av Emmeli | aug 29, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Sommarlovets sista dag.
Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. 
Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! 
Helt underbart att veckan börjat såhär också;
En hel familj hemma på Drömgården.
Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. 
För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!
Och så idag då!
Förskolestart!
Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.
S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!
Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.
I övrigt?
Ptjaa…
Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.
Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.
Ha en fin kväll, alla ni <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, ibland piskar motvinden i ansiktet och hjärtat kan plötsligt kännas precis hur ledset som helst.
Att ha nära och kära. Två små barn och en man. Storfamiljen runtomkring. Och vänner som bryr sig till bredden. Det finns liksom inget så fint och räddande, som precis just det. Jag är evinnerligt tacksam. Skulle vilja krama alla i en hop.
Den här veckan har varit en tårfylld dimma,
..men mitt i allt så har det glimtat så många fina stunder.
Jag tittade i kameran och hittade en drös sensommarminnen.. dom vill jag spara här i ett dagboksinlägg. Och genom dom, minnas tillbaka på den här tiden som ledsen, men vacker mitt i allt. En tid som också måste få sin plats här i livet. Tiden där jag tänkte på mig själv så mycket som aldrig någonsin. Klappade ömt. Den där Sensommarveckan när livet tryckte på paus. Åt mig.
Jag är inte vanliga Emmeli. Inte än. Men allt är ändå många steg bättre än för en vecka sedan, när det kändes som om livets alla pusselbitar bara låg huller om buller och ingenting var i sin ordning. Nu faller bit för bit på plats och jag har dom finaste människorna med mig. Tacksamheten och ödmjukheten inför livet kanske aldrig har varit större.
Att få vara liten. Bara dotter. Ligga raklång i hammock, äta mamma-lagad mat och bli serverad pappas nyplockade hallon och äta smultronglass. Fastän inget smakat det minsta gott, så var det just det, precis där och då. 
En Storebror som på det allra drömmigaste sätt har avslutat sin Sommar; genom att plötsligt känna sig så sugen på att ”flytta utåt i två dagar”. Och liksom bara packa väskan, bli gladeligen hämtad av Morfar och sedan åka för mys i dag+natt+dag… så stort när man är tre. Och mamman fick både svälja gråten att släppa iväg, och sedan vara hur stolt som helst över den där storlilla människan med sånt mod och varmt tryggt hjärta. Han slog till på en natt hos Farmor och Farfar också, när han ändå var igång. Härnäst tänker han ”flytta utåt” till Mäjadalen och kusinen, säger han.
Två gånger har jag varit till skogen tillsammans med Storan. En gång tillsammans med en massa barn. Och idag bara hon och jag. Som hon stöttat mig igenom dessa dagar. <3
Jag och M har satt oss själva högt på priolistan. En kväll låg vi i gräset på filten, tuggade choklad och bara var. Barnen sov gott i vagnen bredvid. Vi har också gått fot-om-fot-promenad, åkt på vackervägar med bilen medan ungarna gjort natt i baksätet och gett oss tid att prata och prata. Och så har vi målat. Tillsammans. Där ser ni utsikten vi hade en kväll. 
Vardagen har smygit igång. M har börjat jobba och när Storebror dragit på egna sommarloviga äventyr, har jag och Lillan varit alldeles ensamma och myst mycket på kökssoffan. Ett så gott botemedel mot motvindssvackor. 
Att plocka luktärtor… 
…och titta på regnet. Det är också vilsamt. 
Servera någon man älskar till månen och tillbaka, varm choklad och nybakt limpa. Det kändes gott i mammahjärtat, det med.
En dag var vi också på ett så fint 70-årskalas. Kalasklänning på som ni ser. Funkar finfint att köra traktor i om ni frågar Juniflickan… även nu kallad Skrollan samt Vilda Babyn…. 
Nattafika med den skäggige. Vad vore jag utan honom?
Många, många ligga-raklång-stunder har det blivit. Med katt i sällskap. Och han går all in för det där med raklång. En gång också sällskap med min älskade ”Norge-Bestemor” A sittandes på sängkanten.. Mannens gulliga Norge-Morfars A. Hon är helt underbar och har med åren blivit som en farmor-mormor för mig. Så himla, himla värdefullt. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans den här veckan.
Småttingar framför barnprogram. Så gosiga med varandra. En underbar syn för två päron. 
En älskad PappaMorfar har firats. Med ett hejdundrande kalas. Kräftskiva och Födelsedagskalas, i ett. Det var en jättefin kväll, sannerligen.
Och jag är barnsligt förtjust i köpes-Prinsesstårta. Det vet mor, och där stod prick en sån. 
Alldeles nyss gick jag en liten sväng över gården. Knipsade in några blommor. Mest luktärtor såklart, men också några rosenkära. Sitter och tänker. Och känner. Att det här varit en förfärligt jobbig vecka… men som på samma gång, innehållit så mycket gott. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Lillafrun
av Emmeli | aug 18, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen
Å.
Kvällsbestyren på ön var så härliga. Som när vi bäddade ner småttingarna i vagnen, cyklade iväg längs slingriga småvägar med fåren och små lammen betandes i hagarna. Plockade salmbär och njöt av solen som höll på att gå ner. Som jag längtar tillbaka. Förresten. Så längtar jag både tillbaka. Och framåt. På samma gång. En längtan bort, från just nu. Den är allra störst.
…
Och ni, så vill jag bara säga tack. Tack, tack, tack. För all omtanke.
Ha en god helg <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 12, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En fredag så vilsam så.
Med såna där mysiga bestyr. Som att kasta sig bland en hög med ren tvätt man bara inte orkade vika just då, utan slog sig ner och läste bok för en Liten, medan en Lilla i thaibralla med bus som lyser ut genom öronen, rev och slet i sladdar och telefoner och var så nöjd så. Och tillsammansäventyr, som är små och lätta men blir stora och fräsiga för någon liten. Som att få cykla hela lillvägen, genom byn och ända till affären. Handla till fredagsmys och sedan cykla hem igen. Bli varm om pannan och trött i benen och känna sig prick hur stolt som helst. Hans päron också. Tänk, att vi, jag och M. Har en liten pojke. Som är tre år. Och nu cyklar han också. Med supervingliga stödhjul som nog mer stjälper än hjälper men inte kunde bry Minimannen mindre. Han är så fräsig, vår Prins Darling. Mammas älskling.
Och till fredagsmyset blev det såklart Fruktsallad och det där Chokladfluffet vi ätit typ tre gånger senaste veckan. Så himla gott. Och enkelt. Och sådär lite smygbra på fler än ett sätt. Vispad grädde, kakao, kanske (om man vill) en skvätt kallt kaffe och alltsammans sötat med lite kokossocker. Så, så gott. Prova vettja!
Det där var en varm och mycket uppskattad sommardag. Som vi njöt ute från morgon. Till sena kvällen. Då jag och M hade sån där vi-tid som är så mysig och som vi alltid är så noga med att prioritera. Tända ljus, prata om livet, både sånt som värker i hjärtat och sånt som är lätt. Det är något jag går och funderar på otroligt mycket just nu och som det prick bara är han jag vill prata om det med. Och det är så förbaskat fint. Att ha en M. Jag är så lyckligt lottad.
Helgbuketten, av allra finaste sort.
En sån Sommardag. Kanske den allra, allra vilsammaste på hela, hela sommaren. Den behövde vi. <3
Önskar er en god helg, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
Vilka helt fantastiska dagar vi haft på vårt älskade Gotland. All Tillsammanstid. Alla mysiga frukostar. Småkusiner i lek. Havsluft. Vallmo i blom. Varm sol mot kind. Och många, många sköna träningspass, både i skog och mot stranden. Den totala vilsamhetskänslan, som är så fantastiskt angenäm att få under en drös tillsammans-sommardagar, just här. 
Fruktsallad med påhittat, farligt gott chokladfluff. Visbyturer. En heldag på Kneippbyn med småttingar med stora ögon. Cykelturer med barn med i räservagn. Den där daten tillsammans med mannen. Bad och Glassätande. 
Dagar att vara så otroligt tacksamma för.
Vemodigt, som alltid, att säga hejdå till det där huset som är så gulligt att det inte är klokt. Ön som bara är helt ljuvligt vacker. Och den där semesterfeelingen som är så alldeles särskild just där. Men, vi åker hemåt. Mot vår älskade Drömgård. Med stor längtan och tacksamhetskänsla. Vissa längtar efter att få bygga maskiner i köket som han alltid brukar, en annan längtar nog efter att få dra katten i svansen, och åka rutschkana såklart. Och dom där två andra, är mer än ivriga på att få öppna färgburken med nya färgen som kommit och som förhoppningsvis ska sätta kronan på verket över vackra snickerier.
Nu är vi i land. På fastlandet.
Det har varit En Hjärtegod Familjesemester, från början till slut. Men oh så härligt det ska bli att rulla in på älskad gammgård igen om en drös timmar. Lycka. Både ock!
Ha en god dag, alla ni! … här hoppas vi på en lycka genom-Sverige-resa!
Lillafrun
av Emmeli | aug 9, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Träning
Att vakna till strålande sol och varma grader. Bli avsläppt på väg till stranden och springa sista 7 kilometerna. Så galet varma sådana. Att krama Miniman och doppa sig i havet, var himmelskt när jag var i mål. Sola, bada, njuta. Kramas. Äta och fika. Sova. Leka. Bada lite till och sedan packa ihop oss efter en helt ljuvlig dag på vår älsklingsstrand Gustavs.
Att sedan åka hem till gården och göra sig fin och vara alldeles pirrig i magen..
Och fortsätta med en alldeles underbar datenight inne i Visby, tillsammans med den man älskar så. 
Det var ett så fint avslut på den där dagen. 
Gå till favoritrestaurang. Äta den där vansinnigt goda maten (Black Rock Grill, där vi alltid väljer oxfilén och goda tillbehör.. som gudomlig sparris och massa halloumi. Och sedan på-den-400-gradiga-lavastenen-steker, bit för bit och samtidigt försöker hålla in tandvattnet..)
..och liksom hinna prata sådär ostört med varandra. 
Gå med händerna flätade bland vansinnigt söta gränd i lilla staden, 
..titta på ljuvliga rosor i Botaniska Trädgården..
pussas i kärlekstunneln,
…vandra strandpromenaden..
..och sedan åka hemåt i kolsvarta mörkret. Möta ungar vi saknat sådär löjligt mycket och som snusade gott och såklart hade haft det hur bra som helst tillsammans med Farmor och Farfar.
Dom här semesterdagarna, alltså. Spara, spara, spara, spara. Och rakt ner i Hjärteasken.
Ha en god onsdag alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer