Hej novent och Mysets månad. Nog kan det vara grått, kargt, mörkt och ännu mera grått. Men, så himla mycket mys och pyssel det går att hitta på för att fylla dessa dagar med gott. Ett tips från mig är att ta en tur till skogen. Trots allt det gråa.. så är det ändå så vackert. Själagott. Så stilla. Och vilsamt.
Samla dig lite skog med dig hem. Lingonris till exempel. För att binda dig en vacker krans. Duka upp med tända ljus, mjuk musik och något gott att äta.. kanske ett gäng små clementiner, en riktigt god chokladbit och något varmt att sörpla ur favoritkoppen…
Ha en kreativ, god stund.
HÄR kan ni läsa om hur jag gjorde denna Lingonkrans!
Jag är skitnöjd över att det är fredag. Inte bara det. Senaste två dagarna drog jag visst till och höststädade hemmet. Putsa fönster, hiva stormattor och alla tyger du kan tänka dig i tvätten, feja, greja, dona och ta hand om hemmets dammigaste vrår… med småttingar i sällis.
Haha! Så världsligt, egentligen oviktigt men ändå såå härligt.. sån lyx. Att jag nu får vara (skit)trött för att jag gjort precis det jag önskat, med pigga småungar som fått leka koja och gudvetallt bland soffplymåer och stormattor på tork.
Mellan utelek, pusslande, matlagande, motionerande och liiivet liksom.. så har vi grejat på. Teamwork!
Det doftar såpa, flugskiten är veck och alla messmörsfläckar på finsoffan likaså. Till och med verandan är skurad. Firade det hela med en tur kring gården.. plockade med mig av allt möjligt höstvackert jag kunde finna, tillsammans med ljungen som shoppats. Ska pyssla ihop något till verandan tänkte jag.
Nyfiket, kelsjukt sällis hade jag också.
Sallekatten. Vi är fortfarande deppiga över att andra kattpojken är försvunnen och hoppas fortfarande att han kommer hem/att någon hittar honom åt oss/att vi finner honom… men i helgen är vi kattvakt och storkatten har sällis av en busig liten kattunge. Kika på instagram stories nu så ser ni lilla plutten!
Ljung och några röda äpplen från trädet kan inte bli fel. Förra året band jag en krans med rönnbär, men se i år finns knappt ett endaste rönnbär… betyder det mycket eller lite snö till vintern??
Jag plockade hallonris bland annat.. se så vackert!
Så vackra färger i september!
Nypon är också en favorit i höstträdgården!
Önskar er alla en septemberhärlig helg!
Kika in imorn vetja, då visar jag Storebrollans tapet.. iiih, så roligt ju!
Som ni vet är vi riktiga pysselmostrar här hemma. Och nu i ett sånt väldans pysselstim, jag och barnen.
Att slå sig ner, omringade av glada färger, papper och taveldukar. Så himla härligt! Använda fräsiga äggblåsarmackapären och ordna för äggmålning, det var också roligt. För att inte tala om själva äggmålandet… mamma kunde nästan inte sluta, trots att barnen seglat ur bild för längesedan.
Att påskpyssla tillsammans, ett hett tips från oss till er alltså!
Vi blåser ur äggen med en sån HÄR fräsig mojäng och målar med härliga färger (och penslar!.. kära nån, så mycket roligare det blir med en bra pensel, förresten!).
Pysselivern!
Får alltid frågor om våra färger och dom ni ser i vänstra bilden, finner ni HÄR. Och burkarna i högra bilden, hittar ni HÄR.
Jo. Nu skulle vi vika oss ägg att hänga i påskriset.
Allt som behövs; lite kraftigare slags papper (typ tapetstumpar går utmärkt), en sax, ett bra papperslim, en penna, tråd, nål, och en egenhändigt gjord liten äggformad pappersmall..
8 stycken ägg mallas och klipps ut. Och viks sedan på mitten…
.. så att vackerdelen av papperet hamnar inåt.
Limma, likt på bilden, och dutta fast nästa vikta ”ägghalva”. Fortsätt så till du kommer till den åttonde och sista lilla ägghalvan, då vecklar du ut ditt tjusiga ägg och limmar ihop dom två sista sidorna.
Ett litet stygn med tråd att bilda en upphängningsöggla av. Sedan; klaart!
Jag vet inte huuur många gånger lilla Juniflickan uttryckt att ”vad fina dom där tapetäggen blev mamma!”
Det blir fredag och solen bara vräker sig in i hemmet. Det är så själagott att ord ej finns, eller hur?
Vi tittar ut på det nya snötäcket som lagt sig under natten innan vi dukar fram frukost. Havregrynsgröt, äppelmoset gjort på hemäpplena och rostisar. Och en stor kopp kaffe till mamman. Sen blir klockan 09 och vi ringer MammaMormor och PappaMorfar, för dagens lägesrapport och kärleksgivande genom facetime. Tack och lov, säger vi. För teknikens under, att vi kan ses… fastän vi inte kan ses, just nu.
Jag och barnen ger oss ut på gården. Det är en helt makalös marsfredag som bara ännu har börjat.
Vi hämtar lillponnyn. Och slirar oss ut på tur. Småsyskonen chillar i Snabbvagnen och Storebroren rider som en värdsvan lite miniryttare. Chippen knatar på. Tvärnitar ibland, som för att meddela att han faktiskt äär en lillponny och då behöver man få utlopp för en viss dos tjureri. Det bara är så. Sen travar han i kapp på sina söta ben.
Dagen rullar på och pappan kommer hem för långhelg och jag får ge mig ut på springtur, den första efter sjukstugan och livet känns bara så himla gott. Det känns förskräckligt tungt och känslan är ”Jag tar mig knappt framåt”, men hey! Det som räknas, är att jag gjorde det, att sjukan är veck och så vidare.
På toppen fick jag fredagsblommor av han jag älskar mest. Hade ju bett honom köpa vårlökarna, men förstås överraskade han med rosa tullisar också. Fina M.
Gav mig ut i hästhagen och snöt åt mig lite hö. Knipsade några björkkvistar.
Lillebroren undrade varför i allsin dar jag hade ”Chippes” mat inne..!?
Jo. För vips! ..var där vårens första lilla blomsterarrangemang. Som viskar om vår och påsk-tider, eller hur?
Det här ger hopp. Det är Vårdagjämning idag. Det kommer en vår, trots allt.
För ja, förstås; mitt i allt det där ”å vad livet känns gott!”, så är det så mycket mer som pågår, som alltid… men förstås en välda massar tankar på rådande virustider. Som barnen lätt får både mig och M att glömma med sin bekymmersfrihet… men som ändå pyr, där under någonstans, hela tiden.
Men tillsammans, ska vi klara det här. Vi kan göra det bästa av situationen. Försöka hjälpas åt. Ringa till grannen och erbjuda handlingshjälp. Face-tima den där darlingen som är efterlängtad och långt borta. Ta tiden som ges till att landa, tanka, fundera… och kanske känns livet i oss, när tempot tvunget måste dras ner? … Vi kan, om vi är krya, vara ute och njuta av friskluft. Och vårvinter. När mars är mer än charmant!
Ta hand om er. Fin helg önskar jag er, mitt i allt!
En pappersbit, ett gammalt tapetprov, en bakplåtspapper.. något av det. En liten snörstump. Lim. Och en sax. Några minuter senare kommer du ha knåpat ihop något himlafint… en stjärna, menar jag!
Ni har säkert inte undgått pappersstjärne-ivern som florerat i sociala medier senaste tiden. Det finns så ohyggilgt vackra, AVANCERADE, TIDSKRÄVANDE varianter att vika, som får mig som trebarnsmor (och HÄSTägare, tjohoo!) att svettas. Men en liten enkel variant, det har vi gjort här hemma, jag och barnen.
Vänta ska ni få se!
Den här vackra stjärnan gjorde femåringen.
..Nästan, nästan helt och hållet på egen hand.
Pysselnivån var med andra ord lagom för småttingar.. och för mamman, som knappt kunde sluta tillverka dessa smått beroendeframkallande skapelserna.
Dragspelsvikande av ett rekangulärt papper. En liten knut på mitten därefter och få dig en liten ”fjäril”. Antingen väljer man att ”frissa” ändarna och klippa en rund eller spetsig form på stjärnan. För att till sist limma ihop lilla ”fjärilen” så att den breder ut sig till en stjärna.
I ett litet jutesnöre hänger den lilla pappersstjärnan på finskåpet i Salen.
Fin, va?
Enkelt och så himlafint julepyssel!
Hoppas er Andra advent varit god! … våran har varit mysig… och också lite frustrerande. Berättar mer imorn i Måndagshälsningen!
Med grusiga ögon tar vi morgon. Storebror är helt och hållet piggelin och mer än redo att äntligen få träffa kompisarna igen efter Vattkoppsveckor. S susar till Förskolan några timmar och jag och dom nu otroligt vattkoppiga småsyskonen stannar här hemma. Tjavar långpromenad så pluttar får sova, mamman andas och så. Jag är trött, så trött. Men ska verkligen inte klaga. Jag kan nog räkna på max en hand, dom få gånger jag behövt vara vaken någon längre nattastund i Mammalivet. Vattkopporna har inneburit en knagglig natt per Vattkoppsunge. Det är ok.
Efter långpromenaden snusar barnen vidare i vagnen och jag känner att ”idag kan jag bara inte vara stilla en sekund.. måste göööra saker. hela tiden.. annars går jag av av nervositet, tror jag?”.
Så jag går upp på lon och hämtar prylar, stökar ute på Verandan och gör vinterfint, börjar dona med årets Adventskalender och kommer på att jag ska tipsa er om Juleläsning. Det finns få saker som är mysigare, än det. -Läsa, med tema jul!
Här ser ni en välläst OCH vällyssnad sagobok med 7 utav Astrid Lindgrens juliga berättelser. Den här boken är fantastisk, antingen väljer man att läsa själv eller så lyssnar man på när Astrid berättar sagorna med sin magiska berättarröst.
En Julberättelse, med 24 kapitel som räknar ner till julafton. Jag tänker att vi börjar första december och läser ett kapitel om dagen ända fram till jul.
Att skriva i böckerna vem boken är till och från, tycker jag är så himla mysigt.
Ok, hörreni. Nu är det nästan smått oliiiidligt pirrigt i magarna här hemma. Om någon timme anländer våra Hästpojkar. Känns tvärlyxigt att vi unnade oss transportör på detta sätt och enbart kan svassa runt här hemma nu som yra hönor, slippa rodda barn och hästar i trafiken och bara vara här, skitnervösa och längtas. Om någon timme börjar ett nytt kapitel i livet. Hästhjärtat börjar slå, igen!
Adventsfix, Juleläsning och Livets Magpirr, ja.
Vi hörs snart igen! .. kanske imorn, vi får se. Tänker dyka in i ”Hästbubblan” nu, förstår ni!
Senaste kommentarer