av Emmeli | okt 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Vi släpper målarpenseln för ett slag. Barnen rusar i kring och ivern är stor. Korvmackorna och kaffet. Festliga festisar och kakan från smått glömda burken i frysen. Tripp Trapp Trull. Fleecetröjor till alla tre. Graderna är varma. Smått overkligt. Det är fjortonde oktober, solen skiner och höstdagen är inte hög och klar. Istället, så drömmigt brittsomrig.
Vi slår följe. Med tre hjärtenära. Och så åker vi iväg. Lämnar byn. Åker upp på höjden. Till fjället. Som vi säger. Undra om det är ett fjäll på riktigt, eller om det bara alltid kallats så? Nåväl. Vackert så det förslår. Och småsjöarna dånar ihop med lövens fyrverkerier. Det är så andäktigt vackert. 
Vi stannar vid en stor, stor sjö. 
Det är stundvis så lugnt att skog och vatten bildar spegel. Annars bara lite lite krus.
Alla njuter.
-Djupa andetag. Tystnad. Skogens brus. Barnens bus. Tre syskon i blåbärsriset.
Livets stora välsignelse. Våra skatter!
En sten som kastas i vattnet av barnahand. Sörplande kaffetår. Amma bäbis i varma solens sken. Dofta granskog och björkens lövtäcke på marken. Känna oktoberstunden. I hela kroppen. 
Själagott!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Att få fylla 28 år och bli firad av den finaste fyrklövern jag vet om. Lycka på min allra högsta nivå.
Och här hemma har vi haft den sötaste Födelsedagsmorgonen i mannaminne.
Mannen och Minimannen kom in med paket och frukostbricka och gulligaste födelsedagssången med varsina morgonröster. Juniflickan, lilla Lejonet, väcker man inte i onödan förstår ni. Så hon vaknade av sig själv, lagom till att paketen kom till sängen. Och likaså Lillprinsen. Plötsligt var det full fart med paketöppning och såklart hade jag hjälpredor och behövde inte gör nåååånting själv!
Som om jag inte redan har allt. Det är så jag känner. Dom där människorna är mitt Allt. Men till råga på det så blev jag så bortskämd med massa fina presenter. Titta så himmelens söt pärlplatta. I ”mammafärger”. Från min förstfödde darling.
Får visa er resten någon annan dag!
Och titta där. När jag tassade ut i köket, stod där prinsesstårta från bageriet.
Alltså, det var strösslat timjan på mackorna med charkisskinka på, fullkomligt osade doft från alla tända doftljus i hemmet, mysiga musiken spelades och allt var så himmelens ordnat. Ok. Han är bäst. Konstaterat ännu en gång. 
Mysig tillsammansfrukost. Med älskade gänget. På en torsdag, liksom. Kärlek även där från den skäggige… att börja jobbet senare. <3
Och titta blomsterbuketten, då!
Helt fantastisk.
Med ”gammelrosa” rosor, som han så nöjt sa. Och tistlar. Så väldigt vackra. Kaaan också vara en symbol för ”Lillafrun” som kan förvandlas till en tistel ibland, haha! Som senaste dagarna.
Det blev en liten miss när älskade darlingen (som ju har ett hjärta av guld och alltid vill vara alla till lags) glömde bort att det var en mer än fullspäckad vecka här hemma och kanske inte passade med äännu lite mera jobb, just denna vecka..så jag kaaanske inte har andats såå många djupa andetag som välbehövligt senaste dagarna. Det vanliga rushiga tresmåttinglivet, jobb, ett hem som inte aaaalls varit redo för att kunna säga ”Välkommen!” till några kalasbjudna gäster (alltså, inget skämt. jag överdriver inte ens.. renoveringsröra deluxe. Ni som bytt fönster i ett gammalt timmerhus, ni vet..), städande, fejande, kalasfixande och bakande tillsammans med min lilla trio.. och så då lite extra brandjour på toppen så att jag minst sagt saknat den där skäggiges famn om kvällen.. när han visserligen var och agerade någons Räddare i Nöden. Äsch. NU andas det djupa andetag för fullt och min mycket planterade present till mig själv är här;
Att ha en Riktig Lugn och Härlig Födelsedag med så lite måsten som möjligt och bara en massa mys tillsammans med älskade.
Kikar ut genom sovrumsdörren och det är så ljuvligt vackert väder.. så härligt!
Över-livet-tacksam. Precis så.
Nu väntar födelsedagsmys hela dagen lång!
Önskar er en härlig 4 oktober-dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är septemberdagar. Och vi fyller dom med liv. Från morgon. Till kväll. Och det finns precis inget annat jag vill göra just nu i livet, än det jag just gör. Jag är absolut helt tom på energi när jag lägger mig på kudden, men var morgon har jag ny kraft. För mina tre, som jag älskar så det nästan är larvigt.
Måndagarna är som ni vet, lyx. Alla hemma. I måndags var det som gammalt tillbaka; Hela familjen hjälptes åt att jobba på gården, husmor lagar mat och dukar fram fika, ammar bäbis och syter småttingar. Mormor och Morfar är på gården och hjälper till där det behövs. Bland små, eller uppe på ställningen med ”Husbonden”.
Det där var en dag jag tänker minnas. Så fin. Till kvällen råkade jag gå ut på en för sen kvällspromenad med Bertil, M kutade med dom andra två stjärnorna. Det hann bli alldeles för mörkt och jag var så slut när jag kom hem, så jag stupade i säng och trots att M försökt väcka mig, en sisådär fyra-fem gånger, vaknade jag ändå inte..
…förrän klockan 8.12, tisdagmorgon. Med barnen som ropade morsan i örat och tyckte att grötkokningen minsann skulle sätta igång. Jo, jo.. det behövdes, och 9.00 skulle det ju varas på Förskolan ju. Vi har hunnit bli ett riktigt Dreamteam nu här hemma, Tripp Trapp Trull. Och så jag någonstans mest överallt. Så vi hann. Men ni vet hur det är, när man försovit sig blir dagen lite upp och ner. Så var tisdagen. Ändå huuur lyxigt som helst att ”försova” sig fastän det liksom inget gör. Vi hade mysdag. 
När Storebror kom hem igen, önskades plättar och äppelmos till mellis. Hur gott? 
Fullt ös! Drömmigt. Alla är nöjda. Alla är sams. Alla har det bra. Guuudomligt!
Idag vaknade vi till onsdag. Morgondimman är så vacker!
Ledigt från Förskolan då det var Stängningsdag. Så efter frukost packade jag gott mellis (bland annat kalla plättar sedan igår, om möjligt typ ännu godare än varma!), och så knatade vi ner på byn. Mötte upp darlingarna vi bestämt lekdate med och hade så härlig förmiddag.
Lekte, plockade löv och smaskade plättar. I sommarvärme! Trötta knatade vi hemåt sedan. Världens Bästa Vagn visade vad den går för och gjorde mig lycklig ännu en gång. 
”Ha! Det finns VISST en vagn där man kan dra tre!”, tänkte jag för mig själv, till mig själv.
Vi har njutit totalt av denna ljuvligt vackra septemberdag. Medan småsyskonen sov, påtade jag och min Miniman i trädgården. 
Sen har här pysslats lövtavlor..
..åh, kolla Junis första, liksom. Jag kolavippar. Resten fick fyra, fem ögon och såg lite småläskiga men härliga ut! Fyraåringen satt med sitt makalösa pysseltålamod och gjorde så söta skapelser
.. till middag åt vi halloumiburgare med den där så goda picklade rödlöken jag (toksnabbt) gjorde i morse.. så enkelt!!
Till 2 rödlökar; 1 dl 12 % ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten. Som rörts tills en slät lösning. Lägg i lökringarna i lagen och låt stå minst en timme innan du äter. Himmelens gott!
….
Nu är det kväll. Jag och M möttes för en stund sedan som två ugglor efter varsin lång dag. Han med jobb följt av idoga snickeritimmar. Jag; Mamma-mamma-mamma! Vi drog av ett supersnabbt träningspass och nu dunsar vi ner i finsoffan och vilar innan natten. Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på och berättar om dagen för M. Barnen säger ju så mycket roligt. Minimannen berättar om saker som att ”när man använder något igen, som redan är använt,så kallas det för att återanvända!”, medan Lillan säger saker som ”Åå, mamma!! Lillan är så jädd kattgälle!”. …. Lillan är så rädd för kattskrälle.. (kaan vara så att jag kallade Sallekatten för kattskrälle i morse, när han ätit frukost och sedan ”lämnade tillbaka” den igen, på köksgolvet.. bläää..
..hoppas, hoppas, hoppas att ni har goda septemberdagar! .. och TACK så himla mycket för alla fina ord om Bertils Dopdag, hans Dopfilm, lilla Mamma-Pappa-bandet och så vidare. Ni är ju bara för fina!
Ok. Nattiii!
Lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!
Bertils Dopdag!
… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.
Håll tillgodo, vettja!
http://https://youtu.be/nECvhLRDTLI
…
Några stilla bilder..
Å…så fin stund.
En hjärtestund.
Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). 
Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.
Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.
#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..
.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!
Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.
Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 
Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3
Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!
Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror. 
Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!
Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..
Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3
Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. 
Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…
Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. 
Bertil Nils Johan.
Tre älskade familje- och släktnamn. 
Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 
Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.
Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.
Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.
ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.
Och så var han döpt, vår lille Minsting.
Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Minsting 0-3 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Så var veckan igång, då!
Med fart. Som vanligt.
Och vi har Dopveckan här. ÄlsklingsBertil ska döpas till helgen.
Det är ju så himla sött och härligt med dop, tycker jag. Man kan ju bli hjärtefladdrig och gråtig för mindre, liksom. Älskade Lillprinsen. En del att ordna och fixa, förstås. Så listornas Mästarinna är i sitt esse!
För några veckors sedan skickade B ut tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-kort samt dopinjudan. Vill ni se? Okejdå. 
Gullevännen alltså!!
Och hälsningen, med hans egna lilla fotstamp, precis som syskonen också gjort förstås.
…
Idag har vi alltså haft Tillsammansmåndag. Storasyskonen hängde med pappan medan jag var iväg på Efterkontroll hos gulliga Morskan, pratade livet i en timme och trodde att jag var på spa.. jag satt ner hela timmen, hade bara en liten flinande bäbis i sällis och avslutade sedan med att gå på ica i samma sällskap.. ni hör ju; ett par lugna timmar för trebarnsmorsan!). Sen har vi haft dopsamtal här hemma, med fika och prat med vår så himla gulliga, präst. Och så har det dop-pysslats lite.
Pyssel är ju livet! … Minimannen pysslade bredvid och är lika pysseltokig som sin mor.
…
Ikväll nattades småttingar ute på tur, M kutade iväg med Storasyskonen och jag tog Minsting ut på promenad. Sen har jag haft kvällsskift här inne, medan M tog kvällspass ute med ännu mera foderfix än han redan hunnit under dagen.
Både jag och M jobbar ”dubbla pass” varje dag. Jag försöker göra så gott jag kan för barnen och hemmet medan M jobbar med huset. Liiiite (för) mycket på det viset just nu, för att få ihop allt. Snart lugnare tider med höstigt myshäng här inne. Läängtar.
Vi vill bara, bara bli klara nu. Frågan är om vi hinner. Det är lugnt om ett varv målning är kvar till våren.. men lager två hade gärna fått hinnas med innan kylan och blötan är här. Just ikväll känns det väldigt trögt. Regnet kom. Och piskar precis mot Den Fjärde Väggen, ni vet. Den berömda (här hemma alltså) Siiista väggen. Himla skit. Man vill inte ha piskregn där nu. Så ikväll känner vi oss både trötta och suckar åt att höstregnet verkar vara på visit. Men. Både jag och M vägrar kalla något så lyxigt och självvalt för ”tufft”. Att göra av med sin sista energi på att göra ett skitgammalt hus vackert igen. Det är ren lyx. Men joo, liks förbaskat kan man bli hur slut som helst.
Nu väntar nattafika. Sen tar vi nya tag imorn med det där tröga. Kära nån. Vi har hälsan och varandra. Livets lycka!
Ta hand om er alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Och så var det september.
En så himla älskvärd månad. Särskilt efter denna sommar, när vi verkligen haft Drömsommar och vissa stunder till och med lääängtat efter lite hög och sval luft men valt att njuta där och då, för att man ju veet att det där svala kommer så småningom. Och nu är den här… den höga, klara luften. Som är så fantastiskt god att andas.
Septemberlördag, då.
Tillsammansfrukost, pusselbyggande och kaffesörplande. 
Sen tog jag mina tre darlingar, vinkade Snickarpappan hejdå, och så drog vi ner ”och gjorde byn”. Jojo. Så fräsigt så. 
Mötte upp barnens Faster, Farbror och gullekusinerna. Hade lekparkshäng, knatade iväg och köpte med oss lunch för att återvända till lekparken igen… susade iväg för glassköp.. för att återvända till lekparken igen. 
Kusinkärlek så fin!
Det var myycket nöjda barn jag kom hem med till Drömgården efter x antal timmar på vift.
Då kom Mormor och Morfar och hälsade på och vi slog oss ner ute på verandan för ett slag i det ljuvliga vädret. Mysig stund!
Juni, som dukat upp ”mat” utanför sitt Lilla Vackerhemma. Dåndimpengulligt alltsammans!
…
Lergrytan stod i ugnen och jobbade på med vår middag, fylld av hel kyckling, potatis, kolrot och lök. Då dök en kär, kär vän till Sixten upp och hans rara familj. Massa surr mellan alla päron medan barnen virvlade runt en stund på gården som små tokar. Så lyckliga!
Och titta där; dom allra, allra sista fönstren på väg på plats.
En smått historisk dag. Jag vill nästan gråta. Mannen håller sig till det där lite mer coola. Men båda, är vi väldigt stolta, nöjda och tycker alltsammans blir så vackert. Till sist, är vi kräkless på fönsterbyten och brädfodring. Och längtar som tokar efter att få börja inomhus. ”Så nära som det är nu, så nära har det aldrig varit!”… ord vi sagt några gånger senaste tiden.
Efter den där så himla goda middagen (älskar såsen som man gör av skyn i lergrytan!!) susade jag iväg med tre trötta barn.. ut på kvällstur med Rymdskeppet, och duktiga, idoga pappan fortsatte. Barnen somnade på en grisblink och jag njöt av vårt vackra höga kusten, en så magiskt vacker kväll.
Det känns fint att ha september här.
Lillafrun
Senaste kommentarer