Det är ju inte klokt, alltså.. poff, så var det måndag igen!
Den sista veckan i september, fyllde vi med;
En måndag, i dimma. Både bildligt och bokstavligen. Trögstartat, milt sagt!
Att måla tillsammans. Vad som helst. Som ett födelsedagskort till en nybliven 8-åring. Så själagott!
Jag postade en story på instagram mitt i tacksamhetsrus.
”Lyckan. Att få vara tillsammans. Äta god middag efter en dag fylld med olika bestyr. Läsa läxor och sörpla kaffe. Dra igång discokulan och höga musiken lagom till höstmörkret faller… ”dansgympa” till nattning. Somna trötta och trygga i varma sängar sedan. Tacksamhet oändligt stor”
Visst är det så? Vardagen, livet som det är, här och nu.. det är det finaste vi har?
Jag samlade frön från favoriter. Ringblommor, det kan man omöjligt ha för mycket av har jag kommit fram till i sommar. Nästa sommar, blir det ääännu mer ringblommor. Så nu tusan, hamstras det fröer!
Efter några regniga och blyertsgrå dagar, var det otroligt härligt med detta höstväder. Hög och klar luft, blå himmel och sol. Hösten bara sprakade med alla sina vackra färger, konstaterade jag och barnen.
Nyupptagna jordärtskockor och nyskördat spetskål. Det här med att ha brassat på med ätbart i odlingen, är jag som ni märker otroooligt nöjd över.
Middagarna nu kan liksom bli så hejdlöst goda.
Favorit just nu är att använda airfryern. Hiva i potatis, morötter, rödbetor och kyckling .. och alldeles i slutet hiva ner spetskål och under tiden maten lagar sig själv så rör jag ihop en.. ja just det; fetaoströra. Creme fraishe, salt, peppar, olivolja, vitlök. Och ett paket fetaost, förstås. Otrooligt gott!!
Att koka soppa på jordärtskockorna var också ett moment. Serverades till rågpannkakor, lingonsylt och vispgrädde. Himmel!
Skiftbyte håller på att ske för undertecknad..energimässigt alltså.. det är samma visa varje år.. har nu under sommartiden varit som en uppskruvad duracellkanin som knappt behöver sova… till att nu, steg för steg, dag för dag, närma mig Björnmors ide och vintervila. Ptja, sen är det ju bara helt enormt härligt att ha möjligheten att slå sig ner mot lagårdsväggen en solig september-torsdag mitt i hemmalivet, knasig vore jag om jag inte tog chansen att njuta av det då, med slutna ögon mot mjuka solen.
Och den där rufsiga typen, hade en drömkväll hos fina vännen. Mamma-surr och frisering. Otrooligt oruttnierat av mig att inte ta någon efterbild. Men ja, samma höjd som min fyrklöver kring halsen, där ”tjoppade” vi av barret, som E säger. Välbehövligt som ni ser. Så nöjd!
Det blev fredag. Jag tog Lillminstings hand i min och så tjavade vi hit, till stora vattnet. Insöp hösten, tittade på alla vackra färger.
Ikran.
Lördag och springa sig tvärslut i denna backe. En god idé.
Vände hemåt till detta gäng. Som kämpade på i potatislandet..
…för att sedan ge mig ut på tur med Kolabönan.
Sen fylldes lördagen med olika slags boande.
Barnen hjälpte mig att ta hand om hästarnas utrustning. Det känns så gott att vårda det vi har. Nysmort läder, vare sig det är ett par skinnskor eller hästarnas sadlar. Underbart både ock!
Och så började vi hösta i köksträdgården. Här var dahliabädden tömd, knölarna uppmärkta, intagna och bädden toppad med hö. En bädd, check! …Bara elva kvar..
Barnen stuvade in små leksaker i lekstugan. Utemöblerna plockades ihop. Och nytt slowfeed-nät vid hästarnas foderbord sattes. Och nu är fodrandet av årets hö, igång
Och precis när lördagssolen höll på att sjunka ner bakom berget, tjavade vi lillvägen till svärisarna och blev bortskämda med en gudomligt skön bastukväll. Bastu alltså… vilken otroligt påfund. Önskar mig en egen, men är så tacksam att vi får låna och njuta i både mina föräldrars och mannens föräldrars bastu (s?).
En riktigt, riktigt kylslagen söndagmorgon. Vi plockade in de sista gurkorna för nu hade minsann frosten tagit alla plantor. Men wow så lång gurka-säsong vi haft, i och med ”gurkgardinen”, som vi njöt gurka från redan under tidiga våren och fram till nu.
Efter gurkskörd drog mor och äldste son söderut, över stora bron och till Härnösand helt sonika, för att spela årets sista fotbollsmatcher. Så enormt mysigt att bara dra iväg tillsammans med Sixten.
När vi åkte norrut igen, svängde vi förbi snälla Lisa, för äppelplock. Och däär ser ni ju i alla fall en glimt av mitt otroooligt djärva hår-kapande, ju!
Så, varför slirar vi då runt och plockar äpplen här och där när vi har så otroligt mycket på vårt egna stor-träd!?
Jo, sorten vi plockar hos Pinglan-grannen, är BÄST till mos, sådetså. Äpplena på stor-trädet, använder vi ju till mustandet. Och dessa då, Lisa-äpplena? De ska förvaras lagom-kallt och lagras, i mååånader, något ingen av våra äppelsorter kan. Vi som vill reda oss själva så mycket vi kan, tycker det här känns helt fantastiskt. Denna tid på året köper vi inte frukt alls. Till ”fruktstunderna” serveras morötter från landet, äpplen från trädet osv.. men snart är alltså våra egna äpplen förbi, och eftersom barnen älsk-älskar äpplen så brukar det ändå bli en del köpes tiden framöver.. men denna sort, Lobo’ , ska alltså kunna lagras. Så glad för detta!
Söndagkvällen såg ut ungefär såhär. Kreativt kaos. Gardiner nedryckta efter mitt städryck tidigare under veckan, nyputsade fönster och nytvättad soffa. Boandet för höst är igång även inne, ja. Medan ungar plinkade piano höll ”Rörmockaren” på och ordnade oss ännu en radiator… som lagom till sena kvällen, började osa go-värme…
Livet. livet. livet. En sådan fin vecka det blev, än om vi donade med en hel massa, så kändes ändå tempot lugnare än senaste månaderna. Så gott, med höst! Och tänk, nu blir september om en liten stund, oktober..
Önskeplaner för vecka 40
-Möta oktober! .. älskar denna tiden så.
-Hösta! Inne och ute. Kommer jag en bit på väg, är jag nöjd.
-Planera ett nytt samarbete med favorit-partner (som ni också älskar, så kul!)
-Fira min födelsedag!
-Ha den första oktoberhelgen!
…
Tack september, för allt. Önskar oss alla en god, god start på oktobermånaden! <3 Ta hand om er allesammans, så hörs vi under veckan!
Måndag. Inleder gärna varje måndag med ett ”måndagsmöte” med mig själv. Barnens vecka har jag oftast styrt upp redan på söndagen, så allt inför skolveckan är riggat och klart. Men för min egen del, så plitas veckans planer och to-dos ner under denna morgonstund. Sen, när frukostmorgonen, skolskjutsen, kaffekoppen och lilla ”Måndagsmötet” är gjort. Då ger vi oss ut, förstås. Denna måndagmorgon, i helt ljuvligt hög och klar septemberluft. Vi tog i vid äppelkrattandet så vi blev alldeles svettiga, lillvännen och jag. Och mitt i allt, kan jag OMÖJLIGT tänka mig en dyrbarare veckostart.
Eftermiddagen fortsatte sedan med en sju gullungar i hasorna. Det serverades mellis och ponnyhäng, ”lantlivsfritids” vi alla njöt/njuter så utav. Barn och djur. En sådan särskilt ljuvlig kombo.
Och lilltjoppen hänger med på allt. Rida är en favoritsyssla just nu som ni kan ana.
Sen var veckan igång! Ett gäng tisdagstimmar spenderade Olof hos sin Mormor och Morfar medan mamman var iväg på vift.
Till eftermiddagen mötte vi sedan upp ”Kollektivet”. Papporna hade haft arbetseftermiddag i torpet tillsammans, medan större ungarna lekt i kring. Det hela mynnade sedan ut i ljuvlig tisdagmiddag hos torparna, lagad av ”Frugan”. Utemiddag, i en värme som kändes ytterst lyxig i andra halvan av september. Och ja, denna vy från sin gård, den kan man leva med eller hur!?
Veckan bjöd på en stunds lugn och ro-pysslande. Oviktigt och världsviktigt, på samma gång. Man klarar sig väl utan höstkrans. Men själen jublade liksom. Så, därmed en viktig stund. Kan visa krans-makandet här inne under veckan, om ni vill.
Det var otroligt varmt för att vara denna tid, men löven singlade ändå. Småpojkarna blev peppade på att kratta höstlöv.. själv bytte jag ut sommargarderoberna och vek in höst- och vinterkläder. Gula Skåpet i hallen, fylldes med ull och annat.
Och sen förstår ni, nånstans mitt i veckan, drog vi igång Projekt Pärupptagning, barnen och jag.
Nattaturen, så vacker i månens sken.
Ny dag och nytt skördande, för att vinterförvara (som kryddor på tork) eller bara till lunchen. Omelett på äggen från tjejerna ute i hönsgårn och massa goda smörstekta grönsaker till. Jo, jo.. den rätten kan vi väl i slutet av september och ingen klagar. Kanske är det sista gången jag orkar tjata nu; men haar du inte provat smörsteka en finhackad lök tillsammans med färskt grönkål.. GÖR DET! Makalöst gott, med lite salt och peppar ovan, som tillbehöver till typ ALLT.
Potatisarbetet fortskred och ungarna drog in kompisar i det hela också, ingen vill missa denna skattjakt. Men i år var det tufft och tungt, pga allt jäkligt ogräs men det skrämde inte de små arbetsivriga liven.
Så blev det fredag och en liten höstbukett plockades.
Och efter ett par dagar med fullt fokus på potatisland, kunde här vadas fram bland tvätt, städ, plock och disk. Men se till fredageftermiddagen, fastnade man inte längre i kladd och solen sken in i det helgtjusiga hemmet. Familjen samlades för fredag. Helt underbart!
Lördagmorgon! Morgontur i kylig höstluft följt av långfrukost med nygräddat bröd.
Kreativt ståhej hos oss alla sedan! Pappan snickrade, ungar målade, mamman bakade och lagade.
Sen en sista fotbollslördag, här hemma i byn alltså. Stabil kioskpersonal, va! Trötta som tusan var vi alla sedan så peppade att åka hem och ta lördagkväll… då gick det förstås larm och pappan drog iväg och var borta i ett gäng timmar medan vi andra masade oss hem för middag och kvällsbestyr. Så är livet med en brandisman, som plötsligt lämnar flocken, i tid och otid..
Söndagen innehöll ännu ett plock av höstbukett, veterinärsbesök (lillkatt kastrerades, storhäst och lillhäst checkades) följt av en sirapsseg söndag med regnet smattrandes mot rutorna och en morsa som inte kände sig hundra, alls. En himmelens fin vecka, med mycket sol, värme och älskat grejande.. som avslutades med en lite klen höstdagjämning.
Önskeplaner för vecka 39.
-Älskat, höstigt vardagsliv! Hemmalivet, arbete, barnens aktiviteter, något föräldramöte, något utvecklingssamtal osv. Älskade vardag🙏🏻
– Diverse påhitt! .. som att ytterligare ett gäng med gamla radiatorer är funna på blocket och ska hämtas hem ett par timmar härifrån.
-Jobba på med hallen! …vi vill blir klara där nuu.. för vi har ett tidsur som tickar förstår ni. Ett projekt som ska dras igång aaalldeles, alldeles snart, om tre veckor närmare bestämt. Något som ännu känns som hittepå och för drömmigt för att vara sant.. lovar att uppdatera så fort vi vet mer, om önskeprojektet ens är möjligt, alltså..
-Fortsätta att hösta i land och köksträdgård! ..sista fårorna potatis ska upp. Jordärtskockorna likaså. Morötter och rödbetor klarar sig i jorden ett tag till. Men grukor och tomtater väntar på slutskörd. Dahliaknölarna måste upp ur jorden, pronto.. osv. osv.
-Fortsätta hösta ute på gården också! som att ta in sista utemöblerna..
-Hamstra frön! .. bland det mysigaste jag vet denna tid. HÄR till exempel, kan ni läsa mer exakt hur jag gör. När jag tar in egna frön, inför nästa år, alltså!
-Njuta av en sista septemberhelg!
…
En ny vecka står för dörren nu och det känns som den första veckan, med redig, kall, grå och alldeles, alldeles underbar höstkänsla! Vädret är blyertsgrått idag och det passar mig ypperligt, som inte känner mig helt på banan idag, heller. Fokus vila, mao. Hoppas att ni andra vaknat pigga. Oavsett, ta hand om er allt vad ni bara kan, så önskar vi varandra ännu en god septembervecka!
Ännu ett gäng septemberdagar ligger i hjärteasken.
Innan vi kikar på nya veckans planer, kommer här några glimtar från veckan som gick;
Måndag förmiddag och det var starten på en väldigt fartig vecka.
Hade tagit fram kött ur frysen till dagen innan, men det hanns inte med mitt i äppelmustandet. Så, som tur i oturen, blev det istället en himmelsk gryta att äta av under veckan. Jag följde det HÄR receptet. Jag hade funnit högrev på ”ät snart-pris” och det är sannerligen något jag kommer spana efter igen efter att ha lagat detta.
Till kvällen slöt föräldraföreningens styrelse, plus andra hjärtegoda föräldrar, upp. Vi hade en helkväll på skolgården där vi målade roliga hagar, löparbanor osv. Något som kom att bli så väldigt uppskattat av barnen. Väl värt att komma hem iskalla efter att ha jobbat i tjurig höstblåst kvällen lång.
… för just så; hösten kom. Med besked.
Det öste ner regn, stormade och gulnade löven yrde från gammbjörken. Men vi höll humöret uppe väl, där vi tjavade fram med vår fyrbente granne.
Hästarna lurade vi in i ligghallen, med mat strösslad där inne.
Det tre hönorna och tuppen, fick komma in i hönshuset igen och vi ordnade en ny liten lya inne i lagården, till Lilla Familjen. Det, var bland det klurigaste vi gjort.. flytta en tokig hönsmamma. Men till sist gick det. Puuh..
Mitt i veckan nu och tro det eller ej, men mamman hade nu varit iväg på vift och Lillminsting hade varit hemma med pappsen istället. Ett litet Nanny-uppdrag ena dagen, följt av ett litet inhopp i skolan den andra dagen… det sistnämnda var ju bara drygt åtta (!) år sedan sist, men kändes så ”hemtamt” och kul! Två dagar med några timmar på vift vardera dag och jag kände mig så, så, sååå nöjd att vara hemma på gården igen bland alla ungar och djur och bloooommorna.
Torsdagkvällen mötte upp med en brandman på vift men istället middag med frugan och nästan alla barnen. Ett något decimerad kollektiv. Men en så fin kväll.
Fredag. Sol. Och varmt igen.
Och vi drog till skogs. Med fikakorgen, bärplockaren, täljkniven… andades djupa andetag… och fotade/filmade något ni får se på söndag. Något så fint, så fint, sååå fint.
Drösade hem sedan och tog fredagsmys.
Lördag nu. Och jag undrade om det här kanske skulle bli den sista rediga blombuketten innan frosten skulle komma..
Vi kammade till oss och drog på dop för en älskad liten tjej. I Själevads kyrka. Finns det ens en vackrare kyrka?
Och så blev det söndag. Mycket riktigt; den första frostmorgonen var här. Så vackert. Så vemodigt. Tacksam att vi haft sinnesnärvaro att täcka det vi önskade i köksträdgården, kvällen innan.
Tacksam också, att det verkar ha varit en himla snäll liten frostknäpp. För de allra flesta blommorna, till och med dahlior som är så känsliga, överlevde väl. Nu ska här toknjutas till ”den riktiga” frosten kommer.. sådär så att det är finito alldeles, menar jag. Nu blev vi bara lite påmind om förgängligheten och får andaktsfullt njuta vidare bland luktärtsdoft och blomsterprakt.
Veckans sista dag.. jag var tvungen att jobba vid datorn hela förmiddagen. Det gjorde den där långritten än mer ljuvlig sedan. En klassisk söndagmiddag på toppen av allt och tacksamheten över livet sköljer över oss gång på gång.
Nu är en ny septembervecka här och jag känner mig alldeles pirrig i magen. Ser fram emot en vecka med massor av tid till att dona med sånt vi behöver ta tag i här hemma. Förra veckan var himla, himla fin men innehöll liiite för lite ”luft” för min smak. Såna veckor ställer vi in oss, på att det är så, tar en dag i sänder. Men nu väntar ”en vanlig vecka”, med mer luft, tid att andas emellan åtaganden och påteri. Precis så som vi önskar!
Önskeplaner för vecka 38
-Njuta HemmaMammaliv! .. tid med bara Lillminsting, tid med hela skaran samlad, tid med barnaskaran och deras småvänner.. rik, rik, rik känner jag mig mitt i allt detta.
-Slutskörda! ..potatisen, dillen, zucchinin… potatisen har vi hittills tagit upp i ett nafs under en och samma dag, men se det kommer nog tusan inte gå i år.. all övrig odling har gått som smort i år.. men potatislandet… hujedamig, så mycket ogräs som tog över. Och vissa kål med potatis är angrpna, tack och liv inte allt men en hel del… det återstår att se om vi lyckas fortsätta självhushållandet av potatis ännu en vinter eller om vi kommer måste komplettera med köpes…
-Hänga med hjärtevänner! Dejt med Bästis-Idan och hennes lilltjej en dag. Och så möter vi upp ”Torparna” förstås.
-Jobba med ”sånt som inte syns”. .. Redigera bilder. Skriva texter. Skicka in utkast. Förhoppningsvis få godkänt. Och så vidare och så vidare.
-Lill-Sivert, vår lille kattpojke, ska kastreras..
-Jobba vidare med hallen! .. nu går vi plötsligt genom en vacker pardörr mellan hall och sal (lovar att visa, har tusan glömt att fota det). Rummet blir mer och mer helt för var dag. Dags att beställa färg till pärlsponten…!
-Septemberhelg! .. med ditt och datt.
…
Önskar er alla en underbar septembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Och här kommer några glimtar från den första septemberveckan..
Den började med sorg. En av de tre små kycklingarna hittades död. Varför vet vi inte. Begravning det blev. Blott en dag, lilla blombuketten på nygrävda graven och småsnyftningar.. livet med djur, vi vet. Men det är helt okej att vara ledsen för det.
Blommor, blommor, blommor.
Att kuta iväg mitt i dagen, låta Lillminsting somna, jag få springa och på hemväg, hämta skolbarn. Pjta, det äär ett sånt otroligt påfund. Om jag får säga det själv.
Att åka till lilla byn för eftermiddagshäng en vanlig vardag. Fika, mysa och greja lite. Hemma hos Mammamormor och PappaMorfar. Ja det är också ett sånt himla trevligt påfund.
Den första veckan i september, blir oftasts Årets Äppelvecka. Med råge, i år. För vilket äppel-år det är. Här hade vi onsdag, bakade limpor, plockade äpplen och kokade marmelad.
.. när allt var färdigt fick vi lämpligt fikagäster. Ska ordna er dessa recept, lovar.
Lilla Putte, har hjälpt till med luncherna. Först har vi skördat och sen har vi lagat, på feeling. Guldstund om dagen.
Fredag.. skolbarn fick välförtjänt helgvila. Mellisbarnen drog på äventyr på direkten tillsammans med sin farmor och två utav sina kusiner. Vi andra, högg in på ”Starten av Den Stora Äppelhelgen”… men först lite ritande, menade Störst och Minst.
Sen bar det iväg. Hem vi sedan kom, med några kassar fyllda med äpplen som plockats nere hos Pinglan-grannen, goda Transparente blanche ’, perfekt till äppelmos..
Fast innan vi jobbade vidare, togs det upp potatis, rödbetor och allt möjligt gott som sedan skjutsades in i airfryern. Middagspaus, mao.
Sen såg vår fredagkväll ut såhär. Jag hackade äpplen på livet. Lill-Olof hade fullt sjå att snick-snacka med Farfar som kom förbi. Och den skäggige och lille Minimannen, jobbade idogt på vid köksbänken. Liter, efter liter, av ljuvligt gott äppelmos skapades.
Om ni undrar exakt hur vi gör, kan ni kika en film av det hela, HÄR.
Nu var det lördag. Och viiilken septemberlördag. Så himmelens varm. Jag och Olof tog grannflickan med på en lång och skön skogstur. Svamp fann vi i god mängd.
Under tiden, pågick sånt här där hemma. En pardörr ska in mellan hall och Sal. Efter det, ”är det bara att spika klar all pärlspont i hallen och laga taket där.. sedan bara schellacka och måla.. lista osv..kanske bygga en redig platsbyggd garderob?.. sen är det klart där liksom!?”.
Givetvis drog vi till sjön och doppade oss. Det var definitivt ett utav sommarens härligaste dopp. Den sjunde septemberdagen.
Sen gick det som hejsan att rensa och förvälla all svamp.
Jag använder mig av det där populära mjöl-tricket som cirkulerar i sociala medier. Man knipsar helt enkelt av lilla stumpen av svampen och lägger sedan svampen i vattenbad i diskhon. Häller sedan lite mjöl på toppen och blaskar runt. Som magi släpper allt bös och åker ner mot botten. Kvar blir din rena, rena svamp, redo att förvällas.
Vi firade lördag, gode trötta. Glassfest ute på bron, i den ljumma kvällen. Men vi kände oss lite halva nu… skulle inte dom där små äventyrarna komma hem snart?
Det blev söndag och strax efter frukost, så var flocken fulltalig igen och vi kunde alla tillsammans hugga in på veckans sista äppel-påhitt. Men mer om det en annan dag!
Så tacksam för en så fin första septembervecka.
Nu är nya veckan här och den är fullproppad med hittepå. Lite i överkant kanske. Men; en sak i sänder, tanka på med mycket sömn, god mat och inplanerad återhämtning. Ja, då ska det nog bli en god vecka…
Önskeplaner för vecka 37
-Möta en septemberdag i sänder. Löven har börjat ändra färg.. dimman är så tät om morgnarna.. tiden nu och framåt är ren och skär själamagi, tycker jag. Naturen pustar ut, efter ett djupt och ivrigt andetag…
-Fullt vardagsliv! Det finaste vi har. Vardagen. Att få starta den med en måndag, mjuk i kanterna. Att ha utrymmet att få vara lite trötta efter en fartig helg. Att efter morgonens djur-runda med barnen (ett hemmabarn och ett snorigt skolbarn som vilade hemma) .. få sno ihop en boeuf bourguignon på den där högrevs-biten jag fann på ”ät snart-hyllan” nere på lill-coop. Låta grytan puttra i 3-4 timmar och bli något utav det godaste vi smakat. Tiiiid. Till liiiv. Och det där med tid (och ork) att laga bra mat. Det är sån rikedom, bara det.
Vi engagerar oss ideellt så mycket vi bara kan, både jag och den skäggige! .. det är föreningsliv inom både skola och idrott och denna vecka är det mycket av de båda.
-Två vardagar susar jag iväg på uppdrag! .. oj, oj, oj som Lillminsting kommer hade gossigt med sin pappa då. Traktor, traktor, traktor står på schemat då, om ni frågar Olof.
-Fotande/filmande av en ny kampanj/samarbete! … och åhåhå, som jag ser fram emot det för det är något så himla, himla fint jag ska få visa er.
-Landa i helg! … lugn och fartig kommer den troligt att bli, barnen har aktiviteter. Och så ska vi på barndop, så himla mysigt!
…
Nu har det redan hunnit bli måndagkväll. Det är kolsvart utanför fönstret, alla barnen slumrar sött medan vinden viner starkt där ute. Jag börjar känna av träningsvärk efter eftermiddagens tabatapass. Längtar efter att krypa ner hos lilla sovande flocken. Ville bara först kika in här och önska er alla en fin, fin vecka! Ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Så det där var veckan där augusti blev till september..
Veckan susade fram! Och himmel vilket avslut den också fick. Häng på! Här kommer ett gäng glimtar från våra senaste dagar innan vi kikar på nya veckans hittepå;
Måndag!
Den första efter sommarlovet. Ovant tomt hemma under förmiddagen. Vi tog hand om djuren och tog sedan en tur genom köksträdgården. Plockade in färska blommor och en redig zucchini att baka kaka utav.
Snabbt efter lunch, fylldes hemmet med både skolsyskon, kusin och vänner och allt kändes så gott. Det blev en redig mysmåndag. Som dessutom avslutades nere hos Pinglan-grannen, där vi blev bjudna på middag. Ni anar lyxkänslan!!
Vidare under veckan tog vi fortsatt hand om gården, djuren och de dignande vinbärsbuskarna. Kokade livets första rödvinbärsgelé. Så himla trevligt göra! Och så gott det blev!
Skörd. För att kunna laga lunch. Just nu steks det grönkål till typ alla maträtter. Steks i smör med en hackad gul lök. Så makalöst gott. Äggröra, den där grönkålen och grönsakerna, blev en lunch. Underbart gott!
Det blev äääntligen en liten lillväns 5-årsdag och vi fick vara med och fira och äääntligen lämna över den där stora enhörningen som vi längtat så efter att få ge, till lilla H. Det blev succé faktiskt! Och då kändes det där fantastiska andrahandsfyndet ännu bättre.
Kombinera fotbollsträningarna med att motionera under tiden, är en hit tycker vi. Samtidigt sovs lillebror ner för natten. Och springs det, så hinns det tittas en lång stund på fotbollsträningen också. Så finurligt hela alltet! M och jag turas om. Den här kvällen hade jag Juni med mig också, som cyklade intill.
Så vaknade vi till fredag. Lill-Olof hjälpte mamman att städa i ordning lite i renoveringsröran. Med nya dörröppningen, ”nya” dörren och all pärlspont.. kände vi nästan inte igen oss. Älskade gammköket njuter också!
Innan skolbarnen tog helg, hann vi päron springa en röjjig runda tillsammans med sovande Lillminsting i vagnen.
Helgen inleddes här. Hos älskade torparna.
Det var äntligen dags för oss att få bjuda igen med arbete. Sommarens hö-bärar-hjälp byttes nu mot snickeri och fönsterputsande. Vi hade så otroligt trevligt. Arbetardagar är en hit, tycker vi alla, stora som små! Jobbade på. Åt så ofantligt gott. Barnen lekte och lekte. Susade mitt i allt till lillsjön för kanske sommarens sista dopp. Så uppfriskande! Somnade godare än gott till kvällen.
Det blev lördag. Med kalas i luften. Det plockades in stora bunten blommor.
Bands buketter. Ströks skjortor. Ord skrevs på små kort. Paketen var med. Kalaskläderna på. Ruffsiga frillorna hyfsat kammade. Kamerakortet tömt och batteriet laddat. Nu skulle vi iväg, på Dop & 30-årsfest!
… här är vi framme i kyrkan och ”hittepå-fotografen” (undertecknad alltså) höll på och testade in ljuset och ställde in kameran. Kröp undan, satte mig på plats.. tillsammans med övriga församlingen. Undrade lite, vart dopgänget var? Skulle dom gå in?
Aha, okej….?
Så plötsligt börjar musiken spelas. Portarna slås upp. Och där var minsann inte bara ett vackert dopfölje. UTAN ETT BRUDFÖLJE. Lurige ”Lillis och Lill-Svågge” alltså. Min systerdotter (som är som min lillasyster, 5,5 år yngre = min ”Lillis”) och hennes J. Hade grundlurat så många av oss. Gissa om hittepå-fotografen fick en svettpärla eller två i pannan.. när hon insåg att det minsann var vigsel och bröllopsfest som skulle fotas. Men SOM jag njöt. Och kände mig ärad över förtroendet.
Festen inne på logen som A och J förvandlat från ”går knappt att gå in i pga så många prylar”, till något helt, helt magiskt. Med ljusslingor i massor, vackraste dekorationerna, kristallkronan i topp. Hänförda och så tacksamma över att ha fått vara med på hela alltet. Vackrare och godare avslut på augusti får en leta efter!
Vi vaknade till den första septemberdagen. Söndag. Regnet smattrade mot rutorna. Gäsparna avlöste varandra. Efter frukosten tog jag Lillminstingen och gick ut för att skörda inför lunchen.
Bakade ännu en zucchinikaka. Dukade fint i salskammaren. Och lagade lunch, tillsammans med M. Medan han makade burgare och karamelliserade lök, snodde jag ihop potatis och rödbetor i airfryern, vispade ihop fetaoströra och strösslade fram diverse grönsaker.
Och så kom dom, darlingarna! ”Mostes Mia” som Olof säger. Min näst äldsta syster. Hennes fina C. Och så MammaMormor och PappaMorfar.
Vi lunchade och pratade livet.
Drog med mig glittrigaste syrran av oss alla fyra, ut bland odlingarna, förbi hönsen, genom landen, in i lagårn, ner till hästarna och så vidare. Vi lever så olika liv, vi här i lilla byn och dom i stora staden. Men vi hejar på varandra och stöttar, i vått och torrt! Det är så fint. Äntligen fick min luktärtsälskande syrra en redig bunt med sig på riktigt också, och inte bara genom skickade bilder med orden ”här är till dig, önskar du kunde känna doften”.
Och Zucchinikakan blev succé ännu en gång, med nykokt jordgubbssylt med bär från gården. Vispad grädde till. Oslagbart om ni frågar mig. Har du inte provat denna kaka. GÖR DET!!
När söndageftermiddagen kom var vi bortom trötta, allihopa. Men vi kunde liksom inte gå och sova 16.00… så lite tv-mys för barnen, snickrande för pappan och målande för amman, satt gott för kök och själ. Sen tog vi tidig kväll. Kära hjärtanes, vilken vecka. Vilken HELG!
Nu är en ny vecka här och vi har massssor vi önskar göra under veckan…
Önskeplaner för vecka 36
-Vardagslivet! En dag i sänder. Med allt vad innebär. En lite lättare känsla idag, än för en vecka sedan. Allt det nya börjar landa. Det ska nog bli bra, det här med.
-Komma ikapp bland tvätt och städ! Olof hjälper mamma så väl. Förresten! -på tal om tvätt och städ. Glöm inte att rabattkoden gäller en liiiten stund till, för att få 20% rabatt på hela sortimentet hos Västerbottenssåpa, menar jag! Koden dromgardsliv20 är det som gäller. (Reklam för Västerbottenssåpa).
–Oooch, skördetider, äär ivriga tider! Det finns oändligt med göra ute på gården och i landen. Den här veckan hoppas vi hinna med en del äpplen. Koka mos och pressa must. Kanske bunkrar jag med ett par favorit-äppelkakor också.
-Möta första helgen i september! .. några ska iväg på äventyr, någon ska spela fotbollsmatch långt borta, någon ska sätta in ännu en pardörr i hemmet, någon ska bara hänga med på hela alltet och någon ska ”rodda med ditt och datt och allt runtomkring”.. ser så fram emot denna helg!
…
Önskar er alla en fin första septembervecka. Ta hand om er, allt var ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Om en vecka.. eller kanske, kanske åtminstone en sväng här inne, innan dess….
-Det var nu bara det lilla slutet kvar av sommarlovet. Vi kramade ur det, allt vad vi kunde, jag och barnen. När det bara var några få dagar kvar av Det Evighetslånga Sommarlovet… lovet, som helst aldrig skulle ta slut… då, sköljdes modern av en sådan enorm separationsångest. Livet, livet..
Här kommer några glimtar från sommarlovets avrundande, samt en från just nu-rapport. Häng med!
Sommarlovande. Sådär helt helt utan minsta lilla skärm som stör små hjärnor från lek, vila och kreativitet. Kojbygge och lekstugelek pågick här. Och jag fick vara ”en fluga på väggen” bland alltihopa.
Ta hand om sin lilla ponny och vara högst involverad i lunchlagandet. Också sånt som hör livet till här hemma.
Kvällsdoppen i sjön..
Junis höna, har idogt legat och ruvat senaste veckorna..
Vi har ätit (och äter) Skördemåltider, en efter en.
Att gå ut i landet och hämta in potatis och morötter, rödbetor, broccoli, persilja.. ugnsrosta rotsaker.. eller vad säger jag; airfry:a (använder vår konstant just nu!) menar jag ju! -både rotsaker och kyckling. Tillsammans med en fetaostkräm och massor av persilja på toppen.
-Så himmelskt gott!
Sista sommarlovslördagen band jag denna bukett och tjavade sedan iväg med övriga gänget. Vi drog på ”Sommarlovsavslutning hos barnens Farmor och Farfar. Världsgod middag inmundigades och barnen hade skatt(godis)jakt och lekte järnet med sina kusiner. Himla, himla trevligt!
Den här stilen på stora delar av vår nedervåning har vi haft. Eller ja, har.. men nu har det hunnit hända en del sedan denna röra. Skönt. I långa perioder är jag såå tålig på stöket, är absoluut iiinte oskyldig att tycka ”ska vi inte börja med det här och det här” eller haka på M´s likadana idéer… sen går det till en gräns… OCH JAG BALLAR UR. Totalt. En eller två gånger per år typ. Jobbigt i stunden, när alla bygg- och renoveringspåhitt bara känns övermäktiga bland alla små gulliga virvelvindar och liiivet liksom, som ska levas mitt ibland allt. Men det där ”psykbrytet” är också bra, för alltid landar jag i hur otroligt lyxigt det är, det vi håller på med.. att det är ok att tycka det känns motigt ibland, men påminna oss om, att det här är vi och våra idéer och påhitt, där vi bygger vårt hem och liv. Lyx lyx lyx.
Och soliga dagar som denna, går det ingen som helst nöd på oss.. då lever vi i vanlig ordning ute och just nu är köksträdgården som en enda dröm. Så tacksam att frosten hållit sig borta än så länge. Allt är så fint fortfarande.
Hundvakt har vi varit också. Passar oss perfekt. Kan inte ens tänka mig in i hur logiken skulle gå ihop med en egen hund just nu, än fast det absolut finns önskningar om en egen hund från typ alla familjemedlemmar här hemma (minus ”någon”… nämner inga namn…). Att då få låna, promenera, busa, gosa… och sen lämna tillbaka. Är helt ypperligt!
Sista sommarlovsdagen kom… och jag kunde knappt andas, kändes det som. ”Sista dagen, för lilla Bertil.. att vara helt helt fri, innan skolplikten tar vid”. Vemodet visste inga gränser den dagen, men jag bestämde mig för att njuta allt jag kunde av dagen. Vi drog till skogs! Och levde livets liv. ”Blåbärskrig” pågick bland busungarna, mamman plockade några liter blåbär och så gofikade vi. Ett himla fint avslut på lovet.
Blåbärsfläckiga om kläderna tjavade vi en sista gång ner mot lagårn, för att kolla till den ruvande hönan. Trygga och bara härligt pirriga, somnade gänget till kvällen. En sån ynnest och tacksamhet i sig. Och ett så fint sommarlov, i våra hjärteaskar.
Första skoldagsmorgonen kom. Dimman låg tät över åkern, vi gick ut i köksträdgården och skördade inför skolbarnens fruktstunder. Både jag och M var med när alla barnen skulle lämnas. Alla tre så peppade. Det kramades hejdå. Skolbarnen stannade tryggt på skolan. Pappan på kontoret. Och Mamma och Lill-Olof drog hemåt. I smyg.. gick jag runt och snyftade vidare,.. likt jag då gjort de senaste dagarna. Gav mig ut med trött lillvän i vagnen.. kutade skiten ur mig och tillät mig känna mig exakt så ledsen och sorgsen som jag gjorde.
Och knåpade ihop en reel. Som ni var många som tittade och reagerade på … se denHÄR, om du missat den.
Poff var det fredag och lilla korta skolstarten hade landat fint hos oss alla. Vi gjorde oss kalasfina och tog pressanger och blomster och drog iväg..
.. hem till mina älskade päron. Pappsen fyllde år. Så himla mysigt och gott, att få fira ännu en födelsedag tillsammans.
.. och vad möttes vi av när vi kom hem?
Lilla Gullefjun!!!
Den första av tre små kycklingar som ruvats fram helt och hållet på naturligt vis. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Nykläckta små liven. Äntligen här!
Alla njöt av helgen. Fotbollsmatcher hit och dit. Jourande. Och norpande av vila och återhämtning på olika vis, övrig tid. Augusti är sitt vackraste just nu.
Skördar, bakar och lagar. Och diskbänken ser absolut ut såhär mestadels av dagarna.
Söndagen var en otroligt regnig historia.. som till kvällen sken upp och röda vinbären lyste som pärlor i kvällssolen. Tankade på tillsammanstid, var vi nu redo för en ny, hel, skolvecka (nåväl, barnen redo.. och nånstans hade mamman också börjat landa…)
Ännu en gång stuvas vardagen om.. samma steg som tagits vartannat år sedan 2020 när Storebror började förskoleklass. Barnen är hel-redo och det gör mig så lycklig. Och stolt. Att se de trygga, direkt från hemmalivet, börja på skolan så självklart. ”Det är bara mammahjärtat som ska hänga med”. Så är det. Och snart är det nog i kapp, ännu en gång. Snart har vi en ny hemtam vardag.. med några timmar skola för Tripp Trapp Trull.. och många timmar hemmaliv. Lillminsting är förstås helt hemma. Inte omysigt, alls.
Nu är vår första riktiga vardagsvecka igång.. hösten smyger kring hörnet..
Önskeplaner vecka 35
-Ta oss ann, med gott mod, Första Riktiga Vardagveckan På En Hel Evighet… kräver god planering, mysiga vardagspåhitt, mycket vila. Just så.
-Lillen och jag har en del att beta av tillsammans! Som att plocka in lite mer röda vinbär, åka till stan för ärenden.. och mysa, massor.
-Leka med finvännerna efter skolan!
-Jag ska på ett mycket spännande möte!
-Ta hand om kycklingarna!
-Fira ut augusti med både barndop och 30-årskalas. Det blir kul!
-Möta september! .. längtar.
.. men innan september tar vid, ska här omfamnas, varendaste augustidag som är kvar. Allt har sin tid.
Hoppas att ni mår bra! Jag hoppas att vi ska höras lite mer frekvent här inne nu när vardagen är igång igen.
Senaste kommentarer