Kastades tillbaka till barndomens julepyssel när jag funderade inför årets julpyssel med barnen..
.. på näthinnan dök den sockersöta ljuslyktan upp, som man bygger av sockerbitar…
Såna! Ja såna, skulle vi förstås göra som ett adventspyssel tillsammans. Otroligt enkelt. Och så otroligt sött, i dubbel bemärkelse!
Passade alla tre storasyskonen, 4, 6 och 8 år gamla. Samt 32-åring. Hade funkat för både yngre och äldre också.
Du behöver kartong, aluminumfolie, ägg, florsocker, sockerbitar.. allra bäst, minibitsocker!
Sockerlyktor!
Blanda kristyr av 3-4 dl florsocker och 1 äggvita. Rör ihop alltsammans! Strössla i lite vaniljsocker om du önskar få vaniljdoftande lyktor!
Rita en cirkel, cirka 10 cm i diameter på en kartong. Vi valde att göra två olika storlekar. Feel free. Rita och klipp ut.
Klä kartongcirkeln i aluminiumfolie.
Börja sedan bygga sockerlykta;
Doppa en sockerbit i kristyren och sätt längst ut på kartongens kant.Upprepa med nästa sockerbit. Nästa varv bygger du omlott, du vet? Som en liten iglo. Bygg 5-7 varv... eller precis såsom du känner
Låt lyktan vila någon timme, innan du tänder ett (vanligt eller batteridrivet) värmeljus i din så söta sockerlykta!
Och nu är första advent här och från veckan som gick, kommer här några glimtar!
Veckan innan första advent, fylldes med;
En trött måndagmorgon som vi tack och lov kunde ta i sakta mak.
Dagliga bestyren ute hos hästarna. Älskar den stunden. Nu är lillminsting med på ett helt annat sätt än när han varit pyttebäbis. Så himla charmigt! Och lite sjåigt förstås. Men mest bara skitgulligt.
Jag kände mig mer än trött. Kroppen sa starkt ifrån. ”Emmeli, nu har det varit för lite återhämtning sista tiden.. bromsa nu, innan det blir för sent”. Lyssnar.
Det här var en så själagod stund. När vi band krans tillsammans, Lillebror B och jag. Fruktstund mitt i allt också, ja!
Och än om jag tycker det ser så kul ut och blir så vackert, med alla komplicerade pappersstjärnor som cirkulerar i sociala medier.. så får sånt bara vänta just nu i livet, faktiskt. Vi dukade upp för eftermiddagspyssel och lät kreativiteten flöda fritt..
I timmar skapades det kring köksbordet. Nejlikoapelsiner och juliga kort, det målades gipsfigurer.. och lillplutt var så supernöjd, absolut mutad med några stjärnchips i en mugg, för att låta oss andra få pyssla maximalt. Helt ljuvlig stund.
Vi har kramats och lekt i snön. Bertil och Olof är såna bundisar.
Jag tog med mig barnen på två mysiga eftermiddagssvängar. Att gå på loppis i juletid, har du provat? Hejdlöst mysigt!
Vi ordnade oss en liten adventsgran ute på bron. Jag skrev en ganska så lång text till denna syn, inne på instagram, som jag inte trodde att så många skulle orka läsa men som det blivit ett så väldigt ståhej i kring. Fy farao, vad glad jag är över att ha så hjärtevarma människor som följer oss.
Så blev det fredagkväll och hela familjen hade på var sina vis hjälpts åt att göra hemmet så adventsfint vi bara kunde… det tog oss ett par dagar att få någon ordning på hela alltet.
”Så tjusigt med stjärna”, menade Ikran.. som tillsammans med lilla ponnyn, nu levt med oss i tre år. Magiska varelserna. Känner mig så trygg med dom kring gården.
Det blev lördag. Barnen var hos gullvänner och lekte i granngårn först, medan M hjälpte mig att fota och filma till ett jobb. Sen tog vi hela gänget med oss till skogen.. och åh, vad jag längtat efter en sån skogstur. En så lycklig stund! Och förskräckligt, vad jag älskar den där skäggiga människan.
Det bästa med att ha varit ute i blötsnön… är att få komma in, tända ljus och tina några lussekatter. Koka kaffe.. hälla upp mjölk i en hel rad av glas.
Och så blev det veckans sista dag, första advent. En dimmig och alltigenom så fin dag. Som ni ju kunde läsa om redan igår, HÄR.
…
Veckan började skört och med en känsla av fransiga mammakanter. Men avslutades så gott. En vecka med en liten näsbränna för mig,… ”ahaa.. jag är visst bara människa, jag med…typiskt…”
Nu har vi en ny vecka framför oss. Tar oss ann den varsamt. Har en önskelista..
Önskeplaner för den andra adventsveckan!
-Tacka november för sitt och välkomna årets allra sista månad! .. jag tycker om att summera och titta lite bakåt, som ni vet. Landa. Och ladda om!
-Ha vardagsvecka, med livets olika måsten och åtaganden, förstås!.. som att beta av en veckas brandisjour! .. superjobba..och sånt..
-Ha vardagsvecka, med var dags lycka. Vardagen är det finaste vi har. Vi pysslar i vanlig ordning om den lite extra.. nu i adventstider är det inte svårt att ordna mysig stämning.. införskaffa ljus till änglaspelet ska vi göra, så decemberfrukostarna får sitt uppskattade pling-pling.
-Vila! .. har varit föör dålig senaste tiden att ”boka in återhämtning”.. tänker inte slarva mer.
-Julbaka! .. jamen nånting i bakväg ska vi nog få till i veckan, vi får se vad det blir!
-Greja med julklappsfuffens! .. det hade varit så skönt att vara färdig med klapparna i god tid.
-Fira andra advent!
…
Önskar er en god vecka, ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Så blev det adventssöndag. Den allra, allra första.
Det var så mysigt att höra barnens förväntansfulla ”åååh!”, när dom trippade utför trappen till morgonen. I natt någon gång, i krokarna av att lördagen skulle bli söndag, hade nämligen mamman och pappan här i hemmet ordnat så att Göra-saker-tillsammans-Adventskalendern var fylld till första adventsmorgonen..
Det gulligaste var Storasyskonens iver, att nu får visa Lillminsting hela alltet!
Gänget letade upp det första paket.
Adventskalendern, inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.
Lillplutt var mycket faschinerad.
”Det här var ju kul! Nu öppnar vi nästa!”, menade O.
Så drog vi fram allt frukostaktigt vi kunde hitta i skåparna. Faktiskt inte cola zero, vilket man kan tro, men däremot syrlig äppelmust framtagen från frysen. Och runda köpesbröd och många pålägg. Det fick bli vanlig havregrynsgröt med äppelmos, vi iddes inte ordna med någon risgrönsgröt till denna söndag.
Lyxfrukost!
Applåder från brorsorna när syrran tände första ljuset!
Tusse-katten satt i köksfönstret och glodde och undrade vad i hela friden det var för ett liv i rummet intill. Eller egentligen så visste han ju precis vad som pågick; ”Bara en helt vanlig familj med ganska många små barn där alla vill prata och höras, breda mackan, få mera mjölk i glaset och så vidare, samtidigt..”
Disken undanstökad och första ljuset fick brinna vidare en stund. Vi spanade på stjärnorna i fönstren, innan jag tog min bäbispojke i vagnen och tjavade på tur..
Lagom till klockan slog tolv, mötte vi sedan upp övriga gänget här. Lillalillebroren sov utanför kyrkan..
Medan vi andra njöt Adventsgudstjänst.
Hemma igen dukade vi fram adventsfika. Kyrkkaffe är det godaste som finns. Barnens saffransskapelser, peppisar, mögelost och sånt. Och så tvär-ringde vi över Farmor och Farfar. Rikedom. Att kunna. Svärmor hade med sig en ljuvlig saffranskaka också, så det blev ett himla kalas till sist.
Och sen har här skapats de sötaste av sockerlyktor, vilket var första ”luckan” i adventskalendern. En himla massa sockerbitar gömde sig i första paketet, alltså.
Blå timmen pågick utanför fönstret och nu är det kvällen och kolsvart och vi alla är så trötta och sömniga att det är mycket möjligt att det blir en rekordtidig kväll ikväll.
Och det var Den första adventssöndagen, det.
Hoppas så himla mycket, att du också haft det gott! <3
Och så plötsligt kom en sån där stund jag längtat till..
..då mamman kunde sätta sig ner i lugnan ro, med några enriskvistar, den där halmstommen som använts i år efter år. Lite lingonris. En snörstump. Några hittepå-lingon jag fann längst ner i en skrammellåda i köket. Bra blomsterstråd också, den är viktig.
Och framförallt; tiden.. att bara vara-vara.. och binda oss årets julekrans.
Guldstund i mitt hjärta. Och nu hänger kransen där ute på bron och sprider advents- och julstämning. Fint så.
Barnen önskade baka lussekatter, inga krångliga snurrbullar med mandelmassa i, nej VANLIGT saffransbröd att forma precis som man vill, för det är allra roligast.
Såklart stöptes en stor saffransdeg, för ”himlagoda lussekatter”.
”Mästerbagarna!”, sa ena lillungen nöjt. Haha! Jaa, kära hjärtanes.. undrar om dom kommer minnas hur mycket dom bakade med sin mor som små? Här var det full njutning, iver och orden ”hörreni, i år får ni julbaka för mamma kommer ha fullt upp med att jaga Vilda Babyn” hade tagits på fullaste allvar. Barn älskar att känna sig betydelsefulla, att ha en uppgift… att bara får vara med, helt sonika.
Plåt efter plåt fylldes. Med den ena skapelsen, ej (!) lik den andra.
Nu osade det govärme från ugnen och när ägg var påpenslat, strösslades pärlsocker och strössel hejvilt för att vi till sist skjutsade plåt efter plåt in i ugnen. Det sistnämnda var morsan noga med att ha som sin uppgift.
Du ser rätt! Ungarna önskade ha strössel på några och vad tusan, såklart dom skulle få det!
Julen är barnens högtid och blir som allra, allra härligast om man åker med i deras otvungna iver, tycker jag.
Hela familjen-fika sedan. Så förskräckligt gott, på alla sätt och vis.
Och ser ni den minsta lilla lussekatten där?
Ni anar nöjdheten. Livets första lussekatt.
Vill du baka efter vårt lussekattsrecept som är det godaste vi vet? Varsågod <3 Recept på ”Himlagoda lussekatter” – HÄR har du det!
…
En liten början in i årets advents- och juletid är tagen…
Vi tar det pö om pö. Följer med. Ser vad livet säger, vad energin finns till? Hos barnen, omåttligt stor energimängd. Hos mamman? Det får vi se.. jag tar en dag i taget. Jag är fullkomligt pyssel- och grejatokig, ni vet.. skulle VILJA hinna göra så himla, himla mycket.. men livet säger något annat just nu. Och jag tänker lyssna. För jag vill kunna njuta. Här. Och nu. Tillsammans med den finaste skaran småmänniskor jag vet om. Och den skäggige, förstås. <3
Senaste kommentarer