av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | mar 6, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilka dagar;
Lördagen. Då kändes det som om min energi återvände till mig.
Solen sken. Mamman fick världens bästa lucka innan kalaset, för att sticka ut och springa i snöknarr. Sen hade vi kalaslördag hela dagen lång. Och det var en så fantastiskt fin och lyckad dag. Med en Miniman som sken i kapp med solen. Hans leende och bubbliga skratt i kusinlek. Världsgulliga min när vi alla sjöng för honom. Hans lilla tårtdans. Han otroliga tacksamhet. Hans under dagen alla ”mamma? Jag ÄLSKAR Dig. Pappa? Jag ÄLSKAR dig”..
Och mot kalasets slut, när det kramades ute i hallen och så och det bara var Storan kvar..då hjälpte hon mig att klippa ner dom övervintrade pelargonerna. Jag har i veckor bara velat göra det. Men det har bara inte blivit av. Så, hon gjorde det. På dom flesta. Och fyllde små vattenglas och ställde skotten i. Storasysterkärlek när den är som bäst. På samma gång pysslade hon ju om sin Lillan, liksom.
Jag fick sånt otroligt lycko- och energirus under den där dagen. En morsa som fått tanka sig med löpturen, och få fladderhjärta av Minimannens lycka under dagen och att hålla på med dom där blommorna sedan. När man kunde tro att jag skulle vara som allra, allra tröttast. Efter en hel kalasdag där det ju fixats en massa innan och under. Då, for jag runt i huset och bara tog hand om dom där blommorna jag helt glömt bort, klippte ner dom sista pellisarna, vattnade och klappade. Och i ett vips var kalaset bortdiskat och hemmet efter-kalas-städat också. E-och-M-teamwork på hög nivå. Jag kände plötsligt vårpirr i magen. Och mannen var så glad och konstaterade att nu känns det som om min Emmeli är tillbaka, efter några dagar borta. Den där skäggige, alltså. Så fin så klockorna stannar.
Sen har helgen, förutom kalaset ni ju sett i bilder redan, innehållit en massa massa mer-värt-än-guld-stunder;
Sitta ute på sparken med trynet mot solen. Andas långsamt. Elda bortsågad timmerstomme och äta grillade mackor serverade av mannen, efter en långpromenad alldeles solokvist. Vilket kändes som science fiction, rent hitte-på. Att svänga med armarna, bara höra mina egna andetag och tankar. Jag älskar att gå med barnvagnen full av barn. Men det var så skönt att få en timme bland tystnad, fågelkvitter och bara mina egna tankar. Återvände hem med jag-har-varit-på-semester-i-en-vecka-och-tankat-energi-känsla..
Långkallsongungar som klättrat på väääädens starkaste mamma. Bäbisflicka som gosat med sin pappa. Och bara den där grejen att vara samlad familj.
Och så avslutade vi vår söndag med att få sååå efterlängtade vänner på besök. Bäbismys, liten allihopa-promenad, kalasglada blommor på bordet, fika, middag och bara sånt där som-i-Norrnorr-häng, fast här hemma på Drömgården. Hur härligt som helst!
Dessa dagar har varit guld värda. Jag behövde bara lite vila. Inte enbart bara-sitta-still-och-göra-ingenting-vila. Jag behövde helt enkelt sätta ett litet bevaras-ömt-plåster på mig själv. Och tänka lite på mig själv. Springa lite. Knipsa av några gamm-blommor. Få nån extra kram av mannen. Träffa älskade. Påminna mig själv om att andas lite långsammare, än framförallt senaste veckan.
Dessa dagar. Gjorde susen.
Nu känner jag mig som en blomma. Som fått vatten.
Lillafrun
av Emmeli | mar 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Kalas i Drömgården!, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag har det varit en dag, bara för honom.
Från morgon till kväll.
Vår älskade lille Prins Darling. Tänk att det äntligen, äntligen blev din så efterlängtade 3årskalasdag. Inte riktiga födelsedagen, den kommer ju inom kort. Men kalasdagen..
den som vi ju pratat och fantiserat om.
”Sokladbollar. Sokladkakor. Och Sokladtårta! Och ballonger i taket! Och saft med sugrör! Och så vill jag ha sorta och slips!”
…
så har önskningarna låtit.
Det höll ju nästan aldrig på att bli kalastid nån himla gång. Än hur mycket vi hade fixat och grejat, dukat med servetter och hängt upp dom där färgglada typerna i taket och så vidare. Det var helt sonika på sin plats att provasmaka lite. 
Ljuvlig Vårvinterdag. 
Järnmackerace. 
En man i uteköket. Med ett sällskap av en Miniman som nästan höll på att vänta ihjäl sig. Men bara nästan, tack och lov.
Till slut var ju alla på plats. Och sjöng och kom med paket och hurrade och äääntligen var kalaset igång!
Vi började alltså där ute på gården, med grillade mackor. Fyllda med god skinka, västerbottensost och timjan. . Eller brie, salami och basilika. Eller bara vanlig, med skinka, ost och senap. Alltså, det var så gott.
Bra jobbat min älskade M!
Varm choklad och vispad grädde i kåsan också. Det var en himla god kalasstart!
…
Sen bjöds alla in i huset. Han med kalasskjortan var i sitt esse om man säger så.
Fick så fina, fina presenter av den där ovärderliga kärleksfallskärmen han har runtomkring sig. 
I köket var det kalasdukat!
Och där är tjejerna. Lillan och Lillan. I kalasbyxor och kalasklänningar. Som sig bör!
Sokladtårta!
Den där; med en choladbotten och två olika sorters mousse ovanpå. Läcker faktiskt!
Och där! En annan sokladtårta! En nougattårta.
”För chokladälskaren…”, stod det i receptet. Jag och S tyckte att det lät lovande, när vi häromdagen höll på att leta recept. Och mycket riktigt..!
Och sång och hipp hipp; hurra, hurra, hurra, hurraaa! Och blåååås! Dom av Mormoster-fådda hemstöpta ljusen slockande.. och sen var kalasfikat igång!
Minimannen. Snart, snart 3 år. I full färd med att sörpla saft med sugrör och äta chokladtårta som var så god att man liksom var tvungen att dansa lite, när man åt. Älskade unge.
Och det bästa, bästa av allt. Var nog, att dom som först inte skulle kunna komma, ändå hann… 
Kusinerna. Idolerna. Som dessutom bjöd med dig hem för några timmar lördagkväll hemma hos dom. Egen tid, att få vara hos den där familjen du älskar så. Vilken lyx.
Nu sover han gott, i storsängen. Efter att ha summerat dagen med såna ord att mamman blev blöt på ögat. Inget kunde värma hans pärons hjärtan mer. Vår lille S, tänk att det så äntligen blev denna dag. Din Mycket Efterlängtade 3årskalasdag.
Du är vårt allt.
Lillafrun, Litens stolta mamma.
av Emmeli | feb 27, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Den här måndagen har varit som en enda lång jobbig brottningsmatch. Min opepp och trötthet, mot min tjurighet och vilja. Vi brukar ju ha såna där Familjemåndagar, ni vet. En riktig guldig investering från oss själva, till oss själva. Typ livsnödvändig också, skulle jag säga. För idag, när vi inte skulle få börja veckan på sånt guldvis, bara kände jag mig ledsen, slut och trött. Jag vill inte. Så sa min kropp och ville helst dra täcket över huvudet. Jopp. Så kan det va.
S undrade, fastän det var tidiga morgonen, om hans mamma ville ha Sagovila. Bästa idén jag hört!
…
Just idag. Med en vecka som på förhand känns lite som en in-i-dimman-vi-ses-på-fredag-grej, och som toppar en jobbperiod för den skäggige (och mig!) som varit lite utöver det vanliga. Såna perioder dyker ju upp, nu och då för honom. Och han gör det så bra. Beundrar honom så. Det är Hockey-VM för miljoner tittare, timtals långa hållna föreläsningar på högskolan, vi ser hans namn rulla i eftertexter på tv:n och jag försöker förklara för Minimannen att ”det där är pappas program”.. men det är ju såklart inte så lätt att förstå. Visst. Häftigt. På ett sätt. Men ibland, ja som idag, bara önskar jag vanligt-vanligt-jobb. Sådär så att jag skulle ha kunnat vänta hem honom till kvällen. Vilket jag ju vet att han också vill. Men som inte riktigt går, för att han är för långt hemifrån.
Nåväl. Vi är tjuriga båda två. Stöttar varandra. Älskar varandra. Och på det stora hela, är vi så klart oerhört tacksamma för allt det där jag skrev om ovan. Det är fantastiskt att det går så bra för honom. Men ni förstår garanterat vad jag menar utan att förklara mer.
Pojkarna kramade varandra hejdå och jag ser på min älskade M att han inte heller ville åka hemifrån idag. Men vi pussades hejdå och sen försökte jag och barnen göra finmåndag av det här, i alla fall.
Fram med målarfärgerna. Och det piggade upp!
Var så skönt att lägga bekymmersrynkan på sidan och måla med fina färger. Jag kladdade till ett stort, stort äppelträd. Alldeles för stort. Och småknepigt växt. Alldeles underbart faktiskt. Ja, just det… en liten kladdbild av vårt alldeles egna äppelträd var det, ja.
Sen drog jag igång ett flera-timmars-race i köket. Kladdigt, klatrigt och långdraget blev det. Men det gick ju, det med.
Tyckte formarna var så vackra där dom låg mitt på köksmattan. Minimannen hade hjälpt mig ställa upp dom på plåt, men dom där var över.
Småttingarna fick sig sedan varsitt bad och där ser ni vad jag såklart tycker är världens sötaste bäbisflicka. Bäbisen på rymmen…!
I gulligaste badhandduken!
Här var det nu eftermiddag och vi började bli trötta allihopa. Men, då skulle ju den där matkassen hämtas hem. Underbar på så många sätt. Verkligen. Jag är helt kär i konceptet. Men idag, när det var snöstorm och jag visste att jag skulle måsta skotta mig ut för att ta oss iväg med bilen. Ja, då kändes det bara drygt.
Men på med varma kläder på oss alla tre. Lillan somnade i vagnen och jag och S skottade. Det var skönt. Jag gillar att skotta. Och S brydde sig inte, vilket han brukar, om att snön fullkomligt piskade oss i ansiktet.
Till slut var gården helt skottad och jag tyckte så synd om den där snusande varma bäbisen som var tvungen att tas upp i snöstormen. Men hon klagade inte, som vanligt. Så vi drog iväg. Pärlan är Sämst I HEELA Bil-Världen på att ta sig fram i snö, så det är liksom ett måste att skotta väg för den lilla bilen. Immiga och svettiga svischade vi genom affären. Landade apnöjda hemma sedan.
Då ville jag lägga mig i snön och sova.
Men. På´t bara!
-Middagslagning och amning och disk och välling och gröt och blöjbyten och pyjamas och småtänder som skulle borstas och sagor läsas. Mitt i hela alltet, som jag kände mig som en disktrasa, så gjorde barnen. Vilket dom gjort hela dagen. Och alltid gör. Att jag känner mig så lycklig.
S såg på sin mamma, att hon var trött.. .” men mamma! Lägg dig här på kökssoffan. Jag kan ge dig kudde och filt. Men lägg dig ra! ”,sa han i ett svep.
Älskade Liten.
Till sist, slog klockan kväll. Sovande barn. Skojar bara. Dom somnade båda två som vanligt, men såklart just ikväll väljer lilla Lillasyster att leka lättväckt och vaknade när jag flyttade över henne till spjälsängen. Jahaopp. Så hon var med mig i ett skönt träningspass. Bjöd bara på solskensleenden och busig blick, så det gjorde bara gott.
Nu ska jag krypa ner mellan mina två stjärnor. Och på nattudksbordet står en tulpanbukett. I knasig färg.. lilarandig. Den fick bli min klapp på axeln från mig själv, till mig själv idag. Vissa dagar är helt enkelt lite strävsammare än andra.
-Ja, just det! , som S på fabrorvis brukar svara på lite av varje.
Lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2017 | Jag och M, Laga, Baka, Äta, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Träning
Här kommer det absolut bästa Semmelreceptet jag någonsin provat. Jag använde det förra året också, men läste slarvigt och kommer ihåg att jag tjabblade (klantade) på något vis med jäsningen. Typ lät degen jäsa och tänkte att bullarna skulle rullas därefter. Som man ju brukar göra. Men! Det är ett litet specialarrecepet, inte alls svårt om man bara läser vad som står… så med erfarenheten från förra året, blev det i år så himla, himla braiga bullar.
-Jag bara mååste sända receptet vidare. Jag snodde det rakt av från Roy Fares!
Semmelbullar
(14 stycken)
Fördeg
- 200 g mjölk (2 dl)
- 260 g vetemjöl (4 dl)
- 25 g jäst
Tillsätt därefter
- 160 g vetemjöl (3 dl)
- 1 st ägg
- 2 g salt (1/2 tsk)
- 5 g kardemumma mald (1 msk)
- 100 g smör rumstemperatur
- 85 g strösocker (1 dl)
Hur gör man?
- Värm mjölken till fingervarmt, 37 grader. Blanda sedan i det med vetemjöl och jäst och kör det i en matberedare på mellanfart tills fördegen gått ihop till en deg, låt degen sedan vila i ca 15 min.
- Blanda i resterande ingredienser i fördegen och kör någon minut på låg hastighet sen lite snabbare i cirka 7 minuter tills degen blivit glansig, fin och känns elastisk.
- Dela degen på 14 lika stora bitar. Runda bullarna med händerna och lägg på plåt med bakplåtspapper.
- Låt jäsa under duk till dubbel storlek i cirka 1,5 – 2 timmar.
- Pensla dem med ett uppvispat ägg innan de ställs in i ugnen. Grädda mitt i ugnen på 210 grader och grädda i ca 8 – 10 min, tills bullen fått en fin gyllenbrun färg.
Där har ni det! Vad jag tror är en himla bra början till en Riktig God Semla!
Lycka till och sånt!
Nu ska vi ha lördagkväll här, efter fin kvalisort av februarilördag. Ett rödblommigt och av-friskluft-trött gäng här hemma nu. Många, många timmar har spenderats ute idag, både för lite arbete på gården, lunch, gårdshustrappehäng med kaffekopp och lite, lite skoteråkning för pappan och lillapojken. Och dessutom något så festligt (och aaaasromantiskt, ju!) som en löptur tillsammans med min M. Himla fin lördag.
Ha en fin lördagkväll, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Alltså. Vilken lördagmorgon!
Lillvännen som var så himla, himla febervarm igårkväll. Vi var in och kände på lilla pannan efter att han sovit en stund och då hade han plötsligt blivit tokvarm. Så han väcktes för att tutas i lite alvedon. Vilket var ett riktigt mission. Det där med att övertala en tvärfebrig, viljestark snart-treåringen att gaaapa för att få lite kuckelimuckmedicin. Men, till slut.. när vi testat x antal övertalningar med den där lilla, lilla teskeden chokladglass med gömt alvedonkross i, så gapade lillvännen. En god natt därefter. Så skönt. Och idag? Ja, då vaknar jag, efter att ha fått sova en timme längre än alla andra (alldeles sjääälv i storsängen).. vaknar då, av en Miniman som studsar som en galning i sängen(!). Och en bäbis som får lite hjälp med hoppandet av sin pappa. Det råder skrattfest och Basiluskan verkar ha dragit lika fort som hon kom och hälsade på. Hoppas, hoppas det håller i sig! Febern är borta, men det hostas och snoras en del så det blir ändå ett försök att hålla Miniman så lugn som möjligt idag.
En bättre lördagsstart kunde vi inte önska oss! Feberfritt och Sol, Helg och Helafamiljen-tid!
Frukost och lek i ett solbadande kök. Och jag lovar er att ni är avis på det här;
Någon serverade olika sorters smoothie till oss alla. Jag fick en Löksmoothie.. mums, liksom..!
Och titta så vackra rosor. Mannen hade sånt där finurligt leende och det där fånget med sig hem igår. Jag blir alltid fånigt glad av att få blommor. Så fin visad uppskattning!
Nu har jag precis rullat färdigt en drös semmelbullar och ska ge mig ut till övriga familjen, jag med. Det är helt underbart väder idag. Några minusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Perfekt med det här semmelreceptet där bullarna ska jäsa i typ två timmar. Lagom till att det är lunch och vi ska härja in och härja köket igen, mao. Man kan ju nästan tro att det är hon som självutnämt sig (och ej fått den minsta protest) till Familjens Planeringsproffs, som planerat det hela…..!
Idag blir det en ljuvlig Vårvinterlördag, det känner jag på mig!
Önskar er en god helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer