteråkning och snögubbetillverkande närmar sig. Och jag, för att jag får vara med om det här; Att vara mamma till små darlingar vars ögon lyser, över att snön singlar. Lyckan över småsaker. Det stora i det lilla.

Någon var inte så medveten om vad det tjoades om, men tyckte nog sedan att luften var alldeles särskilt god där ute i vagnen.
Och idag har jag haft världens skönaste känsla i kroppen. Känt mig alldeles mysig och nog konstaterat att julstämningen knackat på. Med ens snön kom, liksom.
Efter morgonbestyr förvandlade jag Salen till Gympasalen. Det knackade på dörren och in kom min vän Storan. Ett jobbigt och svettigt tabatapass som kändes skönt i kroppen efteråt. Det pysslade vi med. Och diverse samtalsämnen betades av därefter, såklart. Som vilka lampor jag egentligen borde ha i hallen (har inte hittat rätt, ännu) och huruvida det var dumt eller urbota dumt, att mannen är så orädd och typ står på takbjälkarna där uppe på vinden (!!! baaah. Jag skrek rakt ut när jag såg vad han höll på med. Inte ett dugg höjgrädd).
Åhå, där var jag, ja! I mina nya Lager 157-jeans som jag typ lever i sedan jag fick hem dom för några dagar sedan. Precis vad jag sökte; en bralla att ha här hemma och som är sköna att sitta på golvet och leka lego i eller när vi slänger oss på storsängen och läsa saga. Lite suddig i kanten den där morsan, men äsch. Den där spegeln är gammal och ett litet unikum. Fin ändå.

Efter några timmar hämtades en efterlängtad hem och efter mellis och lite slöande framför favoritprogram drog vi, jag och barnen alltså, sedan till Mäjadalen. För någon med ”för långa luggar”. (pluralis på den, ja) skulle få sig en välbehövlig frissastund. Och i vanlig ordning blev han (och Morfar och kussar) såå fint klippt av världsbraiga Klipp-L. S är stormförtjust i henne. Vi med!
Och se där! Morfar leverade årets utegran i eftermiddags också och ingenting kan ju få en i mer julestämning än just det. Åh, tänk.. i år kommer S vara ännu mer medveten om allt. Kunna hänga på pumlor och stansa ut pepparkakorna alldeles själv.
Så plötsligt är det kväll igen och Bolibombadraken har danst färdigt. Strax är det Bonden Blom-läsning och uttryck som ”Pysande Palsternackor” (Bonden Blom säger så när han blir purk) och rara ”tack för idag; Mamma” som samsas med varandra.
Livet just nu, alltså. Jag är kär.
Lillafrun
av Emmeli | nov 1, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Så var det november, plötsligt.
Det har varit typ femtioelva nyanser av grått idag. Skönt på något vis. Jag började dagen med sovmorgon. Pojkarna drog iväg på Förskolan. Och jag log, när jag knappt hann få en hejdåpuss utav Minimannen. Han hade så bråttom iväg, förstår ni! I början av hösten hade han ju en period där han bara absoluut inte ville på Föris. Jag var så hääär nära på att ge upp, trots alla argument om att han var pepp så fort man sagt hejdå, att det är så bra att vara med andra barn, att han lär sig så många bra saker.. och så vidare. Jag kunde inte lämna honom gråtandes. Jag tror han kände precis mina känslor och så blev allt bara pannkaka. Jag vände till och med om med honom en morgon… tyckte plötsligt ”att han var så varm.. ”. Den där har vi skrattat åt både en och tusen gånger här hemma sedan. Särskilt mannen. Fast såklart på det där jag älskar dig alltid oavsett-viset. Minimannen hakade direkt på mig den där morgonen, torkade snabbt gråten och sa ”Ja-a! Jag måste hem å sjuka! , heejdå!” . Och direkt vi kom hem.. var han ju hur pigg som helst. Efter det lämnade inte jag på någon vecka… I den mån det gick, alltså. Men nu, går allt som hejsan. Hurra!
I ungefär samma veva som jag höll på att ge upp… det hade ju kommit väldigt tvärt. Skovet som ju heller inte hade pågått så många dagar men som jag tyckte var hur hemskt som helst. Så vände det! Och jag kan nu inte riktigt förstå att det är samma kille, då och nu. Men såå roligt, skönt, underbart och allt det där, för Mammahjärtat. Jag var sugen på att ge honom Höstlov hela den här veckan, men det kändes nu småtaskigt då han var så lekpepp med sina småvänner. Så idag har han lekt medan jag snusat Lillasyster och haft sirapssegt tempo här hemma.
Förutom att gosa bäbiskinder så har jag också fotat ägaren till dom, tvättat och donat. Mannen har varit på övervåningen, men vi möttes för lunch och sedan en långpromenad i ruggigaste vädret. Vardagslyx! Regnigt och typ inga grader alls. Kallt. Men med bästa sällskapet, M och J och till sist även av S när vi rullade förbi Föris, så blev det en prima runda.
Sedan fortsatt innemyse. Efter middagen drog mannen upp igen och jag och barnen hade bolibompahäng här nere. 
Älskade små syskonen. Det är så förbenat häftigt att få vara med om det här. Dom är liksom så tighta, redan nu. Lillan blir precis hur glad som helst när hon hör Storebrors röst. Där i bild ville S att J skulle mysa med honom. Och hon tyckte det var heltfestligt och höll fullkomligt på att äta upp honom, typ.

Mina älskade Blöjrumpor!
Sen välling och amning och sagoläsning och plötsligt sov vi alla tre. Jag hade inte tänkt göra kväll 19… så jag vaknade lite sådär vimmelkantig strax innan 21.
Hur det var så klev jag upp. Jag visste att jag hade tvätt i tvättmaskinen och att det var efter-dagen-rörigt i precis varenda rum. Så jag klev upp i det tysta, fridfulla huset. Tände ljus och njöt mysig stämning. Hängde den där tvätten, vek filtar, plockade ihop leksaker och så vidare. Och till sist körde jag ett så skönt styrkepass, mest för rygg och mage, här på köksgolvet. Sallykatten var med mig precis hela tiden.
Så nu väntar nattafika, tillsammans med min M, som precis kommit ner från dagens renoveringssysslor.
Det finns knappast något så rofyllt som det här; Att sitta i kvällshus, med många tända ljus. Höra barnen snusa intill och låta tiden vara precis vad den vill…..
Natti!
Lillafrun
Senaste kommentarer