av Emmeli | nov 12, 2017 | Familj och Vänner, Jag och M, Stora Lilla Familjen
I det kolsvartaste ottanmörkret, var en mamma och hennes två darlingar uppe och skramlade och pysslade och grejade i köket denna morgon.
Kaffet bryggdes, frukotsalladen hackades. Paketen plockades fram ur sina gömmor och kärlekskorten var beredda. Vissa (Lillasyster) tyckte att det var helt rimligt att sitta och börja tjuväta kanelbulle och sörpla äppeljuice när klockan bara var strax efter 06. 
Till sist var vi klara och dundrade in med Vaaad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Pappas Faaarsdag. Hurra, hurra, hurrrraa! 
Pussar. Kramar. Paket. Frukost på säng. En solklar hjälp (Storebror till och med förberedd med sin lilla pysselsax) med öppnandet av alla paketen. 
M är galen i fruktsallad. Och blir alltid helt salig när han får en skål med frukt. Nix. Han är inte knusslig. Världens bästa.
#Bestdad.
Precis så. Några kallingar och Zlatans galet goda parfym och deo. Pappiga, mysiga grejer tyckte jag att barnen ordnat….
Puss!
En så himla mysig morgonstund, med grattande av den där Vackerpappan vi älskar till månen och tillbaka.
Känner mig, prick varje dag, så otroligt lycklig över att just han är pappan till våra barn. Det är fantastiskt att få göra livet-resan tillsammans med honom. Var Päron till våra små. Och möta livets både lätta och svåra, tillsammans med just honom. Finaste mannen på jorden. <3
Nu håller mörkret på att lämna och ljuset för dagen att komma. Rådjuren står utanför sovrumsfönstret även denna morgon. Det är Farsdag. Och här ska firas. Hela dagen lång. För vi har två älskade pappor till i våra liv. PappaMorfar, min älskade, älskade pappa. Och PappaFarfar, kära Svärfar. Lykligt lottade, är bara förnamnet.
Grattis alla pappor på Farsdag! Och ha en fin söndag alla ni som kikar in här!
Lillafrun
av Emmeli | nov 4, 2017 | Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Med katten i sällskap, gick jag liten runda ute på gården till morgonen. Så otroligt vacker morgon. Frostig, solig och grann. 
Inte klokt egentligen, när man tänker på det. Att det ändå bara är tre år sedan Lilla Familjen var hemma på efterlängtad vilohelg vid sitt Sommarhemma… kommer ihåg hur jag, precis som i morse, vandrade långsamt genom frosten. Och njöt. Och drömde. Drömde. Om att vi kanske, kanske skulle kunna ro i hamn ett köp av gården vi bara plötslig blivit helt nerkärade i. Vi skulle ju bara över-sommaren-hyra, sommaren då Liten var pytte. Och nu, tre år senare.. är Drömgården våran sedan drygt två år och vi älskar den mer än någonsin. Vårat Hemma. 
Vackra lilla Sallekatt. Som är precis hur kelsjuk som helst. Alltså faktiskt, mer som en hund än en katt. Jag kan ropa på honom genom huset och han kommer. Han är precis där vi är. Han följer mig när jag går med barnen i vagnen längs lillvägen. Otroligt social. Tyvärr också, vilket nog beror på hans tuffa väg till livet, är han lite småknasig. Eller smart som M säger. Det råder delade meningar om det där. Oavsett, för det mesta så fin. 
Och där, den varmaste stunden denna vackra frostmorgon. Lillasyster går till sin idol Storebror, varpå han öppnar armarna och dom står där. Med armarna om varandra. Och det går liksom inte att ta miste på den. Hur otroligt stor och betydelsefull den är. Syskonkärleken dom ememllan. Gissa om jag om M njöt av synen (och av flaxet att ha kameran liggandes precis bredvid).
En god lördagsstart, mao. Nu ska gullisar hämtas av Mormor och Morfar för mysig dag där, medan jag och mannen ska ha drömmig arbetsdag!
Ha en fin lördag, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Tips på träningspass, Träning
Där;
Kanske Jordens Gråaste Morgon.
Det kändes så i alla fall. När vi tittade ut i morse. Regnet öste ner och världen var liksom tvåhundra nyanser av grått. Vi myste inne och efter frukost, när barnen pysslade med sitt så passade jag på att skriva ihop ett nytt träningspass och svettas järnet på köksgolvet. 
Med en liten Skrolla festandes i köksskåpen… sådär så att allt och lite till var ute på golvet. Tack och lov är det inte bara roligt att plocka ur saker, även i.
Och Minimannen, hade radat upp vad han behövde till dagens pyssel och satt och skrev namnen på sin Farmor och Farfar och klippte och grejade. Han taggade för något, förstår ni.
Passet blev för övrigt vansinnigt jobbigt och är helt klart något jag skickar vidare. 500-reps-pass är roliga. Byt ut till dom övningar du vill ha, bara underkropp, bara överkropp. Styrka. Puls. Jag blandade som ni ser. Och till sist hade jag alltså gjort hundra reps av varje övning. Lite peppigt ändå. Väldigt nöjd och svettig efteråt.
Ett dammsugningsrace därefter och plötsligt var det lunch. Trötta små sedan som bäddades ner i sköna vagnen. Vi mötte upp Storan och gick långprommis i ett då helt strålande novemberväder. 
Soligt och så vackert! Barnen snusade gott och jag njöt av Storan-tid. 
Sömntutorna sov och sov, jag hann både stryka, öppna paket och göra ingenting. Till barnens lycka hade mamman beställt hem ny godisbeställning… 
..som dom fick provsmaka när dom vaknat. Såå tokigt med godis på en torsdag, ju! (kan då för er avslöja att det där är sånt himla bra påfund som min Syrra tipsade mig om. Jag beställer hem från Apotea. Småkarameller gjorda av färska frukter som pressas ihop till formen av små tassar. Fria från socker och konstgjorda tillsatser. Hur bra? Och det är bästa är att kidsen älskar dom)
Mammas nyklippta Prins Darling.
…
Och nu plötsligt är det kväll.
S har nu varit iväg på eget äventyr i några timmar och jag längtar så efter honom. Vet att han har massor av mysigt att berätta och är sådär alldeles sprudlande efter att ha fått umgåtts med två utav hans favoriter i livet. Han har Farmor- och Farfardate förstår ni; blev hämtad i eftermiddag, för att laga middag och äta och mysa där.
Juniflickan har haft Pappatid, mysigt för dom <3. Först har det badats och så har dom tjuvlånat bjossans finfotölj och sett barnprogram tillsammans.
Nu nattas det. Drar lite i mammahjärtat då jag ju typ alltid, alltid har nattat barnen men det är fint att bytas av också, för oss alla.
Så. Jag sitter här i lugnan ro och konstaterar att det här är en torsdag som började fasligt grå, men som ju blev hur fin som helst. För både stora och små.
Glädjer mig åt dom precis-ny-skurade golven runt mig och ska inte göra ett skvatt mer ikväll. Senaste veckan har jag varit historiskt trött. Ja, egentligen både jag och M. Men när jag nattat, så har jag somnat med barnen. Finaste mannen på jord har istället då kämpat och jobbat med allt möjligt här i hemmet till sena natten. Som att dra slang från övervåningen genom spånet och ner i kökets smygar, så att det kan få bli el och så småningom fina lampor och ljuuuus där. Vi hjälps åt så gott vi kan. Teamkänslan oss emellan, är den häftigaste jag vet. Så stark. Kärlek, ju.
Nu ska jag ha vaken kväll, i finsoffan och vänta hem lycklig treåring.
Hoppas ni haft en fin torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 16, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och vips var det visst måndag, igen!
J´s lilla kofta hänger på köksstolen. Veckan planeras. Lite viktigheter görs i förbifarten vid datorn. På köksbordet, en så vacker Azalea. Och en katt.
Förra veckan var fasligt trevlig med väldigt mycket härligt och roligt kusinhäng för barnen och Sväggan-häng för mamman. Veckan toppade vi igår med att jag och M spelade tillsammans i vår gulliga kyrka här i byn.
Det är flera år sedan han och jag musikade tillsammans… förutom något familjedop eller så. Annars har vi bara spelat på var våra håll. Förr om åren var det liksom Sommarjobbet. Antingen tillsammans med Syrran eller M.
Var sak har sin tid, som vi brukar säga. Jag är alldeles för nervös av mig för att blanda spelande med att till exempel ha en liten bäbis som ska ammas på sina tider och så.. och lite så har det ju varit senaste åren. Men nu är barnen så pass stora att S jobbade, delade ut psalmböcker, sa välkommen, skötte ljudet tillsammans med Den Riktiga Kyrkvaktmästaren och var den sötaste MiniKyrkvaktmästare jag någonsin skådat. Juniflickan körde marathonsovning ute i vagnen och var högst ovetande om att hon ”skött sig exemplariskt”.
Helt fantastiskt också att få vara där i musiken magi, tillsammans med han jag älskar så. Det är faktiskt helt otroligt häftigt att spela och sjunga tillsammans med någon man känner så väl.
Idag?
-Hemmamåndag för mig och barnen. Med stormen utanför och sköna känslan här inne. Har ni sett sötaste små bokstäverna och traktorn (joo, visst ser man att det är det?) här ovan? Mamman smäller av såklart.
En sväng till affären för att fylla kylskåpet som fått sig en urtorkning. Känner mig alltid så rik när kylskåpet är fullt av massa mat. Sen gav vi oss ut på långprommis. Innan älskade Vackerpappan kom hem på lunch. Det blev något som kändes så löjligt gott; Pyttipanna. Med Mammamormors rödbetor till. 
Inte sån vanlig pytt, som vi brukar göra själva. Utan sån där köpes, som man typ åt på bilresans mat-stopp på väg till Storstan, som liten liksom. Mums!
En herrans massa tvättande, pysslande, städande av bil och två vagnar och ja, poff så är det snart kväll. Vi ska äta korvgryta här om en stund, ska bli prick hur gott som helst och något som gör mig varm i kroppen bara av att tänka på. Det är liksom en utav dom där höstiga maträtterna som älskade mor alltid lagat under uppväxten och som älskade pappa fullkomligt älskar. Och vi andra också.
God kväll till er!
-Och, alltså; TACK så himla, himla mycket för alla era rara ord och hejarop igår! Vi blir så glada. Det är vansinnigt skönt att vara färdiga med första halvan av alla fönsterbyten och brädfodring nu. Fantastiskt att bara kunna njuta av allt! Följ oss på instagram, vettja (@lillafrunsdagbok/@housebym) så lägger vi även där upp små filmsnuttar och bilder som kanske inte dyker upp här. Till exempel får ni idag en närmare kik på den där pardörren som nu är på plats på gavelsidan. Instastories, den lilla runda ringen högst upp, ni vet? Kika där!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!
Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad.
Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.
Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.
Och medan det grejades inne i köket för mig..
..så jobbades det också på utsidan.
Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!
…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..
Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.
Glas för bubblor och sånt, radades upp.
På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.
Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.
Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!
Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 
Den skäggige var snygg som alltid.
Två syskon. Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.
Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!
Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.
Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.
Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.
…
Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 
Till efterrätt blev det såklart tårta.
Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.
Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. 
Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.
Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.
Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.
Lillafrun
Senaste kommentarer