Tjohej, det där var den andra adventsveckan, det! Några glimtar kommer här!
Decemberveckan som gick, fylldes med;
En sån måndag. Där allt och lite till kärvade. Min sjuka hade tagit en ny vändning, igen. Jag kånkade en annars så nöjd lillunge på höften, nu så väldigt onöjd med en lika opepp ponny i andra handen.. muttrade över frusna vattenslangar och trytande ork. Där och då var det apdrygt, men med lite distans känns det ändå som världens lyxigaste måndag.
Tisdagen var desto mjukare i kanterna. Lång sovmorgon för den lille, som vaknade på strålande humör. Pappan bytte av och tog skolskjutsen vilket gjorde att vi verkligen kunde det ta det piano. Sticka några varv och sörpla kaffe i lugn och ro. Det satt som en smäck. Femåringen kom till mig titt som tätt och peppade med orden ”vad låångt du har kommit, mamma!”.
Barnen klådde sin mor i memory otaligt många gånger under veckan.
Ett nytt ryck gjordes med symaskinen. Svärmor var ännu en gång världssnäll, hade nu laddat upp med en hop nya nålar. Denna gång kom jag i mål också. Fyra omtag till köksgardinerna hittepå-sydda. I syn; en utav alla (till känslan) MILJARDER gånger som nålen hoppade ur. undertråden tog slut, ”någon” gasade väl hejjigt…. men alltså, det GICK ju! Har ingen resultatsbild, kanske borde fixa det, så ni får bevismaterial att Den Hopplöse Symaskinisten, har klarat av att sy! 😉
Och det HÄR hände! Våra söta småhönor började ploppa ägg, som femåringen säger. Det blev pannkaksfest med ens… ett hemägg och en hoper köpes-ägg, men barnen var ÖVERTYGADE om att ”vi KÄNNER hur gott ägget smakar, mamma!”.
Jag tog med barnen på en fräsig eftermiddagstur med mellis på byn och en redig loppistur. Kom hem med allt möjligt. Bland annat det söta lilla lilla kruset som hamnade på juliga paradhyllan i köket. 15 kronor gav jag för det. Fantastiskt!
Så blev det helg och en stund hade vi extramånga goungar i hemmet, för att i nästa stund ha ovanligt få barn hemma. Ett gäng drog till Farfars på övernattningsdygn.
Den skäggige och jag snörvlade i kapp och tog oss inte för några stora projekt men däremot några små, himla trevligt. Att äntligen ha gardin där i Badrumstvättstugefönstret.
Det blev andra advent och julskyltning på byn. Så himla trevligt!
Ljuständandet blev först till kvällen. Det skötte dom geschwint, Småbrollorna (med brandispappan precis utanför bild, så ni kan pusta ut och vara lugna!)
….
Önskeplaner för den tredje adventsveckan
-Försöka göra denna morsa kry! … och hålla övriga krya. Det cirkulerar sån viruscoctail nu. Jag själv är inne på vecka fyra nu. Men vem räknar…..Alla barnen och den skäggige har hunnit vara krassliga och blivit krya. Men för mig bara vandrar det runt. Är inte sjuk… men snörvlig, slut och vågar inte motionera pga hostan. Ändå så tacksamt, att alla övriga mår bra. Det finns kanske någon meningen med det här, tänker jag…. lugnare decembertempo har jag nämligen aldrig skådat.
-Frisklufta oss! Att vara ute och se när småungarna sparkar utför lillvägen, hjälpa dom att putta sparken uppförs för att stå och pusta medan dom susar utför, igen. Lagom och så gott, för oss alla. Det är helt otroligt härligt med all snö vi har!
-Beta av en massa jox! … ja, sånt som inte syns, som är ganska aptråkigt, men som måste göras. Admin-jox.
-Välja och välja bort! .. bland kära bestyr, menar jag. Det blir inga sju sorters kakor, särskilt inte i år när vi varit i en så otroligt seg sjukstuga senaste månaden.. särskilt haltande blir det när båda päronen också halkade dit. Men en redig stöpa med lussekransar ska vi försöka få till, då är vi redo för en hoper gofika under Lucia, Julen och Jullovsdagar. En gran också! Jamen det bara måste vi få till, vi brukar vänta till någon dag innan julafton med att klä granen… men jag vill ha in den nuuu. Frågade barnen igår vad som är viktigast pyntet för dom, ”granen!” svarade dom i kör. Alla överens. Några julklappar till ska ordnas. Sen blir allt annat en väldig bonus.
-Fira tredje advent! .. som nästan känns lite som sista advent för i år, eller hur? Bäst att verkligen hålla sig till punkten ovan… så inte dessa ljuvliga små ynka adventsdagar susar förbi alldeles för fort. Passa på, att passa av. Insupa december. Så mycket vi kan, liksom..
…
Önskar er alla en fin tredje adventsvecka! Så hörs vi snart, snart igen! Ta hand om er och sjåa lagom!!
Har länge funderat på om inte den där sista stora zucchinin från årets skörd, skulle få hamna i ett recept-experiment. En twist mellan älskade Gotlands paradefterrätt; saffranspannkakan. Och den somriga zucchinikakan jag brukar göra. Samt förstås en flirt med den klassiska ostkakan.
Jo. Så fick det bli.
En redig variant av zucchinikaka, falsk ostkaka. Med SAFFRAN i, förstås. Gjord i långpanna, förstås! Så att man kan förbereda julefterrätten, frysa in kakan och bara ta fram och värma på, till julens kalas, FÖRSTÅS!
Ljummen saffranskaka, med lyxigt mycket hackad sötmandel i. Till kakan serveras nykokt hallonsylt och vispgrädde. Hujedamig, så gott!
Vill ni ha receptet, förresten? …Det kommer här;
Falsk ostkaka, med saffran och mandel!
(Till en redig långpanna där du får ut som allra minst, 20 bitar. Halverar du receptet, kan du använda dig av en vanlig pajform istället!)
Du behöver (till en långpanna, ca 30×40 cm):
2 kg zucchini (innan den runnit av)
4 dl sötmandel
5-8 droppar bittermandelolja (mängd beroende på hur förtjust du är i denna smak)
10 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1-2 gram saffran (jag använde 2 gram, ÄLSKAR tydlig saffranssmak!)
5 dl grädde
6-8 msk keso
Gör såhär:
Skala zucchinin, hacka den sedan i matberedare och låt den rinna av i durkslag. (Ibland tar jag bort kärnorna, ibland inte. gör som du vill!)
Hackar mandeln (även den i matberedare, går på några sekunder då! Gott är det, med grovhackad sötmandel, tycker jag!)
Blanda grädden med saffranet, rör ut saffranet.
Blanda ihop samtliga ingredienser och häll i en bakplåtspappersklädd långpanna.
Grädda i cirka 50-55 minuter i 200°c. (Vår älskade ugn är från Hedenhös-tiden, så det är svårt att säga tid.. så, håll koll på din kaka, kompis!)
Känner direkt att det här kan få bli en himla trevlig jultradition; att spara en del av zucchiniskörden för denna solgula festlighet.
Går förstår helt ypperligt att handla zucchini i affären också. Hoppas att ni vill prova detta nypåhittade recept!
Så det där var veckan där november mötte december.
Den första adventsveckan!
Vi fyllde den med;
Lugnt pyssel och skapande kring köksbordet. Storebror var åter i skolan, först in och först ut, ur sjukstugan. Storalillasyster var fortfarande hemma och myste på med oss andra någon dag till, för att ladda upp energidepåerna igen.
Vattenpärlor är himla kul! Lite som pärlplattor fast man bara sprutar vatten på för att limma ihop alltsammans.
Solstrålarna är otroligt dyrbara denna tiden på året.
Någon kämpade på och tog alla tillfällen att blunda och vila. En ammemysstund nere i lagårn. Mysigt och välbehövligt.
… medan ponnyn åt sin dagliga foderhink där inne.
Jag suckade över den enträgna sjukstugan som ställt till det så senaste veckorna.. vi har en hop med saker vi gärna, gärna hade varit klara med vid det här laget när vintern verklignen är här.. punkter, som knappt är påbörjade, känns det som. Som hönshuset och Projekt Städa Lagårdsstall. … här är vi dagligen och jag vill ha ordning och reda, men nu är här allt annat än det. Men, så får det vara! I bild, några typer som njöt av dagens ”långprommis”, sträckte på påkarna genom en tur ut till dörröppning och tillbaka, för se snöstorm var inget för de fjäderklädda!
Typisk syn efter att vi precis har kommit in. Och alltså, kan vi bara prata lite mer om den där mackapären på väggen. ÄLSKADE RADIATOR!
Jojomensan, man kan vara överförtjust i ett element. Vi njuter varje gång vi kommer in från kylan och kan hänga upp handskar och dylikt där ovan.
.. och som med det tidigare nämnda grejerna vi velat hinna innan smällkalla vintern, var förstås också att ha hunnit in med fler radiatorer. Men, se det har vi inte heller hunnit. Och desto mer kär blir jag i det här som vi faktiskt har hunnit få på plats.
Snön yrde ner! Snötäcket på hästarnas ryggar vittnar om hur bra pälsarna fungerar. Häftigt, visst!
Men strunt samma om vi nu inte hunnit så mycket som önskat pga. Sjukstugan. Huvudsaken små parvlar mår gott igen. Här i syn, lillvännen som var sist in i febersjukan men som nu piggnat till och började orka leka igen. Himmelskt!! hurrade mamman!
Jag fick feeling och lånade hem Svärmors symaskin. Fållade några gardinlängder. Gick som hejsan! Sen skulle jag avancera och skapa några omtag av det jag klippt av från längderna… men då gick nålhelsicket av. Nåväl. Nu tänker jag i alla fall kasta bort dom där fastetsade orden sedan skoltiden… Syslöjdsfröken tyckte att jag var sååå duktig på att brodera, anundsjösöm som trettonåring, ”iimponerande”. Farmor Gertrud, broderimästaren, mäkta stolt minns jag. Men se det där med symaskin, det var inte min grej, menade Syslöjdsfröken. Och dom där orden har suttit i och jag har inte vågat närma mig en symaskin sedan dess……förrän nu.
Vi adventsstökade!
Barnen bakade saffransbröd i alla de former.
.. och pyntade själarna med snölek. Röstlösa morsan och älskade små.
Mattorna hängde på vädring och himlen var sagovacker.
November blev december och helgen tog vid.
Första adventsmorgonen… och barnen jublade när dom möttes av årets ”Tillsammanskalender” på väg ner. Fyra små paket. Ett för varje advent. Innehållet är helt sonika bara små påhitt, som vi ska göra, alla tillsammans. Och barnen älskar det! Vi päron också. Väldigt ojobbigt är den att ordna, kostar nästan gratis (beroende på vad man hittar på) och är bara så, så mysig.
När vi ätit adventsfrukost och Lillminsting fått vara med och tända det allra första ljuset, då svidade vi om från pyjamasar till finstassarna, förberedde lite adventsfika och iväg det sedan bar på Adventsgudstjänst.
Tillsammans med familj som mötts upp i kyrkan, susade vi hemåt Drömgården igen, för att fika Kyrkkaffe. Något som har blivit lite utav en så himla kär tradition. Det var så fantastiskt gemytligt eftermiddag där vi bara var tillsammans, fikade, surrade, stickade.. allt med busiga krya (!) småbarn i kring. En stund som gav mig sån stark känsla av rikedom.
Till kvällen makades det pepparkakshus (av köpes-kit, givetvis). Just denna tillsammanssyssla delade vi på oss lite för.. Lillminsting fick skotta snö med pappa ute i traktorn, väldigt uppskattat. Och storasyskonen fick i lugnan ro pyssla småhus med mamman, väldigt uppskattat.
Avrundade den första adventsveckan på ett underbart sätt; att tjava till kära grannen med lite gofika och nygjort peppishus. Skänka glädje åt andra, bland det bästa och mest hjärtevärmande vi kan göra, eller hur?
Det blev en himla fin vecka, allt som allt.
Önskeplaner för Andra Adventsveckan!
-Njuta en decemberdag i sänder! Det här är en så otroligt mysig tid, tycker jag. Har inga advents- eller julemåsten, vi fixar och donar med det som faller oss in.
– Skapa små stunder med lite extra decemberglitter, tillsammans med barnen! .. som att gå på julig loppistur och låta barnen, för en liten peng var, köpa ett litet ”årets julepynt”. Dom är hejdlöst rädda om det pynt dom hunnit samla hittills. Under pynten deras, har jag skrivit namn och årtal… kära små pinaler hos småfolket.
-Sy färdigt omtagen till julgardinerna! … alltså, det var så KUL att sy!!
–Påbörja arbetet med årets sista kampanj-jobb! Ny samarbetspartner och känslan av snart jullov. Pirrigt!
–Möta Den Andra Advetnshelgen! ..med förhoppningsvis en hoper härliga önskeplaner som får slå in!
…
Önskar er och oss en god andra adventsvecka! Kom ihåg att äppelröda kinder och djupa andetag är ett alldeles ypperligt julpynt som uppskattas av SAMTLIGA! Ta det lugnt, menar jag! Njut decemberdagarna, allt du kan. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!
Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.
Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.
Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..
Så blev det julaftonsmorgon!
Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;
”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”
Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.
”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.
Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.
Julbarnen!
Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.
Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.
Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.
Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.
Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.
Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.
Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.
Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.
Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.
Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..
Lycka! Att få en alldeles egen spark.
PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.
Mina kärleksförebilder.
In det bar sedan.
Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.
Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.
Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.
Ljuvlig julafton.
Kalle, småkusiner och dignade julbord.
Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!
I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.
”När juldagsmorgon glimmar…”
Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.
Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.
När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.
Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.
Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.
Magiskt gott julbord!
Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!
Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!
Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.
Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.
Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.
Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.
Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.
Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.
…
Det var vår julhelg 2022.
Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.
Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3
Blickar ut mot vad som känns som ett sagolandskap.
Låter jullovets första dag landa i små och stora kroppar.
Tjavar iväg på ”Nissespaning”…
Och finner den minsta lilla luvan vi någonsin sett…
Gosar hästar.
Och säger God Jul till småfåglarna genom att hänga upp en kärve i äppelträdet.
Där inne har julstök pågått för fullt..
..men nu varvar vi ner. Rullar ut julemattan över köksgolvet, häller upp polkagrisarna i karamellskålen. Tvagar småungar, griljerar skinkan och slår in sista julklapparna när barnen somnat.
Någon, väldigt liten människa tänker minsann fira sin första jul i år, fullt ut.
Ja den första, den var så himla sömnig.. men nu, nu tusan är vi med på allt möjligt som ni ser.
Vi får väl se hur många ”pomler” som hänger kvar om någon dag…
Nu har jullovet omfamnat oss, hela familjen.
Julen står för dörren. Granen står så grön och grann i stugan. Och vi ser fram emot ett pärlband av dagar, fyllda med tillsammanstid.
Att passa på. Att passa av. Varva ner. Och ladda om.
Det här är en helt hejdlöst rolig tid på året tycker jag. Men jag väljer då bara ut godbitarna, för det är inte värt att jäkta ihjäl sig genom att göra vill-göra-listan eller tror-sig-måsta-göra-listan för lång, mumlar jag för mig själv.
När köket fylls med doft av ”Mors juliga Rågsiktslimpor!”, ja då tusan är det jul och hela alltet, någon jag prioriterar högt på min julelista!
Dessa limpor går i ett huj att baka.. jag drar alltid till med en redig sats så vi har till hela jullovet allra minst. Så gott till frukosten, när vänner och familj kommer på fika, till lilla utflykten och så vidare. Här drog vi till med en deg gjord på 1,5 liter vätska.
Med Mästerbagare Bertil går det förstås extra bra!
Vi gillar att göra limporna runda. Men formar, det gör man ju precis som man vill. Underströk lilla B, genom att forma sin deg till ett hjärta.
Sömnigt alltihopa, menade andra.
När limporna gräddats, så penslar vi dom med sirapsvatten. Helt sonika vatten med en liten skvätt sirap i.
Nu är längtan till jullov och julfirande stor.
Och titta där då! En liten rosett kring en utav limporna. Att ge till någon vi tycker mycket om. Så gott att ge bort något ätbart gjort av kärlek.
Vill du ha receptet på vad vi tycker är julens godaste bröd? Som påminner mig om barndomens jular när mor stod där i köket med rödrutiga förklädet och bakade och donade?
Senaste kommentarer