Å, hu… så tog det bara slut, Höstlovet. Lite moloken måndagsmorgon här nu, så är det bara.
Samtidigt, så himla tacksam. Det var ett så otroligt fint Höstlov. Vi var tillsammans hela familjen mycket, alla fick vara friska och krya, det gjordes lagom mycket, hemmavid och på lagom stor vift. Vi hade finväder, solig höst och plötslig snöig vintern, i ett nafs. Vi blev med vacker kakelugn och.. äsch, ja ni hör ju, otrolig Höstlovsvecka… som ingen av oss var redo att släppa taget om i morse när väckarklockan ringde.
Här kommer några Höstlovs-glimtar…
Tillsammans med Torparfrun och hennes tre kids, drog jag och mina fyra.. till Rotsidan. Ved och fikapackning och allt man kan tänkas behöva.
Och vi hade hejdlös tur med vädret. Det var liksom alldeles vind-lugnt där.. och sol? Hemma på gården blåste det isvindar, medan vi ute vid havet satt och grillade korv och tittade på lugna elden…
.. fikade och lyssnade på vågornas brus. Ja det var en fantastisk start på lov-veckan, sannerligen.
Tisdagmorgon. Jag lämnade övriga familjen inne och tog morgonkoppen med mig medan lillponnyn fick mumsa på sitt intill. Vi väntade på veterinären. Jo, för vi vill hålla noga koll på vår lillvän och hans skruttiga tänder. En liten tid i taget gäller. Senaste året har vi dagligen gett honom uppblött pellets av olika slag och det har gjort så gott för honom.. för att tugga grovfoder (hö) tar tiid med trötta tänder förstår ni. All tid med vår Chippen nu, känns som bonustid. Finaste, finaste ponnyn vår.
Cykeltur genom kyliga höstvindar följt av bullfika och UNO-spelande inne i värmen. Till kvällen åkte sedan ett gäng till ishallen och ett annat gäng till lilla badhuset i grannbyn..och sen somnade vi ovaggade till natten.
Onsdagen var en så fräsig dag! Inte nog med att vår livets första vitlök hamnade i jord (och massor av hästskit)…
… vår runda kakelugn, blev också helt, helt färdig.
Lillen? Ptjaa.. han stod inte och tittade på den så mycket, han stod mest och beundrade sin nye vän i livet, Kakelugnsproffset, som nu höll på att bära ut alla sina pinaler. Med småbilarna uppradade, språkade han på allt vad han orkad…. OKEJ OKEJ OKEJ jag FATTAR att ni inte vill läsa om Lill-Olof nu utan bara se den färdiga kakelugnen!!
Jag hoppas hinna färdigställa ett trevligt blogginlägg om alltsammans, under veckan!
Höstlovsmorgnar… utan minsta pillemick av skynda. Hallelujah! Torsdagen bjöd dessutom på nybakt mammabröd. Gos, gos, gos.
Efter liten donande i hemmet och ute på gården.. tog jag barnen med mig till mysigaste hemmet jag vet. Mitt barndomshem. Vi blev ompysslade så gott i vanlig ordning. Fika och mysa framför elden… Kura skymning, sista oktober..
.. som blev till första november.. och vi vaknade till ett så vackert snöfall.
Vi kan kalla denna bild IVRIGA LIV.
Man ser hur vi nääästan kommit ända fram med bortstuvandet av sommaren.. samtidigt som små otroligt ivriga människor snabbt hunnit dra fram typ varendaste vinterpinal dom kunde hitta nere i lagården.
LYCKAN ju! Hela alltet.
Så tog vi Allhelgonahelg.
Och vi veeet, vi har masssor på vår att göra-listan.. så många projekt igång… samtidigt….. men vad kan vara viktigare än att sitta och pärla pärlplattor alla tillsammans, just där och då, här och nu? Inget. Stormen tog i där utanför så det bara sjöng om det.
Lördagen blev en lugn påta med allt möjligt-dag.
Rotsaker som legat på tork flyttades ner i matkällaren, dahliaknölar hamnade i sina spåniga gömmor. Var också på skattjakt och fann återigen det stora, vackra skåpet som vi såå undrar var det har stått en gång i tiden? Hann också peta ner några vårlökar, göra några knop i långtids-rensandet i klädförrådet..
..och så tog vi in sommarhagen, i äkta ”i en familj hjälps man åt”-anda… fast lillen smet undan, och snusade gott i vagnen. Och störstbarnet, var med sin Farfar… men till middagen var samtliga vakna, hemkomna och sommarbetet intaget. Vi firade med köttbullemiddag inne i värmen. Och ljusen brann, för våra nära och kära, som inte längre vandrar här på jorden med oss.
Veckans sista dag…
-och ny snö hade fallit. Några få röda äpplen hänger kvar i toppen av äppelträdet.. som naturens alldeles egna julkulor. Ja nu säger ju inte jag julkulor, det skriver jag bara för att vara artig mor er som inte förstår vad pumlor betyder.
Barnen rullade snögubbe och sen ”råkade” vi hitta ett kuvert med saffran bland alla kryddor och då ”rååkade” vi baka en väldigt god och saftig saffranskaka som vi sedan söndagsfikade på.
Så det var det. Ett lugnt och genom-gossigt lov. Så väldigt lagom, åt alla håll och kanter. Måånga fikastunder.. mycket sömn.. mycket friskluft. Kramar i massor, mysiga hittepå, varvat med mycket vila. Tacksam. Så himla tacksam.
Och nu står här en ny vecka för dörren..
Önskeplaner vecka 45
-Ta en novemberdag i sänder! Vardag. Hemmaliv, skola, arbete, gårdsbestyr, aktiviteter, kompishäng, oändligheten av projekt.. någon suckar och undrar ”hur ORKAR ni!?”, medan vi tycker att vi lever drömlivet? Vi har liksom inte drömmen (just nu i livet i alla fall) om långa kvällar i soffan, framför tv:n.. det är inget vi drömmer om, alls. Det är så finurligt, att vi kan få vara olika. Eller hur?
–Hemmamammande! …ta hand om våra barn, våra djur, fundera ut mat för veckan, handla, baka bröd, laga mat, tvätta, städa,.. osv osv osv. Bästa jag vet! .. men jag saknar en hushållsko. Jo, det är säkert! Bertil har tjatat om en ko i ett par år nu… äntligen har han fått sin morsa att förstå…men! det är ICKE bara, med ett dylikt påhitt.
-Arbete med kameran och vid datorn. Ja, det ingår ju också. Två kampanjer ska fotas/filmas.
-Novemberhelg! .. med farsdagsfirande bla.
…
Ok. Tack då, Höstlovet. Du var gott. Gjorde susen mot otrolig trötthet och lät oss ladda batterierna väl. Hoppas att NI kära läsare, får en god novembervecka nu. Vi hörs under veckan. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Höstlovet stod för dörren.. som vi längtat.. och att det skulle firas in med festligheter och vänner, ja det var ett som var säkert!
Ut med hela slagbordet, på med halvstrukna finduken och fram med höga traven uddatallrikar.
Grönkål plockades in och alla möjliga goda grejer hackades och revs..
Kalljästa degen gjordes i ordning till.. degämnen? Säger man så? Glad morsa där, btw. Så som man ser ut när en urgullig 10-åring kommer och leker ”mammarazzi” mitt i allt.
Jo just det. Nu, skulle det bli pizza-afton för hela slanten, tillsammans med torparna!
Degen hade jag alltså gjort redan dagen innan och sedan låtit kalljäsa. Ute på bron, till och med… där det nog nästan hade varit minus under natten men degen hade fått en varm stund inne och därmed god skjuts i sin jäsning så det här blev verkligen en hit. Och så finurligt också, att ha degen gjord redan dagen innan. Det receptet jag vilade mig emot, lånade jag HÄR.
Att göra egen pizzasallad, är lika enkelt som gott! Här höftar jag bara. Hackar vitkål tunt, tunt. Samt röd paprika. Kramar in lagom med salt (du får helt sonika smaka av!). Häller på rätt så rikligt med en god olivolja samt en skvätt eller två, med någon slags vinäger. Svartpeppar på toppen. Klart!
Och ja, tomatsås är också så simpelt att göra själv... och blir också huuur gott som helst. Här hade jag fräst en hoper hackade vitlöksklyftor och en gul lök. Lät löken puttra ihop tillsammans med ett par paket ekologiska krossade tomater. Strösslade i lite allt möjligt i uppkoket, som torkad oregano, någon matsked chilisås, några gryn socker.. salt och peppar förstås. Lät alltsammans puttra en stund, innan mixandet till ganska-slät pizzasås. Klaaart!
Och nånstans här, hade jag gjort mitt genom allt förberedande och fram klev lilla rastaurangchefen, aka Servetrisen. Ritplattan och förklädet i högsta hugg! Så fort käraste torparna ramlade in genom dörren, kunde kvällen börja och pizzabeställningar tas, på löpande band.
Sju ungar och fyra vuxna där alla skulle ha minst varsin pizza. Lägg till att vi, oavbrutet, spelade smått hysterisk, italiensk pizza-musik. Det var fräs i Drömgården den där kvällen, så var det!
Och här, ser ni självaste Pizzabagaren!
Vi gräddar pizzorna på ett så kallat ”gourmetstål” och det blir så otroligt gott! Verkligen en ny nivå av hemmapizzeria.
Det doftar liksom nästan lite stenugnsbageri…bottnarna blir så himla gott gräddade!
Nu var det bara sista pizzan kvar. En av flera ”Drömgårdens special”. Pizzan med tillbehören (lagda, enligt ordningen som följer:) tomatsås, riven ost (jaa ni vet väl att den INTE är som godast om den ligger på toppen av allt.. näst underst ska den va ;)), salami, färska champinjoner, gul lök, paprika och mozarella, salt och peppar.. in i ugnen någon minut och här var pizzan uttagen för att få några bitar färsk grönkål över sig.. och sedan skjuts in i ugnen igen tills pizzan är färdiggräddad. Det blev en himla trevlig smak-kombo.
Nånstans här, när alla pizzor var färdiggräddade och alla mätta.. drösade vi ihop.. skickade sedan ut barnen med ficklampor i mörkret.. klassisk mörkerspårning följde och undertecknad var nostalgisk och tänkte tillbaka på scout-tiden. Lysa med lampor efter små reflexer.. vid reflexerna fann barnen små godispåsar. Uppskattat och väldigt enkelt fixat!
Vitchokladgratinerade skogshallon (så fräsigt det låter.. men det äär ju verkligen bara hackad vitchoklad som strösslats ovan bär och sedan skjutsats in i ugnen till chokladen smält och bären är varma).. tillsammans med vaniljglass. Så vansinnigt gott!!
Låt säga att alla var proppmätta och mat-koma-trötta nu… redo för vila… typiskt härligt sätt att inleda Höstlovet på!
Fullmånenätter i oktober.. och lillens 3-årsdag det blev!
Puh, vi lyckades ta oss upp ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka födelsedagsbarnet.
Garnerade lilla tårtan med vispgrädde och skogshallon. Sen tjavade vi yrvakna upp, med ballong-trean, paketen, lilla födelsedagsbrickan… och skrovliga morgonrösterna.
Jaa må han leva..kramar och hurra.
”Idag fyller jag tre år!”, sa han nöjt och blåste ut ljuset.
In i paketkaoset sedan! Riv och slit.
Och ”woow!”, för allt. Kan man annat än älska treåringarna otroliga pepp!? ”En BYXA!” (ullbrallor)… ”å en SAX!”.
Vi hade också lyckats göra ett makalöst blocket-fynd. En stoor låda fylld med brio-tågbana… så nu kan här byggas ännu större banor.
”En EEEGEN tågbaana!?”, utbrast O helt överlyckligt.
Egen målarbok och pennor fick han också. Och en loppad bok. Bra så!
Efter långfrulle, var det dags att reda till det sista i vårt renoveringstrasige hem..det skulle bli kalas!
Äääsch, lite knallblå plast som stack ut genom dörren inifrån arbetsredo Salskammaren, dörrar utan foder och salningar.. ääsch.
Kalas-sal det blev, med lite ballonger, finduk och tända ljus, visst!?
.. och äääsch; radiatorer som inte sitter fast utan bara står på golven, fönstersmygar och foder i olika färger pga liivet.. osv. Ääsch, kalaskök det blev, med nybakt Mammabröd, ballonger och minst tre olika gula kulörer på väggarna (haha!).
Nu drog vi ut! Friskluftade oss. Grillade korv. Någon kutade en god tur. Någon slumrade gott i sin vagn. Sen var vi redo.
K A L A S för Storfamiljen!
En sista storgäsp och sen började ett nytt hurra-kram-och-paket-race ute i det hela sagolikt sköna oktobervädret. Stor skillnad mot förra årets tvåårsdag, då hade första snön fallit. Löven hängde ännu kvar på äppelträdet, samtidigt som snön minsann inte alls tänkte flytta på sig.. förrän nån gång i april, maj…
Men se i år, får vi njuta en lång och härlig höst. Underbart, eller hur?
Vi gick inåt och högg in på kalasfikat tillsammans med Morfars, Farfars och Kussarna, Faster och Farbror.
Var man lite småhungrig i mellismagen, eller bara helt sonika lite ”matigt fika”-sugen, så kunde man börja med det.
Och sen en rad önskefika.. chokladbollar, morotskaka, kanelbullar, tårta, äppelmust.. och en kanelbulle-trea…. jomen med lite fantasi ser man väl att det är en trea, va? Fast något barn tyckte mer mitten av trean såg ut som en bajskorv. Jaja…treåringen var urnöjd!
Och vad spelar renoveringsstök för roll, när gästerna är hjärtefina? Det blev ett så himla mysigt treårskalas!
När man är tre år kan man med gott samvete zoona ut från kalaset ibland.. och försvinna in i lekens värld.
Sen fylldes hela Salen med ännu mer födelsedagssång och lillen blåste och blåste och till sist var lilla trean utblåst, igen.
Gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt kokad på sensommarens skogshallonskörd avnjöts.
På toppen av kalaset hade vi liten fiskedamm från ovanvåningen… oherrans uppskattat!
Ja, tänka sig va, att vi har en liten treåring i familjen nu. För fjärde gången.
Och till skillnad från tidigare treåringarna, känns nu nummer fyran fortfarande som vår lilla bäbis eftersom han är minst.
Tre år.. så puttinuttigt… och så stort, på samma gång!
Å käre tid, årets slåtter, den tror jag att vi kommer att minnas, för evigt..
Det är nu fjärde sommaren som vi tar in vårt egna hö, ungefär en tredjedel av skörden behöver vi till våra egna djur medan resten levereras till köpare som behöver vår skörd för att deras djur ska ha mat under vintern. Ett mäktigt uppdrag!
Den första sommaren (-21) slog vi marken i tre (!) omgångar, den sommaren var vädret enkelt, det var aldrig ens i närheten att komma regn i höet och vi konstaterade efteråt då, att vi inte hade lärt oss mycket alls efter den sommaren, eftersom vi inte stött på några utmaningar. Nybörjaflax liksom.
Sommaren -22, slog vi marken i två omgångar. Alldeles lämpligt mycket hö att bärga varje bal-party. Inga större problem att finna luckor i vädret heller. Dock utmanande deluxe, då vi hade utmaningar gällande hälsan istället. Det var fruktansvärt tufft, faktiskt.
Förra sommaren (-23) och årets väder… så otroooligt SKÖNT sommarväder ju, sol ömsom regn. Men alldeles OMÖJLIGT att finna slåtter-luckor för oss som måste ha in alldeles TORRT hö. Vi vill heller inte slå för tidigt på sommaren, därför att gräset då innehåller för mycket energi och det är vi hästmänniskor inte intresserade av. Men vi vill heller inte slå föör sent. Andra halvan juli är perfekt.
Slåtter, 28 juli 2024
Så, för att få till det i år, att slåttern inte skulle bli lika sen som den blev förra året (andra halvan augusti då=väldigt näringsfattigt hö), bestämde vi oss i söndags för att gambla lite.. prognosen visade nämligen kanonväder hela veckan, dock inte under onsdagen…
– ”vi slår idag, söndag.. på onsdag kommer det att komma regn men det gör ju inget, direkt efter kommer bra torkväder och vi kan därmed bala och få in höet, lagom till helgen”.
Det är ett sådant familjeföretag att få in höet. Pappan sitter i traktorn. Slår, vänder, vänder, strängar..Uppe på gården puttras det på med matlagning, bakande och förberedelser inför balparty-dagarna och alla barnen med vänner är ett sus i kring. Att tjava nerför lägdan och se hur det går för Pappa H, hör till. Dofta på det nyslagna … och varje år slås av, hur låååång lägdan är.
Men Pyttsan! vad det där väderprgnosen INTE stämde. När vi vaknade på måndag morgon och tittade väderapparna det första vi gjorde i vanlig sommar-ordning.. så bara tittade vi på varandra; ”SKIT!”. Regn onsdag. Regn torsdag. Regn fredag. Regn lördag…. osv.
Höet behöver sina dagar för att torka, gärna fyra-fem.. men den marginalen kunde vi omöjligt få nu.. med precisall mark slagen,allt spelat på ett kort, började stressen pulsera med ens.
Ny plan riggades.
”Vi vänder höet idag, måndag. Vänder det igen så snabbt daggen dragit på tisdag morgon. Strängar direkt efter. Har vi medvind på alla fronter, så är höet torrt nog och vi kan börja bala, redan på tisdag kväll och ända fram till daggen kommer till kvällen. Det blåser västliga vindar och är optimalt torkväder nu, med torrare luft och minimalt med dagg. VI KÖR! Vi får korta av vår vanliga längd av torktid,.. för att överhuvudtaget hinna rädda något av höet innan regnet kommer på onsdag och framåt”.
Sagt och gjort. Under måndagen raggade vi ihop vänner och familj och under tisdag eftermiddag stod Bondmoran klar med tidig middag för ett helt kompani och arbetslag..
Fantastiska människor vällde in och vi tankade oss med energi.. visste att det regnade, bara kilometrar ifrån gården..
-snabbt drog vi igång!
Ljudet av balpressen får det att pirra i magen….. magiskt med våra älskade Torparvänner som alltid finns för oss. Här i syn, Far och Son, på balvagnen.
Ett så otroligt teamwork pågick, på alla fronter.
Bästa Carolin pysslade om hela barnaskaran, totalt nio småungar. Kusin Emanuel, Grannen Per-Inge kastade hö och käraste Torparfrun Nathalie, vår fin-Emil och jag, kånkade höet på plats.
Martin körde balpressen och jag, ja tänka sig, i år fick jag också möjlighet att bära hö.. så otroligt roligt!! Om man älskar att röra på kroppen och ta i, tills musklerna svider, då är detta ett lystmäte.
Sixten och Vidar. Den ena med krycka pga äventyr dagen innan som resulterat i trampade på spik. Sorgsen var lillvännen över att inte kunna vara med och bära hö.
Alla kämpade på. Timme efter timme. Som ännu en skänk från ovan, skingrade molnen sig, kvällssolen sken, övre halvan av lägdan var intagen..
..och vi firade med slåttertårta, toppad med hallon från mor och far. Och så bondkakor till, förstås. Gott, efter att ha burit in strax över 650 höbalar.. med finfint, TORRT hö! Ni anar lyckan..
Satt uppe sent och umgicks, medan barnen spelade fotboll för fullt intill. Samtliga somnade ovaggade till natten. Med känslan av att höet till våra egna älskade djur, var säkrat. Etapp ett av bärgandet, klart.
På onsdagen vaknade vi, gode möra.
Ville helst inte kommentera alls, att det hade kommit lite regn under morgonen… jag pysslade om gänget med nybakt mammabröd och vi peppade oss att ”joodå, det här ska nog gå bra… trots att vi är en väldans mycket mindre skara arbetare idag, än igår”…. molnen svassade på på himlen, solen kom tvärt fram och det yttersta lagret av höet, torkade fort.
Vi drog igång, med sådan fart och skyhög puls på oss alla.
Sixten var så lycklig över att vara bättre i sin fot, det arbetades fröjdigt!
När vi sedan sitter och äter lunch, helt slut efter ett monstertempo med skyhög puls på både balvagn och i lagården… ser vi hur det
snabbt drar ihop sig..
Soligt över lägdan..
… men denna syn åt andra hållet….
”näeh, nu är regnet för nära.. vi hinner inte äta mer nu, nu kör vi igen!”.
Efter ännu en tömd vagn, hoppar nu Emil in i traktorn och kör pressen, medan jag, Sixten och Martin hoppar på vagnen och tar emot balarna.. vilket ÖGONBLICK. Att jobba och slita för vårt, med vår förstfödde så otroligt ivrig att få hjälpa till.
Fantastiska människorna som skulle hämta hö av oss stod beredda och bara matade in balar i transporter ute på lägdan. Nu var klockan tre på eftermiddagen, regndropparna började falla.. det fullkomligt flög balar.
Älskade Pappsen kom förbi och hjälpte oss i mål med det vi kunde.. för nu kom det, regnet, och det med besked…
Det gick nästan hela vägen utan regn… så nära, så nära. Några strängar allra längst ner, möttes av detta regn.
När regnet upphört, drog vi iväg till lillsjön. Olof pekade med sin lilla hand mot Emil och sa; ”DU, ska bära mig!”. Lilla Babybossen som charmar alla han möter, hängde tryggt där på höften och sen badade vi allihopa. Just vad vi alla behövde.
Hem igen sedan för att äta middag tillsammans med fantastiska familjen K som vi önskar att vi bodde lite närmre. Men tänka sig, att det klaffade så väl att darlingarna kunde komma och hjälpa oss i dagarna två. Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för all hjälp under dessa två sanslöst hetsiga dagar då höet skulle pressas.
Regnet fortsatte att falla och vi kramade älskade vännerna hejdå innan de påbörjade sin resa norrut.
Det blev alltså några få strängar kvar längst, längst ner på lägdan.. och igår morse, torsdag.. skulle vi enligt prognos ha vaknat till regn. Men icke! Då vaknade vi till sol. Och BLÅST!
Höet hade torkat upp kanon på ovansidan.. så Martin och Olof bara kastade om de strängarna, (strängade om), så undersidan kunde få torka upp under några timmar. Fort var det gjort.. och vi avslutade slåttern på ett nyp oss i armen-vis; Team Drömgården.
Pappan och Lillminstingen i traktorn och Bondmoran, lill-Pigan och de två större smådrängarna, på balvagnen. Sista tonnet hö, var det vi, bara familjen, som tog in. Och med det, blev årets slåtter färdig.
Vilken otroligt välsignad slåtter vi haft, vi är bara så oerhört tacksamma..
..och kanske, har vi aldrig varit såhär inifrån och ut-trötta, som nu. Som vi gett järnet denna vecka. Många, många timmars arbete varje dag och alldeles för lite sömn. Kropparna är som spagetti, trötta knoppar också efter mycket orkande, logistik och rodd. Men wow, vi är inte det minsta skrämda… vi längtar redan till nästa år! Det här äär verkligen något vi gör med sådan lycka och kärlek till vår älskade gård, djuren, liivet! .. men oooh så arbetsamt det också är! Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…
….
Så det var slåttanna 2024, det.. en riktigt rysare!! Alldeles intill 20 ton hö har bärgats, 1460 stycken ”småbalar” har burits..
-TACK ALLA INBLANDADE, våra älskade vänner och familj!!! <3 ..
-utan er hade det inte varit möjligt. Tack också till ”Traktor-Micke” för lånet av en extra traktor och vagn, helt otroligt bra!! Och tack så himla mycket för alla knäppta händer, hållna tummar och hejjarop. TACK, det behövdes verkligen och gjorde susen!!
Det var så, så, såå nära att vi inte skulle kunna ta oss iväg…
Mitt oroshjärta klarade inte av tanken att åka till älsklings-ön och kanske måsta vårda sjuka barn där, vad skulle det bli för semester, tänkte jag först? Men, så tänkte jag; ”YOLO, känn ingen oro”, och så chansade vi. Lillungen som varit tvärdålig, piggade på sig och vi drog iväg. Många, långa milen från gården och hann med färjan över böljan den blå…
-kom fram till älskade gården som är bland det vackraste jag vet och bara pausade livet utanför, totalt.
Det blev en fantastisk sommarvistelse där, ett pärlband av dagar att stoppa direkt i hjärteasken och in på energikontot.. inget mer barn blev sjukt och vii har njutit så, vilat, och tagit hand om oss, i massor.. … äsch, nu ska jag inte babbla mer, här kommer ett gäng glimtar från årets tur till ”vårt Gotland”;
Att vakna första morgonen i lilla huset. Göra oss hemmastadda. Så himla mysigt. Pannkakslunch mumsades.
Njutbart. Att lyssna till den skäggiges gitarrspel. Och att sitta på lillbron och pusta ut, efter ännu en runda i skogen.
Jag hade längtat i många, många veckor på att baka surdegsbröd.. har bara bakat snabbare sorters bröd under vårivern, nu äntligen blev det nygräddat surdegsbröd. För ja, såklaart hade vi surdegen med oss i packningen. Inget konstigt alls. Och att baka och laga i lillköket, är så otroligt trevligt tycker jag!
Hänga på stranden… pussas i sanden…
Sitta uppe till sent och moffa godsaker, de vi fått i present precis innan vi skulle åka från gården och förstås tog med oss.
Och så efter ett par dagar bara vi på gården, så anlände vännerna. Familjen B följde för tredje året på raken, med oss hit till ön. En sådan hejdlös hit, på alla sätt och vis.
Hej älskade kollektivlivet, Gotlandsstyle!
Vi sålde av ett par pardörrar i våras, ”får vi den här såld, barnen! Då ska vi tusan unna oss Kneippbyn i sommar!”. Och så blev det, förstår ni. Dagen lång, karusellåkande, vattenlandsbus..
.. och förstås ”hälsade vi på Pippi”. Jag var lite osäker om Lill-Olof skulle kunna tämja springet i benen, under en hel teater-stund… som med mycket oro; så ONÖDIG. Han satt nämligen som ett ljus och var helt, helt uppslukad av varje sekund. Så fräsigt att gå in i Villa Villekulla sedan.
… inte trodde jag väl att jag skulle sitta på Pippis bro och amma min snart treåriga lillunge, men så var fallet och fräsigare kan jag ej tänka mig.
En dag firades Pappa Martin på sin 34-årsdag också! Och höger i bild ser ni glimtar av pressanger från frugan och barnen. Bondepraktikan, på ti’n att vi har en sådan i vår ägo, ju!
Kollektivet, på väg ut på vår absoluta favoritstrand.
Födelsedagsfest med grillande jubilar. Uppvaktad än mer, av slag frugan också jublade över! Så trevligt att ha en sådan ägghållare framme i köket, eller hur?
En dag drog vi norrut, först ett stopp på Rute Stenugnsbageri, alltid en gooood idé!
Sen vidare med lillfärjan, över till Fårö. Det är flera, flera år sedan vi var där nu, så det var så roligt. Äventyra vid Langhammars raukområde, bland annat!
M blev som ett barn igen och återupplevde barndomen med allt klättrande …. vad han inte hade när han var liten, var en skrikande fru som var helt övertygad om att han skulle ramla neeer och dööö, på fläcken. Tur allt gick bra… den här gången också. Tack söta lilla 10-åringen för att du brände av en bild på dina tokiga päron också. Ingen får oss att le på bild, såsom den lille fotografen. Tänk att det där fånflinande paret firade 12-årig bröllopsdag under resan också. Betyder alltså, att jag sänt er ord här inne, i 12 år…. vi får väl se om det blir 12 till 😉
Vi har strosat i Visby också. Strandpromenaden, längs havet. Tjava in, genom ”kärleksporten”. Gå igenom Botaniska trädgården. Sedan vidare,
.. längsmed små klappestensgatorna, med helt magnifikt blommande rosor.
.. och avsluta med Gute-glass, vid Utkiken. Barnen har ätit så mycket guteglass att det nästan stått ut genom öronen på dom. Själv provade jag deras mjukglass i år, med salt knäck-kake-strössel. Hejdlöst gott!
Ett pärlband av dagar med så många guldstunder. Solnedgången uppe på berget, så vacker. Morgonrundorna med ”frugan”, min fina Nathalie. Långfrukostarna, där vi päron lätt kunnat ta en tretår utan att bli avbrutna, för alla barnen har bara lekt och lekt och lekt. Sju småvänner som levt lajvet ihop, från morgon till kväll, i en hel vecka. Utflykterna. Samtalen. Storkoken och röjjiga middagarna. Semesterlyckan, tillsammans.
Så evinnerligt tacksamma för dessa dagar med våra fina vänner. Helt omöjligt att genomföra, om det inte vore för våra enastående gårdsvakter här hemma. Djuren har nog inte ens märkt att vi varit borta… den lyxen av gårdsvaktande, så ovärderligt för oss! Och som ni nog anar, är vi nu exakt hur glada som helst, över att vara hemma igen. Liksom nykära, i hela vår gamla gård igen. Men det där, det var alltså en hoper glimtar från årets sommartur till Gotland.
Hoppas så, att ni har det gott och kan njuta av sommaren. Vi hörs snart igen!
Hoho i stugorna! Håller ni också på att blåsa bort plötsligt?
Perfekt sommarstädningsväder, förutom att det nu med blåsten är smått omöjligt att putsa fönstren. Nåväl, en skön stund att slå mig ner här fick jag nu istället, när alla barnen lagt sig för kvällen och lugnet lagt sig. Tänkte att vi skulle kika på några glimtar från den söta 6-årsdagen som just varit.. och så bjuppar jag på en riktig klassiker till recept, som passar yyypperligt nu i midsommartider. Håll tillgodo!
Pirret under fixet av födelsedagsbrickan. Jag ÄLSKAR att knåpa ihop små födelsedagsbrickor till barnen.
En liten klassisk jordgubbstårta, med Mormoster Storan-stöpa ljus i. Några syrenblommor på toppen. Det är inte svårt att ordna det vackert i dessa tider…
Nu tassade alla nyvakna små och stora människor uppför trappen..
.. skrålade fram Ja må han leva.. för den lille jubilaren, strösslade kärlek, kramar och paket.
Sen var det raka spåret nerför trappen och ut till lagårn, för där fanns tydligen den sista födelsedagspresenten… som hörde till en fotbollströja, med jubilarens egna namn på samt siffran 3, eftersom han är nummer tre i barnaskaran…. hm, fotbollströja och vad mer nu då?
Men innan det tjavades neråt gården, så hanns det med att prova jättesåpbubble-mojängen. Otroligt, vilka maffiga såpbubblor den kunde ordna!
Hm, hm, hm..
Ett pappa-snickrat fotbollsmål, var det förstås! Så himla uppskattat!
Inte mycket virke som behövdes och nätet, är ett återvunnet slowfeed-nät som vi haft till hästarna… eller det var sanning med modifikation; vi råkade köpa fel storlek på maskorna en gång, iddes ej skicka tillbaka det utan tänkte redan då, ”det här blir perfekt att använda till ett fotbollsmål”. Äntligen så blev det av!
Det bästa 6-åringen vet, är när vi är hemma, alla tillsammans. Så passande att skolbarnen hade klämdag och pappsen tog ledigt också, så lillvännens önskan slog in.
Kramigaste lillprinsen. Med ett hjärta av guld.
Kattungegos.. vilken dröm att få på sin födelsedag!
Nu mumsades det nybakt mammabröd..
Följt av lång prommis/cykeltur tillsammans.
När lunchen stökats undan, bullades det upp för födelsedagsfika med kompisarna. Det blev en så trevlig grej, som vi spontanprovade vid senaste bullbaket, ser ni? – att forma siffra av ihopsatta bullar… enkelt men himla charmigt.
Att få fira födelsedagen med sin bästis. Styra runt henne på fyrhjulingen, leka..
.. och kalasfika under stora björken. Så himla lyxigt, alltihopa!
Till kvällen dukade vi fint inne i gurkjungeln, jag menar Saaaalskammaren!
Tacksamt var önskemiddagen ”korv och pommes” och födelsedagsbarnets päron var mer än nöjda över det. Softare kunde det ju inte bli.
Morfars och Farfars kom och firade med oss, strösslade paket och kärlek över lillvännen.
Dags för Den Stora Jordgubbstårtan nu.. det ser nästan ut som om det bara är fem ljus på tårtan, men om du tittar ryyysligt noga så anar man det sjätte. Vilken dag, från morgon till kväll. Nöjd lillvän som slumrade sött till kvällen.
.. Tårtsnack nu!
Det absolut bästa tårtbottenreceptet jag kan ge er, är från min älskade mor. Slår på stort ikväll, och sänder det vidare. Perfekt inför midsommartårtan..
Mor Birgits tårtbotten
Ingredienser (till en redigare sortens tårtform, gör jag detta recept nedan, fast gånger 1,5….med 3 ägg alltså.. men ni får grundreceptet)
2 ägg
2 kkp socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2,5 kkp mjöl
1 kkp kokande vatten
Vispa ägg och socker pösigt. Länge, länge, det göör sådan skillnad på fluffig botten. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bytta, rör ut bakpulvret väl och blanda sedan ihop de torra ingredienserna med ägg-, och sockerblandningen. Till sist häller du i det kokande vattnet, rör om till en jämn smet som du häller i en smörad och bröad tårtform.
In i ugnen på 175 grader… iiii? Jag vet tusan inte. 20-30 minuter? Håll koll! Det är så jag gör. Provstick kakan när färgen är gyllene, kakan ska inte vara kladdig.
Dela sedan tårtbotten i tre delar.. plan ett fyller jag med en vaniljkräm..
Plan två, fylls med hemkokt hallonsylt. Massor av grädde och jordgubbar på toppen sedan.
Muuuums!!
Nu får vi se vilken tårta det blir här hemma till midsommar… antingen denna klassiska jordgubbstårta, eller så kanske den HÄR… för den är också i toppen av favoriternas favoriter. Ska sova på saken nu..
Kära hjärtanes alltså, små gulliga födelsedagar, sommarkalas, midsommar… så mycket fint, hela alltet. En ren och skär ynnest att få vara med om.
Hinner jag inte kika in till er något mer innan helgen, så önskar er redan nu en god, god, god midsommar.. fylld med sånt och såna ni mår gott av och tillsammans med.
Senaste kommentarer