av Emmeli | jan 13, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Precis inga ord behövs, egentligen.
Kärlek. Och tacksamhet.
..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.
…
Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.
En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.
Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.
En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet.
–Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!
Lillafrun
av Emmeli | jan 11, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.
Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.
Ni ser ju, att det började vara mer än dags.
-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.
Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”
Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.
Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.
Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.
Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.
Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..
Det blev nattskift för päronen.
Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;
… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!
..
Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.
Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.
Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…
Önskar er en skön, god och energitankande helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!
Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!
-Och vilken juletid och julelov vi har haft!
Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.
Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.
Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. 
All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!
Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.
Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.
Rikedom gånger tre!
Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.
Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.
Mellandagspysslandet kring köksbordet..
Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 
Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.
Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.
Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.
Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen.
Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.
Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.
Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.
Lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.
Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!
Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!
Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.
Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..
I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,
-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.
När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina..
.. då började det knacka på dörren..
..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …
… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!
Och till sist!
–
Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.
Gullisar åt och syntes njuta så.
Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..
Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!
Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..
Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.
Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. 
Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. 
Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.
Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 
Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.
Vi kramade älskade hejdå..
..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.
-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…
Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
När Juldagsmorgon glimmar…
-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan.
Sagolikt vackert.
Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!
Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.
Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!
Vi rådde om oss själva under Juldagen.
Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.
Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.
Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.
Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!
En nyvaken nisse.
De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!
Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.
Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.
Jo,jo..
…-vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | dec 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den 24e december. Självaste Julafton.
Ungar vaknade tripp, trapp, trull. Storasyskonen blev skyhögt begeistrade över att Nissen varit framme med paket under natten.
Det var en magisk känsla att få önska tre små darlingar God Jul. Och den skäggige, förstås. Min klippa!
Så dukades julefrukost fram. Nygriljerade skinkan och Lillafruns limpor (hehe) och så vidare. Barnen lekte med sina morgonjulklappar. Juni fick ett gäng pippi-figurer och Sixten fick kompletteringsgrejer till sin tågbana, som ett eldrivet lok som kan dra hela tågrasket framåt. Alltsammans så uppskattat. Bertil tittade storögt på!
Pappa och dotter. Typ väldigt, väldigt tighta.
Känner ni fridfullheten?
Tomtenissen sörplade mjölk och allt var frid och fröjd.
Iiiingen hade det minsta koll på klockan. Så jädrarrrr i min lilla låda. Vad det blev åka av! Det nästan obligatoriska julaftonsrallyt bröt ut. I år, med tre små darlingar. Puh.
Nån fullkomligt sladdade bort frukosten. En annan gjorde sig julefin alldeles på egen hand och knäppte vad som kändes som oändligt många skjortknappar. Någon fick sin juleklänning på sig. Bäbisen undrade vad i hela friden han gjorde mitt i tågstationen. Och så hon som dog kärleksdöden över alltihopa och bara var tvuuungen att föreviga hela alltet, där hon stod nyduschad och blöt som en hund med drippdroppande hår. Min familj, liksom. Hur fint kan det bli, liksom!
Men vi börjar ha snits på det här med att vara en kvintett nu, så plötsligt var vi ju klara med allt och alla. Julklapparna packade, blombuketten med och i Salen förevigades mamman och Lillebroren. 
ÄlsklingsBertil som firar livets första Jul.
Så knatade vi lilla vägen till Svärisarna. Minimannen tjöt rakt ut ”NUUU FIRAR VI JUUUL!!!!”. Som han längtat.
Hos barnens Farmor och Farfar blev det tomtegröt och kramar och..
…tomten kom! Ni förstår ju själva. Lyckan. En hel proppfull Clas Ohlson-påse med klappar, ju!
Juni stod tryggt bredvid sin pappas ena kusse. Vi päron och andra vuxna bara njöt synen av barnen och deras tindrande ögon.
När vi vinkat tomten hejdå, susade Kvintetten L vidare!
Julepuss!
Ja. Sån prioriteras, förstås. Innan vi slirade in genom dörren här hemma, hämtade klappar och ytterligare en blombukett och susade iväg och hamnade här…
Hemmahemma.
Hos mamma och pappa. Så varmt och gott. Och jag var så hjärtans glad över att få fira jul där, för det var sisådär hur många år sedan som helst.. som vi var just där alltså. Vi gjorde en liten ny konstellation av julafton i år med andra ord, och det blev så charmigt. Mammalagade julbordet var himmelskt.
Och ja, inte klokt.. men vet ni?
Tomten kom, igen.
Kramades som min pappa och kändes lika hjärtevarm. Mycket märkligt. Fyraåringen uttryckte på sitt farbroraktiga prosfessorvis att ”jag har rrräknat ut att det är morrrfar som är tomten!” och drog sedan ut till förrådet för att försöka luska fram några tomtedräktiga spår, men si, det hittades inte så återigen befästes han tomtetro.
Kakor och glass med varm hjortronsylt som toppen av allt.
Efter en så alltigenom god julafton, kramade vi älskade tack och hejdå och susade hemåt Drömgården.
Det var ett mycket trött och nöjt gäng som rullade in på gården och slog igen sina blå en efter en, med vackra månskenet skinandes in genom sovrumsfönstret.
Det var Julafton 2018, det. Bortskämd på livet, det är min känsla för hela alltet.
Jag hoppas innerligt att ni också hade en härlig julafton!
Lillafrun
Senaste kommentarer