(Inlägget innehåller Reklam för Klockestrands Såg&Hyvleri)
Hej från vår hall som här var mitt i utrensning av varendaste pinal i hela rummet. Här, fotat i vidvinkel, men jag lovar er.. denna hall är tråång.. och helt, helt utan förvaring. Turkosa dörren går till nya Badrumstvättstugan och direkt till höger har vi köket. Alldeles rakt fram, kommer man in till Salen.
Tömt!
Jag står i nya trappuppgången här. Dörren med alla täckningar går till husets enda och väldigt lilla toa. Och andra dörren av ”kuben” , går till trappuppgången som ju är igenbyggd då vi satt in en ny trappa på ett bättre ställe.
Byggmålet vi jobbat mot dessa första veckor av året;
-”Att kunna koppla ihop det nya avloppet i Badrumstvättstugan, med det gamla avloppet inifrån köket..”
Står som en punkt på att göra-listan, som vilken annan punkt som helst… men den här visste vi skulle innebära ett litet större ”å-hej!”. Golvet i hallen behövdes nämligen rivas upp och utan toa skulle vi också bli under dessa dagar.. det här behövde bli en snabb och intensiv procedur.
Vi hade nu bett både mina och mannens föräldrar om hjälp på olika vis. Tre dygn, Fyra arbetsdagar, skulle uppdraget pågå..
–”Vecka 15! Påsklovets början. Då, tusan!” Påsklovsäventyr för Mor och barn och bygginferno för Byggmästaren”.
Måndagmorgon. Dag 1!
Jag och barnen packade in oss med alla pinaler en barnfamilj kan tänkas behöva för en tripp borta i några dygn. Hemma på gården, lämnade vi älskade Pappan som nu skulle genomföra det där delmålet.
Till sin hjälp; SuperPappaFarfar, så mycket han bara hade möjlighet!
Hela dag ett, skulle gå åt till att riva den där så kallade ”kuben” i hallen.
Medan jag och barnen levde påsklovs-life hemma hos älskade MammaMormor och PappaMorfar, pågick idogt arbete där hemma. Spånigt!!
Till kvällen facetimade vi och då såg det ut såhär; hej nya känslan av vår nya hall.
Ja, för till på köpet av detta avloppsfix, skulle ju också hallen helt förändras. Ser ni det vackra gamla lock-taket som plockats fram? Och det pålitliga timret..
Dag 2.
Byggmästare M jobbade nu på själv med avloppet och vi jublade högt när det vi varit lite oroliga för, nämligen att nya avloppet inte skulle hamna i bra nivå gentemot det gamla, men se, det gjoorde det!
Den skäggige kämpade på och Svärfar anslöt efter jobb så fort han kunde.
..Koppla ihop avloppen=
Då kan vi starta igång nygrävda bervärmen och bergvärmepumpen. Börja släpa in dom där gamla radiatorerna vi andrahandsshoppat härs och tvärs, som ska sitta i hela huset och därmed byta ut den förbannade direktverkande elen som är den enda, enda uppvärmningskällan till detta stora hem. Och förstås! – börja använda nybyggda Badrummet/Tvättstugan.
Dag 3!
Nu skulle det nya golvet börja läggas in. Och ser ni, där på väggen in mot köket? Ser ni att det ser ut som om dörröppningen varit på två andra ställen tidigare?
Något vi kommer lyssna på och alltså flytta köksöppningen lite, så småningom.
En radiator ska hamna alldeles till höger om köksdörren, så det blir perfekt med lite mer plats där. Tänk, va! Så häftig känsla när vi redan funderat på om inte köksöppningen ska flyttas, och så HAR den redan varit flyttad tidigare… YEAH, ylar byggnadsvårdsnördarna!
Precis som tidigare, så använder vi oss av denna fantastiska Cellulosaisolering från iCell.
Att vi har möjlighet att få skapa vårt hem. Och ett ryck som det här, där vi behövde uppbackning, och fick det dubbelt upp. Så fullt uppbackade av våra älskade föräldrar. Hjälp i bygget, Svärmorslagad middag till trötta arbetare. Morfars som med öppna famnar tog emot ungskock och dotter för några så mysiga dagar. Grannarna! Som stöttar och peppar. Ja, kära hjärtanes, vi känner oss så enormt bortskämda!!
Dygn 3, Dag 4.
M lägger golv in i det sista. Vi andra kommer hem, tråcklar oss in via Salskammardörren, gör sedan ett redigt byggstäd och landar i Nya Hallen.. med det vackra trägolvet från Klockestrands Såg & Hyvleri och utrymme så gudomligt härligt. Och innanför turkosa dörren, spolas det i toaletten som om det aldrig gjorts annat…
Före och Efter.
Helt helt helt slut har vi varit efter detta ryck, förstås. Intensiva dagar för oss alla. Men så hejdlöst härligt! Efter att dessa bilder togs, har Snickarpappan hunnit bygga lite provisorisk hallförvaring också, så nu är hallen i fullt bruk. Det är ju nämligen så, att hallen inte alls är på prio ännu, men just detta moment blev ju ett måste, för att vi skulle komma åt avloppet. Men innan vi dundrar på med mer pärlspont här, lappar ihop taket och bygger dom där platsbyggda garderoberna.. ja, då ska vi först bli klara med Badrumstvättstugan. Okej, golvet i hallen ska bli ett skurgolv som dom andra golven, så linoljesåpan ska få jobba på här inne kommande veckor.. men i övrigt;
-En sak i taget.
Snyft. Så vackert! Vilka bor ens där!?
Så, så gick det till när gamla Drömgården blev med nytt avlopp och vattentoalett i den vrå vi önskat och till på köpet blev med Stor Hall.
Den allra första trädgårdsbuketten för denna sommartid. Jag är salig.
Ett par kvistar nyutslagen hägg, en liten björkkvist, några ljuvliga narcisser (pingstliljor) och en liten skara förjätmigej (psst! mellan er och mig! -är huutlöst nöjd över dessa små blå… som jag fann förra året i en ödeträdgård och flyttade hem till oss.. blev så fint. jag älskar förjätmigej!)
Oh. Jag är en trött men nöjd trebarnsmor denna majfredag.
Det finns iiingen hejd på allt jag vill göra denna tid på året.. samtidigt som jag bara vill sitta i trähammocken under björken och se hur knopparna brister. Försöker ordna mig en balans. Går tusan okej. Men tänk, om dygnet kunde få sig en hop timmar extra i denna ljuva tid… det vore något, va?
Älskvärt ”bekymmer” också, med massa bestyr som både behöver och villhöver göras. Ibland kan det vara lite frustrerande, när jag är är hemma med barnen, och ser allt som vi både behöver och villhöver göra, och så gåååår det ändå inte. Väldans många sysslor gör vi tillsammans och det är så mysigt, men vissa bestyr går ju inte alls att ha småttingar med på. Älsklingarna där! Som denna vecka varit mor ”en liten utmaning” stundvis. Nåväl. Utvecklingsfaser kallas det…. och såna är vi positiva till, eller hur!? (haha! … jag bär dom gråa håren med stolthet, sådetså!).
Njuter nu av ännu en vacker majkväll.
Ungar slumrar gott och jag pustar ut. Tittar förnöjt genom dom nyputsade, skinande fönstren i hemmet, blombuketten i vasen, den gröna björken som vajar där ute i vinden och så hör jag Storebrors ord innan han somnade, ringandes i huvudet; ”vilken bra dag det här har varit”… och känner att ”jag gör precis allt för er, älskade barn”.
Och, det äär ju inte farligt att sjåsa på, som jag kanske gjort lite extra-extra denna vecka, OM det är så att vilan möter upp. Det får den göra. Så att man inte tippar över från ivrig, energifylld och glad, till stressad, olycklig och matt, ni vet?..
Den allra första trädgårdsbuketten är plockad, underbar belöning till en pustande trebarnsmor. Som ser fram emot en pingtshelg med älskade familjen samlad, sommarhagebygge och morsdagsfirande. Så tacksam för allt.
Det doftar såpa och ungarna är på gott humör. Dessutom står i hallen en nyloppad liten blomkruka fylld med den sötaste lilla primulan jag sett.
.. Bertilen, är visst på så gott humör att han är Sjövild.. utan att överdriva. Så snart vi hunnit röja upp blomjorden från krukorna han vält och ätit frulle. Så går vi ut på gården.
Den blanka isen har täckts av lite, lite snö och det är absolut LIVSFARLIGT enligt denna Hare till mor, att gå på egna småben, fritt fram alltså. Nä, på ett lemmeltåg går vi fram, där vi vet att marken inte försvinner undan oss. Inne i lagården är det så trevligt och idag var det Juniflickans tur att fylla vatten. Det där har Minimannen stenkoll på.
Vi drar en tur med kälkarna innan vi tar våra äppelröda kinder och går in. I en ivrig fart ränner mamman runt i köket och serverar lunch. Till Trull, först. Så lilla Busen kan få bäddas ner i ullsäcken och somna på två sekunder och påbörja marathonsömn. Tålmodigt väntar Tripp och Trapp. Hemmet badar i sol och det äär så härligt. Strax efter lunch trillar en skäggig, högt älskad Pappa in genom dörren. Han har tagit helg från Konstruktörsjobbet och friskvårdsstunden använde han till en löptur i januarisolen. Inte mer än rätt va, att HemmaMamman också skulle få sig en friskvårdsstund? Så jag drog ut, jag med. Helt fantastiskt. Fastän jag gjorde en praktvurpa alldeles i början och tacksamt kände efter, att lilla klena handleden höll.
Innan solen går ner är vi ännu en gång ute hos hästarna. Jag och Ikran tar oss iväg alldeles själva, om än en väldigt kort sväng, så var det otroligt stort för han och mig. Ett Vi håller på att växa fram.
Vi fredagsmyser till kvällen och nu sover Trion tätt intill varandra och tid är, att pusta ut och fläta handen i den hand vars ägare, jag kallar Min Livets Klippa.
Det är inget dyrt och flärdfullt i min dag. Men för mig, är den proppfull av Själagott. Och det, är det dyrbaraste jag vet. Min melodi för en lycklig dag.
Önskar er, En Hjärtevarm och Själagod helg som fyller er med energi och goda känslor. Ta hand om er!
Sådär såg det ut i vår hall när vi flyttade in här i gården, sommaren 2015..
.. ett år senare började vi göra omfattande renoveringsprojekt av älskade hemmet. Inte bara små projekt som under första året; gräva infart, bygga en veranda, dra bort helttäckningsmattor fulla av mallarver, slipa funna trägolv och så… Nä, efter ett år började vi ta i med än mer kraft. Juni var 6 dagar gammal och hallen förvandlades..
Vi började dörr- och fönsterbytesresan. Drömdörren hamnade på plats och hallen blev som ny på en gång. Mannen skapade magi med vackra smygar och linoljefärgsmålad pärlspont.
Vi beslutade oss också för att trappan, som var på ett krångligt ställe mitt i huset och som skapade denna spång på ovanvåningen..
Ser ni? Vänster i bild ser ni lilla golvsnutten som blev över att gå på om vi låtit trappan vara kvar på det ställe den var. Så vi beslutade såhär;
Här, direkt till vänster när man kommer in genom Drömdörren, där får den bli. Efter många steg för steg i renoveringen så blev det tur för detta moment att göras..sågandet först;
Sådärja. ”Det här bli bra!”, kände vi på en gång.
Höll sedan andan, anlitade ett finsnickeri och släppte renoveringskontrollen för första gången, till någon annan. För att kunna göra den där prima trappan känns det som att man ska ha gjort några trappor innan det blir riktigt bra, liksom.. och den tiden tänkte Snickarmannen (kors i taket, va!? ) inte lägga.. så, en fredag alldeles i början av november, susade vi och hämtade trappan!
En massiv furutrappa, en älskad man och svärfar och en hop lördagstimmar senare, så såg det ut såhär;
Drömgårdens nya trappa på plats! Så himla, himla fin, visst?
Vi beslöt oss för att linoljesåpa den och var iväg och gjorde det en sväng på snickeriet innan trappan sattes ihop. Men fler lager såpa väntar dom där stegen, förstås.
M har varit med i processen hela vägen och är himla nöjd över finsnickarnas förverkligande av önskningarna.
Visst känns det som att trappan alltid har varit där?
…
Drömgårdens nya trappa alltså. Himla fräsigt!
…. seeen, i början av november, beslöt vi oss visst för att vi skulle köpa ett par hästar att krydda livet med och därefter har vi inte haft många renoveringstimmar… mer rigga-för-hästliv-timmar.. så nej, det blir inget flytta-upp-till-jul-mål nått…men noll och ingen depp för det. Människor och hästar mår gott här på gården (katter likaså, om än smått chockade över vilka bjässar som flyttat hit till oss)… och renoveringen, den är minsann kvar, och väntar så snällt!
-Där har ni vår renoveringsfilosi i ett nötskal… gör oss till lyckliga renoverare, äkta makar och päron.
Det är fredag. Juliljuset är vackert. Och vi firar.
Firar livet.
Att vi fåra vara tillsammans. Dessutom, är vi en hop riktiga Semesterfirare. En lång Sommarsemester har vi framför oss.. med start på måndag. Jaa, bästa helgen måste ju vara den innan sommarsemestern börjar på riktigt.
Trötta, trötta småttingföräldrar och småttingar, förstås.
Vi har kväll. Efter sista dagen på arbetet för den skäggige och mysig lekdate med vänner här hemma för oss andra. Övertröttigt bus varvas med mys.
Den ena lillvännen sitter och funderar och tränar på att titta med bara ett öga. Plötsligt klarar han det och utbrister ”å mamma, jag klarade det! När man klarar något som man tränat på, så blir det en sån glad känsla i kroppen”. Jag säger till honom att han är ljuvlig. Varpå han svarar ”du är ännu ljuvligare”. Skrållan kommer och slingrar sina småarmar om min hals… tätt följt av Lillebroren som delar ut öppen-mun-pussar, en efter en.
Den skäggige och jag gäspar och småler.
Mellan störtskurarna skiner solen.
Det är fredag. Juliljuset är vackert. Och vi firar.
Ljuset. Värmen som kommer åter. Grönskan. Trådgårdspåtandets start. Cyklande småungar. En Minsting som tog sina första steg. Fågelkvitter. Dofterna. Springturerna. Dom allra första blommande blommorna. Blåsippor, hägg, pingstliljor, vitsippor och äppelblom.
Jag fick raketfart för några kvällar sedan och startade Operation Sommarstädning.
Och har sedan dess gnott på alla stunder jag kunnat. Nu är här så himmelens rent och fräscht och sommarfint. Tyger, fönster och minsta vrå har råkat ut för Fejaren E. Känner inre tillfredställelse över att min långdragna idé för mig själv denna vår, att gå igenom lådor och skåp, allas garderober, rensa ute i gårdshuset, skänka iväg en massa och på toppen få avsluta med det roligaste, göra sommarfint… så nöjd över att vara i mål.
Nu kan det bli sommar med skräpiga golv av barfotaspring. Det är att fylla hemmet med liv, tycker jag!
Men visst är det som en tavla med nyputsade fönster, med vackergrönskan och blå himlen utanför? Jag är så förtjust i den spegelbild som blir från naturen på utsidan också. Kulturglaset i fönstren är så vackert! Lite sommarstugekänsla, liksom.
En kvällstrött lillprins på sista äventyren för dagen. Några små steg här och där. Lite räserkrypande. Ammemys. Och godnatt bredvid storasyskonen. Älskade småttingar. Jag ser så fram emot sommaren med er.
Mellan störtskurarna skiner solen.
Firar livet.
Jag fick raketfart för några kvällar sedan och startade Operation Sommarstädning.
Senaste kommentarer