Efter försommarveckor med varannandagsväder, blev det nu juli och äntligen fickvi Alla-tillsammans-sommarlov,
.. i samma veva som ett lovande väderfönster för slåtter visade sig… ”Vi slår till veckan”, sa vi! … ”Men ska vi våga slå hela lägdan, det ser lite hotfullt ut med regnet där på lördag kväll och söndag…?”
Det blev tisdagen den 8 juli och väderprognosen såg nog stabil ut för att vi skulle våga.. M drog igång. Pirret!! .. du som varit med om det här med att ta in torrt hö, där vädret är din enda tork-vän, du vet, vad det där pirret innebär.
Dag 2 och Dag 3 vänds höet.
Dag 4 strängas det.
Det är varma, stekiga dagar och Bondmoran varvar skötseln av djur och småungar uppe på gården, med badutflykter och att söka åt Bonden Blom där nere på åkern för att leverera fikapackning och också titt som tätt; pappa- och traktorsugna småungar.
Här är det på slutet av dag 4 och sista strängarna gjordes,
..samtidigt som jag lagade storkok och bakade inför slåtterparty där uppe i gammköket. Vi var nu rätt trötta efter varma, idoga dagar men såg fram emot morgondagen ändå.. och tacksamheten var enorm, över att slippa väderstressen eftersom prognosen stabiliserat sig och bara, bara visade värme och sol, sol, sol…
Så blev det Dag 5.
Och in på gården vällde älskade människor in.
Människorna, som gör det möjligt för oss att få in höet.. vi klarar en del bara vi familjen, men den stora mängden, behöver vi absolut hjälp med.. att det då står människor på rad och erbjuder sin hjälp/ svarar ”självklart” på frågan om de vill hjälpa till…
det, gör oss helt otroligt rörda och enormt tacksamma.
Här i syn, min snart 77-årige far.. som jobbade mer som en 30-plussare, hurtisen där!
Kära svärföräldrarna mina jobbade som det starka dreamteam dom är!
Och små, superstarka 11-åringarna kånkade balar i massor. Mannens fina Storkusin Emanuel, bar och bar och bar, han också, ännu en slåtter.
Med jämna mellanrum ropades arbetarna upp mot skugga, vila, mat- och fikatankande.
Pastasallads-lunch under äppelträdet smakade gott!
Ett annat pausande, serverades en suveränt god hallonkaka, med vaniljvisp.
Vill du ha receptet så finns det HÄR, det är bara till att byta ut blåbären i receptet till hallon i stället. …
..blåbär OCH hallon måste också bli hur mumsigt som helst när jag tänker efter!
Tittade ut genom köksfönstret och såg Frugan, aka. Nathalie, slita på där ute i värmen.
I år, med stor bäbismage, koncentrerade jag mig gladeligen ”bara” på barn- och köksfix.. än om kroppen känns god och stark så tror jag inte att den skulle ha uppskattat en massa bal-kånkande, faktiskt.
Lyxens lyx var också att både mor och älskade hjärtevännen Carolin var mig behjälpliga i köket. GULD värt!
Arbetsivern och samarbetandet vet inga gränser denna långa ”Balpartydag”.
Alllla hjälps åt i värmen! Här drog min far och bäst-Jonas iväg med ivriga 9-åringar.. med två ekipage (tack Micke för lånet av traktor!!), dvs. två traktorer och två balvagnar, kan vi hålla tempot så gott.. första åren körde vi med en traktor och en balvagn och hela alltet tog en evinnerlig tid och kraft.
För varje år har också mängden balar minskat, tacksamt.. det är nu femte året vi tar in hö själva och 2021, det första året, var lägdan precis nysådd och gödslad och hade verkat för ko-foder under många år..nu avbröt vi arrendet och tog över vår egen lägda igen.. vi slet in 2400 balar då.. nu, har det minskat lite för var år och stabiliserat sig till ett mer lagom antal på cirka 1200/1400 balar… det är alldeles nog att få in.
Fyra älskade flickor (och ett fotande, flåsande preggo efter de) som gick neråt för att kolla läget..
Där möttes vi av denna syn.
En hövagn med höbalar och en hel skock av gulliga, glada ungar! Den här dagen är något alla våra barn ser så fram emot och för varje år arbetar dom mer och mer och mer, helt på egna bevåg.
Och tänk, att Emil och Carolin var på Hemmahemma-visit just under slåttern, i år igen. Fy farao vilken lycka!
Det går ju liksom inte att planera i förväg.. allt beror på vädret. Emil varvade med att stå på balvagnen och att köra traktorn med balpressen, så himmelens perfekt.
Här hade vi beslutat att vi var klara med balandet för dagen, ”det lilla som är kvar kan vi själva ta imorn”, sa vi, lättade över att vädret bara skulle fortsätta vara stabilt. Lättnaden hos denna människa i bild, var stor här, vill jag lova.
Årets slåttergäng 2025!!
(Kusin Emanuel fotade denna helt otroliga bild. Min Mamma och Pappa hade preciis hunnit åka också, därför hamnade de tre inte med i bild.. <3 )
…men alltså, wow, wow, wow.. i år gick slåttern verkligen som hejsan!
PUSS på toppen av en otroligt arbetsivrig vecka! Slitig.. och helt UNDERBAR! Vi älskar det här!
I flera år nu, har det inte bara varit pirrigt med hur vädret ska te sig utan till och med lite små-ångest och en redig skopa stress kring detta.. vädret har varit så svängigt och prognoserna har ändrats hittan dittan från ena dagen till den andra. Senaste två somrarna har vi måstat ta in höet väldigt sent och energin i gräset har känts låg till och med för oss hästägare som önskar lägre energi än bönderna som matar sina kossor.
I år, stabilt. Vi kunde slå i alldeles perfekt tid utifrån hur vår mark är i energi just nu. Helt underbart! Vi var klara i god tid under baldagen också, så efter detta förevigande, drog vi till lillsjön och badade allihopa innan kvällen fortsatte med välförtjänt slåtterpartaj ute i trädgården!
Mor Birgits goda lasagne serverades. Och ”Mammabröd” förstås. Jag hade också gjort en massa Rotsakslasagne. Stora och små njöt av gott att äta, dricka och av välförtjänt viiila.
Här var klockan en rejäl bit efter midnatt.. julinatten var tyst och ljus.
Jag gick runt och plockade disk, städade och bara njööt.. hade absolut inte somnat om jag lagt mig på kudden med ens alla hjärtemänniskor lämnat gården. Jag var alldeles för upprymd av dagen. Det doftade ljuvligt av höet och det var så fint med hästarna som stod och betade alldeles intill middagsplatsen..
Barnen hade tidigare under kvällen haft svårt att accpetera att slåttern var över för i år.. tills vi då kommit på att vi ju faktiskt lämnat lite, lite hö kvar till dagen efter, där längst ner på lägdan… då, kunde snyftandet upphöra..
Och dagen efter, var det tre storasyskon som var mer än peppade att få stå SJÄLVA, utan vuxna, på balvagnen och ta in det allra, allra sista höet för i år. ”Mamma! Du får INTE hjälpa till! Vi kan SJÄLVA!”, sades det på skarpen…
Lillen satt i traktorn med pappan. Och jag fick bara njuta och smått, av kärlek, kolavippa över synen av detta gäng. Så små och redan så rediga, arbetsglada och kapabla.
Framtill midsommarhelgen grejade vi på här hemma med allt möjligt, som att skotta hästskit till bäddarna som ännu inte fått gödsel på sig, få ut sista planten, ner sista fröna, täcka bäddar med gräsklipp som ivriga Storebror samlat ihop under hans gräsklippande..
Köksträdgården skapade vi 2021 och då var den mest en snittblomsodling eftersom jag då sålde blomsterbuntar ute vid vägkanten tillsammans med barnen ett par somrar.. det var kul, men nej, det kändes inte riktigt rätt… det tog mycket tid men framförallt; mer ätbart önskades.. blommor är inte så gott att äta ju… så för var år har sommarblommor minskats och det ätbara ökats på. Nu är det såå mycket mat i köksträdgården och landen intill. I år känner jag verkligen att vi har En Redig Köksträdgård! Vitlök, två sorters broccoli, brysselkål, grönkål, sockerärter, sallad, persilja, spenat, rödbetor, morötter, dill, potatis, jordärtskockor, jordgubbar… varvat med en del blommor mitt ibland allt. Och i lilla växthuset växer tomater, gurkor, chili och paprika. Kanske har jag glömt något.. zucchini hade vi.. men den tvärdog efter utplantering tyvärr. Kanske hinner jag så ny.
Som sagt, så enormt glad för att Sixten är så ivrig med sin egna Farfar-fixade gläsklippare i sommar. Den med uppsamlare så får vi påfyll av gräsklipp till all täckodling hela tiden. Jordgubbslandet var så fullsmetat med ogräs för någon vecka sedan, men nu är det rensat och täckt med grönt klipp och fullt med blommor som viskar om att drömbäret är på gång. Även täckt med nät, för fy så surt det är när man inte hinner före fåglarna…
Vi blev trötta av att jobba hårt, så gott att kunna sova ut om morgnarna.
Inne beslöt vi att inte feja ihjäl oss (jag och Emmeli alltså..), nedervåningen skulle få sig en rejäl storstädning men övervåningen fick tusan vänta, så det så. Gulliga hjälpredor jag hade, va!
Jag såpskurade, putsade fönster och tvättade textilier och bytte ut vintriga gardiner och mattor mot skirare och somrigare. Det doftar så himmelskt gott här hemma nu.. en redig såpskurning alltså, älskar det!
Än hur trasig vår sal är, .. söndersågade tapeter och uppsågade hål i taket.. så gör en grundlig städning och ompyssling av hemmet att det känns så härligt, ändå. Ren luft och lite nya, gamla förstås, textilier gjorde susen!
Doften av nygräddade bondkakor, det doftar hemtamt och barndomens midsomrar. Enklaste och kanske godaste småkakan jag vet om!
Receptet tar jag ur 7 sorters kakor!
Kvällen innan Midsommarafton, har vi sedan ett par år tillbaka en ny helt ljuvlig tradition.
Att möta upp ett redigt gäng små och stora kompisar, åka hövagn bakom gammal trogen traktor, i år med våran lilla Pelle som Martin körde… bort till Midsommarängen, för att plocka blommor och sedan åka vidare upp på berget, till lillsjön och binda byns Midsommarstång.
På Midsommaraftonen åker vi sedan och så även i år, till Mäjasjöns Fäbodar och njuter av allt som hembygsföreningen ordnat. Träffar barnfamiljer från byn, köper med oss ljuvligt nybakat…
Fiskar fiskedamm, kastar pil, dansar runt stången vi band kvällen innan, snurrar godishjul och njuter av ett så traditionellt Midsommarfirande.
…
Hemåt sedan och chillade järnet. Eftersom vi inte skulle ha något firande här hemma hos oss denna dag kunde vi bara pusta ut.
När hela familjen är tvagade, kammade och finklädda, då tusan måste det ögonblicket förevigas!
Fram med stativet, trycka på självutlösaren och tjopp tjopp hade vi årets Midsommar-familjebild.
Till Midsommaraftonskvällen, gick vi bara lillvägen till Farfars och blev så hejdlöst bortskämda.
Svärisarna bjöd på, på alla sätt, så, så, såå god kväll. Mer än fint också att få träffa Moffe (mannens Norge-Morfar) och hans A som kommit från Norge för att fira Midsommar här.
Till kvällen tjavade vi hemåt och medan barnen slumrade sött, förbereddes ett och annat där nere i köket under ljusa midsommarnatten…
För på Midsommardagen hade vi minsann en 9-årig Juniflicka att fira!
Hon hade önskat plätt-tårta, UTAN grädde givetvis.. fylld med hallonsylt. Och så överraskade vi med färska jordgubbar fastän det är snordyrt och vi snart har egna i landet. Lyx!
Med frukostbrickan, en hel hög med paket och skrovlig födelsedagssång, kramar och hurra, väckte vi vår älsklingstjej…
En litenliten människa var sådär extra peppad, på precis allt.
Pirriga innan-kalas-timmar sedan..
Men äntligen slog klockan 14,.. kalasfikat var framdukat, tårtan garnerad, ljusen tända och kalasgästerna började trilla in.
Någon var enormt nöjd över alla födelsedagspresenter hon fått! Blåste ut Mormoster-stöpta tårtljusen med simfötterna på, inga konstigheter!
Kanelbullar och rulltårta, som Skrållan älskar. Bondkakor, chokladbollar och en redig marängtårta med rabarberkompott, grädde och jordgubbar. Och ett fat med vattenmelon och en liten enkel tunnbrödrulle fylld med färskost, gräslök och rökt skinka som var väldigt god mot allt det andra söta. Ballerina hade Bagarberta-Morsan också KÖPT och det, var barnen helt lyriska över, haha!
Kalas! Vilken ynnest! Gamla bondgårn älskar när det är liv i luckan!
Födelsedagen och årets Sommarsolstånd, avslutades med en lång spelkväll innan vi somnade mer än gott till kvällen.
Tänk att det är 9 år sedan nu.. den där ljusa, ljusa sommarnatten.. när lillan kom till jorden.. med sådan otrolig fart…
..tänkte jag, med en tacksamhetstår i ögat.
Midsommarveckans allra sista dag, får sammanfattas med en enda bild. Den här.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att få dunsa ner hos MammaMormor och PappaMorfar efter ännu en ivrig junivecka med kalas på toppen. Bada, basta, blunda mot solen.. äta gott och bara hade det så ”förskräckligt” härligt. Jag vet att det kanske blir tjatigt, men det skiter jag i; fy tusan vad vi lever i lyx med våra fyra päron, barnens mor och far-föräldrar alltså, tätt intill.
…
Idag har regnet öst ner här i höga kusten, i det närmsta konstant, hela dagen. Ett sådant lugn har börjat infinna sig.. den allra ivrigaste tiden när all kål, plant, pärer och så vidare, ska ut i landen.. hästhagar stormockas.. fotbollssöndagar.. sista kampanjuppdragen betas av.. avslutningar åt olika håll.. junibarnens födelsedagar.. midsommar.. osv. osv. den tiden börjar liksom lugna ner sig lite nu.. den har varit otroligt fin i år och jag känner verkligen att vi kunnat njuta och är därmed redo för det som nu väntar.. en tid som förstås är allt annat än lugn men ändå lite mer ledig.. nu ska ”bara” alla gullungar och allt annat som växer och gror, tas omhand.. och visserligen ska hö bärgas och ett helt tak bytas, men äsch, det blir KUL hela alltet! Det är nio arbetsdagar kvar, sedan kliver Pappa M på TillsammansSommarlovet med oss andra.. tills dess ska vi fortsätta sommarlova oss jag och barnen, varva bestyr med vila och förhoppningsvis en hel radda av sjöbad..
(Inlägget är i betalt och så stolt samarbete, med Norrmejerier)
Det här var i söndags!
Dagen innan hade vi äntligen tagit oss i mål med stormockandet av försommarbetes-hagen och skulle nu få släppa ut hästarna där, på årets första gröna gräs.. det puttrade av förväntan i luften, hos både två- och fyrbenta.
Hästpojkarna njöt så otroligt. Minsthästen, han hade inte bråttom ut.. han får ju vara ute och beta fritt på vår gräsmatta dagligen, och hade just varit ute på sin grässtund.. vilade nu gott i skuggan i ligghallen. Älskar att pyssla om våra djur och känna att dom mår gott.
Och medan hästarna njöt i nystädade, gröna hagen.. fortsatte vi andra skitjobbet i stora vinterhagen.
Torparna bangar inte på något och länge har vi längtat till ”Skitdag med familjen B”…en alldeles ljuvlig ”skitdag”, en sån där vi kunde förena nytta med nöje.
Umgås, mått gott, få hagarna fräscha, jobba ihop gödsel till allas våra odlingar..
Kämparglöd på max!
Och sen var det dags för mat- och fikapaus!
Jag startade grillen och skivade upp det som vi alla efter svettiga arbetet nu suktade såå efter;
Norrloumi! Den helt fantastiskt goda, svenska grillosten gjord på Norrmejeriers mjölk.
Vi grillade korv och hade norrloumin som extra tilltugg. Den är suverän i en matig sallad också, tycker jag. Går att steka i stekpanna förstås men blir som allra, allra godast på grillen, är mitt tycke!
På tal om grill!
-Just nu har Norrmejerier en tävling där du kan Swisha en Norrloumi till en vän och därmed vara med i utlottningen av en grill från Weber till ett värde av 10 000 kr! Galet bra, eller hur!?
Direkt till tävlingssidan kommer du om du följer länken HÄR!
Barnen älskar också norrloumi! Glädjande till dig som kanske inte bor i Norrland, är att du kan köpa den över hela landet!
Vi fikade sedan också.. och kakan var förstås bakad på smör från Norrmejerier.
En självklarhet för oss, både vi matlagning och bakning.
Hemgjorda glassbåtarna gjorda av Norrmejeriers vispgrädde, fyllda med hemkokt hallonsylt…. mjaa, dom var inte heller dumma vill jag lova. Och hela alltet; GOTT, SOM GÖR GOTT!
Vi har inga egna kor som vi kan mjölka… så tacksamma för alla duktiga bönder här norr som håller boskapen öppna och dessutom har den allra ljuvligaste adressen för en ko.
På söndag, 18 maj, åker vi till Åsäng och myser, Veras Betessläpp väntar och vill du som vi, se när kossorna springer ut på grönbete, kan du kika in hos Norrmejerier (norrmejerier.se) för att finna tider och passande platser för betessläpp nära dig!
Varmvåren är här hörrni, underbart för både två- och fyrbenta eller hur!?
Pppsssst! Glöm inte att vara med och tävla om fina grillen… alla info finns inne hos Norrmejerier!
Tog sedan ett gäng påskiga ungar och drog till Morfars för att påska och träffa älskade hemvändare som precis anlänt från storstan.
Så blev det långfredag. Jag dunsade ner i kyrkbänken, med mor och far intill.
Därefter susade vi ut till det där vackra huset vid havet tillsammans med Storfamiljen. Storan med familj hade dragit ihop ett underbart påskfir. Vi var ett gäng som tog en friskluftspaus på mitten medan övriga satt bänkade framför hockeyn. Jag har så längtat efter skogstur med blåsippesyn. Lyckan gjord nu!
Så kära återseenden.. Stora Stockholmskusinen, som Olof inte träffat på länge, var någon som fick småögonen att glittra. Kärlek!
Och titta här;
-Vår lilla uppföding Kajsa-Stina som inte heter så längre men som alltid kommer vara våran lilla kattunge-tuss som är född är på gården och som nu lever med Storan och gänget och har det huur bra som helst.
En låååång lååångfredag som till så sent som natten, var som en dröm.
Vaknade till en fantastiskt lugn och vacker påskaftonsmorgon… satte mig ute på lillbron och andades… vi var rätt möra, för under natten hade ena barnet blivit sjukt. Vi skulle ha träffat storfamiljen för en tredje dag tillsammans, men de planerna ställdes förstås in. Istället blev det en lugn dag hemmavid för oss. Jag tyckte både såå synd om lillvännen som var sjuk…. men jag tyckte också så ofaaantligt synd om mig själv……. som missade häng med familjen och mammas påskmat!!!
Barnen hade fått Gun-post som piggade upp så gott. Det blåstes såpbubblor och mumsades karameller för fullt.
Fem sjättedelar av oss var pigga och kunde greja. Ta hand om djuren och så. Påminner oss om att vi är mitt i en stor livsdröm… livet på en gård vi tycker om, fylld med ungar och djur.
Gröna knoppar på gammbjörken, 19 april.
Redan på påskdagen var det annat liv i luckan här hemma igen, småtting hade kryat på sig snabbt och passande nog, på påskens gladaste dag, kunde vi ha årets äggjakt! Låt säga att barnen var peppade.
Det söktes ägg och hittades ledtrådar.
Till sist fann de slutmålet med Det Stora Ägget.
Lillen fick en ny blå spade, så han ska kunna mocka skit ur hästhagen.
Samtliga fick karameller i ett ägg var också, förstås.. med prasselpapper under behövdes inte många för att ägget skulle bli fullt. Och som påsk-gåva till storbarnen, hade jag fyndat en till kontroll till deras playstation, så nu kan de samarbeta än mer under deras ”lördagsplaystation” och barnen var såå nöjda! ”Kommer på posten under veckan!”, sa jag… urnöjd över senaste second-hand-fyndet.
Påsk-gåva till oss päron, blev en ljuv tur med hästarna. Galopp, galopp, galopp… var Kolabönans idé och jag hakade på. Underbart att rida på torr barmark igen.
Till kvällen blev det ännu någon timme Monopol… och jag vill bara ge upp nu. M har hunnit bygga en massa hus och hotell och är sådär drygt nöjd. Evighetesspelet fortsätter…
Påskhelgens sista dag!
Njutbart ute i trädgården. Krattning och rabattrensning påtade jag med,
..medan de tre minsta barnen lekte (det största barnet och pappsen var iväg på vårens första fotbollsmatch), lillponnyn betade fritt i kring och hönsen hittade fort som tusan, åt den nygrävda jorden..
Och idag är det påsklovstisdag som känns som måndag fast ändå inte. Pappan är tillbaka på kontoret för en dag och imorn fortsätter tillsammanslovet. Jag och barnen ska dona med ditt och datt här hemma idag, mest skrota på och bara ta det lugnt. Hujedamig så skönt med påsklov!
Våran påskhelg blev till viss del inte alls som vi hade tänkt, men den blev så himla god i alla fall. Så glad att vi ändå hann träffa familjen så pass mycket och kanske var det extra mycket lugn och ro vi alla behövde.
Hoppas att ni haft en fin påskhelg, att den fylldes med sånt ni tycker om. <3
Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Så blev det Julafton.. söker man lite, så finner en fyra ungar i denna bild. Och en mor, mitt ibland.
Hela Julafton låg oss framför. Pirret.
Och med en redig hoper kallgrader ute, var det som en dröm att nu kunna tända julaftons-eld i kakelugnen och känna go-värmen sprida sig i gamla timmerhuset.
Medan dagen grydde, åt vi frukost framför julkalendern. Vilken heelt otroligt julkalender det varit igår. Minns inte att jag någonsin gråtit under en julkalender tidigare… men barnen hann sannerligen vänja sig vid det denna gång…”okej, nu gråter mamma igen.. glada tårar alltså”.
Rosa decemberhimmel..
Och precis som alla andra dagar på året, gav vi oss ut. Några, för att prov-åka stjärtlapparna som snälla Nissen hade lämnat som hejdå-jul-gåva.
Andra, för att ta hand om djuren.
Hästarna fick hö serverat, utanför sitt foderbord där de alltid får jobba lite extra för maten, med ätandet genom slowfeed-nätet. Men nu var det faktiskt julafton och svinkallt. Hö strösslat och lite extra gottis.
Det gällde även för detta lilla gäng.
När vi tagit hand om djuren och barnen lekt, så gav vi oss in och nu blev det full cirkus för klockan hade visst dragit iväg och alla skulle nu tvärt kammas och kläs och risgrynsgröten kokas färdig och skinkan skivas och lilla pepparrotssåsen till varmrökta laxen snos ihop osv osv osv..
Men se vi hann! Nu var klockan 11.00 och Morfars stod ääntligen på bron och hojtade ”ho ho!”.
Älskade Mamma och Pappa.
Och älskade, väntande småungar.
Jullunch serverad! Med fika och allt på en gång. Som det ska vara på jul!
Fast när vi ätit gröten och mackor av olika slag, så pausade vi ätandet.. till fördel för julklapparna…
Och nu blev det fullt ös med tjoande och envetet pappersprassel.
Finaste julklapparna vi päron kan tänka oss, (förutom att barnen mår bra), är förstås sånt som småhänderna skapat själva med iver och av stor kärlek.
Tänk att vi fick Junis första broderade lilla tavla. Så tålmodigt små broderade korsstygn, hennes allra första. Lilla tavlan kommer att tas fram hela livets jular från och med nu.
Min älskade dotter. Coola sessan, bland gänget av bröder. Ja puh, det går att älska så hjärtat värker, det gör det.
Och nog är klänningarna alldeles förskräckligt fina? Den jag bär är från min mor, som bar den i samma ålder som jag är i nu, för sisådär fyrtio år sedan… och Junis klänning, har jag fyndat för knappt inga kronor alls, på tradera.
Bertil dök in i sitt lego med ens.
Och Lillen, var så lycklig över sina fordon av olika slag.
Två päron förevigade av en liten människa.
Nu sörplades det kaffe, åts Tant Sagas möra karameller, Astrids mandelbröd, saffranslängd och pepparkakor. Och tacksamheten över att få befinna oss i ett varmt och tryggt hem tillsammans, sköljde återigen över oss. I en drömvärld, har alla barn det varmt och tryggt alltjämt, är mätta och omringade av kärlek och beskydd. Så ser inte världen ut. Men vi ger oss inte eller hur? Det finns många välgörenhetsorganisationer vi kan swisha små (och stora förstås) slantar till. Och känner du till exempel att ni har alldeles föör mycket inne- och/eller utekläder hemmavid, till små och stora människor.. så går det ju ypperligt att skänka bort. Det finns så mycket vi faktiskt kan göra, för varandra.
Julgänget!
.. förevigat, efter att vi kramat älskade morfars hejdå och innan någon kutade till granngårn och kompis för att ha Kalle Anka-dejt och vi andra varvade Kalle-tittande med fix i köket. Till aftonen tjavade vi lillvägen över till Farmor och Farfar och avnjöt ännu en så god Julaftonskväll tillsammans med Svärisarna och Sväggan med familj.
En kylslagen, hjärtevarm Julafton. Evigt tacksamma.
Hoppas, hoppas, hoppas att Du också hade en fin Julafton<3
Senaste kommentarer