av Emmeli | dec 5, 2018 | Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Med stor passion och kärlek, en jädra massa vilja och tjurighet. Alltid Tillsammans. Som det dreamteam vi är. Faktiskt. Så, bygger vi vårt bo tillsammans.
Bilden ovan, är från (när vi hyrde-) julen 2014.. som det såg ut alltså, när vi sedan köpte gården fram på försommaren 2015.
Hösten 2016 kom det där drömlasset med nya fönster, ni vet..
Hösten 2017 såg ”plötsligt” huset ut sådär.
Hösten 2017 stannade vi såhär.
Två sidor av fyra var gjorda. Den allra fulaste sidan, gaveln ni ser, skulle bli tjusig härnäst..men först en massa fönstermålning igen, under hösten och vintern. 
Våren 2018..
.. skulle resten av fönsterna bytas.
Familjeföretaget!
..Mannen och Minimannen på ställningen, minstingarna sovandes i vagnen och så jag någonstans där i mitt, med försöket att göra så gott jag kunde med det jag kunde.
Några likt guld värda tillfällen var Svärfar här och hjälpte till när han hade möjligheten.
M gjorde flera fönsterbyten själv och spikade tusentals med spik, men som det gick som hejsan när ännu ett par starka armar och snickarhänder i form av svärfars, var på plats. Svärmor pysslade också om småttingar såna där guldtillfällen. Så himla, himla tacksamt.
…så att även mamman kunde vara med i husjobbet… mellan amningarna.
M tillverkade likt förra sommaren, ännu ett gäng med olika snickerier.
Krön och foder till fönster och dörrar. Midja. Offerbrädor (brädan som sitter aaallra längst ner på huset, den ljus grå ser ni?). Knutbrädor. Så vackert alltsammans.
Så imponerad av honom.
Vackraste Snickarpappan.
Min älskade pappa grundmålade alla brädfodring åt oss i år..
..det som han och jag delade på förra året men som jag, som gravid med Bertil, inte fick göra. Förstår ni, vilken lycka för oss med den hjälpen! Och sen, mitt i sommaren, kom pappa och mamma till gården när det blev slutmålningsdags..och hjälpte oss på olika vis. Så tacksamt.
Och när första, största väggen var gjord.. var M som ostoppbar. Han ville bli klar. Med hela alltet, vilket var vårt drömmål….
-Jag kände likadant, men var också lite, lite brädfodringsfransig i mina kanter…trött…less… mycket att balansera med det nya livet; trebarnslivet. Men det gick ju bra..
Så vi sa; ”äh, vi kör!”.
Vägg tre av fyra klar!
Huset är nästan tio meter högt..
Vägg fyra på väg mot förvandling…
Vi byggnadsvårdar allt vi förmår. Linoljefärgen doftar gott..
Alltsammans, gick så himla bra.. hela sommaren. Men det blev slitigt i slutet av sommaren, början av hösten och allra sista bitarna, har känts som sirap…Men alltså;
VI ÄR KLAAARA! Tjohoo!
-Vilken pärs, haha! Så himla världslig grej. Att byta fönster och brädfodra om ett hus. Men alltså.
…Bara att såga fram alla ny(gamla) hål för fönsterinsättningarna. Sätta in varje fönster. Dra ut varendaste liten gammal spik från väggen. Riva bort all gammal brädfodring. Sätta ny isolering där det behövdes. Sätta ny vindduk och luft(spik)läkt att kunna spika fast den nya brädfodringen i. Spika, spika, spika alla underbrädor. Tillverka alla nya snickerier. Bara grejen att göra ett snyggt halvrunt foder.. ej någon självklarhet. Tvätta taksprång. Tillverka ”ångestbräda” som jag säger. Den där som är allra högst upp ser ni.. den vi valt att måla ljust grå? Uuuh, det är så högt dit upp att jag ja, får ångest- är så rädd om min klättrande filbunke till make. Tänk jobbet med varendaste mätning, vinkelkapning av varje underbräda och varje ribb. Alla upp- och nerklättringar för ställningen. Allt tålamod. Alla foder och krön ska på plats. Midjan likaså. Plåtar. För att till sist spika fast dom smala, ribben, lockläkten, på toppen av allt. Följt av alla penseldrag. För att till sist, bli klara…
Före.
Efter.
Den här tiden i livet kommer vi för alltid att minnas. Det är en dröm att kunna förvandla gamla gården till hur den förtjänar att ståta och glänsa. Han, jag och våra tre småsnickare.
Tänker därmed ej låtsas som om det inte stundvis är skitjobbigt. Alltså, hur världsligt som helst att bygga och renovera, men ohlala, man kan bli trött och slut för det. Det kan i alla fall jag räcka upp handen på…. som ju inte spikat en endaste spik. Ok, bara för kul skull spikade jag någon spik i sommar. Men annars, är ju jag bara en Snickarfru… som ”BARA” sköter markservicen. Hahah… det är semester att spika, många gånger, sådetså!
Vi har fått guldtillfällen av hjälp på olika vis från älskad familj. Och det har varit så tacksamt att det är obeskrivligt. Men jag tänker inte ta ifrån oss. Särskilt M. Vad han gjort. Helt själv. Timme ut och timme in. En skäggig, älskad man. Som är så cool och trygg och bara kan saker. Ett teamwork utan dess like, oss emellan.
Sommaren var fantastisk. Vi levde livet, badade, njöt av havet och framförallt familjelivet med ännu en ny liten medlem. Och varvade det med jobb med huset. Det gick. Vi visste inte om det skulle göra det. Men det gjorde det. Puh. Så skönt! Huset är tätt och mår gott nu med sina nya kläder och vackerfönster.
Och tänk till våren…. när INTE ställningen ska upp igen…. milda makter. Så skönt.
Och hörreni! Tack för all eran pepp. Den är ju ovärderlig!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Så är det måndag igen. Hej på er!
Jag har precis stått utanför mitt eget hus och fönsterspanat, samtidigt som jag vaggade dom två minsta småttingarna till söms. Det är blyertsgrått och regnet småduggar, men vi har haft uteförmiddag i alla fall, alla barnen och morsan. Gungat och spelat fotboll, cyklat, klättrat på stockarna från fällda träden och lekt i lekstugan. Det var trötta minstingar som bäddades ner nyss. Storebror är näästan sömntrött han med och myser framför barnprogram. Själv passar jag på att sörpla varmt kaffe och kika in här! Vi brukar ju ha tillsammansmåndag, ni vet. Men idag är Brandispappan iväg på brandövning prick hela dagen. Så duktig. Men jag längtar efter honom. <3
Ok. Veckan som var!
Den, på ett sätt mycket världsliga önskningen, om brittsommardagar, slog in! .. och målarpenslarna har gått varma!
Titta. Jag tappar andan lite. Så gullig papps.
Och se så lycklig han är, för vår skull. Där hade han preciiis målat det sista penseldraget med vit färg av det allra sista lagret. Pappa och M hjälptes åt i onsdags och blev klara med det vita då. Vilka lyckans ostar vi är med våra päron, jag och M. Allra mest för all kärlek vi får och lyxen över att få se barnen tillsammans med sina mor- och farföräldrar.
Jag var inne i hemmet och skötte om barn och systrar och hon som håller min Minsting i famnen här ovan; min Mamma. Visst äär det vackert med händer? En liten livsoerfaren, bekymmersfri, mjuk liten hand. Ovanpå en hand som levt många år, har hjärtat fyllt av livet och är den finaste Mormorn på jorden.
…
Var var vi?
-Vi bromsade in för helg. Vandrade ljuvlig morgonpromenad med syster- och Torehunden-sällskap. Det pärlades armband och byggdes pussel i massor. Sömnkontot tankades. Och söndagen igår, med värmen, tystnaden uppe på fjället och skogsluft i massor. Det gjorde gott för oss alla. Och mellan allt energitankande har jag och M gett järnet med det sista målandet.
Igår. När mörkret lagt sig och M kom in med pannlampan lysandes efter att ha dragit sista penseldraget, barnen ätit egen middag för längesedan och jag lagat sådär riktig farmorsaktig söndagmiddag, med stek som gottat sig i ugnen läänge och sås som smakade mammalagad och så.
Då firade vi.
Åt gott. High-fivade. Och skålade för oss.
Det är knappt så vi kan ta orden i våra munnar, men ”vi är klara med brädfodringen”. Alltså. ”Vi är inte klara förrän vi är klara”, säger vi. Inte förrän byggställningen är nere och stuprören tillbaka på sina platser och så… men ja, kära hjärtanes vilken lättnad. Det är ju så vansinnigt världsligt, husrenovering liksom.. spelar ju roland i stora livet. Det glömmer vi aldrig. Men, ja.. ni förstår ändå kanske. Det är många timmars hårt arbete bakom allt. Huset är tätt och vi hann innan vintern. Puh så skönt! Lovar att återkomma med färdiga efterbilder snart. Dom längtar vi till här hemma.
Vi hörs snart igen!
vi ska fortsätta Världens Tröttaste Måndag här. Tänkte tanka mig med en promenad lite senare. Hoppas att ni har en god veckostart! – glöm inte att tanka med frisk luft och rörelse, i alla fall några gånger i veckan. Allt räknas. Och minsta lilla gör gott för kropp och knopp. Nu börjar höstmörkret göra sig påmint…!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken födelsedag det blev.
Födelsedagsmorgonen, förstås. Ja, för det första.. allt som man sätter ”födelsedags-” framför, blir hur festligt som helst. Så jag har födelsedagsgympat tillsammans med min lilla flicka. Och födelsedagstvättat (haha!), men bara lite.. skulle ju ge mig själv så ledigt som möjligt idag.
Och blivit såå gratulerad att det inte är klokt. Från älskade Storfamiljen med skönsång i luren, söta meddelanden och kort i postlådan. Och från vännerna. Och er här inne i min lilla bubbla, ni har ju liksom också blivit som mina vänner… och ibland, när jag leker med tanken ”tänk om jag skulle sluta att blogga”… så känns det smått otänkbart. Men man vet ju aldrig förstås. Det som är allra roligast är att ni är så bjussiga och ”pratar tillbaka” till mig. Det ger mig sån glädje.
Älskade såå, den där Födelsedagsturen ute på stubbåkern. Från vilken ni strösslas med bilder nu.
Solen och vinden mot kinden. Sovande barnen. Och kameran kring halsen. Underbart, tycker jag. Dagen har haft en så ompysslande känsla. Själagod.
När vi kom hem till gården igen, passade jag på att knipsa några bilder på gården och huset.
Det är Höstig och så vacker skrud på alltsammans!
Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med före- och efterbilder snart. Det är så peppigt med såna.
Vi är så himla nära vårt absoluta drömmål (att hinna precis lika mycket som förra året.. det vill säga hälften, så att vi därmed blir heelt klara med hela rasket innan vintern kommer).
Tredje Väggen!
Vi står varje dag och glor väderprognosen och kanske, kanske levereras några ”brittsommardagar” till veckan då vi tycker att kära linoljefärgen har det varmt och torrt nog. Och vi därmed kan sista varvet, på Den Fjärde väggen!
Men en skymt av färdigt hus ser ni här i alla fall;
.. en liten offerbräda ska till där bara (ni vet brädan allra längst ner). Och lite sladdskrufs som ska snyggas ihop. Men aaalltså, så otroligt vilken skillnad det blev med nya fönster och brädfodring..Så noggrant, idogt vackerarbete bakom detta, så det går ej att beskriva nästan. Täänk er sedan ett rött lertegeltak på det där.. oohlala!
En annan stund som förgyllde dagen?
..Det där Födelsedagsmellisfikat tillsammans med Minimannen, när småsyskonen sov. Prinsesstårta ute på verandan, i ljuvligt Födelsedagsväder.
Stilig Födelsedagskissemiss, va! (som firade mig med kräka på hallmattan…hah!)
…
…Äta Födelsedagsmiddag ej lagad av mig själv utan av den där älskade skäggige. Och till kvällen följa med lilla vännen S på sin allra första egna kvällsaktivitet.. efterlängtad prova-på-dans-kväll. Avsluta dagen, med sovande barn och bara jag och M-tid.
Så många lyckliga små stunder att stoppa i min hjärteask.
Tack, tack, tack för alla gratulationer fina ni! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Shopping, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Det var fredag på Drömgården!
Vi var ute och beundrade vackerjobbet pappan nu är i mål med. Nu väntar ”bara” den sista målningen. Vi får väl se hur vi hinner. Vi har vårt (smått orealistiska) drömmål.
Och lagom till att regnet drog över gården och M kom hem fredagstidigt, gjorde sig mamman och Minsting i ordning för en liten flärdfull tur till La Stada!
Ni vet, eftersom vi lever lite efter vädret just nu, så hade vi spanat in oss på att fredageftermiddag och kväll skulle bli leeedig från fasadjobb. Hurra!
Favoritlacket på och det där kitet med finstickad kjol och kortärmad jumper, som jag bara vet att jag kommer ha så himla mycket användning av. Ni har ju redan sett det på, på Bertils Dopdag för en vecka sedan ju! 
Både kjol och jumper kommer från Lindex.
HÄR finns kjolen. Och HÄR finns jumpern.
Älskar ordet jumper, förresten.
Till, har jag just nu ett par lagom tidig-höst-tunna strumpisar, dom HÄR.
Och favoritlacket hittar ni HÄR.
Skor från Vagabond, hittar ni HÄR.
I höst har jag unnat mig en ny basgarderob. Fattas möjligtvis en ny höstjacka som jag inte hunnit spana in ännu. Men annars, ett gäng plagg som jag kan matcha hejvilt med varandra. Så himla bra. Säg till om ni vill se alltsammans, vettja!
Ja. Så då lämnade vi regniga Drömgården med nybadade trasselsuddar och skäggig man.
Kändes ju hur märkligt som helst att lämna gården med bara en liten unge, men himla mysigt också. Vi tog Rymdskeppet och susade iväg. För en drös olika ärenden. Bertil var sådär dögulligt sällis och hängde med mamman härs och tvärs. Shoppade, ammades i en provhytt och kände lugnet, liksom. Mammas Lillprins. Vi avslutade med mathandling på Stor-ica, bland alla andra i hela staden som tagit helg.
Så himmelens mysigt (och sköönt!) att komma hem till Fredagsmys sedan, dukat bord och tända ljus… och stjärnor att älska till månen och tillbaka. Vilken lyx, säger HemmaMammaFrun!
Vi dunsade ner i soffan med chokladglass och ännu en så söt fredagsfilm för hela familjen (”Storkarna”!.. barnen älskade och jag och M skrattade gott. Kul med filmer för hela familjen).
Och nu är det lördag och arbetsdag står på schemat!
Önskar er en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 1, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
(inlägget görs i sponstrat samarbete med icell.se)
Oooh, den där förebilden är så grääslig ju. Och småsnöig..
Jo, jo.. Brädfodringsresan pågår. Del 2.
Med kanske den roligaste väggen att göra i ordning… den jätteskruttiga gavelsidan som man faktiskt ser så himla bra.. som inte täcks så mycket (av ett vansinnigt älskat och vackert äppelträd, menar jag).
Steg för steg börjar det likna något.. nya fönster och brädor kommer göra susen!
Vi jobbar på, hela familjen inblandad på sitt lilla vis.
Vi gör det allra, allra mesta själva. Tidiga morgnar och kvällar och så långt nu ljuset räcker.. till mitt i natten. Teamwork, svett och kärlek i massor kör vi med som recept på hela alltet.
Och då och då, dyker såna där änglar utan vingar upp;
Som en Farfar, som hjälper mannen där på ställningen. Eller Farmor, som hänger med barnbarnen eller skickar ett sms när man som mest behöver det; ”det finns köttbullar här snart!”… gudomligt.
När nya fönsterna är på plats, lockbrädorna är bortrivna så är det dags för isolering, innan ny vindduk och läkt sätts.. för att vara så miljövänliga vi kan låter vi den gamla, fungerande, isoleringen vara kvar men där det behövs ny…
..använder vi oss av en miljövänlig isolering, förstås.
Cellulosaisolering, både skivor och lösull. Känns gott i precis hela hjärtat. Mannen tycker också att det var väldigt smidigt att jobba med.
Läs gärna mer HÄR om iCell…
..ni kommer såklart få läsa fler ord här också, så småningom.. då det är denna isolering vi ska använda oss av när vi (ÄNTLIGEN!) ska ta oss ann övervåningen i höst på full fart.
Nu har vi alltså kommit så långt att vi börjat måla.
Och då vet man att det ändå är på ”andra halvan” på något vis. Där i bild är förra veckans drömmiga eftermiddag när vi fick hjälp av PappaMorfar att måla. Jag var en mycket skröplig mor då och var evigt tacksam över MammaMormor och mosterns hjälp som kunde leka med barnen under tiden när jag inte riktigt var i springa-efter-läge.
Mitt i allt arbete stannar vi upp och fikar och äter gott. Hur mysigt som helst!
… till 99 % är det ju M som jobbar med byggetoch gör ett så otroligt fint jobb. Och jag som myser med kidsen och sånt. Men nu när det börjar målas är jag snabb att vilja vara med. Mysiga ammepauser blir det, förstås <3
Igår hade vi målningsdag. Då M har jour håller vi oss hemma i veckan och försöker hinna så mycket som möjligt.
Mamman målade och pappsen hängde med kidsen. Man får vara glad för varje liten stund av penseldragande.. strax innan middag; LARM. Bara för mig att klättra ner, gå till barnen, sno ihop middag. Mannen kommer hem. Vi äter. LARM. Igen. Bort med middagen. Mysa med kids. Göra dom klara för natten. Natta dom tre små. Och sedan upp på ställningen igen. Säga hej till den där brandismannen som då kom hem igen. Och måla betinget klart… då var det så kolsvart att vi precis inget mer såg. Puh.
.. så blev det första augusti..
Vi har sån där lite-för-skön-för-att-vara-sann-morgon. När alla vaknar i god tid, med lugn och myskänsla. Vi äter frukost här ute på verandan, alla tillsammans. Det är varmt och skönt. Nu sitter storasyskonen i fotöljen tillsammans och gluttar på sommarlovsmorgon, medan den skäggige spikar den ribb som inte är på plats och jag har en liten lugn stund och inväntar hungrig lillprins.
..spika resten av ribben/läkten, tillverka fyra knutbrädor, måla taksprånget, alla foder två varv till och ja, måla, måla, måla alltihop förstås..sen så!
Liten byggstatus här från oss.
Hoppas ni får en god första augusti!
Lillafrun
av Emmeli | jul 5, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Åh.
Vilken härlig sommardag, följt av helt ljuuvlig julikväll.
..En sån där himla drömmig torsdagkväll. Vi kramade mamma och pappa hejdå för några timmar sedan, efter en mysig spontanmiddag här hemma. Efter det har Minimannen hunnit kvista för en liten stunds häng hos Farmor och Farfar…. S stod och roooopade till sin Farfar, som kanske inte alls hade tid egentligen, men som kom och hämtade lillvännen sin som är hans bundis i alla väder. Hur lyxigt att kunna ropa efter sin farfar, förresten? … kan tillägga att S besitter en röstresurs vi inte har en aning om var han fått den ifrån.
Nu är det sena kvällen, solen är mjuk och värmen så skön. Samtliga småttingar sover. Storebror fick vara storebrorsvaken här ikväll och somnade precis nu bredvid mig, i sköna soffan ute på Verandan. Väldigt somrigt. Och han drömmer nog om den där glassen som nu ligger i frysen, som han och pappan kutade iväg och köpte av glassbilen för några timmar sedan. Glassbilen stannade alltid precis utanför vårt hus, när jag var liten alltså. Såna barndomsminnen när den där blåa kommer farandes och plingandes.
Juniflickan sover som en prinsessa mitt i Storsängen. Och Lillprinsen, 4 veckor idag, som växer så man nästan kan se det med blotta ögat, snusar i vagnen här bredvid.
Kvällslugnet….
Jag har precis skurat klart, lagt på nytvättad trasmatta i köket. Dörrar och fönster är öppna. Tvätten hänger på tork. Och blommorna har precis fått vatten. Och inne på lon är någon beundransvärd.
…
…och blandar gröngrå linoljefärg.
Vi har lite annat upplägg än förra året, gällande ”Brädfodringssresan”, alltså. M gör nu klart prick alla snickerier och så, för att när vi (ja, inte jag.. men ja ni fattar..) sedan ska börja spika, så finns allt klart. Inga stopp för ”jag måste bara gör ett överstycke till det där fönstret”… ett och ett i taget, typ. Det tog onödig tid konstaterade den där Snickarpappan, förra året. Jag måste bara visa;
Precisionen…nä, jag slutar aldrig att imponeras.
Nu ska jag sitta här och kika solnedgången, medan jag sörplar äppel-loka-crush och känner mig bortskämd. Bortskämd. På livet.
Lillafrun
Senaste kommentarer