av Emmeli | nov 12, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Jag ska fånga dig, lejonet! Snart har jag dig. 
Ha! 
Och plötsligt ligger man här, på mage och funderar…
Och ett tu tre blir man bara precis hur trött som helst. Kan du bädda ner mig i vagnen nu, mamma?
Juniflickan alltså. Vilken liten stjärna. Vi är så upp över öronen kära i henne. Bäbiiiis!! Jag kan inte få nog. Älskar, älskar, älskar våran familj på fyra. Visst, stundvis tokintensivt och det känns som att tungan hänger utanför munnen likt på en tvärslut hund. Men för det mesta; ljuvligt. Helt och hållet.
Bjossan säger, sådär vansinnigt gulligt och läspande att; jag vill ha måånga Junibäbisar, mamma. Dom är så söta.
Jag håller med honom.
Och sådär började lördagmorgonen för henne, ja. Vi två andra tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att det nog skulle bli en vacker lördag.. 
En morsa lyssnade på kaffebryggaren, ett utav dom mysigaste ljuden hon vet. Det tändes ljus, åts frulle och lektes med kattunge…
”Mamma, jag bär Sally!”
Jo, jo. Dom där två, alltså. Ofta supercharmiga tillsammans, som där på bilden, när dom leker tillsammans. Just där och då verkar dom dock ha missuppfattat hela grejen för ett slag.. råttan var sist liksom..
Men nä, hesteguud vad dålig kombo dom också kan vara. Överhuvudtaget kan kattunge i kombo med bäbis och/eller Minimänniska, var lite småkrångligt. Som när katten väljer att lägga sig på bäbisen ute i vagnen. Eller när hon klättrar upp i spjälsängen och hämtar dom där småstrumporna hon är som galen i. Eller när hon leker med barnens fötter om natten. Eller när missen på nolltid hinner fram till min filtallrik om morgonen, för att jag byter någons blöja eller så. Eller när jag bytt tusen blöjor, kanske faktiskt satt mig ner för ett slag.. och då ser kattlådan. Som aaaalltid måste tömmas. För lilla loppan äter och skiter som en häst, snarare än en kattunge. Typ så. Men, förutom dom där småstöriga sakerna, så är det alldeles supermysigt med katt. Sådetså. 
Vyn från sovrummet kunde ge vem som helst ljusterapi och gjorde längtan ut, stor. Så, så fort vi kunde, drog vi ut för lördagslek i snön. 
Vi rejsade utför lobryggan först, och efter en drös vändor upp och ner (= pretty flåsig morsa) så bytte vi till våran lillväg… 
Lillan sov och sov.
Plötsligt dök Farfar upp och undrade ifall vi inte ville äta lite lunch med dom. Jag bugade och bockade, Minimannen sken upp som en sol och så blev det så. Fast först skulle dom där två bästisarna, Farfar och Sixten, iväg på byn för lite fix.
Då tog jag Lillan och lommade iväg, efter våran lillväg. Förundrades över vackervärlden och tänkte på att jag ju nyss gick där, höggravid och tittade på dom där knopparna som snart, snart skulle brista. Som sedan brast och som följdes av en lång bäbisbubblasommar och en makalöst vacker höst. Och att det nu, plötsligt, är vinter. Och att dom där trädkronorna är bytt från att vara gröna, till frostigt och snöigt vita. Bådadera, så vackert.
Innan vi möttes upp för lunch allihopa, satt jag ute på ett fårskinn och riktade näsan mot solen med liten bäbisflicka i vagnen bredvid. En himmelskt stund.
När vi hängt inne någon timme sedan, och medan Farfar och S gick ner i garaget, tog jag och Svärmor Lillan i vagnen och gick ut på en rask och så vacker promenad. Rödrosig och svettig kom jag sedan hem igen. Lillan sov fortfarande (ja, hon tycker om att sova) och S var ju där han var. Så jag kände mig typ halvnaken när jag gick in, alldeles själv, utan någon att ta hand om.
Hängde av mig varma koftan och passade på att slå in paket till en älskad man.
..Och bara göra ingenting för en stund. Kände mig alldeles duktig, jag är så urusel på att göra ingenting. Alltid finns det något man borde och/eller vill göra.
Ute höll solen på att gå ner.
Nu är det kväll. Minimannen har somnat rekordtidigt, precis efter att han och jag ätit tumanhandmiddag med tända ljus och favvisen spagetti och köttfärsås. Idag gjord med massa kärlek. Ni vet, när man låtit den stå och puttra i en mindre evighet. Till Sixtens stora lycka bröt vi några bitar mörk choklad till efterrätt. Han älskar mörk choklad. Och kaffe, för den delen. Några minuters bolibompa sedan, innan han slocknade. Lilla älsklingen.
Just nu njuter jag så.
Av tröttheten i kroppen, efter att ha varit ute i friska luften i massor. Av vetskapen att barnen har det gott. En sovande, en nyäten. Och så njuter jag av den där känslan som infinner sig när man varit själv i flera, flera dagar och nätter. Med snöyra, sjuka barn, småbarnslivskarusell och så vidare. Känslan av att klara sig utmärkt, trots att den där älskade mannen, han jag kallar för Min Bättre Hälft, lyst med sin frånvaro. Känslan, av att klara sig…bara det att man absolut inte vill, eller behöver. Imorn kommer han hem. Åh. <3
Det här blev en smärre Lördagsnovell, ja. Så det kan bli.
Hoppas att ni har en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Fredag.
I morse efter morgonbestyren klädde jag på barnen, bäddade ner dom i syskonvagnen och så gav vi oss ut. På en vykortsvacker och nästan overkligt jobbig långpromenad.
Himlen var sådär ljusblå och träden dignade av snö. Älskade grusvägarna, numera täckta av snö, var sådär lagom oplogade. Och jag slet lite som ett djur för att ta mig runt, det ska jag erkänna. Men det var ändå en så skön tur och vi hade ju inte bråttom liksom, så det fick ta den tid det ville;
Bjossan myste bland filtar och snuttetrasor.
Lillan likaså. <3
Sen fortsatte dagen med lunchfix, pusselbyggande, ett överkroppspass för morsan, lite tillpiffande för densamme och sen kom Mormor och Morfar. Och hämtade Storebror och hans lilla jag-ska-till-mormor-och-morfar-och-leka-lite-medan-mamma-åker-en-sväng-till-stan-packning…
Så i eftermiddag har han varit i lilla byn och jag och Lillan, i stan tillsammans med Storan.
Det var makalöst vackert när jag lämnade gården. Kändes småfestligt också, att åka iväg på en liten fredagstripp. Och nu är det kväll och vi är hemma igen och jag behöver inte mer än några timmar borta, för att jag ska njuta så ohyggligt, över att vara hemma igen.
En liten hälsning från oss, alltså. Idag har det varit en bra dag.
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken vacker Allhelgonahelg. Där vi tänker lite extra på våra älskade som vandrat vidare men som ändå lever kvar i våra hjärtan.
Igår vaknade vi till Lördag, med ännu lite mer snö utanför fönstret. Jag vaknade av två pojkar som var omåttligt peppade. Det är så roligt det här med att vara päron, allt i livet får liksom ännu en dimension. Som det här med snön… det är ju bara helt makalöst mysigt…för att lillvännen tycker det!
Vi hade innemorgon, fick mysigt besök av Min Moster M, för att sedan ta oss ut hela familjen. En mycket efterlängtad premiärtur för denna vinter;
Någon var mer än lycklig.
och ville åka igen och igen och igen.
Finaste pojken min.
Vi var ute hela familjen och njöt av det makalöst vackra vädret.
Där är vi, ja; Lillan och jag.
Vi stod på sidan och hejade på. Jag tyckte det kändes såå konstigt med täck-kläderna, tills jag kom på…senast jag hade dom på mig var jag ju preggo och allt satt lite annorlunda, om man säger så. 
Nöjd Morsa i ny vintermössa.
Sen drog jag iväg till Mäjadalen och mötte upp Storan för ett par timmar av skogsknatande. Skitmysigt, svinkallt, gapskrattigt och målet nått; att komma hem med lite en- och granris och några tussar mossa. Jag älskar verkligen att gå i skogen sådär!
Väl hemma hade pojkarna pysslat med en rad inför-vintern-sysslor; som att samla in leksakerna i sandlådan, bära bort gungställningen, sätta upp fågelbordet och stolpen för motorvärmare och sånt. Och! Sätta ner Julegranen i backen. Åh.
Minimannen hade sedan eftermiddag hos Farmor och Farfar. Lyxig tid för honom. Mannen passade på att dra upp på vinden och jag myste med lillan, längtade efter Storebror, drog av ett träningspass innan vi tre som var kvar här hemma, också gick iväg till Farmor och Farfar. För en så mysig och god kväll tillsammans. Dessutom occkså tillsammans med barnens GammelFarfar och hans gulliga M. Det är magiskt att se, generation ett och fyra, prata och umgås, sjunga Blinka Lilla så mina ögon tårades och tillsammans verka tycka att dom hade det så himla trevligt.
Vi gick hem i vintriga kvällen och dök ner i storsängen alla fyra. Jag menar, fem… Sallykatten också såklart. Och gärna en femte medlem om ni frågar henne. Råttan.. hennes gosedjur, alltså. Vi har en egen Taikonsfamilj nu. Känns förträffligt!
Och idag har vi söndag.
Vi myser här inne, tänder ljus och lullar runt i ull. En söndagsdammsugare är redan dragen då stora hallspegeln, modell alldeles för gammal och ranglig sedan länge, hade brakat i golvet. Puh. Småfåglarna äter så fort dom kan där ute vid fågelbordet som mannen satte upp igår. Minimannen har samlat alla favorittraktorerna och sitter med paddan och knapprar fram sina bästa traktorklipp på youtube. Han har fått börja ha paddan ibland, och det är helt galet hur fort dom där små parvlarna lär sig. Själv sitter jag nu och sörplar varmt kaffe efter att ha varit ute och parkerat Lillan på bron för dagens första långsovning.
Snön yr och singlar om vartannat. Det är ljust och vackert både inne och ute. Och vi har söndag. Helt sonika. Bara en som fattas, men han kommer ju hem igen ikväll.
Ha en skön söndag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | nov 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Så drog vi iväg igår, till stan!
Efter att ha varit på The Lampbutik. Ja, alltså. Det där lampstället var helt galet. Kommer inte ihåg vad det hette men hittade man inte vad man skulle där, då var det nog bara att ge upp. Jag och mannen gick ut därifrån med två snyggelisnygga lampor att ha i hallen. Och övriga i gänget hittade dom också vad dom skulle. Kul! Lampor är svårt tycker jag.
I alla fall. Till slut, till alla gullebarnens lycka, var vi framme vid Badet och det var ett mycket, mycket peppat gäng som gick i skolklassformat mot ingången.
Sen följde timmar där, tillsammans med vad som kändes som varendaste kotte i hela stan. Maj gaadd vad många människor.
Just den här bilden vet jag inte riktigt hur jag lyckades få till, det var ju egentligen smälltjockt med människor där. Men inte just den där sekunden, uppenbarligen.
Vi lantisar höll fullkomligt på att glo ihjäl oss först och kände hur tröttheten i huvudena bara anföll. Ljudvolymen där inne var crazy också. Jag och Lillan satt och myste för oss själva i ett hörn…
… no stress, på den!
Men efter ett tag var samtliga igång och timmarna fylldes av rutschkaneåkande, pommes-ätande, av-lycka-tjutande. Jag tänker tillbaka på den där turen jag och Storan tog. Som två liite för stora barn. I en sån där dubbelring. Utför största Rutschkanan. Alltså, Hesteguud vad jag skrattade. (Edit: S råkade höra mig säga Herre Gud en dag, och tog såklart efter det. Fast ett litet mer cencureat sådant; Hesteguud. Så nu vet ni vet). Turen tillsammans med pojkarna var inte o-rolig, den heller. Det är ju faktiskt löjligt roligt sånt där!
S röjde med kussarna och pappan i stora badet, men kom och hälsade på Lillan och oss andra som hängde där i lilla poolen, för en liten stund. Så fräsigt att se hur stor han hunnit bli på ett år. För ett år sedan skulle jag för allt i världen inte släppt taget om honom knappt, i den där pyttepoolen. Men nu åkte och klättrade och grejade han själv för fullt.
Och så lilla Juniflickan då?
…som badade bebbepool för första gången.
Tyckte att det var alldeles underbart skönt såg det ut som. Var alldeles till sig och sprattlade och försökte fånga vattnet med småhänderna. Några kallsupar här och där men inget som bekom den där coolingen. Alltså, vem är hon!? Jag kan inte fatta att hon är halvahalva mig och mannen. För som det är nu, är hon varken det minsta lik mig till utseendet eller sättet. Hon är såå lugn!! En riktig cooling, som sagt.
Sedan var det ett mycket trött gäng som klev upp ur badet..
.. hann liksom inte ens ta oss upp till duschen..
… var tvungen att väcka henne där, för att duscha av henne. Och det gick ju fint det med, tyckte bäbisflickan. Där hon satt i bebbestolen och blev duschad och shamponerad och sånt där. Älskade Lillan.
Efter att ha badat och lekt i flera timmar i streck, var både vuxna och barn trötta. Barnen snarkade i baksätet efter typ ingen tid alls i bilen. Och jag och mannen konstaterade att det hade blivit vinter under dagen, minsann. Vi landade hemma en liten stund, bytte till finkläder, band en bukett till mor och far och sådär… 
sen åkte vi till Lilla byn och mötte upp resten av Storfamiljen för att sedan ha en så himla god och mysig kväll.
Det var helt sonika en förbenat fin Höstlovsdag, det där! En sån man sparar i Hjärteasken, ni vet.
Lillafrun
av Emmeli | nov 4, 2016 | Familj och Vänner, Stora Lilla Familjen
Idag ska vi ha Höstlovsfredag tillsammans!
Morgonen har innehållit packande och fixande och en löptur för morsan, i kalla grader. Och nu är vi längtiga på den här dagen, det ska blir precis hur mysigt som helst.Vi har någon som är mer är peppad på dagen. Han ska iväg och baada med sina kusiner, förstår ni. Med sina päron och Lillasyster också, förstås. Men dom där kusinerna, alltså. Idolerna!
Lillan och jag ska mest mysa i periferin och kanske doppa tårna i varma lilla bebbe- småttingpoolen. Bjossan han är numera så mycket storpojke att han gärna, med puffar på såklart, åker Stooja Rutschkanan. Varje sekund, med pappan som håller honom tryggt.
Tjejpackningen.
En Sophie-leksak, mammans favoritduschkräm, en sprillans ny parfym som jag fick i julklapp för två år sedan,typ. Min gamla, av samma sort, tog precis tvärslut. Så, faslig lyx att bara hitta en helt oöppnad nu sådär!
Och så pojkarnas packning. Något mer strulig och med en Sallykatt inpå.
Bada, äta god lunch, basta, njuta av lyckan i en tvåårings ögon, mysa med bäbis i badhandduk… och sen avsluta på världsmysigt sätt; hemma hos alla barnens Mormor och Morfar för Allhelgonamiddag!
Kan inte tänka mig en bättre Höstlovsfredag!
Ha det så gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
-innan jag gick och la mig i natt, så hade snön börjat singla. Och i morse; Lyckan. Hos både vuxna och tvååring. 
Över att det var vitt på backen.
Man kan ju bli nipprig för mindre. Han, för att han vet att skoteråkning och snögubbetillverkande närmar sig. Och jag, för att jag får vara med om det här; Att vara mamma till små darlingar vars ögon lyser, över att snön singlar. Lyckan över småsaker. Det stora i det lilla.
Någon var inte så medveten om vad det tjoades om, men tyckte nog sedan att luften var alldeles särskilt god där ute i vagnen.
Och idag har jag haft världens skönaste känsla i kroppen. Känt mig alldeles mysig och nog konstaterat att julstämningen knackat på. Med ens snön kom, liksom.
Efter morgonbestyr förvandlade jag Salen till Gympasalen. Det knackade på dörren och in kom min vän Storan. Ett jobbigt och svettigt tabatapass som kändes skönt i kroppen efteråt. Det pysslade vi med. Och diverse samtalsämnen betades av därefter, såklart. Som vilka lampor jag egentligen borde ha i hallen (har inte hittat rätt, ännu) och huruvida det var dumt eller urbota dumt, att mannen är så orädd och typ står på takbjälkarna där uppe på vinden (!!! baaah. Jag skrek rakt ut när jag såg vad han höll på med. Inte ett dugg höjgrädd).
Åhå, där var jag, ja! I mina nya Lager 157-jeans som jag typ lever i sedan jag fick hem dom för några dagar sedan. Precis vad jag sökte; en bralla att ha här hemma och som är sköna att sitta på golvet och leka lego i eller när vi slänger oss på storsängen och läsa saga. Lite suddig i kanten den där morsan, men äsch. Den där spegeln är gammal och ett litet unikum. Fin ändå.
Efter några timmar hämtades en efterlängtad hem och efter mellis och lite slöande framför favoritprogram drog vi, jag och barnen alltså, sedan till Mäjadalen. För någon med ”för långa luggar”. (pluralis på den, ja) skulle få sig en välbehövlig frissastund. Och i vanlig ordning blev han (och Morfar och kussar) såå fint klippt av världsbraiga Klipp-L. S är stormförtjust i henne. Vi med!
Och se där! Morfar leverade årets utegran i eftermiddags också och ingenting kan ju få en i mer julestämning än just det. Åh, tänk.. i år kommer S vara ännu mer medveten om allt. Kunna hänga på pumlor och stansa ut pepparkakorna alldeles själv.
Så plötsligt är det kväll igen och Bolibombadraken har danst färdigt. Strax är det Bonden Blom-läsning och uttryck som ”Pysande Palsternackor” (Bonden Blom säger så när han blir purk) och rara ”tack för idag; Mamma” som samsas med varandra.
Livet just nu, alltså. Jag är kär.
Lillafrun
Senaste kommentarer