av Emmeli | jul 7, 2016 | Bröllop, Emmeli funderar, Jag och M, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Idag är det 4 år sedan. Och det självklara, blir bara mer och mer självklart med tiden som går.
…Det är med Dig jag vill leva och dela. Hela livet.
Det är med Dig, jag vill fläta händerna och vandra framåt med.
Genom stunderna som är lätta. Och genom dom som är svåra.
Det är med Dig.
Du är mitt Allt-och-lite-till.
Vi är bara precis i början, och har många, många år och livskapitel kvar att hålla varandras händer flätade. Vi trodde nog ingen av oss, för en sisådär 7 år sedan, att vi som 24åringar skulle flytta till vår Drömgård, tillsammans med en liten ettårig Miniman. Och bara året därefter även ha en liten Juniflicka i familjen. Det är nypa-i-armen-känsla på livet just nu och jag sitter här med tårfyllda ögon. Jag känner sån tacksamhet.
Idag firar jag och mannen Bröllopsdag. Våran Fjärde. 
Mannen kom in och sjöng i morse, den vanliga trudelutten han brukar dra av denna dag;
…”Vad är det för en dag….är det en vanlig dag? -nä, det är ingen vanlig dag, för det är våran bröllopsdag. Hurra, hurra, hurra!”
Bärandes på god frukostbricka som Minimannen direkt taggade till på. 
Och ett fång av rosavackert hade han också…
… till sin fru.
Han är bäst.
Jag är på ett sätt alldeles fladdrigt lycklig. Samtidigt som jag är så otroligt rädd. Jag har en sån dyrbar trio jag bara vill skydda från allt, allt ont. Mina tre, som jag älskar så hjärtat värker. Men rädd, kan man inte gå runt och vara hela tiden. Istället känner jag mig bara så himmelens tacksam. För att jag får vara M´s fru och gullebarnens mamma.
Nu ska vi fortsätta fira bröllopsdag!
….härnäst, efter denna mysfrukost,ska vi ge oss ut i stormen och tvätta verandan. Nu är den ääntligen (ja, efter tvättandet, alltså) redo för det sista varvet linoljefärg. Sen är hela entrédelen klar, med allt från Stenläggning till Drömdörr och Färdigmålat bygge. Tjoho!
..så pussas vi lite extra också. Tar oss tiden och stannar upp. Än om dom där småbarnslivetpussarna är underbara dom också, och så himla, himla viktiga. Dom som sveper förbi på bara sekunden, mellan överfulla tvättkorgar, tunga blöjpåsar och snickeriprojekt. Svepandet, över på någon sekund. Men med hans läppar mot mina, och hans varma trygga hand som håller min rygg.
Då vet jag.
Att det är med han, och ingen, ingen annan som jag vill dela mitt liv med.
Lillafrun
av Emmeli | jul 4, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader
Igår hade vi födelsedag heela dagen lång.
En så mysig dag;
Började dagen så där födelsedagsmorgonmysigt. Sen gick Snickarmannen ut och jag och Storebror drog in på hans rum och lekte med lego tills vi var alldeles snurriga. 
Varenda liten bit rök till våra flashiga fordon.
Så möttes vi sedan för grilllad-korv-lunch där ute på tokstökiga verandan. 
Sisten och så vi päron. Juniflickan hon snusade och sov. Jättemyysit, mamma! tyckte Storebror. Älskade lilla pojke. Det är verkligen så himla gulligt när en liten tvååring pratar för fullt. Minimänniska.
Storebror dök sedan ner i vagnen.
..och då passade jag på att sno ihop tårtor och så hjälptes jag och M åt att bada lilla Juniflickan. 
Det var sådär, tyckte hon. Kallt men efter några sekunder, ändå rätt o k. Bäst var det ändå att få komma till mamma efteråt.
Sen började det bli eftermiddag och dags att börja stöka inför Kalaset på riktigt. Jag var en sån där så-snäll-jag-bara-kunde-vara-fru igår. Jaa, det är man väl alltid… men jag är fasligt bra på att ropa Maartiin!! , kan du…..? och så hjälper han mig alltid med vad det nu är jag behöver hjälp med. Men igår var han skonad från en tjatig fru och behövde inte hjälpa till det minsta med fix inför kalaset, utan kunde ägna sin tid åt sånt jag vet att han vill göra men som kanske suddas ut i priolistan nu dessa första vi-har-blivit-fyra-i-familjen-dagar. Typ det här;
Tvätta ett Rymdskepp…. ni vet, det är ju fruuuktansvärt att ha en skitig bil. Ja, och så hann han spika foder och dra ut på löptur och sånt.
Jag och min Hjälpreda vi grejade och grejade. Och någon var ofantligt peppad på Kalas!
Det dukades härs och tvärs, så att man sedan skulle kunna slå sig ner lite vart man kände för, liksom. Sen började kalastiden närma sig och vi alla gjorde oss kalasfina;
Någon liten Polare var Jättenygg (jättesnygg) i sin nya skjorta. 
Och pappan likaså i tishan han fått av lilla dottern. 
Morsan, hon var mest bara glad för att hon plötsligt har så mycket kläder att välja på igen.
Och så Juniflickan. Så söt så klockorna stannade.
Vi tar resten av Kalasiga bildregnet i en Del 2.
Tjingeling!
Lillafrun
av Emmeli | jul 3, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Lillan vaknar och äter en gång på natten, omkring fyra cirkus. Då har vi lite amme- och blöjbytestid hon och jag. Men sen somnar vi om så fort vi bara kan. Fast denna tidiga 3-juli-morgon, fick Juniflickan mysandes i mammans famn, hänga med och smygförbereda en födelsedagsbricka till en älskad. Så i morse när klockan ringde strax innan tupptid, smög jag upp och kunde snabbt fixa det sista,
Liten fruktsallad, en drös mackor. Snurrbullar och nybryggt kaffe…
Sen dundrades det in med sång och paket i Sovrummet.
Och idag fyller han alltså år;
Älskade M.
Min Trygghet och Stora Kärlek i livet. Han den där skäggige, vackra. Med vita linoljefärgsprickar på kroppen. Han, med det största hjärtat jag vet. Att han är pappa till mina barn, gör mig så tacksam att jag får dåndimpen.
26 år idag. Grattis älskade man!
Så himla underbara år vi haft tillsammans, och jag bara ber om flera, på samma vis. Kärlek, respekt och att vara varandras Allt-och-lite-till.
För 13 år sedan började vi fjuttiga sjunde klass. Där började något, som till sist flätades samman. Till något så självklart. Igårkväll, för sex år sedan, på sin ehen 20-årsdag. Då friade mannen till mig. Där, ute vid havet. På klippan stod han på knä och frågade om jag skulle vilja dela livet med honom… 6 år senare har vi varit gifta i fyra år och bor på vår Drömgård sedan eyy år tillbaka. Och till det bästa; har vi två helt ljuvliga barn. Storebror och Juniflickan.
Oändlig Tacksamhet. Igårkväll råkade vi vara precis där ute vid havet, där jag sa mitt livs självklaraste Ja!.
Tvåbarnspäron, liksom. Vad hände där? Så häftigt att det inte är klokt.
Idag firar vi. Världens Finaste M.
Har börjat dagen med Familjehäng i Storsängen. Mannen har öppnat paket från oss alla. Två gullungar hade fixat gulliga paket. Och Lilla frun hade försökt hon också.
Solisar från mig. Blommig tröja från Juniflickan. Kallingar från Minimannen. Men det finaste av allt, det var nog det som ligger lite suddigt här i bakgrunden..
Jag hade fotosession med kidsen på Juniflickans ettveckasdag (i tisdags). Och bästa Crimson lyckades snabbt leverera mig en förstoring på syskonen, lagom till idag. Hurra!
Och nu ska vi fortsätta fira födelsedag!
Lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det är sannerligen någon visst med det. Att ha Bäbisbubbladagar, alltså. Bara familjemys och bäbissnusande som tar upp all plats i kropp och knopp. Jag veet ju att vi träffat en massa människor stundvis senaste dagarna. Men jag kommer liksom knappt ihåg det. I hjärtat och huvudet, har jag bara min lilla skock av människor. Dom där tre som jag älskar så hjärtat värker. Att leva i Bäbisbubbla; Ett himmelskt tillstånd. 
Precis som med Storebror, så flätas dagarna samman med varandra. Någon klocka tittas det inte på. Den enda klocka som följs är mat- och sovklockan. Den har vi alla fyra. Annars tar vi det piano. Ja, Liten leker järnet förstås med alla älskade han har runtomkring sig. Men mamma och bäbis sysslar mest med mañana-mañana-häng.
Igår tog jag mig ändå utanför dörren rätt så tidigt, faktiskt. Redan på förmiddagen. Och när jag kliver ut på Verandan, bland blomfyllda amplar, med vacker-vy för ögat. Går trappen ner och ger mig ut på Drömgården. Ser mannen greja..
.. hör ljudet av en liten pojke som leker för fullt med sin kusin.
Jag hänger den sötaste tvätt jag någonsin skådat. Storebrors finbrallor och Lillans rosiga och prickiga skapelser. 
Och under äppelträdet medan tvätten hängdes?
En sovande Juniflicka….
…. allt, allt det där. Ja, då känner mig bara så himla, himla rik. Suckar djupt och konstaterar att; Hjärtat hade plats. Massor av plats. Jag är så oändligt kär i mina barn. Min och Vackermannens rikedom.
Nu är Lillan 6 dagar gammal.
Dagarna är ljuvliga. Hon är hittills så himla nöjd med livet vår lilla Juniflicka, vilket är så tacksamt att ord ej finns att beskriva. Är hittills precis som sin Storebror var som pytte. Åh, älskade stora, lilla Storebror…
Som han verkligen gör sitt allra, allra bästa. Jag och mannen har ont i hjärtat för att han är så fin. Inte gjort det minsta tecken mot Lillasyster att han är avis eller så. Jag och M försöker hela tiden överösa honom med kärlek och uppmärksamhet, precis som vanligt. Så oändligt lyxigt att vi har en helt Sommarlov av Tillsammanstid. Lyxigt, för oss alla fyra. 
På bilden;
En Storebror som igår plötsligt ville Sova mammas säng. Och som såklart fick det. Med fötterna på huvudkudden i vanlig ordning. Så i natt har vi sovit alla fyra i Storsängen. Vilken känsla. Sardiner-i-ask, kombinerat med världens Lyckokänsla.
Det kändes så skönt på något vis, att han bad om just det där. För som han varit Storebror-Jättenäll (jättesnäll) och så duktig på alla fronter dessa senaste dagarna i våra liv. Han är så mån om att vara snäll. Så fort han tror han gjort någon illa så säger han” å fölåt, inte mening. ja kan blåsa (så blåser han allt han har). Nu känns det bättle?” . Och så spatserar han runt och säger ja är näll, mamma! och jag håller med och säger tusen gånger om att han är Världens Finaste Storebror. Överöser honom med kärlek och det sista han säger innan han somnar om kvällen är Mamma älskar Dig (för precis så säger ju jag till honom, 735 gånger om dagen.).
Så jo. Han bearbetar nog, såklart. Den där lilla Minimannen, med så otroligt mycket i sitt lilla huvud.
Bearbetar denna lilla Grodans ankomst. Hon, ständigt så himla, himla sömnig. Det är ju förfärligt jobbigt att bara komma till Livet, liksom.
Idag är det blyertsgrått ute och så blött, så blött efter nattens regnande.
Storebror susade i väg till sin älskade Mormor & Morfar i morse. Han skulle ha heldag där, sa han. Var helt enkelt inte pepp på det som försegår här på gården idag; Efterlängtat Storprojekt. Just nu sågas det i timmerstommen där ute på Verandan. En viss Drömdörr anlände ju häromdagen, närmare bestämt morgonen efter vår Första Natt Hemma. Håhå, jag tror det kommer bli rätt så fint alltså!
Så idag grejar mannen och snällaste Svärfar. Jag och Juniflickan, vi pysslar mest med det här;
Innemys bland mjuka filtar och kuddar.
Bäbisbubbladagar…
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Tittar in här från Bäbisbubblan.
I min famn ligger en djupt sovande, fyra dagar gammal, liten bedårande vacker Juniflicka. Det är vad hon pysslar med; Klunkar mjölk, fyller blöjhinken med de sötaste miniblöjorna i Storlek 1 och så sover hon. Och sover. Och sover.
Ljuvlig, är ordet.
Ett litet ord- och bildregn från senaste fyra Junidagarna kommer här.
Tisdag den 21 juni. Mamman, Pappan och lilla Juniflickan hade sån där obeskrivlig första-stunden-med-bäbis-tid på BB.
Försökte förstå vad det var som hänt. Plötsligt var hon hos oss? Som om någon trollat.
Pappan åkte hem på kvällen, mötte Världens Finaste Storebror som haft pangdag hemma hos Mormor & Morfar hela dagen. Så sov sedan pappan och Minimannen hemma på Drömgården. En dag gammal, ville Juniflickan och mamman åka hem. Så då kom Pappan och Storebror till BB tillsammans.
Och första mötet, Storebror och Lillasyster emellan?
Vi hade inte kunnat drömma om bättre. Sisten har varit och är heelt fantastisk. Nästan sådär så att jag och mannen vill säga att älskade vän, du behöver inte vara såhäär duktig. Pussar från första stund, som ni ser.
På väg hem. Mamman njuter så det står ut genom öronen på henne. Iklädd den där åka-hem-i-från-BB-stassen, med två ungar nära, nära.
Ett förevigande innan vi traskade ut från BB såklart..
… och precis när vi öppnar dörren från BB, kläcker Minimannen ur sig Bja jobbat, mamma!
Han är helt fantastisk den där ungen (Såklart att jag tycker). Jag förstår inte var han får allt ifrån. Eller jo, det gör jag ju.. men det där uppsnappande av alllllt, gör att vi häpnar.
Pojkarna bär på dyrbar last. 
Och där ser ni en pappa med lyckligt lysande ögon, på väg hem från BB. Med bilen full av familj han tar hand om på det allra, allra finaste vis.
När vi kom hem kröp vi upp i Storsängen och bara myste…
Jag känner mig så oerhört lycklig. Vår Lilla Familj som nu inte är så liten längre. Lilla Juniflickan kom, som den där pusselbiten som gjorde oss kompletta.
Här stannar mitt hjärta upp. Dom där två, alltså. Mina. Och det första S säger när han får hålla lillasyster för första gången (det var redan på BB såklart), är; Heej. Lille Vän.
Som en annan liten farbror, liksom. Så gullig!!
Vackraste Pappan. Min älskade M.
Och Juniflickans första dygn var innehållsrikt, minst sagt. Födas och allt det där.. komma hem till en Drömgård. Och sedan mötas av en stor, stor familj som bara överöser med kärlek från första början. 
Vi är så otroligt tacksamma, jag och M. Över våra fina familjer. Tillsammans, en enda stor. En rikedom utan dess like.
Och efter en underbar Sommarkväll, med uppvaktande så fint att det inte var klokt. Storan/Mormoster hade bakat tårta, Syrran hade bundit den vackraste Mamma-Dotter-buketten, Alla överöste med paket. Till en nybliven Storebror och till en liten Lillasyster. Lillan tror jag nu har typ hela Newbies kollektion..
Jag kolavippar så gulligt allt är!!
.. efter allt det där, hade vi Första Natten Hemma. Så spännande, med två barn, liksom. Storebror sov så gott i sin säng och mellan mig och pappan låg lilla Pyret. Som en dröm alltihop.
Och där är ett par Två dagar gamla fötter…
Och här?
En Tre dagar gammal Lillasyster, som snaaart skulle göra sig ordning för sitt livs första Midsommarfirande.. Det, kan få ett eget inlägg. Så vi stoppar här. För nu är det en liten Juniflicka som vill ha mat. Åh… ljuva liv!!
Hoppas, hoppas att ni har det fint alla ni! Och tack, tack, tack igen för alla uppvaktning. Vi har läst vartenda ord. Och alla värmer så. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2016 | Jag och M, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Pyret i magen
Nu är du här. Vårt älskade lilla knyte. ”Lillevän” som din Storebror säger.
Fortfarande, så makalöst ofattbart och svårt att sätta ord på livet just nu. Men jag ska göra ett försök att berätta lite nu, för jag vill ha dessa dagboksrader sparade.
Mitt i allt Bäbissnusande, Första Natten Hemma och synen av Storebror tillsammans med Lillasyster och så vidare.. så börjar vi såhär; Att berätta om När Lillan Kom Till Jorden.
Det var i ljusa Juninatten, mellan måndag den 20e och tisdag den 21a Juni. Klockan var 03.30 ungefär. Jag vaknade och gick ett varv genom huset, det var så ljust och vackert där utanför. Jag la mig igen och läste om fullmånar, bäbisfödslar och sommarsolstånd. Kl.03.55 knackade det till, så att jag tydligt kände och tydligt hörde. Två knack, följt av ett litet vattenfall och en (äntligen!!) nu-är-det-på-riktigt-värk. Jag väckte M och sa Nu gick vattnet!! och nu kommer det gå fort. Det känner jag!. Varpå M liksom flög upp och rusade runt i hemmet som den yraste jag skådat. 03.56, en minut senare, hade vi lyckats ringa BB som, med infon att vi klockat förvärkar i flera kvällar, hälsat oss direkt Välkomna in!
I ett knyck var Litens farfar här och hämtade lillvän och hans Jag-ska-bli-storebror-packning.
Jag och mannen drar iväg, värkarna är täta och jag är otroligt fokuserad. Natten är så vacker och mil för mil tar vi oss norrut. M klockar värkar, kör koncentrerat, samtidigt som han strösslar sin fru med peppande ord. ”Du är grym”, säger han. Varpå jag peppar mig själv, mitt i det onda som jag så längtat efter (galenpanna!) med orden; Tack Detsamma. Och. Jag kan det här.
Precis som Sisten skulle ha sagt.
Vi är nästan framme, när vi blir fast i ett vägarbete. Värkarna blir tätare och tätare och vi kan inget annat göra än att stå i bilkön och vänta på att ljuset ska visa grönt och lotsen ska möta upp oss. Onödigt spännande…
Till slut, efter minutrar som som kändes som 6 evigheter, kan vi åka vidare.
Framme på BB regnar det ont, men jag behåller fortfarande samma lugn, som jag för allt i världen inte vet hur jag lyckades med. Jag var mitt uppe i något jag längtat, väntat och peppat inför. Helt enkelt så. Andades in genom näsan och pustade ut i vackra bokstaven M.
I ett knyck var vi inne på en sal, jag tar ilfort emot någon jag utbrister till mannen att jag längtat efter (lustgasen!!). Ber mannen ta ett foto och säger sedan ”nu räcker det!” lite bitskt och försvinner sedan in i min egen dimma.
I en dimma av smärta och längtan och snabba minutrar konstaterar barnmorskan häpet att ”Emmeli, du får krysta nu om du vill”. Det var det enda klartecknet jag behövde (min skräck var även denna gång att bli trasig från Ystad till Haparanda. Något jag slapp med S och något jag också hoppades slippa denna gång. Så var det något jag tänkt lyda så var det att vänta tills nu-får-du-krysta-ordern! Men Morskan sa orden i rättan tid, om man säger så…) ..Tackarr! , tänkte jag….För att sedan springa i mål tillsammans med Pyret, i ett knyck. Mannen och barnmorskorna hann inte riktigt med oss. För som en älskad Storm var hon plötsligt ute.
Det tog 20 minuter från att vi kom in på BB till att lilla Juniflickan var ute i Livet. 04.56 kom vi in, 05.16 låg hon på mitt bröst. Den vackraste lilla flicka jag skådat. Åh, vad bra det gick, Martin! utbrast jag, samtidigt som alla i rummet skrattade och höll med… Jahaa, det gjorde det verkligen!
En dubbel-kulle, en krystvärk som jag själv delade upp i två (kommer ihåg att jag tänkte; B (barnorskan som förlöste mig med S) skulle nog ha stoppat mig lite här, för att inte gå sönder… så jag pinade lite för att sedan fortsätta i samma värk. Heeelt magiskt att kunna ha den kroppskontrollen där och då!! Sorry Jante, du är kickad även vid denna förlossning…).
Så, där möttes vi.
-M, Juniflickan och Jag.
En ren och skär Drömförlossning.
Med dunder och brak, och ett förlopp på totalt 1 timme och 20 minuter från vattenfall till Juniflicka i famn. Så, kom hon till oss.
Kanyl och sånt där, det satte Morskan efter allt var över. Så komiskt på något vis… som vi väntat och längtat, och så var hon hos oss så snabbt att vi knappt hann blinka. Inte det minsta lilla sår lämnade hon efter sig hos sin mamma heller. Det är ju helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Medan pappan satt och hud-mot-hud-myste med vår lilla flicka, så klev jag upp och duschade och gick på toaletteriet och så vidare. Som om inget hade hänt, liksom!?
Du är galen,
det var ord som mannen, samtidigt som han med lyckliga ögon skakade på huvudet, upprepade gång på gång. Och så fortfarande gör. Två dagar senare. Vi är småchockade. Och toklyckliga.
En helt salig Mamma. Och vår hårfagra lilla flicka, som kom precis i junidagarna av vilka jag och hennes pappa anade, och så gjort hela preggotet-tiden.
Och vid första ögonkastet, är hon så älskad. Så självklart, villkorslöst älskad.
Så det var berättelsen om När Lillan Kom Till Jorden. Som en Saga, som är sann. Än en gång. Som jag älskar mina vackra Barn. Storebror och Lillasyster.
– Och fantastiska NI; TACK! .. från djupet av våra hjärtan. Tack, för alla grattis och hjärteord. Här inne i Dagboken, på Instagram och på Fejjan. Det är så många totalt, att jag nog nöjer mig med att bara säga;
T a c k ! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer