av Emmeli | dec 6, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Lyan, Recept
Kära nån vad den här dagen bara svishat fram.
Vi har bara ägnat oss åt en massa mysigt, juligt, påtande.
Ja, först tog jag ju över den där stafettpinnen från mannen, direkt när han kom innanför dörren. Stack ut och sprang. Halt, båda broddarna paj, frukosten för nära inpå. Löpturen var inte alls någon behaglig sådan. Men jag tog mig runt den tänkta rundan och var med det nöjd. Det går helt enkelt inte som hejsan varje gång!
Sen drog M iväg, vi vinkade åt honom genom köksfönstret i vanlig ordning. Det är så förbenat gulligt, nu när S kan vinka själv. Efter vinkandet och slängpussarna började vi googla recept på stuberten. Hittade ett här inne på dagboken och ett från Leila.
Så vi skrev en handlingslista och drog sedan ut. Och ser du på bilderna, så vackert vädret hunnit bli! Jag ställde mig med solen i ansiktet och bara lapade. Vi gick först långpromenad så Liten fick sin friskluft för dagen och sen på affären.
Så ohyggligt timat sedan. Jag hann både göra Rocky roads (på bilden nedan är dom precis påväg att skjutsas ut i baltankylskåpet..) och kardemummaskorpor, innan han vaknade. 
Däremot hann jag inte med det där diskberget eller degkletet som var överallt… man kunde lätt avläsa om man kikade in i köket att här har det gått undan..
Precis när det såg ut som värst, då knackar det på dörren. Där stod en gullevän. När jag sa kom in! till vännen såg det ut som ett litet bombnedslag. Men det struntade hon såklart i (<3) och lekte med Liten så jag kunde grejsa färdigt. Lyx med barnvakt för några minuter! Inom en stund var köket skinande igen och vi njöt sedan av lördagseftermiddagsfika. 
Så himla, himla mysigt! (HÄR har du recept på kardemummaskorporna. Dom är helt ljuvligt goda! I år vågade jag torka dom liite, lite längre i ungen. Jag vet en man som kommer tycka om sin fru lite extra när han kommer hem sedan. Dessa skorpor är en favorit hos honom. )
När vi sagt hejdå, tog jag och Liten oss ett bad. Det var både skönt och välbehövligt. Och nu sover S och jag njuter av stunden, med fötterna högt och i absolut tystnad. Det är bara Litens andetag som hörs. Och det, är livets vackraste melodi. Det doftar kardemumma, hyacint och kanel. Allt i en salig blandning.
Det är vår lördag, det.
Nu dröjer det inte många timmar innan mannen kliver innanför dörren. Lördagarna, som på förhand ibland känns småtråkiga eftersom M oftast drar iväg. Dom, går så fort när vi fyller dom med massa mys och pyssel. Det har helt enkelt blivit vårt knep. Heja mys och pyssel! Och heja juletider!
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 5, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta
Åh. Vilken fin kväll det var igår.
Jag och Liten traskade till fina vännen, med förväntan upp över öronen och en längtan efter en kväll vi visste skulle bli precis sådär mysig som alltid. Först drog jag av ett sånt där fånigt spegelfoto. Jag kände mig så piff; ren och fräsch. Dessutom vill jag ju visa glajjorna nån himla gång! Jag ser så hiiimla bra och är så glad över mina nya ögon.
Jag kallar mig Rutger. Han i sjukan, du minns? Han hade också runda glasögon. Jag gillar dom! Varför jag håller fingret över munnen? För att jag har sån sårmun att det är löjligt. Som en hakklapp uppe och nere. Vännerna har småskrattat åt mig i veckan och sagt men hur äär det egentligen med det där? och Syrran har frågat om jag börjat med läppstift… Ni kan kalla mig clown Rutger, säger jag. (Det är på väg att bli bättre. Men alltså… skinflådd mun är ingen hit. Det värsta har varit att inte kunnat pussa på Sixten. )
Vart var vi?
Jo. Vi gick iväg. Minimannen och jag. Landade hos vännen tillsammans med en massa andra godingar. Liten blev efter en stund väldigt hemmastadd och gick från famn till famn. Blev serverad Babblarna och Teletubbies på löpande band, busade i speglar, spelade piano och åt slickepott. Morsan njöt av att få göra det där hon älskar; polkagrisar.
Vi teamade så bra, allihopa.
uppassadMiniman.se/Liten
Nu har vi minsann blivit lite rutti på det där. Vi är som värsta karamellkungarna!
8 satser polkagrisar. En liten sväng vardera av sur-äpple, mango-lime, körsbär och jordgubb. Och dubbelsats av hallon-lakrits (såå vaaaaansinnigt god!) och tre satser av vanliga, pepparmint. Dom jag tycker är allra, allra godast och alltid vinner i längden.
När vi var färdiga vandrade vi hem i natten. Bäbisen doftade som en hel polkagris och somnade på två sekunder när vi kom hem. Jag njöt av att komma hem till ett nytstädat hem, med hjärtat varmt efter en kväll av traditionsgöra, tillsammans med vännerna. Karameller. Fina grejer!
Och idag är det fredag. Så skönt! Jag och Liten har mysförmiddag. Tog lååång sovmorgon, morsan njuter av fredagsmorgonkaffet och strax ska vi ut på vår promenad. Det ser ut som om solen kanske vill titta fram idag. Det vore underbart!Några timmars skrivande i eftermiddag bara, sen är det helg! Mannen föreläser hela dagen, men vi samlas till kvällen för efterlängtat fredagsmys. Åh.
Ha en toppenfredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 1, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Träning
Om du bara visste vad jag är glad att det är kväll.
Jag har längtat efter Sixten hela dagen. Men jag vet att han har haft det prima med sin pappa- (jag får ständigt filmer och bilder på allt.). Jag och C har kämpat på och skrivit. Det gäller att passa på med långpass när mannen helt plötsligt är hemma en hel måndag. Utgångsläget i morse var dock inte det bästa… Vi hade en duracellkanin till bäbis igårkväll. Vet verkligen inte vad det var… kanske händer det bara väldigt mycket nu och han är så nyfiken på allt. Liten var pigg som en jagvetintevad, ville stå på benen och vicka på rumpan. INTE sova. Jag och mannen gäspade i kapp, kollade på varandra och undrade Vem är det där? Är det din? Och, vad håller han på med?
Så i morse när jag var hyffsat vaken, tog jag mig riktigt i kragen (efter en vecka av träningsvila), och chockade kroppen med ett redigt tabatapass. Förfärligt jobbigt där i början. Det kändes så längesedan… jag njöt verkligen förra veckan av att inte träna ett endaste dugg. Jag behövde det. Och i morse, innan jag satt igång, då kändes det som äsch, jag fortsätter med det här. Året ut!
Men, så drog jag på den där timern och plågade mig genom passet. Till en början hade jag världens sötaste extravikt också…
Efteråt var jag som en ny människa och kände att juuust det, ja! Det är den HÄR känslan jag älskar och inte vill vara utan. Dessutom! Har jag sedan hållit mig rätt pigg hela dagen.
Där, har du min lilla duracellkanin som står i alla möjliga yogaposer. Nu är ”hunden” storfavoriten. Så söt så man storknar!
Och nu är det kväll och gänget är samlat igen. Vi har precis ätit middag och ska strax klä på oss vintermunderingen. Gå ut i vintermörkret, promenera, andas friskluft och sedan landa hos hjärtevännerna för en måndagkväll av mys. Vardagslyx!
Önskar Er en fin kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Recept
Åh, den här dagen går nog inte att beskriva i ord, den måste upplevas.
Och det har jag gjort.
Jag sitter här, fnissig och med skrattet i bröstet.
Vi tar det från början
Vi åt den där gröten och skinkmackan. Som vanligt fick vi eld i baken eftersom saker och ting tar längre tid än man ofta tänker sig. Men asnöjda tog vi oss ut på bara-lite-senare-än-beräknat-tid och knatade ner mot stan. Att skinkmackan hängde ut genom mungipan på mig, morgonfrillan bara var täckt av mössa och att mannen hade senapsfläckar i fejjan. Ja, det är smällar man får ta.
Ja, jag tyckte det luktade senap! sa han när jag upptäckte dom där gula fläckarna…
Dom snurriga päronen är välsignade med världens coolaste bäbis, så han sov och sov. Vi drog på honom hörselkåporna för att inte orgeln skulle väcka honom. En vacker första-adventsgudstjänst avnjöts. I vår kyrka nere på lillastaden. Det här är vår sista första adventsgudstjänst här, viskade jag till mannen, när vi satt där i kyrkbänken.
Efteråt traskade vi hem igen. Åt ännu mera gröt och satte igång att göra lussedeg.
Och jag gjorde samtidigt ordning mina godisar som legat iskallt över natten. Årets godaste. Recept kommer, imorn, jag lovar!
Vi bakade ut degen. Snurrade lussekatter på glatta livet. Jag hade den sötaste hjälpredan man kan tänka sig. Han hade huckle och åt slickepott. Inga konstigheter.
Allt, allt, allt blir så mycket roligare med honom med oss.
Och sen då?
Jo, då skulle jag passa ytterligare en tid, för att dra iväg på adventskonsert. Eftersom jag skulle åka med konsertan själv, så var jag tvungen att åka tidigare… något jag inte tagit med i mitt schema. Så jag var tvungen att lämna mannen med världens röra i köket. Med en bäbis som var helt vild. Hade svidat om till naket och rejsade runt här i lyan som en vilding. Inte M alltså, bäbisen! Bäbisen. Han som senaste dygnet fattat det där att dra upp sig, ställa sig på benen och vilja släppa och stå själv. Helt orädd.
Dessutom var inte den sista plåten gräddad, disk var kvar och köksbänken såg inte sådär skinande ut som jag vill ha den när jag tycker att jag är klar i köket. Kontrollfreaken i mig gjorde panikvolter.
Jag kan grädda sista plåten, FAR NU! sa M.
Innan jag smällde igen dörren, drog ut till storvägen och blev upplockad av hjärtevännerna.. så ropar jag; INNAN DU FRYSER ALLA LUSSEKATTER, KAN DU FOTA DÅ SÅ JAG HAR EN BILD TILL BLOGGEN!?
FAR NU, ÄLSKLING! , säger han
Och jag drog iväg. På en vacker konsert, så stämningsfull och fin. Det var bara det att ena hjärtevännen fick ett skrattanfall, satt och kved och jag kunde knappt hålla mig jag med. Du vet, när man absolut inte får skratta och det enda man gör, är att skratta? Hemskt. Hemskt, roligt. En människa prutt-nös. En annan fick sms med ank-signal precis när prästen hade givit oss guds välsignelse. I faderns och sonens, och den heliga andens KVACK-KVACK.
Tänkt dig själv.
Och som pricken över I:t, avbröt den coola, tyskbrytande, kantorn, hela kyrkokören mitt i en låt;
”OPPS! Surprise. Nä, jag ser att tiden drar så iväg så. Ni får komma tillbaka och lyssna på vers två, till jul!”
Vännen spelade fantastiskt, och jag har aldrig varit så skrattig efter en adventsgudstjänst, som nu. Så underbart på alla vis. Och dessutom, ser du bilden ovan?
Mannen har fotat. Alltså, jag höll på att kolavippa när dom mötte mig i dörren nu när jag kom hem. Rödblommiga, den ena pyjamsaklädd och den andra med det där finurliga leendet jag aldrig får nog av. Ljus brinner i hela lyan, det är skinande rent och bortplockat och nu återstår bara en sak;
adventsfika.
Halleda, vilken dag. Med senap i fejjan, adventsgudstjänst, lussekattsbak, adventskonsert och nu, söndagkväll med min älskade familj. Jag är så oerhört tacksam.
Det är advent, det är advent!
(Världens bästa lussekattsrecept finns HÄR. Det är dom små skillnaderna som gör det!)
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 20, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan
Sådär såg det ut igårkväll.
Precis som i söndags dukades bordet ut på båda sidor, dom röda äpplena prydde fint och dom höga ljusen brann. Men igår lät vi helt enkelt julen hälsa på för en kväll. Lite, lite tidigt, jag vet. Men så himla, himla mysigt. Lummern slingrade sig på bordet bredvid dom rutiga servetterna, det spelades julmusik och som jag njöt! Mannen stod och stampade rotmos för hand och mumlade något om att han önskar sig en pärstamp i julklapp. Han har inte höga krav, älskade han. Jag önskar mig en häst och ett stort kök. Vi är olika.
Iskall mjölk, från Norrmejerier såklart. Den godaste och bästa. Alla ni norrisar, ni köper väl Norrmejerier? Det är viktigare än du kan tro, att du gör det!
Ja. Det var såå gott och mysigt. Komamätta dök vi ner i soffan med gokaffe och mörk choklad. När dagen börjat ta igen sin rätt och gäsparna kom tätare och tätare, då slöt vi upp och kramades tack för ikväll och godnatt! <3 Det är fint, det där. Att kunna ses en vanlig onsdag. Det kommer jag sakna när vi så småningom kommer att spridas åt alla möjliga håll. Vännerna och vi, menar jag.
Och idag är det torsdag. Jag har bara klivit rakt upp, hoppat i den lite finare mysbrallan och satt upp håret någotsånär i en tofs. Det är hemmaskrivardag idag, kompanjonen kommer alldeles strax. Jag gillar den här typen av dag. För då har jag bäbisen nära, kan sitta med en kaffekopp i handen mest hela tiden och det är helt enkelt väldigt mysigt med torsdagsskrivning. Jag får träffa min fina vän och så är vi sådär lagom-luddiga. Det är ju snart, snart helg, liksom. Åh.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Träning
Idag var och är det en sån där dag som jag, redan när jag vaknade i morse, hade bestämt mig för att ta tillvara på till max och lite till.
Frukosten i morgonsoffan blev asstressig till slut…. typiskt. Men vi hann i alla fall till optikern och jag kom dit och babblade på med glasögonsnubben på direkten, ungefär som om jag kände honom och kunde hela utbudet på glas och bågar och hela faderitten. Han såg lite chockad ut först, men det tog sig! Alltså. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig kan vara lite lagom. Prata lite mindre. Fråga lite mindre.
I alla fall.
Testet gick bra. Jag ratade samtliga fyra bågar som jag älskade i fredags men nu inte kände för en endaste en. Och så frågade jag istället glasögonsnubben om det inte fanns någon liknande den han hade, och det fanns det. Ha,ha, så roligt. Jag fick den gladeligen framplockad till mig och kände på direkten att den här blir det!. Det är så det ska kännas. Ska bara vela några dagar till, först.
Och årets första julklapp är köpt. Puh. Jag tycker att det är svinjobbigt att gå i affärerna nu, skulle lätt kunna ruinera mig själv. Tack och lov har jag någon slags form av självbehärskning. Men jag förstår verkligen att köpsifforrna går upp som dom gör under denna tiden på året. Det är inte bara julklapparna som gör att konsumtionen drar iväg… allt pynt och krafs och hej-och-hå som liksom bara kastar sig över en så fort man kommer in i vilken affär som helst. Det liksom skriker KÖÖÖÖP! KÖÖP FÖR HELSKOTTA!
Nåväl.
Vi var så jädrans nöjda efter att ha hittat den första klappen för året, att vi liksom slutade julklappsletandet i ren eufori, som om vi var färdiga liksom. Vi drog till Stor-ica för mathandling istället och sen hemåt.
Vi lagade god lunch. Färsk pasta, sån där med kräftskjärtar och massor av olivolja som smaksats med ett gäng vitlöksklyftor, persilja och färsk chili. Jordens enklaste. Och så, så himla gott. Lägger sig som ett varmt täcke i magen.
Vi klädde sedan på oss varma kläder och gick ut. Det har varit vansinnigt vackert väder hela dagen. Sol! Och gnistrande snö och en drös minusgrader.
Här hade solen precis gått ner och himmelen var svagt, svagt rosa. Vackert, visst?
När vi kom hem passade jag och M på att träna ett styrkepass tillsammans. Det var såklart jobbigt, men så himla roligt med sällis. Det var längesedan nu! Och nu har jag tänt en massa ljus och det doftar så gott! Liten sover fortfarande ute i vagnen. Friskluft och varm voksi… likamed långsovning. Jag och mannen ska börja laga middag, en så oooerhört efterlängtad sådan; julkorv och rotmos. Ett gäng vänner kommer över på middag också. Såna som är lika taggade som vi på det där med julkorv… det är ju inte alla som är storförtjusta i det där. Men vi älskar det!
Japp. Det här är en onsdag som vi tar tillvara på till max och lite till. Älskart!
Hoppas ni har en fin onsdag, ni med!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer