av Emmeli | sep 9, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Träning
Nu är det kväll.
Jag ska äta kvällsmacka och sörpla mangosmoothie, innan jag kryper ner i sängen bredvid den snusande Minimannen och M.
Det har varit en bra dag idag.
Innehållsrik. En utav dagens bästa stunder var när jag och C satt och skrev på PM till vår C-uppsats, och så ser jag hur den där royce rolls-vagnen kommer rullande, med en sittande världsgullig bäbis i och en ryyysligt snygg pappa som chaufför. Han såg världsvan ut, lilla S, där i stora skolan, bland en massa stora människor med instrument och tjocka böcker under armarna. Det är fantastiskt att ha så nära till högskolan, särskilt i det läget vi är i nu.
I ett svisch var jag sedan hemma med min räser igen. Småtröga, döjobbiga, men ändå lyckade timmar tillsammans med kompanjonen, kunde checkas av. Hoppade ur jeansen och i mysbrallan, lagade middag till älskad man och sedan har kvällen ägnats till familjemys; Liten har snackat daadaddaadaaa, hans nya grej, och vi har lyssnat och svarat, så gott vi kunnat. Kvällsbad för S och sedan nattning, utav båda föräldrarna. Lyxigt. Om vi någon gång kommer få fler barn, så kommer vi kanske inte ha tiden att natta varje barn, båda två. Men det är så mysigt, så vi njuter järnet nu.
När S somnat, bestämde jag och M oss för att köra ett träningspass. Jaa… det sket ju sig med den där viloveckan jag mumlade lite om igår. Och jädrans alltså, svetten lackade och vi höll på att driva varandra till jaintevetjag. Jobbigt var det i alla fall. Men roligt, hela vägen. Härligt!
Så nu sitter jag här. Nyduschad och inlindad i mjuka morgonrocken. Och konstaterar att det varit en bra dag, att jag är trött, i både kropp och knopp. Att det blir väldigt skönt att sova om en stund. Och så ler jag för mig själv, när jag tänker på smsbombandet jag fick under tiden vi försökte skriva PM idag… sms som gjorde mig glad och pirrig i magen. Kär och tacksam och längtande efter han jag älskar.
… han som plockat fram min cykel ur förrådet, pumpat däcken utan att jag bett honom om det. Han, som bara gör utan att man behöver be honom om det. Bara finns där, hela tiden och närsomhelst.
En tisdag. Med många bollar i luften och ett gäng sms, bombade med vardagskärlek. Vårdande av gräsmattan, du vet. Det behövs. Alltid!
Helt underbart.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 5, 2014 | Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Ja. Precis.
Efter att jag tagit ett långt och lyxigt varmt bad, hunnit rosa kinderna i lugn och ro. Mannen jobbat klart. Och bäbis var mer än redo. Då, drog vi iväg på äventyr. Fyllde en termos med lite kaffe och en burk med några digga med ost. Tog apostlahästarna och drog iväg. Så fantastiskt mysigt, och enkelt ordnat. Bara öppna dörren och gå ut, till rummet som är oändligt, stort och med frisk luft.
En långpromenad och en fikapaus vid vattnet. 
Jag och M gick där som Bill och Bull i våra brallor. Jag konstaterade att kaffe går strålande att dricka utan mjölk, om man är utomhus. Och Liten njöt han också, inlindad i filten.
S sov en stund i vagnen och jag och M fick chans att vara bara vi. Han och jag, E och M. Det var så mysigt.
Och så lugnt det var. En helt perfekt fredageftermiddag i början av september. Varmt, vindstilla. Båtarna kom och gick. Vattnet rörde sig knappt. Och det var så tyst. Bara vårt mummel, kaffesörplande och bäbisens snusande. 
Vi njöt och tyckte det var en ohyggligt bra idé, att ge sig ut. Säga helg! och starta den med fredagsäventyr. Vi gick och gick och på vägen hem tog vi en sväng genom lill-ica. Köpte squash, så att jag skulle kunna sno ihop en minivariant av squashkaka (den HÄR). Först brakade vi ihop på trappen en stund, var sådär möra i kropparna, som man blir av långpromenad, att ha sagt helg! och frisk luft. Grannfrun lyckades fånga oss alla tre på en bild!
När vi pallrade oss därifrån, så fixade mannen världsgod hemmapizza och jag grejade med bakandet. Nu står jordgubbssylten och puttrar på spisen, pizzan är i magen och kakan gräddas i ugnen. Det ska vispas lite grädde, sen är efterrätten kirrad, favorit i repris från förra fredag, alltså.
Fredagsmys med Lilla familjen. Bättre kan det inte bli!
Trevlig helg, allihopa!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
Om jag bara kunde hitta ett ord som beskrev den…
Känslan jag har i kroppen, just nu.
Nöjd. Lugn. Välmående. Pigg, fast trött. Trött, fast pigg. Kär. Tacksam. Småduktig. Lycklig.
Och så blandar vi dom där känslorna, till en.
Den känslan, har jag nu, ja. Men om jag säger såhär; den har inte riktigt funnits där, hela dagen….
Jag visste redan från början, att det här skulle bli en småomöjlig dag. M 100 mil bort, jag med en heldag inplanerad, med bland annat en föreläsning på drygt tre timmar. Det där ville jag få ihop, och samtidigt känna att jag var världens bästa mamma till S. Svårt läge. Mycket svårt.
Men på förmiddagen gick det som hejsan, jag och C, exarbeteskompanjonen/gullvännen, du vet, vi jobbade på och kom en bra bit på väg, på en gång. S sov gott, och anade inte att mamma tråkade sig. Vi tog sedan lunchpaus. Och efter lunch, då började allvaret på riktigt. Föreläsningen sändes så vi kunde se den på nätet. Så E (han som är C´s kärlek och min typ-som-en-storebror), C och jag och Liten bänkade oss framför stora dataskärmen. Omvandlade vardagsrummet till en föreläsningssal, fastän med fotpall, flera koppar kaffe och fotöljer istället för hårda stolar och kaffetorka. Och så en bäbis mitt i alltihopet.
Utan att tveka måste S varit sötaste studentprinsen någonsin. Det var inte heeelt lätt att koncentrera sig på vad den där gubben i den lilla rutan, på den stora skärmen, sa. Särskilt inte när ljudet krånglade så den lilla stackaren fick ta om typ 20 minuters föreläsning. Lilla gubben satt i ett rum på universitetet i Luleå, med en mick och en kamera framför sig. Och vi, hela klassen här från Piteå, satt utplacerade i våra vardagsrum och hade det gott. Sååå konstig grej!!! Dagens teknik, säger jag bara! Liten hade det inte dåligt han heller, men helst hade jag förstås sett att han var med sin pappa istället för att behöva ”Leka föreläsning”. Särskilt, när lilla Minimannen visst bestämt sig för att inte sova mer än förmiddagsblunden, på typ hela dagen. Så jag vaggade och vaggade och lekte lite och serverade bäbis mat och försökte samtidigt lyssna och lyssna. Efter dom där tre timmarna var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Men, då visste jag att mannen var på väg hem. Och jag ville faktiskt fixa en del tills han kom hem.
Så vardagsrummet förvandlades igen. Den där jädra tvättapan, som legat i maskinen från i morse, hängdes. Och sen började vi laga middag, jag och S. Han, som ville vara med, hängandes på höften, mest varje sekund. Punkt slut.
Och helt plötsligt, när vi precis pustat ut och konstaterat att vi var färdiga, när vi tittar ut genom fönstret. Så kom han. Pappan, mannen, den efterlängtade.
Och med hjälp av en massa svett, inget blod och inga tårar, så hade vi åstadkommit detta…
Köttfärsbiffar, ugnsrostad potatis, fetasost- och vitlöksröra och en sallad. Samt tänt ljus överallt, sprutat ett sprut parfym på mamman och torkat bort eventuella kräkor från samtliga…
M, han blev så glad. Det är oftast han som lagar maten här hemma. Så det kändes så bra, att jag hann. Att jag fick ihop det, trots en liten bäbis hängandes på höften som bara ville ha mamma nära, nära och ingen annanstans. Då tänkte jag. Tack Emmeli, för att du kämpar på och tränar, vecka ut och vecka in. Nu får du lön för mödan. Du går ann som bara den, bär och lyfter, tungt med varje hand. Länge och mycket och om och om igen och Du orkar det! Det har du dig själv att tacka för!
Att träna. En investering i livet. Jag lever inte för att träna. Jag tränar för att leva!
Så efter middagen som faktiskt blev väldigt lyckad, där vi skålade för att vår älskade M var hemma igen och efter att jag lagt Liten för natten, så tog jag mig en efterlängtad halvtimme, bara för mig. Ett träningspass, där jag kände mig som en björn. Stark. Bland tända ljus och allt!
Och nu. Sitter jag här, i fotöljen, med benen högt. Mannen har precis serverat mig en hallonsmoothie och vi ser fram emot en hel helg tillsammans, utan några som helst planer.
Ja. Du förstår att känslan är vad den är. Obeskrivlig och underbar.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2014 | Jag och M
Han såg det nog på mig.
När klockan började närma sig midnatt och jag rensat färdigt blåbären och dessutom satt en deg, efter alla dagens tidigare sysslor. Att jag var trött. Jag kröp ner i sängen bredvid Liten och somnade på en gång. M gick och la sig efter oss. Vet inte när, kommer bara ihåg att han pussade godnatt och sa tack för idag.
Älskade man.
Ïdag väcker han mig med ett nu är det frukost! och degen är utbakad och smoothien precis klar, fullproppad med blåbär vi plockade bara precis, igår. (HÄR är receptet till vårt favoritbröd)
Den finaste av kärleksförklaringar. Att vi känner varandra, ser på varandra, inte behöver använda ord för att berätta. Gör saker för varandra. Älskar varandra.
Idag fick jag mig en extra morgontimme sömn och vaknar till det där; världsgod frukost, gjord av en man jag får lyckan att kalla för min. Han som är min äkta make och pappa till min son. En alldeles särskilt god start på denna fredagmorgon.
Jag älskar honom.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
En skogspromenad med ett litet kanske.
Ett kanske finns det blåbär, så då plockar vi väl lite då-kanske. Och OM det fanns!?
Sanslöst med blåbär. Blått, blått, blått. Klasar av stora, fina blåbär. Älskade M tog paus han också och följde med mig och S ut i skogen, och det var jag så glad för. Då kunde jag rejsa på som en galning där med bärplockaren, medan han och minimannen myste tillsammans. Men så fort S somnat igen, så plockade vi båda två. Sa äsch, vi kör sen middag! Det här gååår ju bara inte att lämna! Så vi plockade och jag tjöt minst 25 gånger att Det här är det värsta jag sett!! ´Värsta´, som i bästa, alltså!
Och det finns ju knappast något så underbart, som att gå ut i skogen, knata på, plocka hinkar fulla av bär. Så gott. Och gratis. Helt och hållet underbart! Efter typ tre timmar, drygt fem kilometer gång och 10 liter blåbär. Då var vi rätt möra och himlarns nöjda.
Och den här typen, hon hade fått sitt lystmäte. Hon fullkomligt älskar att plocka bär, och måste nog säga att hon är i mål nu. Frysarna är fulla… av kantareller och hallon och blåbär och jordgubbar och ja, bara en massa gott!
Idag har jag i flera omgångar tänkt på mina päron. Tänk, vad dom har lärt mig mycket! Jag är uppvuxen på mammatrillade köttbullar, hemkokt saft och mammas kanelbullar. Och pappa har alltid alltid varit ute i skogen om sensomrarna och plockat bär i alla dess former. Allt det där, som dom har pysslat med. Det har gått i arv, i rakt nedåtstigande led. Och ingen, ingen kunde varit gladare för det, än jag.
Nu har jag för en liten stund sedan nattat den lilla prinsen. Efter det laddat upp med en varm dusch och krupit in i morgonrocken. Nu ska här rensas och frysas in blåbär!
Häpp häpp!
Och. Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Idag jobbar vi på. 
Besöket hos bvc gick ju jättebra, det var bara mamman som tyckte det var läskigt. Och såklart tyckte S att själva sticken, ja det var två, var jobbiga. Men sen har han varit som vanligt, skönt. 9120 gram och 70 centimeter lång. Jora såatte, det är en stadig kis vi har. Och inom kort ska vi börja ge honom någonting annat än bara mammamat också. Jag längtar, bara för att han verkar vara en sån matglad typ och gilla det mesta och lite till. Han har småsmakat på en massa saker redan, är väldigt nyfiken när vi äter och har hittills inte tyckt någonting varit spotta-ut-äckligt. Alltså, det känns ju som om han skulle gapa och tyckte det var gott, än om det var en gammfluga vi stoppade i munnen på honom. Så sa mannen häromdagen… hihi.
Annars då? 
Jo. Vi har jobbat på. Någon har sovit, någon har jobbat och förberett för den där verkligheten, vardagståget som börjar inom kort. Och den tredje, hon har putsat fönster, vädrat, skakat plädar och mattor och städat i varje vrå och förvandlat lyan. Från vårig, till mysigt höstig. Jag boar in oss, helt enkelt. I köket är det som vanligt mest vitt, men nu också lantligt blå-röda kökshanddukar, röda pelargoner, färska örter och en alldeles för tom vas på köksbordet. Den står där och väntar på påfyllning….. mannen? läs det här.
Men ser du vad det blänker?
Jag har ett nästan sjukligt beteende och vill ha ordning precis öööverallt. Har en galen checklista och bara gör och prickar av och matar på och skriver dit en punkt till och en punkt till. Men nu är det minsann färdigstädat, rensat här och var, fönsterna blänker, tvätten tvättas och hängs om vartannat. Härliga tider!
Och den där söta diskmedelspumpen, den fann jag på Åhléns idag. Så mycket snyggare än yes-flaskan. Yes!
Det är fortfarande gråmulet ute. Men det ser ju lite småmysigt ut ändå. Jag tror minsann att jag ska pausa från innelivet en stund och rasta benen lite. En långpromenad i skogen får det bli. Liten hänger på och för säkerhets skull, åker även bärhinken med.
En alldeles urmysig torsdag är det här. Att få må bra, inte behöva ha ont någonstans, knäskura med bäbis fram på magen (fick flashbacks från i vintras!) och bara ha det gott, i lyan som vi älskar.
Vad mer kan man önska?
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer