av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
En Septembertorsdag.
Morgonbestyr tillsammans med småttingarna. Pigga barn och en mamma som vaknat med helt galen huvudvärk. Liknade ingenting men gav med sig, tack och lov. Storebror hjälpte Lillasyster knäppa sista knapparna på koftan, medan Lillasyster hade fullt sjå att sno av Storebror kepsen. Alltså den där synen. Gör mig galen. Av kärlek.
Medan S lekte med småvännerna grejade jag och Juni ute i trädgården.
Hon är en så vansinnigt trevlig liten flicka att umgås med och så fullkomligt älskar hon att vara ute. Bli skitig och blöt och sånt är hur festligt som helst.
Vi rensade bort sånt som blommat ut, var ledset och till exempel salladen som nu bara var hur stor som helst och inte alls så god. Luktärtorna fick såklart vara kvar..
Sen blev det tröttigt och då fick Lillan sova vagnen medan mamman gjorde innefix. Ordnade med tvätt, tog hand om blommorna inne och körde torsdagsstäd. Vi håller på och röjer, rensar och städar på alla håll nu känns det som, men det är skönt med helgfeeling på sin plats, i alla fall. Och det får man av såpa- och ajaxdoft. Sådetså.
Miniman checkade ut för helg, önskade fröknarna trevlig helg! ,åkte hem och firade in sin vanliga långhelg med vad som nästan är smått obligatoriskt; extra gott mellisfika. Idag blev det Mammas Chokladbullar och iskall mjölk. Jag älskar att ha i frysen. Både mat och fikabröd. Så mysigt att bjuda såna man älskar på.
Vi gick sedan ut och fortsatte i trädgården. S blev så pepp när han hörde att vi trädgårdsfixat. Så himla roligt att dom tycker om att vara med överallt. Det ena ger väl det andra, förstås. Vi har alltid låtit barnen vara med. Så länge det inte är farligt, förstås. Det kan absolut ta mycket längre tid än det skulle ha behövt ta, men det är det så värt tycker vi. 
Ett tag var det lite som ett endaste intervallpass för morsan; när liten ettårig busunge på en sekund (typ) hann knata till klätterställningen och inom två sekunder till (typ), så var hon uppe och beredd att åka. Jag vågar för allt i världen inte lämna henne så, såklart. Så jag kutade mellan rabatt och minstunge, och hann varje gång till läget ni ser ovan. Puh. 
Storebror jobbade på.
Åh. Dessa hjälpredor, alltså. Den bättre sortens, helt klart. Kära nån, hur mycket kan man älska utan att faktiskt kolavippa? Det känns som att jag är på bristningsgränsen varje dag. Vilken ynnest.
Ikväll har vi haft en jättejättekonstig kväll; Snickarpappan har i n t e snickrat. När det blev sovtid bäddade vi ner fleeceklädda ungar i vagnen och gick en lång och skön promenad. Alla fyra. Det har inte hänt på vad som känns som evigheter. Barnen är inflyttade och sover gott i sina sängar. Jag och M ska nattafika. Sista golven blev skurade alldeles nyss och ljusen är tända, så just nu är det en utav mina absoluta favoritkänslor.
Hoppas att ni haft en fin torsdag! Tänk, alltså; Imorn är det fredag! Förbenat härligt, visst?
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Jag smög alldeles nyss ut från sovrummet…
Barnen sover sedan en lång stund, men jag har bara suttit där inne. Och lyssnat. På vad som för mig är som den vackraste musik. Deras andetag.
Själv är jag grusig i ögonen, har linoljefärg i håret och tänker tillbaka på helgen;
Vi har gjort lite allt möjligt.
Vaknade till lördag med morgondimman ute på lägdan.
M och Svärfar drog igång en riktig sån där tolvtimmars-arbetsdag. (Det är så nära nu, alltså. Liten pyttebit midja som ska upp, foder som ska på, plåtar som ska skruvas fast och sista ribben som ska upp. Ett par lager färg på det.. och sen. Oj, oj, alltså… det känns som ingenting i jämförelse med allt vi gjort).
Barnen och jag var då iväg till Mormor och Morfar. För typ världens mysigaste lördag. Storebror hade cykeln med och fick cykla på bästa lekvägen på jorden. Den som jag själv är uppväxt med. Lillan passade på att sova extramycket samt charma till sig ännu en livets Mormor-bulle. Mamman njöt av Hemma-hemma-tid, njuta varm brasa, äta mamma-lagad mat och sånt. Förutom att få träffa päronen, fick vi också träffa Moster M, kusin H och barnens lilla urgulliga tremänning M. Och så var det himla lyxigt att få sticka ut och springa också. Vi somnade gott till kvällen hela familjen.
Och idag vaknade vi till söndag, storm och spöregn. Och något som gjorde mig så himla, himla ledsen, fast som på ett sätt ändå fick mig att tänka; ”det hade kunnat varit så himla mycket värre. Tråkigt, javisst. Men.. ja, nu är det som det är, tur att ingen kom till skada”. 
Det var en stor, stor gren som hade brutits av på vårt älskade äppelträd.
Såg så sorgligt ut inifrån, men när jag kom ut så kändes det knappt som att det märktes. Det gjorde det ju, men det var ingen katastrof.
Jag älskar det där trädet och hoppas att det ska få leva ett tag till. Det är minst hundra år. Häftigt, tycker jag.
Nu ser man huset lite bättre, och det tror jag att mannen är smyg-glad över, fast ändå visade han sig jämn på munnen i morse, för sin lilla frus skull. Gulle Han.
Vi har målat tillsammans idag, han och jag.
Barnen hade Farmor-och-Farfar-date vilket var längesedan nu så peppen var sådär total. Perfekt och mysigt på alla sätt. Jag och M kände lite sådär ”tillbaka-på-brottsplatsen-känsla”, av att kliva in i Målarverkstaden igen och börja måla bågar på nytt. Vi har inte börjat på vårt nästa års beting, utan målar färdigt den 2,30 m höga pardörr som ska sitta på gavelsidan, mot lagårn. Allt är ju förberett för den och så, alltså karmen sitter på plats men vi har valt att inte såga rakt igenom väggen för att det just nu inte riktigt passar med en dörr igenom när vi ju har våran säng mot den väggen. Men den ska förhoppningsvis inte stå där jättelänge till och då är det bara att såga upp hålet inifrån, den lilla bit som är kvar. Så det kommer helt enkelt till en början att se ut som en dörröppning utifrån, men inte inifrån. Skitsmart tycker jag. Så slipper vi såga i nya brädfodringen sedan, för att ta upp det där hålet i efterhand. En riktig M-och-Svärfar-lösning!
Nu är det bara duk för, på utsidan. Så det är dörrbladen som blivit målade idag… dom skulle bli målade under något passande tillfälle ”i slutet av sommaren”… ja, typ så blev det, ju. Efter det blev vi allihopa bjudna på himlagod Svärmors-middag, innan vi sedan traskade hemåt. Sån lyxkänsla, så.
Nu väntar jag in mannen som är ute för sista passet i snickeriet. Vi ska ost-och-kex-dejta i finsoffan. Känns som ett gott avslut på den här helgen. Som varit så fin, på många sätt.
Hoppas att ni har haft det fint, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi började den här torsdagen morgonruffsigt.
Jag fick väcka ungarna innan det skulle bli för bråttom att hinna till Förskolan i tid. Vi lommade upp och stekte ägg och mixade blåbärssmoothie. En god start. Enda lilla (ap-stora) minuset, var att kaffet var slut. Äsch, jag klarar mig! tänkte jag. För att några minuter senare hitta mig själv i skafferiet, letandes efter nån jäädra böna att kunna mala, i alla fall!?. Icke. I nästa sekund försökte hon, hon som inte aaaalls trodde sig vara kaffeberoende, brygga om gårdagens gamm-kaffe. Alltså, förstår ni? Crazy coffee lady… det blev ju typ som te och var helt och hållet o-drickbart.
Därefter hade jag timmar där stora ungen var och lekte med småvännerna, gick i skogen och sånt mys (så himla fint föris och så gulliga fröknar, jag kan inte säga det nog!). Och Juni sov ute i vagnen (maken till trött liten flicka idag, alltså!). Ja, då hade jag bra tid till att röja upp hemmet. Alla sängar blev renbäddade och hemmet städades.
Jag spelade hög musik. Lisa Nilsson. En favo. Plötsligt var det bara som att trycka på en knapp. Tårar föll och jag satt där bredvid skurtrasan och grät. Så ledsen. För nä, den senaste månaden har inte alls varit lätt. Ni vet ju, att jag sagt att det kändes som hjärtat gick sönder där för ett slag. Att det ändå dag för dag blir bättre och bättre. Det blir det. Men att jag, som idag när jag bara hade mig själv som sällskap, kan känna mig så himla, himla ledsen.
Till lunch. När J fortfarande sov. Kom plötsligt mannen hem. Med två paket kaffe. En öppen famn. Och så serverade han sin småtrasiga fru lunch. Och nybryggt kaffe. Gav mig ännu en kyss. Och drog iväg igen.
Inga ord behövs. Han är bara bäst. Helt enkelt.
Allt kändes genast lite bättre. Särskilt när jag hade lilla pojken hemhämtad igen. Båda ungarna hos mig. Då mår jag som bäst. Än om dom stunderna också kan göra mig som tröttast. Men att vara trött av att ha varit så mycket EmmeliMamma jag bara orkat, det är liksom positiv trötthet. Vi mellisfikade och sen gick vi ut. Letade hösttecken (som flugsvampar och första fallna löven). Och så lekte vi kurragömma och sånt.
Och skrämde Vackerpappan när han kom hem (fast han hade såklart hört allt fnitter allt för väl) .
M lagade mat och beslöt ledig kväll. Så mysigt!! Jag stack ut och sprang. Med ett leende på läpparna många stunder. Fast absolut inte uppför den där för branta backen. Då var jag så trött. Fast ändå alldeles pigg, på något vis. Den där sköna, så högt älskade känslan, som träning ger mig. Med tankar sorterade och ny energi kom jag hem till min älskade familj.
Himlen drog sedan ihop sig. Till ett svart moln. 
Regnet kom. Och vi har mest dansat disco i Salen. Barn hade badat. Sagor har lästs. Lillan somnade i min famn. Så mysigt.
Nu ska jag smöra några tunnbrödmackor och tända en drös med ljus och bjuda den där Vackerpappan, som just läst Pettson och troligtvis sitter och halvslumrar själv, på kvällsfika. Drömmigt, faktiskt.
Ja, jag sa ju det. En alldeles vanlig. Och alldeles storlsagen. Torsdag. Med våra mått mätt.
Hoppas att du haft det gott idag, du med? Jag tänkte på en sak.. om det är så, att ni önskar att jag ska skriva om något särskilt som ni funderar över.. så tar jag mer än gärna emot förslag. Ni är alltid så bjussiga och lämnar snälla kommentarer och hjärtar och så, men känn er inte rädda för att önska inlägg! Det är bara roligt att veta vad ni är intresserade av. <3
God kväll och sånt!
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Sådär lämnade jag receptboken uppslagen igårkväll….
Jag och S hade ju pratat om att baka något gott till fredagsfika, så jag bläddrade lite recept när barnen sov och äntligen tvätthögarna var vikta och så vidare. Att lämna augusti, känns också lite som att lämna sommaren, på något vis. Än om det kan komma det ljuvligaste av sensommardagar fortfarande. Men ni förstår nog vad jag menar. I hjärtat summerar jag sommaren som väldigt, väldigt fin. Dock med en smula jättetråk och flygande livspusselbitar som en liten kantning. Livet.
Men mest minnena från Sommarlovstid, Semesterdagar med precis hela Stor-lilla familjen samlad. Alla Storfamiljekalas, den där fantastiska Ettårsdagen med Junis Ettårskalas, Vackerpappans födelsedagskalas, Vår 5-åriga bröllopsdag och mysiga firandet ute på Ulvön. Bara dom där små-stora äventyren tillsammans med småttingarna. Som att plocka smultron vid vägens kant, ta cykeltur efter vår lillväg, plocka luktärtor, äta vinbär och krusbär från våra buskar eller dra ut till skogen för hallonplockning. Och så det där goda, goda som att få umgås extramycket med våra nära och kära. Det vore en stor lögn att säga att det varit en vilosommar, för tusan vad vi också jobbat med gården. Det höll jag nästan på att glömma nu! Fasligt roligt, men vi jobbar på nu allt vi kan för att kunna ta det lite, lite lugnare, i alla fall i en period här framöver. Och kära, kära nån så himla tacksamma vi är över den hjälp vi fått på olika vis. Allt från Snickeri (Svärfar. Så fantastiskt snäll!!) och Måleri (Världens bästa pappa! Snabb och noggrann och mysigaste målar-pratkompisen.. och vännen C, också! Vilka roliga dagar det var!), till Kids-syteri (Mormor och Farmor. Love you <3). Och så minns jag den där Taikonsdagen med skratt i magen; då när stora delar av Taikonsfamiljen kom hit, med hjullastare och armar taggade på att bära och liksom bara typ tömde hela vår övervåning på saker som skulle tagit mig och M sisådär tre månader i tid. Typ så. Tacksam, är bara förnamnet.
Smutronställestid, i Sommarstugan där vid havet och huset på Gotland.. dom stoppar jag extra, extra varmt i Hjärteasken. Tack Sommaren. Du är alltid så speciell.
….
Och idag? Första September. Jag älskar denna månad. Dessutom Fredag, och bara så skönt att nu med tre dagar med, få ta morgon utan väckarklocka. Och så vidare. Och utan att vi hade det på planen, så blev det här en riktig kalasdag! 
Efter utelek, där blåsten kommit och löven singlade ner från träden, så drog vi in till köket. Bakade och lagade. Storebror är så duktig där i köket att jag blir alldeles gråtig när jag ser honom. Så roligt att han tycker att det är kul att vara med!
Efter mycket söl och disk, stod där chokladmuffins…
..och dessutom, preciiis som hos Pettson och Findus, ni vet;
En Pannkakastårta!
Fylld med grädde och alldeles nykokt blåbärssylt. Tokigt god fredagslunch! Vi bjöd hem VackerPappan och han kom mer än gärna hem till oss. Så ni kan ju bara ana vilken kalaskänsla. Några väntade och väntade på att alla skulle ha satt sig till bords..
Stämningen var liksom precis som om någon fyller år! som den klookaste Minimannen jag känner, sa. Ja, så då sjöng vi Ja, må han leva…! och hurrade för Herr Höst.
Till eftermiddagen gjorde vi klart våra chokladbakelser. 
Kletade på dom ännu mer choklad, en frosting, och toppade med ett skogshallon.
Juni åt hallon så det stod ut genom öronen och S var mer än taggad på bakelserna. 
Chokladälskaren S var i heaven som ni förstår.
Som pricken över I:et, kom Mormoster Storan och Kusin H också, och fredagsfikade med oss. Så himla, himla mysigt. 
Så kom pappan hem ännu en gång, men denna för att checka in för helg. Underbart! Lillan var mer än överlycklig när den skäggige bytte av morsan (vars tunga typ hängde utanför munnen vid det här laget..) för att fortsätta åka rutschkana med henne. Full fart hela dagen lång, mao!
Och Ja. Det finns alltid något att fira. Och peppen över att september är här och luften känns god att andas, att dimman lättat lite från livets senaste veckor och så vidare. Det känns gott.
Så vi har firat Herr Höst idag. Precis så.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
”Mamma, det här var velkien mysigt! ”, sa han.
Precis sådär, önskade treåringen ta vara på den där stunden och sommarvärmen. Att efter Föris få svischa förbi macken och välja precis vilken glass han ville. För idag var det tusan glassväder, och som ni anar var det en oerhört nöjd Miniman som satt där på Verandatrappan och njöt. Bus-onsdag, liksom.
I övrigt har det här dagen bara varit så god.
Känner mig så glad för det.
Jag och Juni började morgonen med BVC-besök, så fint och hjärtinnerligt att det liksom satte ribban över dagen. Vidare därefter till Mäjadalen. Lillan snusade i vagnen och jag och Storan onsdagsgympade tillsammans. För första gången på deras finfina gym. Prick hur härligt och roligt som helst! Och så den där eftermiddagen med glassätande för en Liten och rutschkaneåkande i massor för hon som är helt all over the place just nu och hur busig som helst. ”Modig… eller dumdristig och helt utan överlevnadsinstinkt”. Jag och S var inte riktigt på det klara med vad vi tyckte, när den där coolingen till lillasyrra klättrade upp för klätterställningen och bara kastade sig framåt och svischade nerför. Mamman var förstås på plats precis överallt och hela tiden… och till sist hade vi lärt lillhjärtat att det ju var superfiffigt att sätta sig ner innan man började åka… Kära hjärtanes alltså. Lilla Skrollan. <3
…
Å. Vilken himla härlig eftersläntare av sommaren det blev idag. För nog har den allt varit lite utav en sölkorv!
– Nu ska jag lämna dom två precis-nattade små pruttungarna, som var så trötta ikväll att jag tror att det hördes över hela byn där ett tag. Nu snusar dom lugnt och sött och jag ska smita ut till den skäggige. E-&-M-stund väntar…ute i mjuka kvällssolen. Vi ska hjälpas åt att skruva midja på huset. Faktiskt förfärligt trevligt och vår Renoveringsresa är lite som vårt tillsammans-korsord. Som terapi, alltså. Hur fint som helst. <3
God kväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer