av Emmeli | apr 26, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Sovrummet
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Skrållan.
Hon som älskar att plocka, påta och greja. Lägga tillbaka. Sitta bland en bokhög och bläddra. I lugnan ro. En för-att-vara-småtting-lång-stund. Och mitt i allt är så gullig att jag får dåndimpen. Ej partisk mor. Oh, nej.
Där sitter hon och försöker ”läsa på” om det här med att bli Storasyster, tror jag.
”Snart har vi en Baby!” heter boken.
Himla mysig och har lästs otaligt många gånger här hemma. Både när lilla Pyret (hon på bilden, mao) låg i magen och nu med Minsting i magen.
Finns att köpa HÄR.
Lilla Juniflickan som varit litet febervarmt knyte i natt. Verkar sådär småttingaktigt ej påtagligt sjuk av sin feber nu idag, men vi försöker hålla tempot lite lägre såklart.
Storerbror som hade feber i helgen som var, fick sedan hosta och vi har har tillsammansdagar hela veckan här hemma. Men idag var han leka-med-vännerna-pigg, dock tvekade han och kände det nog som att det var nymodigt och längesedan det var Förskoledag nu, så lite lirkande i hallen fick det bli. Men jag (eftersom jag är en sån morsa som ringer vid minsta tvek) vet att lillvän började leka på en gång när han kom in till vännerna. Puh. Så Liten leker och Lillan, utan att hon själv vet om det, försöker hålla ett lite lägre tempo för att säga schaaas! till Basiluskan!
Förutom att bära runt på liten Skrålla som vill vara nära, pyssla om och sånt. Så kastas tvätt i tvättmaskinen, hemmet vädras och städmanin är på topp…
För några veckor sedan vårstädades ju hemmet, men köksfönsterna putsades inte eftersom dom behöver skrapas med rakblad från lite färgskvätt och det kände jag var mer en M-grej… men idag blev jag less på att vänta och började själv.
Men äsch. Den obotliga Kansjälvaren får så lov att erkänna sin begränsning. Inte tålamodet som tryter… Jag är bara alldeles för preggo. Härligt ju!! Men just i detta skede så känns det som att jag ska ramla ut och klämmas fast på samma gång när jag står där i fönstersmygen och försöker putsa emellan och utsidan. Darling har ju lovat hjälpa, bara inte fått tillfälle (läs: någon här hemma är väldigt pepp på städ. någon inte. så det är nog bland annat därför det inte blivit av än också. men i helgen, då tusan. preggot måste få sina vill-ha-alla-fönster-färdigputsade-nerver lugnade. haha!)
Barnbokstips och Städmanibabbel. Typ så. Torsdag, ju. Ha en fin sådan!
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Med handen i min trygghets hand.
Å.
Vilka dagar den här veckan bjöd på. Dom här två senaste tar priset som mest oväntade och väldigt omtumlande.
Jag satt där på onsdagmorgonen med min kaffekopp igår morse. Hade precis lämnat Sorebror på Förskolan, var hemma igen och myste med Lillasyster samtidigt som jag pratade med Storan i telefonen. Som vanligt är jag trög att förstå vad som håller på att hända, men märkte att synen försvann mer och mer… som vanligt när jag håller på att få migrän. Till sist säger jag ”du ,Storan, jag tror nog jag borde lägga på nu och ta en alvedon för att försöka mota det här”. Vi säger Love you , lägger på och jag petar i mig en alvedon.
Så ska jag masa iväg för att byta blöja på Lillan.. det blixtrar framför ögonen.. men blöjbyten görs i sömnen om det skulle behövas som HemmaMamma. Men plötsligt märker jag att jag ju inte alls känner vad jag gör med vänster hand. Gör ändå vad jag ska och lyfter upp J i famnen. Då håller vi på att ramla i golvet.
Ringer M. Som är på utbildningsdag på annan ort. Känner mig dum som stör…. men under tiden vi pratar hinner jag bli tokdålig.. han hör att jag knappt får fram ord, säger att jag tappar känsel i hela vänster sida och får svårt att svälja. Paniken är ett faktum här hemma. Jag får största paniken över att inte kunna ta hand om Juniflickan.
Därefter går det några minuter innan Storan är här.. och älskade Pappsen, som måste kört som en galning från Lilla byn. Mannen hade ringt och ordnat vad han kunde när han var långt ifrån. Efter att Storan kommit fram hos 1177 blev rådet att ringa 112 och på ytterligare några minuter var ambulans här. Vad onödigt, sluddrade jag fram. Tänkte på oron hos alla och om J skulle bli ledsen.. men det var ingen tvekan om att jag behövde hjälp där och då. Och som preggo togs allt på största allvar.. risk för propp i hjärnan är större, till exempel..
Såå.. in på akuten det bar. Mormor kom också till gården och barnen hade det tryggt och gott. Snabbt var M på plats hos mig (han måste också ha kört som en galning.. usch, får sån magknip av tanken). Min älskade trygghet.
Ja.. så svischades det runt mig och det hela ”slutade” med att jag blev inskriven på Strokeavdelningen.. och har det senaste dygnet agerat nåldyna och fått göra en herrans massa undersökningar, röntgen av hjärnan, ultraljud på hjärtat och så vidare.. allt för att utesluta eventuell propp eller blödning i hjärnan och allt vad det kunde tänkas vara.. trots att man ändå trodde att det troligast ”bara” var ett väldigt, väldigt kraftigt migränanfall med känselbortfall. Men inga risker skulle tas, och det lät ju bra tyckte vi… om än jag bara ville hem till barnen igårkväll och inte kunde tro att vi skulle klara oss ifrån varandra en hel natt. Men det gick såklart hur fint som helst. Bättre för barnen än för mamman.
Livet bjuder på nya erfarenheter. Hela tiden. Denna gång väldigt ocharmiga sådana… men det bästa är att Minsting i magen mår bra, att min hjärna är frisk och ja, hela jag.. men nu har jag fastställd migrändiagnos..som beror på den hormonobalans som kroppen utsätts för som gravid. Jag har aldrig haft migrän utan att vara gravid.. så den slutsatsen har dragits. Dock har det aldrig varit så förfärligt som igår.
Gissa om jag plötsligt längtar efter att veckorna ska ticka lite småsnabbt och vi snart får träffa Minsting i magen här utanför.. för helst hoppar jag gärna över fler anfall av gårdagens typ. Fast jag vill inte längta efter att tiden ska gå fortare än den redan gör..jag vill njuta sista preggotiden också.. men tänker bara försöka göra vad jag kan; vara supernoga med att äta, dricka, ta den där nedrans alvedonen så fort jag känner något och så vidare.
I eftermiddag kom familjen och hämtade mig och lyckan var total. Vårvärme, sol och en mycket piggare mamma. Minimannen pussade mitt ansikte alldeles blött. Juni var lite avvaktande.. tyckte att mamman var på fasligt konstigt ställe, men snabbt var hon i mammas famn. Blöjbyte och nattning ikväll har varit himmelskt. Och hennes små händer som alltid pillar med mitt hår när hon ska sova. Åh. Så glad över att vara hemma igen. Som jag kommer sova gott i natt, bredvid mina tre .. <3
Så tacksam.
… och några oväntade, ocharmiga och nya livserfarenheter rikare.
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen, Träning
Snusande småttingar i världens bästa vagn.
Får så många frågor om den. Det är en Thule Chariot Sport 2, med löphjul till som gör den där vagnen himmelsk att både gå och springa med. På grusvägar… med massor av snö på, eller utan. I skogen. Eller ute på åkermarken här hemma på vår gård. Och så vidare. Att barnen älskar den gör förstås saken allra bäst. Minimannen som precis fyllt fyra år, har nog inga planer alls på att sluta åka vagn. Något som denna Känslomorsa kan tycka gör ont i hjärtat av tanken… hur ska jag få med mig hela lilla gänget sedan, liksom? Men äsch. Det är en lycklig baggis att ordna, Vackerpappan får såklart följa med då. Som ni hör. Vagnen. Ett köp vi aldrig ångrat, bara prisat och prisar!
…
Å.
Bilden är från ikväll. Vårens alls första vi-går-långpromenad-och-nattar-barnen-samtidigt-runda med hela Storlilla Familjen. Det är så ljust nu, att man inte famlar i mörkret kring nattningstid. Så fantastiskt. Uppskattat. Och ett så kärt vårtecken!
Alldeles förfärligt trött är jag i alla fall och riktigt längtar att krypa ner i den där renbäddade Storsängen i det vädrade sovrummet. Är det vårtrötthet? eller kanske känner jag av nån allergi? säger jag undrande till mannen. Småttinglivet kan ju också ta ut sin rätt, kanske..
Så svarar han på sitt vis, sådär lugnt, kärleksfullt och lite smått dumförklarande… ”jaa, sen är du ju gravid också, älskling…. ”
Ja just det, säger jag. Och känner mig rikast på jorden.
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vilken dag det varit idag. Rena lycko- och energipillret.
Vi slog givetvis till med utemellis. På vägen hem från förskolan susade vi genom lill-ica och fann småyoghurtar. Ni ser ju. Festen!
Å. Älsklingsungar.
Och pricken över allt?
Att han som börjar okristligt (alldeles med vilje) tidigt om morgnarna, för att ha den där braiga tidspotten att utnyttja. Att han anslöt till gårdshänget, han också.
Kärlek på det!
Mm..
Ännu en dag att spara i Hjärteasken.
God onsdagkväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | apr 7, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej i lördagen!
Där står helgblommorna från mannen och är vackra.
Skönt med helg, visst? Hoppas att ni har det gott.
Efter helgmorgonen kvistade pojkarna ut till Målarverkstaden, medan jag och Juniflickan svishade iväg på annat. Vi gjorde byn, förstår ni. Blomsteraffären, Lill-ica och så toppade vi turen med Loppisrunda. Mycket bra tur, om än lite svettig på grund av busig Skrålla. 
Och har ni sett, så fantastiskt loppisfynd vi gjorde. En så fin broderad duk. Kommer passa finfint på köksbordet i vår och sommar.
Tillsammansmålat har vi pysslat med idag också, jag och den skäggige. Lillasyster sov vagnen och Storebror knatade till Farmor och Farfar.. när J vaknade efter sina sovtimmar fick hon också mystid med Farfars, så vi päronen har haft timmar av drömmig målningstid. Han-och-jag-tid och samtidigt går det (nästan, M är proffssnabb nu) dubbelt så fort för att vi kan måla samtidigt. Mycket bra!
Nu har här lördagsgympats och piffats till. Jag hade visst till och med målarfärg på preggomagen när vi kom in för en stund sedan. M tyckte det var gulligt. Så vi säger väl så. Det är helt enkelt så att magen sticker fram ur målarstassen numera.. så himla härligt, ju!
Nu är snart hela lilla klanen tillpiffade.. och vi är på iväg till Mäjadalen. Så himla trevligt det ska bli!
Ha en god lördagkväll alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Stora Lilla Familjen
Påsklovsminne.
Vi satt så skönt nerbäddade, Lillan och jag. Hon med armbanden på, i vanlig ordning. Några minuter senare hade hon slumrat… verkar alldeles omöjligt att hålla sig vaken där i pulkan. Pojkarna styrde oss framåt.
Hel Storliten Familj. Packade matsäcken. Solen. Fartvinden. Frihetskänslan.
Hittade platsen. Alldeles perfekt för oss. Lilla elden. Dom grillade järnmackorna. Allas mm:anden.
Tystnaden. Sköna djupa andetagen hos honom och henne. Nippriga kvittret hos dom små. Syskonkiven, lekarna och mitt-i-allt-spontana kärlekskramarna. 
Ljudet av skoter. Synen av ungar som myser. Som somnar under färden. Ja, båda två såklart. Samtidigt som träden susar förbi. Gäsparna. Skratten. Vägen hem.
Fjällkänslan.
Vilken dag det där var, alltså. Men nu tar vi onsdag här på gården. Med jordens tråkigaste Aprilväder utanför. Skön träningsvärk i preggokropp från gårdagens gympa. Ungar som leker med leklera och väljer musiklista (Rolandz… för heela slanten). Pappan jobbar, både dag på Jobb och eftermiddag/kväll på tv-Uppdrag. Kids och mamma är hemma. Och envisas med att kalla den här veckan för Påsklov. Bara för att det är så härligt ord, ju! Annars är ju allt mest bara precis som vanligt. Fint så det räcker, det med.
Lillafrun
Senaste kommentarer