av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och helt plötsligt var det kväll.
Det här är nog en utav mina favoritstunder på dygnet; när tidiga kvällen är här, kvällssolen strålar in genom köket och det är sådär ljuvligt lugnt här på gården och runtomkring. Fåglarna kvittrar, Liten ligger i sitt babygym och kvittrar han med. Han har badat ikväll.
På köksbänken framför köksfönstret. Han måste ju ha vacker utsikt, sa pappan.
Vi har även varit på bvc idag. Minimannen stegar på, både vikt- och längdmässigt. Och det är få saker som gör mig så lugn och glad, som att Liten växer och mår väl. Och sen har vi varit på den där skofabriken i Docksta också. Där Dockstatoffeln tillverkas. Pappan införskaffade en par nya, perfekt bruna, ekologiska dojjor.
Mamman blev snål och tyckte att hon ju hade två par redan….. hon drog på loppis istället. haha! Jo, det är sant. Men idag blev det väldans billigt, faktiskt. För 13 kronor, så fick jag den här
En trädgårdssax. Och med den var jag till Storan, på direkten. Och norpade rosor och daggkåpa! Stjärnflockan norpade jag ifrån svärmor. Perrrfekt!
Köket har nu nya och färska blommor. Det är sommar så det sjunger om det! 
Och Liten har haft sin ena moster vid sin sida idag också. Han får inte för lite av kärlek, det är ett som är säkert. Och det är ju också helt underbart, att se hur älskad han är, av så många. Moster M och vi päron åt middag ute vid det där vita bordet med den rosiga vaxduken. Halloumisallad och köttiga, kryddiga korvar och en kall örtsås med timjan plockad direkt ifrån krukan på bordet. Hur gott som helst.
Men nu är det bara vi. Lilla familjen. Och det är kväll, sådär lagom kväll, så att det fortfarande är mycket kvar av dagen. Liten blir alltid så trött efter bad, så vi ska ut och promenera och låta han sova gott i vagnen, i sin pastellprickiga pyjamas. Alla tre, nöjda, nöjda, nöjda.
Vår måndag. Jag är tacksam. Och på toppen; liiite, liiite vemodig och funderande. Vi har det så bra här. Hur ska jag någonsin klara av att säga hejdå?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Vi har söndag.
En sån där riktigt lugn, sirapsseg vi-tar-dagen-som-den-kommer-skön söndag. Vi traskade efter frukosten iväg längs grusvägen. Barfota och med masande steg. Det är tunga ben jag går omkring med idag, den här sommaren bjuder på galna träningsveckor och idag känner jag mig så mör. Nåväl. Vi hamnade på loppis och jag råkade återigen falla dit. Alltså, nu vågar jag knappt räkna ut hur många kronor som loppats bort senaste veckorna. Men, det är bra grejer, det är det! Förrutom två stora dukar, en liten duk, ett vackert gammalt lakan med ett broderat S, två Rörstrandsfat, ett vackert örngott, två små vaser. Så har även ett par leksaker loppats denna helg. Litens första pussel och skallra. Ifrån loppis, hur bra kan det bli?
En liten vacker vas. Med en stor vacker pion.
Vi vandrade hemåt igen. Jag alldeles nipprig över att ha hittat dukar och grejer som passade mig alldeles perfekt. Mannen? Ja, han har nog gett upp sina försök att få sin fru att sluta loppa. Men! Jag spar in på kläder istället, säger jag (där har jag min trumf!). Och all Mangoshopping du gör då? , säger han. Då blir det tyst och jag påpekar att leksakerna är second hand, vilket är mijövänligt och bra. Och då får jag det där leendet, det som han ger mig när han tänker du är lite knäpp, men jag älskar dig ändå.
En gammal Brio-skallra i trä.
Jag och Liten blev trötta efter loppissvängen. Vi la oss i hammocken och slumrade.
Och när det blev eftermiddag, kramades vi hejdå och drog hemåt. Men på vägen var vi ”tvungna” att stanna vid en loppisskylt jag sett häromdagen. Vi klev ur bilen, på en gård jag kände direkt att jag blev kär i. En gård med en vacker lagård, en röd gammal och söt traktor. Ett rött hus, med en trädgård så vacker som ett smycke. Vi mötte loppisägarna. I nästa sekund slog det mig… Men det är ju DU! Känner du igen mig? , frågade jag kvinnan.
Och det gjorde hon. Ett mycket, mycket kärt återseende. Min gamla fritidsfröken från lillskolan. Ända sedan jag var liten, så har jag tjatat om att jag vill ha gungor med lååånga, långa rep. Varför? Jo, för att en gång, fick jag följa med en fritidsfröken hem, till hennes hus. Bada i hennes pool och gunga på hennes gungor, med lååånga, långa rep. Och vet du? Det var hos henne jag hamnade idag. Utan att ha den minsta aning om det. En åttaåring kommer liksom inte ihåg sånt. Men gungor med långa rep, sånt sätter spår. Och oj vad roligt det var att ses igen och jag kände mig som 8 år, på nytt. Jag och mina två pojkar fick en rundvandring i trädgården, förbi den där fina poolen med en radio som spelade sommarmusik. Upp på verandan som var vitmålad, fylld av röda pelargoner och dom vackraste vita korgmöblerna jag sett. Ett sammanträffande, kärt och oväntat återseende. Ett jag blev så otroligt varm i hjärtat av. Och som gjort att jag gått runt med ett litet leende hela eftermiddagen.
Vi kramades hejdå. Och åkte vidare. Till vårt sommarhemma. Och jag kände mig sådär löjligt, löjligt lycklig när vi rullade in här på gården, gick upp för trappen med prunkande blommor. En regnblöt trappa och känslan av att jag trivs här. Så förbaskat bra. Ja, vi trivs här alla tre. Liten och jag har lekt, slumrat ännu en lur tillsammans på stora sängen och bett Gud som haver…
Det bjuds på 20 grader och sommarregn ute. Vi sörplar kvällskaffe och sjunger tillsammans med en hoppgungande miniman.
Det är snart läggdags för älskade minimannen. Då börjar min och M´s söndagsdate. Vi har köpt chokladglass och ska sleva den, rakt ur burken, med varsin sked. Du vet, sådär småpinsamt, Lady och Lufsen-aktigt. Men, man behöver ju inte berätta det för nån, så är det bara vi som vet…..
Helt perfekt tempo för oss denna dag. Söndag. Den ska vara så här sirapsseg och vilande. Det är så vi vill ha den. Och tänk, jag fick känna mig som 8 år en stund idag. En liten stund. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 12, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Okategoriserat
I lördags, ja för precis en vecka sedan, var det dans på bryggan.
En årlig tradition som det ska mycket till för att den ska brytas hos mig. Vissa år brukar det vara kallt och tjocktröjeläge. Men den här lördagen, var det helt och hållet magiskt.
Berghamn var som en endaste solglänta.
Det var fullt med båtar vid bryggan och det kändes i luften, på det där självklara viset, att människorna njöt. Och pappsen och hans polare spelade och sjöng och stämningen var på topp.
Jag har världens finaste pappa, jag vet.
Det dansades och njöts i solen.
Liten fick kolla närmare på havet, för första gången och jag och M var sådär nostalgiska som vi alltid blir när vi är där ute.
Vi har många minnen där ifrån. Som när vi drog ut med picknickkorgen för fyra år sedan, på vår ettårsdag. Och när vi den gången precis landat på den där särskildaa klippan, och mannen börjar fiffla med händerna i fickorna och fram tar han en ask. Öppnar den och frågar om jag vill dela livet med honom. Jag såg ut som en överlycklig fågelholk, hade lite svårt att förstå. M förstod det. Han gick ner på knä och sa Emmeli, vill du gifta dig med mig?
Ja. Du anar nog att det där stället ligger oss varmt om hjärtat.
Det var en lördag i Juli. Hela familjen drog iväg på Dans på bryggan. I Berghamn, stället som ligger oss varmt om hjärtat.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 11, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Jo, vi var ju på utflykt igår.
För tredje dagen i rad packade vi med oss hela husen (ja, man skulle kunna tro det i alla fall), en herrans massa mat, den där ”lilla” parasollen, den där ”minililla” badringen, barnvagn och så hela taikonsfamiljen, såklart. Och igår höjde vi svårighetsgraden ett snäpp också, genom att bestämma oss för att dra iväg allihopa på båttur, med bestämd avgångstid och allt. Våra väckare stod på astidigt och vi möttes upp i Köpmanholmen, söder om Örnsköldsvik. Det var varmt, vi tog upp hela stället i ett nafs och Liten satt i vagnen, fortfarande med pyjamas på. Ja, allt kan man ju inte hinna liksom….
Men sidär, vi kom med båten.
Allihopa och helt smärtfritt faktiskt. Vi satt där, som tagna ur sällskapsresangänget som skulle ut på äventyr. Vi åkte från fastlandet och steksol till att helt plötsligt befinna oss i en tjock kalldimma. ”Det blev kallt nu, hörrni!” , sa den ena. ”Jamen, det klarnar nog alldeles strax”, säger den andra, optimistiskt. ”När sa ni att båten går hem??”, frågar den tredje. ”16.40, om sisådär 8 timmar…”, svarar den fjärde, lite hopplöst. Men rätt som det var så kom vi fram till målet.
Trysunda. En gullig, liten pittoresk ö, mitt ute i Höga Kustens skärgård. Trysunda, även kallad för Världsarvets pärla.
Vi lastade packningen på såna där dragvagnar och sedan började vi vandra över ön. Och vi gick och vi gick och vi gick. ”Är vi framme snart?”, ”Kära nån, vad kissnödig jag är”, ”Hörrni, nu skaa det bli gott med mat!”, ”Åh, hoppas att det inte var regn jag kände nu…”.
Men vips både sken solen för fullt och den där stranden vi skulle till, den som utlovades att likna en Gotlandsstrand. Plötsligt var den framför oss. Vacker som bara den och med havet och horisonten precis där, rakt ut. Liten spretade med tårna i sanden och tyckte det var en väldigt märklig, men rätt härlig, känsla.
Vi satte läger där (läs: fläkte ut oss på täcken och filtar och stekte oss i solen) och började äta. För ja, det är mycket sånt när vi umgås. Mat, mat, mat. Gott, gott, gott. Sen badade vi också, såklart.
Och jag och mannen (läs:jag) ville ha en ny han-och-jag-hoppbild… så det pysslade vi med en stund….
…jamen, nästan.
DÄR! Där satt den….. inte riktigt.
Älskling vänta, jag kör själv en gång!
Perrrfekt! 
Äsch. Älsklings M, det finns ju hopp för oss, för tusan!
Främmande till vår strand fick vi också. Kära vänner till familjen kom med båt, vilken grej!
Och när man nästan inte trodde att det var sant,
….så hade klockan blivit så pass mycket att vi var tvungna att packa ihop och dra vår packning tillbaka. Till båten.
Systrarna och jag, på vandring genom skogen.
Och väl där, där det var lä, så kände vi hur ”börnade” vi var. Stekta, liksom. Lite smått dingdong av både havsblåst och all sol. Bruna, fina, mätta och hysteriskt trötta klev vi på båten. Och där var det en kämpan, att hålla sig vakna.
När vi kom hem konstaterade vi att Trysunda ju var en väldigt gullig ö och att 40 hamburgare var alldeles lagom många till vårt lilla lunchgäng och att det blåste lite mycket där på ön men att att vi ändå hade haft en himla, himla bra dag. Tillsammans. Hela klanen.
En dag på Trysunda, alltså.
Kram/lillaffrun
av Emmeli | jul 10, 2014 | Frågor och Svar, Jag och M
God morgon!!!
Medan jag sitter på en båt med resten av familjen. Mot ett ställe jag aldrig tidigare förr varit till, så ska ni få en sak; Svaren till frågorna. Del 2.
Då kör vi!
Njutarposen har hamnat på bild fler än en gång under senaste tiden. Tacksam är bara förnamnet!
8. Hur många barn vill ni ha?
– Åh tusikens vilken fråga! Ptjaa… får vi önska: minst 3. Miiinst, sa jag! 😉
9. Är du färdigutbildad eller har du något kvar och isåfall när börjar du plugga igen?
– Jag pluggar till musiklärare vid Piteå Musikhögskola. Detta år som gått var mitt fjärde år av utbildningens 4,5 år. Jag valde att plugga som en galning under hösten och vintern, för att sedan kunna vara helt och hållet Liten-ledig med Liten nu under våren. Examinationer och sånt som inte gick att göra i förväg, gjorde jag tillsammans med klassen, under två intensiva dagar i slutet av maj. Det har varit och är absolut njutbart att kunna vara så här ledig med Liten och ändå inte behöva ta studieuppehåll. Men, det är en termin kvar och jag kommer hoppa på den i höst, precis som resten av klassen. Utbildningen slutar lite knasigt, mitt i januari (särskilt för en lärare…) 2015. Så i många fall hänger man kvar på skolan våren också, läser lite kurser och satsar på jobb hösten därpå. Det kommer passa mig alldeles perfekt. Liten går före allt, och hinner jag inte allt inom skolan i höst, så har jag även våren på mig innan vi får gå fram där, på examenscermonin, och ta emot vår examen. Det kommer bli coolt, jag är mer än taggad!
10. Vems är huset ni bor i?
– Det är bekanta till familjen som varit änglar och låtit oss ha det som vårt Sommarhemma i sommar. En hus vi inte kunde ana att vi skulle bli så kära i.
11. Funderar ni på att köpa det och bo kvar?
-Drömmar har vi om framtiden, livet får utvisa vad som är rätt för oss! Vi följer med vågen, som många gånger förr. Om det är här, kring hemmahemma, eller någon annanstans vi ska bosätta oss. Det vet vi inte. Spännande, va? 😉
12. Tycker du att du har förändrats sedan du blev mamma?
– Ja, det har jag nog. Delvis i alla fall. Jag är fortfarande den gamla Emmeli som kan verka yngre än en femåring ibland, som slamsar, fnittrar och har sig, med barnasinnet kvar i allra högsta grad. Men det finns en ny del hos mig. En lugnare, mer mamma-allvarsam del. Jag är mamma nu. Och mammahjärtat har fötts inom mig. Jag känner ett ansvar över en Liten som jag kan göra absolut vad som helst för. Det finns ingen som jag känner så mycket för.
Jag trodde att jag skulle bli en mamma som var rädd för precis allt. Hyperhönsmamma, liksom. Men jag är cool, för tusiken. Och ingen är mer förvånad, överraskad och lättad över det, än jag själv. Och mannen jag lever med, förstås. Lugn, det kommer jag nog aldrig att bli. Som person liksom. Men känslan på mammainsidan, vara lugn och trygg inför sitt barn. Det går bra, alltså. Sen gör väl amningshjärnan sitt, kan jag tänka mig. Jag blir ju som lite smått berusad varje gång Liten slurpar mammamat. Lyckorus, deluxe! Sen skulle jag ljuga om jag inte sa att jag är som en lejonmamma. För, det är jag. Till min, min, älskade Liten.
13. Hur länge har du och Martin varit tillsammans?
– I 5 år! 🙂 Men vi har känt varandra i, vad blir det nu då? Typ 11 år. Till slut vågade vi satsa på oss, och har inte precis stått på bromsen, med någonting, haha! Galen i livet tillsammans, det är vad vi är!
Sådärja, nu är vi en bra vit på väg!
Tjingeling!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Och idag är det tisdag.
Mormors-pionerna står på köksbordet och är så vackra att ord ej finns. Jag, jag går som en gammal tant och ojjar mig högt. Alltså…träningsvärk. Vi packar fikakorgen och stora flaskor med vatten och filtar och allt som kan tänkas behövas för en dag ute på varma klippor, tillsammans med familjen. Där, ute vid havet. Det ska bli härligt!
Igår hade vi en dag, bara vi. Låg på filten i solen. Jag blev överraskad utav M med 7 vackra, röda rosor. 7/7, ett magiskt datum. Och tydligen är siffran sju en kärlekssiffra? Vilken mitt-i-prick-grej! Utan att vi vetat om det. 
Varvade med att ligga under äppelträdet, i skuggan. Liten njöt. Jag och mannen åt gott och pussades och njöt av synen av en njutande bäbis i shorts och linne. Sen pratade vi om hur himla härligt det är att vara gifta. Och när vi ätit middag drog vi iväg på en spontantripp, hem till lilla byn, mitt hemmahemma.
En kaffekopp i solgläntan, en tidning i hammocken och bara ett lugnt avslut på en fin dag. Jag somnade till och med en stund i hammocken, med fötterna i mannens knä och det var bara så himla skönt.
Den här lille minimannen passade också på att softa i hammocken en stund. Alltså… han är fantastisk, den där lilla S.
Och idag är det alltså tisdag. Vi är på väg. Ut, mot havet!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer