Till en början kändes det så förskräckligt vemodigt, att börja stuva bort. Julen, menar jag!
Trots allt som råder i världen, har vi haft en så fantastisk jul. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den. Tacksam är bara förnamnet.
Än fast det då nästan gjorde lite ont idag att dra igång Julgransplundringen denna Tjugondedag Knut, så var ju gullungarna så taggade på den festliga stunden med hela familjen som dansar genom hemmet och sjunger ”småååå grodorna” och ”prästens lilla kråka” och andra klatschiga bitar innan plundrandet, att det ju helt sonika bara var att åka med. En höjdare blev det! Och när vi väl hade börjat, ja då tusan gick det ju av bara farten det andra också. Ut med enris och lummerkransar, varsamt packa om små juleprydnader, allt barnahändigt tillverkat julepyssel och varendaste pumla förstås. Slira runt bland glitter och juleljus och se hur dammråttorna bara dansade med i vår iver…stjärnorna och alla ljusstakar sparar vi lite till!
Den här julen glömmer vi aldrig. Av flera anledningar. Granen sköt skott som aldrig förr och vi hade det fint i trygghet och värme, trots en orolig tid. Tackoch hejdå, sa vi nu. Vi ses snart igen! Vi ska bara se ljuset återvända först, möta en vår, stoppa fingrarna i ljummen jord och sätta årets första frön och se dom gro. Gå på livets första skolavslutning, som mamma. Ha oändligt långt sommarlov. Plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. Och sen, så möts vi igen, för det har du lovat!
Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet. Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?
Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!
Jullovet 2020..
Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.
Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..
.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!
Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.
Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!
Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.
En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!
En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.
Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.
…
Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.
Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.
Veckans Önskeplaner:
– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.
– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!
– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!
-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!
-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.
-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?
-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.
…
Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?
En allra sista Jullovsdag för denna juletid och vi startade dagen med fart. I bild; Tre Generationer Skogshuggare!
PappFarfSvärfar kom till oss efter frukost, med sig hade han alla möjliga fälla-träd-gremeljer och i ett hujj hade Far och Son fällt det där stora, stora trädet som nu inte hade det minsta tillstymmelse till liv kvar (Tack igen för hjälpen Svärfar!). Det kändes som en lättnad när det låg på marken, under vårt eget bestämmande.. så att det inte skulle gjort samma sak, mitt i en storm och med någon som kommit till skada. Och jo, du har rätt.. hade det inte varit ett dött träd hade jag förstås haft skoskav i själen.
Ganska gulligt med lille hittepå-motorsågen bredvid den stora riktiga. Och ganska så jättehäftigt när vi räknade årsringarna av trädet och det miiinst var 100 år..
Så fort trädet var fällt vinkade vi Farfarn hejdå och så fortsatte vi dagen tillsammans.
Pappan styrde bort riset med hjälp av lilltraktorn. Och så åktes det stjärtlapp och andra räserfordon utför lobryggan. Och hästarna undrade om dom inte fick vara med?
Det blir bara häftigare och häftigare med hästarna, tycker jag. Ju mer vi lär känna dom. Och dom oss. Förstås.
Till eftermiddagen när dagens gårdsarbete nääästan var klart, dukade vi upp i Salen med gofika. Dom sista MammaMormor-pepparkakorna, ”Mammabröd” och iskall mjölk. Julen sjunger på sista versen och det ser ut som bara den mest överallt, så vi toppade gladeligen det hela med ännu lite mer pepparkakssmul medan vi glodde på julgranen och skränigt barnprogram på tv-n.. och precis ingen hade en tanke på städning. ”Det tar vi till veckan”.
Brandismannen eldade det sista av riset och vi konstaterade att det gått så väldans snabbt och smidigt med detta lilla dagsprojekt. Ja, helt klart skönt att få bryta av med lite småprojekt som trädfällning efter alla månader med storgöra på övervåningen.
Nu väntar kvällen och jag är rosig om kinderna efter en lång promenad ute i mörkret. Älskar att gå/springa ute i vintermörkret. Så vilsamt och omfamnande tycker jag. Dessutom är det ingen som ser och undrar, när det trillar tårar från den där Starksköra mammans kinder när hon plötsligt lyssnar till någon låt som gör henne överbubblande av kärlek till sina barn.. eller en låt som påminner mig om hur en bit av mig är så sorgsen just nu och fullt påmind om hur skört livet är. ELLER! När jag bara susar fram, halvdansandes och stormimandes genom peppiga favoritlåtar!
Jag älskar alla årstider, sedan jag för några år sedan landade i att ”var sak har sin tid.. var tid har sin charm”. Vintern är härlig på så många sätt ju. Kylig, mörk men ändå ljus tack vare snön, vilsam och inbjudande till att lyssna inåt.. och drömma framåt.. vi har allt det bästa framför oss!
…
Imorn är det vad som känns som Årets Första Måndag. Och då hörs vi, med en redig Måndagshälsning, precis som vanligt. Kikar ni in då?
Vi spenderade den med mycket friskluft i lungorna. Lek, hästgos och en tung, tung springtur i snömodd.. känslan efter turen? – ”oj så mycket mer vi orkar än vi först tror. och! 2021, det blir ett fint år. så känns det”.
Till kvällen, den lilla lilla nyårssittningen. Men ack så god, från början till slut. Vi klädde oss i glittriga klänningar och snäva flugor. Kammade till håret och rosade kinderna. Så dukade vi förstås i ”Matrummet”.
Märker att jag missade att fota varmrätten, som var en ljuvlig gryta av älg, som levt glada dagar i vår alldeles egna skog. Till förrätt, den HÄR kräftsoppan med vitlöksbröd.
Till efterrätt en syrlig och så himmelens god, key lime pie… följt av heta hockeymatcher! Nådå, ni behöver ens fråga vem som vann, när det väl var Makarna L´s tur att möta varandra! 😉
Lagom tid på kvällen hade vi ”Barnens tolvslag”, så att ingen lillunge skulle hinna somna.. succé! Med fri tillgång på tomtebloss.
Och när det började närma sig tolvslaget, klädde vi oss varmt jag och mannen. Tjavade ut i hästhagen och höll pojkarna sällskap. Det nya året ringdes in till kyrkklockornas klang som hördes där borta i fjärran. En snabbkyss till Min Livets Människa, Gott nytt år, älskling!.. och sedan fokus på fyrbenta. Det small ovanligt mycket i vår by i år. Superirriterande… och knappast gjort av några som förstår hur rädda stackars djuren kan bli. Vi tackar för coola hästpojkar som behöll lugnet mycket väl.. dom firade in året med deras tryggheter till människor och en herrans massa morot och hårdbröd.
När smällandet gett sig, gick vi in till lilla sällskapet igen. Tripp Trapp Trull sussade gott i sina bäddar. En med enhörningen, nära, nära… synen gjorde mig så varm. Så tacksam över vår plats på jorden, att få ge barnen ett varmt och tryggt hem.
Idag, är det årets allra första dag. Det känns så himmelens härligt, med ett NYTT, ORÖRT år. Eller hur?
Vi har påtat med lite av varje. Som att ha snöbollskrig, riva garderober och slumra på storsängen. Och så har jag funderat på hur det känns, med ett nytt år…
Och det känns, som att vi alla har varsin bok att skriva.. som vi får fylla med vad vi vill och mår bra av. Jag håller i min penna. Och du i din. Du behöver inte skriva som någon annan. Bara skriv, som du själv önskar.
Och med pennan i handen, alltid ödmjukheten och tacksamheten. För varje dag. Låt oss ha sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden….
Jag önskar att året 2021 blir ett hjärtevarmt, själagott år. För dig. De mina. Och Dig. Och de dina.
Nu gör vi det här året så gott och härligt vi bara kan! En dag i taget.
Senaste kommentarer