Drömgårdsrapporten!

Tjohej vilken vecka det där var!

Den sista hela oktoberveckan, fylldes med;

En måndag som inte alls var som vi är vana.

För flera år sedan, när Tripp Trapp Trull var helhemma, hade vi en lång period alla tillsammans-måndagar, men vi byter ju ”livs-schema” lite nu och då och en vanlig måndag just nu, innebär att pappan jobbar ”långdag” och mamman är hemma med barnen och sköter gård, djur och ungar. Men se den här måndagen, vinkade jag HemmaPappan och lillungen hejdå och tog ”storbarnen” med mig och drog ner på byaskolan, vickade som fröken några timmar, räknade matte och finulade på svenskans klurigheter med ett gäng finbarn. Underbart roligt!

När jag kom hem, kände jag mig kanske preciiis som Pippi Långstrump.. ni vet, när hon såå gärna vill ha jullov men inser att hon då behöver börja skolan för att kunna få jullov.. så hon drar dit och sen ilar hem igen typ lika fort, urnöjd.. för nu var jullovet hennes. Med andra ord, var jag otroligt glad över frökendagen… den första på sisådär 8,5 år…

.. och mer än glad, att vara hemma igen! Längtanskänslan, underbar!

Att sedan dessutom, få gå in i Salskammaren och kika när proffset grejade med vår kakelugn som håller på att sättas upp… ptja, då föll tårarna.

Serverade bondomelett till middag. Så enkelt och så barnsligt gott. En med purjolök och en utan.

Måndagkvällen när pappsen var på brandövning, tog jag för ovanlighetens skull storpojken till hockeyträningen, något annars M oftast roddar med medan jag då är hemma med de tre småsyskonen.. men nu drog mor och alla barn iväg i kolsvarta mörkret och hejade på storebror.

Tisdagen gick med andra ord delvis åt till återhämtning och inhämtning av ny kraft. Ett styrkepass, satt som en smäck.

.. och att hämta hem barnen mitt i dagen, för en lugn hemma-eftermiddag tillsammans.

Vi konstaterade att den här hösten är alldeles särskilt vacker. Som ett plåster på såren för den långa, långa vintern som var, där sommar blev till vinter och nästan ingen hängde med. Nu hinner vi pusta lite, ladda om, boa in oss ordentligt och kanske till och med börja längta efter snön?

Här var det ny kväll och medan ett grabbgäng i familjen drog mot hockeyhallen, drog Storasyster och Lilla Lillebror, deras morsa, farmor och kusiner, till simhallen i grannbyn. Så himla mysigt! Simma, busa, leka, duscha, basta, somna ovaggade.

Onsdag! Lillen och jag drog till Idan och lillstumpan. Mysdag!

Så nu när veckan börjat hejjigt med på-viftande hit och dit.. så var torsdagen en ljuv bara vara hemma-dag.

Lillebror tog ponnyn på tur.

Det här ekipaget. Drömponnyn och lilla coolingen där på hästryggen. Rätt skitgulliga.

Så blev det fredag. Städröj stod på agendan. Och äntligen fick jag tummen ur att ta hand om de sedan veckor tillbaka torkade fröerna. Frön från harört, krasse, ringblomma, praktvädd, tobaksblomma, rosenskära och tagetes lades i kaffefilter och hamnade sedan äntligen i stora fröburken.

Dukade sedan upp för sopplunch tillsammans hemmajobbande make och kakelugnsproffset. Jordärtskockssoppa har sannerligen blivit en favoriträtt här hemma.

.. och sen tog vi fredag… helg…. Och HÖSTLOV! Här i syn, två småttingpäron som just kutat sig trötta. Hur vi inledde hela höstlovet, här hemma tillsammans med vännerna, kan vi ta en annan dag..

Lördagen blev en väldigt, väldigt lugn och solig variant. Det var så njutbart att gå och plocka knippet grönkål och sedan tjava lillvägen till svärisarna, för lördagmiddag.

Söndagen blev en desto fartigare historia med hockey dagen lång… men på det lyxigaste sätt fick vi sedan vila ut veckan. Hemma hos MammaMormor och PappaMorfar bjöds vedeldad bastu och mors lasagne till söndagmiddag.

Jag vet nästan inte vad jag ska säga? Bortskämda på livet, det är känslan. Och vi är så oerhört tacksamma. Tack, tack, tack <3 Livet, livet, livet.

Önskeplaner för vecka 44

-HÖSTLOV med barnen!Hallelujah!”, som lillen säger om allt möjligt, vad än han tycker är härligt, just nu.

-Hästarna ska på ja låt säga; hel-rekond! Vi inväntar både Hästtandläkare och hovslagare till gården, mao.

Gårdsbestyr! ..sommarbetets stolp är redo att tas in, vårlökarna vill ner i backen, vattenlagrets vatten behöver bytas ut, ett par radiatorer önskas sättas in, .. och..

Vitlök ska sättas! .., för första gången för oss.. goda tips någon? Bara tuta och köra? Massa hästskit? Va, va, va?

-Kakelugnen ska färdigställas! .. fortfarande så overkligt.

-Första novemberhelgen! .. vad sägs om att vi sover hela den? , undrar hon som totalt törnat in som björnmor nu och plötsligt kan sova hur långa nätter som helst, till skillnad från andra halvan året när knappt någon sömn alls tycks behövas…

….

Vill önska eder alla en fin vecka 44! Höstlovsveckan är här och vi ska ta till vara på den allt vi bara kan! En dag i sänder. Ta hand om er ni med, allt vad ni bara kan! Så hörs vi.. snart.. igen!

Emmeli

Så puttinuttigt och stort, på samma gång!

Fullmånenätter i oktober.. och lillens 3-årsdag det blev!

Puh, vi lyckades ta oss upp ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka födelsedagsbarnet.

Garnerade lilla tårtan med vispgrädde och skogshallon. Sen tjavade vi yrvakna upp, med ballong-trean, paketen, lilla födelsedagsbrickan… och skrovliga morgonrösterna.

Jaa må han leva..kramar och hurra.

Idag fyller jag tre år!”, sa han nöjt och blåste ut ljuset.

In i paketkaoset sedan! Riv och slit.

Och ”woow!”, för allt. Kan man annat än älska treåringarna otroliga pepp!? ”En BYXA!” (ullbrallor)… ”å en SAX!”.

Vi hade också lyckats göra ett makalöst blocket-fynd. En stoor låda fylld med brio-tågbana… så nu kan här byggas ännu större banor.

En EEEGEN tågbaana!?”, utbrast O helt överlyckligt.

Egen målarbok och pennor fick han också. Och en loppad bok. Bra så!

Efter långfrulle, var det dags att reda till det sista i vårt renoveringstrasige hem..det skulle bli kalas!

Äääsch, lite knallblå plast som stack ut genom dörren inifrån arbetsredo Salskammaren, dörrar utan foder och salningar.. ääsch.

Kalas-sal det blev, med lite ballonger, finduk och tända ljus, visst!?

.. och äääsch; radiatorer som inte sitter fast utan bara står på golven, fönstersmygar och foder i olika färger pga liivet.. osv. Ääsch, kalaskök det blev, med nybakt Mammabröd, ballonger och minst tre olika gula kulörer på väggarna (haha!).

Nu drog vi ut! Friskluftade oss. Grillade korv. Någon kutade en god tur. Någon slumrade gott i sin vagn. Sen var vi redo.

K A L A S för Storfamiljen!

En sista storgäsp och sen började ett nytt hurra-kram-och-paket-race ute i det hela sagolikt sköna oktobervädret. Stor skillnad mot förra årets tvåårsdag, då hade första snön fallit. Löven hängde ännu kvar på äppelträdet, samtidigt som snön minsann inte alls tänkte flytta på sig.. förrän nån gång i april, maj…

Men se i år, får vi njuta en lång och härlig höst. Underbart, eller hur?

Vi gick inåt och högg in på kalasfikat tillsammans med Morfars, Farfars och Kussarna, Faster och Farbror.

Var man lite småhungrig i mellismagen, eller bara helt sonika lite ”matigt fika”-sugen, så kunde man börja med det.

Och sen en rad önskefika.. chokladbollar, morotskaka, kanelbullar, tårta, äppelmust.. och en kanelbulle-trea…. jomen med lite fantasi ser man väl att det är en trea, va? Fast något barn tyckte mer mitten av trean såg ut som en bajskorv. Jaja…treåringen var urnöjd!

Och vad spelar renoveringsstök för roll, när gästerna är hjärtefina? Det blev ett så himla mysigt treårskalas!

När man är tre år kan man med gott samvete zoona ut från kalaset ibland.. och försvinna in i lekens värld.

Sen fylldes hela Salen med ännu mer födelsedagssång och lillen blåste och blåste och till sist var lilla trean utblåst, igen.

Gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt kokad på sensommarens skogshallonskörd avnjöts.

På toppen av kalaset hade vi liten fiskedamm från ovanvåningen… oherrans uppskattat!

Ja, tänka sig va, att vi har en liten treåring i familjen nu. För fjärde gången.

Och till skillnad från tidigare treåringarna, känns nu nummer fyran fortfarande som vår lilla bäbis eftersom han är minst.

Tre år.. så puttinuttigt… och så stort, på samma gång!

En ynnest hela alltet!

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

God morgon måndag!

Vaknar, alldeles pirrig i magen. Men innan vi drar igång den nya oktoberveckan och tittar på nya veckans önskeplaner, så tar vi en kik på veckan som just gick. Den fylldes med;

En otroligt trött måndag. Vi tog oss för något lagom arbetsamt för att starta veckan mjukt. Ta hand om persiljan blev ett ypperligt göra.

Och eftersom lillen älskar att klippa just nu, så gjorde vi just det. Annars är det ju ypperligt att bara lägga persilja i en plastpåse in i frysen, ta ut den sedan och liksom krama om påsen lite försiktigt så går persiljan sönder fint i småbitar. Så gör jag med dill också. Men som sagt, när lillvännen älskar att klippa, så blev det ett så bra hittepå. Och saker behöver ju inte alltid gå fortast möjligast, eller hur? Att inte behöva ha bråttom. Det är lifegoal för oss.

Vi vaknade till en piggare tisdag. En så ofantligt frostvacker, solig sådan.

Var på vift tillsammans med Lilla O, dagen lång. Först urmysiga timmar hos bästis-Idan och hennes lillstumpa, följt av treårskontroll inne i lillstan. Låt säga att det var en strålande dag och att vi återvände hem, trötta och så nöjda med dagen.

Så blev det onsdag och det var så himla underbart att vara hemma igen efter en tisdag på vift. Donade med allt möjligt. Tog en tur till skogen och plockade med oss lite lingonris att sätta på köksbordet, för nu hade minsann den allra sista tagetesbuketten givit upp.

Ordnade också med en liten födelsedagslunch för mig och Storan. Vi fyller år ganska tätt och beslöt i år att fira varandra på tumanhand. Här hade jag gjort i ordning hennes födelsedagspresent. Cissus är en sådan trevlig blomma. Västerbottenssåpas fönsterputs, min nya kärlek. Och ringblommefrön, det kan man aldrig få för mycket utav.

Skink- och ostpaj, med lite smörstekta grönsaker från landet.. grönkål och broccoli, tillsammans med en finhackad gul lök. Till mammabröd och gårdens äppelmust. Himla hösttrevlig anrättning. Såklart gjorde sällskapet det hela <3 Jag hade förstås riggat så att lillen redan ätit och alltså sov sin lur just då när vi skulle äta, så vi därmed fick en sån där skitlyxig, Storan-Lillan-stund. Bara vi.

Lagom till att morotskakan skulle inmundigas kom övriga flocken hem och vi fikade allihopa tillsammans. Fulländat. En stunds ro följt av liiivet! Hela alltet, ett himla fint födelsedagsfir.

I övrigt har de vetgiriga småmänniskorna varit med på ditt och datt i vanlig ordning. Här byttes det från sommardäck till vinterdäck.

Juni och hennes småvänner tycker mycket om att ta hand om ponnyn och det uppskattas av samtliga.

Tjopp så var det fredag och efter en del inför-födelsedag-fix, drog jag och barnen till Drömtorpet och drömvännerna. Lillvännen blev så himla fint uppvaktad, barnen lekte och morsor surrade och sörplade kaffekopp efter kaffekopp. Återvände hem sedan och spenderade kvällen i köket.. ungar blåste ballonger på livet medan morsan fejade och grejade.

Det blev lördag och familjens lilla Virvelvind, fyllde 3 år.

Och hela veckan avslutades med en gråmulen oktobersöndag! Nog var vi lite efter kalas-trötta, men otroligt nog lyckades vi ÄNTLIGEN hitta ”vår gulfärg” till köket. Ni får bättre och fler bilder… ”snart” (när snart är? vet ej. haha!).

Firade söndagkvällen med att bjuda flocken på nytrillade köttbullar till middag.

”Mamma! Köttbullarna smakar ju SOM MORMORS!?”, utbrast ungarna lyckligt och ingen kunde känna sig lyckligare än jag. Världens finaste (och godaste) betyg. Årets rödvinbärsgelé och Mormors inlagda rödbetor på toppen, .. vanlig hederlig husmanskost när den är som bäst. Typiskt gott sätt att avsluta veckan på. Tycker vi, alltså.

….

… men, vänta, vänta, vänta kanske du tänker? Hur gick det med veckans största påhitt? Kakelugnstjofräset? …. uppskjutet. Men bara några dagar. Och vi längtar om möjligt, ännu mer nu. Så till nya veckans önskeplaner..

Önskeplaner för vecka 43

-Leva oktoberliv på en gammal gård vi får lov att kalla vår plats på jorden… ta hand om ungar, gård och djur. Bästa jag vet!

-Välkomna kakelugnsmakerskan! .. åhåhå, så spännande!!

-Nytt påhitt! .. HemmaMamman.. ska susa iväg för ett litet slag.. och lämnar lillen med sin HemmaPappa.

-Fixa det allra sista ute i trädgården inför vintern! .. lökar ska ner i jord..

-Fira in Höstlovet med vännerna!

Nu tar vi måndag!

Jag är lite pirrig i magen, men på ett himla härligt sätt. Ni vet, jag gillar ju det hemtama och trygga… men tycker också samtidigt om när luften vibrerar lite.. när livet liksom känns i hela kroppen? Beroende på läge i livet, betyder det hela olika saker. Just denna höst innebär det helt sonika att jag öppnat för en ny liten pusselbit i HemmaMammalivet..och beslutat mig för att hylla det, genom att vara iväg från det, lite nu och då, när det passar sig. Att få längta, känns så fint. Att vara HemmaMamma är fortfarande mitt uppdrag till 100 %, men nu och då, kommer vi byta av, jag och den skäggige. Och att uppdraget jag tagit mig för, innefattar att jag får vara en viktig vuxen för en hoper gullbarn, där ibland mina egna tre skolbarn, gör det hela bara helt fantastiskt. Så med det sagt, ska jag snart krama lillen och hans pappa hejdå och susa ner på byaskolan tillsammans med Tripp Trapp Trull, för en dag av fröknande. Nyp mig i armen, så kul!

Önskar oss alla en god oktobervecka! Låt oss ta en dag i sänder, göra livet så gott för oss, som vi bara kan. Ta hand om varandra. Ja, ni vet!

Så hörs vi snart igen!




Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Äsch, det är väl klart att det blir en Drömgårdsrapport den här veckan också.. om än lite fördröjd..

Håll tillgodo, här kommer glimtar från ännu en oktobervecka fylld med lantliv!

Andra oktobermåndagen för denna höst. En regnig och ytterst håglös sådan. Efter turen till djuren tog vi innemys för hela slanten. Och jag passade på och rev att ett sjuhelsickes styrkepass. Känslan efteråt? Kunde inte ana håglösheten längre.

Tisdagen, ja då regnade det om möjligt än mer.

.. vi drog till med ett redigt bullbak. Lillen älskar likt andra ungarna, att baka. Här höll han världsvant på att knäcka i det magiska ägget i vetedegen.

Lillbagarn fick sedan först bjuda sin Mormor på nybakta bullar. Sån lyx, både med bullar och att ha en busig mormor som tittar förbi.

.. strax efter kom syskon med vänner hem från skolan och hela hemmet fylldes av bullätande småungar. De där orden som vissa säger, att hemmaliv är så isolerat, så asocialt.. ja där förstår vi verkligen inte alls vad man menar.

Här då? -En lycklig 6-åring som i höst börjat Tre kronors skridskoskola och bara älskar det. Ont i Mammahjärtat pga söthet i syn? Svar: JA.

Så blev det onsdag och jag började den i ottan med ett yogapass.

Älskar den starten. Sallykatten och det tända ljuset höll mig sällskap. Lagom till att det började ljusna, var morsan i ljuvligaste modet och det övriga huset började vakna till liv. Det blev en fartig onsdag. Mestadels på vift. Avslutade kvällen i stora kyrkan i lillstan, lyssnades på Juniflickan och massa andra sångglada ungar som sjöng tillsammans med Dan Bornemark och hans döttrar.. underbar kväll! Och så coolt det var, när Dan ringde upp sin 96 år gamla mor, Gullan Bornemark (ni vet!?), och snackade med henne så vi andra ”fick vara med”. Så fräsch och klatschig!

Torsdag och hela dagen ägnades till att reda till i hemmet, städa och tvätta. Baka bröd att stoppa i frysen. Regnet föll men efter många innetimmar vad peppen på friskluft ostoppbar och löpturen var ljuvlig, trots spöregn.

Och så blev det oktoberhelg. Känslan när solen skiner efter så otroligt regniga dagar. UNDERBAR!

Ivriga timmar av arbete ute i köksträdgården och landen. Det blev ett gäng för blöta höbalar vid slåttern, som jag gladeligen använt till täckmaterial sedan. Här ser ni potatislandet, som tacksamt fått täcke. Fredagsmyset sedan, med trötta kroppar och knoppar. Så gott att få samlas för helg.

Lördagmorgonen var så vacker.

Kallaste hittills?

Efter långfrulle med familjen samlad, drog jag och den skäggige till med att ge oss i kast med färgblandande.

I mars (!) när vi rev ner innertaket i köket, fann vi att köket varit gult en gång i tiden, så när vi sedan spikat pärlsponten började vi måla just det; gult. Fann inte ”den rätta” då men har låtit färgen vi målade med, vara kvar över sommaren i alla fall, men nu var det alltså dags att försöka ta ner den väl karamellgula, till en något ”skitigare gul”… låt säga, att vi är nära. Men inte framme.

Hela helgen var vi kattvakt också, till en utav Sveas kattbäbisar som bara flyttat en liten bit bort. Så fint. Och dagen var så vacker, så cykelturen dit var en ren fröjd.

Lilla Grå har blivit stortjej!

Rotsakslandet tömdes på kilovis med stora, stora morötter och många men lite halvsmå rödbetor..

.. samt fräsigt mycket jordärtskockor.

Jag kände firarkänsla. Så nöjd, över att ha orkat ta mig i mål med invintrandet av köksträdgården. Alla bäddar (förutom grönkålsbädden som lever kvar) är omhändertagna; dvs strösslade med sommarens uppryckta grödor och blomster, fyllda med löv och annat och toppade med blött hö. Nu har maskarna det dom gör och jag längtar redan till våren, när vi öppnar upp och börjar så, igen…

Växthus och alla rabatter är också invintrade. Småleksaker ihopplockade. Studsmattan undanstuvad. Vintertiden närmar sig med stormsteg.. boandet är igång för fullt.

Men som sagt, grönkålen, den står där så vacker och grön och skördas fortfarande…. det var så läckert i julas, när jag gick ut i djupsnön och hämtade in grönkål till julsalladen… hoppas på repris på det i år.

Söndagen.. och regnet åter. Då veckan innebar jourande Brandispappa, så blev dagen precis såsom en dag med jourande pappa kan bli. Här var jag och tre minstingarna på tur. Men plötsligt gick det larm, brandismannen drog iväg i ett knyck och vi andra fick tvärvända hemåt, hem till Storebror ..

.. och det där som den skäggige höll på med.

Vi gjorde vad vi kunde och vispade färdigt putsbruket. Tyvärr fick det bara stelna då jag inte alls hade läge att själv med fyra kiddos, strunta i matlagning och dylikt, för att putsa muren…men den skäggige kom hem till sena kvällen och kunde fullfölja. Übertaggade var vi på kommande veckan…

Veckan som pågår just precis nu. Veckan som hittills är himla fin, men inte riktigt blev som vi tänkt oss.. men mer om det, på måndag! Nu väntar en helg i firandets tecken. Familjens Lillminsting, familjens största energiknippe, ska fylla 3 år. Aj mitt Mammahjärta.

Med det sagt, önskar jag er en god, god oktoberhelg! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli

Något vi bara kunnat drömma om!

Ser du?

Den första bilden är från julen 2014.. när vi hade hyrt huset under sommaren och sedan fick förlängt lov att hyra även under vintern. Det gjorde helt klart att kärleken till denna plats växte än mer och vi beslöt göra allt vi kunde, för att flytta hit. Hem.

I nio vintrar, har vi nu bott här, i vår kära gamla timrade gård.. som är en del, av ett gammalt hemman.

Vi har bylsat på oss under kallaste månaderna, ull-lager, på ull-lager. Det har gått så bra så (ni vet, när man är tillräckligt pepp på något, då går det som hejsan, oavsett). Men som vi har, av många olika anledningar, drömt om att kunna elda här hemma…

Sedan vi flyttade in, vet ni hur vi har hållit på, försökt att ta saker och ting ”i rätt ordning” med alla bygg- och renoveringsprojekt.. vi började med att bygga en rejäl bro, byta fasad, fönster och dörrar (läs om Fönster- och brädfodringsresan HÄR och HÄR). Regla ner taket på kalla vindsvåningen och isolerade sedan hemmet med cellulosa (läs om det HÄR). Flytta trappuppgången i huset, till en helt annan plats. I flera år, jobbades det uppe på våning två, som till sist blev en redig varmbonad övervåning, med barnrummen och stora sovrummet där vi alla sover gott om natten (Lite härliga Före- och efter-bilder på det, HÄR). Parallellt, förstås en hoper andra ”små hittepå”. Salskammaren här nere, gjordes i ordning, i jämförelse med allt innan; som ”ett litet mellanprojekt”, strax innan Lillminsting föddes . Innan vi sedan satte igång med den stora och långa härvan ”Projekt; bygga en badrumstvättstuga, borra bergvärme, gräva för nytt inkommande vatten, byta värmesystem, dra om avlopp, ta bort gamla lilltoan och göra hallen väldans mycket större i och med det” (PUH)(Det STORA projektet kan ni läsa om HÄR).

Så blev det vårvintern 2024… vi hade börjat sätta in vattenburna radiatorer här och där, pustade ut.. njöt av känslan att hemmet inte längre bara värmdes upp på direktel… och i samma veva, började vi ana ett nästa steg. Vi började nosa på drömmen om att kunna ordna för att elda… funderandet drog igång… kalkylerandet..

.. lilla ”holken”, lilla rummet, som är precis bakom spis och kökslängan.. lilla rummet, som byggdes nånstans under gissningsvis tidiga eller mitten av 1900-talet när hemmet skulle bli modernt med liten toalett (i ett pytterum i hallen) och ett litet rum för tvätt och dusch (detta,mitt i köket).. som vi alltså haft det, framtill att Badrumstvättstugan blev klar..

Det lilla rummet, stod nu plötsligt tomt och den skäggige började med ens att riva där inne. För äntligen kunde vi nu komma åt den där efterlängtade murstocken, den som varit gömd bakom dusch och tusen andra projekt, i alla år…

Vårivern kom med full kareta.. så medan vi spånade på hur vi skulle ta oss mot den där eldstadsdrömmen, så rev vi ett innertak i köket och spikade pärlspont, av bara farten (titta HÄR så tjusigt tak vi fann).

Ivrig sommar det blev och vi flyttade ut, till djur, odlingar och sommarprojekt där ute.. den skäggige byggde bland annat något uppe på taket, något många frågat om som sett det hela…

En platå. ”Man ser bra här uppifrån”, säger han där uppifrån taket, med noll höjdrädsla, till sin fru som fullständigt håller på att skita på sig där nerifrån (men som förstås ändå biter ihop…, för att få en bra bild…). Där uppe har den skäggige kunnat utröna saker om vår skorsten, om hur piporna ter sig.. en dag skickade han ner en kamera där..

…och murstocken på våning två har knackats hål i.. likaså här nere i ”Lilla holken”..

Så vad händer nu då?

Kakelugnen står vacker där i Salen. Den behöver både plockas ner, lagas och sättas om för att kunna användas. Näpp. Det blir inte än på ett tag. Järnspis i köket då? Också en dröm.. men riktigt där är vi inte, ännu… då behöver vi riva ännu mer i köket. Framförallt veta hur i hela friden vi ska ha köket… det vet vi ej nu.

Det är här det händer. I Salskammaren.

Vi går mot vår tionde vinter. Och precis som det en gång funnits en eldstad här inne, kommer det snart, snart så också återigen att göra. Vi har förstås hittat ett andrahandsfynd som ska få flytta hit in.

Tjopp, tjopp så hade Byggmästaren knackat ner det påmurade.. återigen, är nu där ett rätvinkligt hörn…

Historia kommer fram.. så fin tapet..

Och igår grejade vi med det allra sista inför. Tömde rummet, la papp över golvet, plastade in möbler osv. Putsade även murstocken där teglet var naket efter rivning. Allt ska vara klart, innan onsdag. Vadå onsdag? Varför sådan hets nu då, helt plötsligt? Kanske du undrar…vi som aldrig annars har någon deadline på bygg och renovering. JO. Förstår ni. För första gången (för något dylikt), har vi lejt in hjälp…

…för att mura upp en kakelugn, känns bara helt sonika så urbota klokt, att låta ett proffs göra.. i alla fall första gången 😉 (gissa vilka.. eller kanske snarare VEM som kommer vara med allt han kan och suga åt sig all kunskap på vägen…)

Jag blir tusan helt salig av att tänka på det här. Ska vi kunna elda i vårt kära hus i vinter? Å puh. Det sägs så, om allt går enligt plan. Håll tummarna för oss och häng med på den här resan, också!

Stegen mot att det ska ryka ur Drömgården skorsten mitt i vinter och vi ska sitta och värma oss och mysa framför en varm kakelugn.

Något vi bara kunnat drömma om. Och knappt vågar tro på ännu…

Vecka 42 är här.. och det här blir en fräsigare sortens vecka, det känner jag redan nu! Önskar oss alla en fin sådan!

Emmeli

G-VMBJT57ZE4