av Emmeli | jan 13, 2017 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården
Här kommer ord jag dagboksskrev i natt. När jag satt och funderade. Och konstaterade att jag i år inte varit som typ alla mina tidigare vuxna, medvetna år. Idag är det ju fredag. Och en ny dag. Men jag vill ända publicera dom här orden först. Som en punkt, för mig själv.
…
”Jag har senaste veckan stundvis känt mig lite suckande.
Nä, inte för jämnan. Mycket har varit bra. Absolut. Men den där tomma molokenhetskänslan har sköljt över mig nu och då. Och jag har bara längtat tillbaka. Tillbaka till dom där små dagarna innan första advent och all den där mysiga, mysiga tiden som följde därefter. Som i år, eller jag menar förra året, var något alldeles alldeles särskilt.
Denna Juletid satte sig verkligen i Hjärtat.
Inte jättelikt mig det här, faktiskt. Jag brukar absolut tycka jul och allt det där är så skitmysigt, men sen vara precis hur pepp som helst såhär efter nyår. Vilja dansa ut julen och typ vråla ”nu är det våååår!” samtidigt som människorna runtomrking mig klirrar i glasen och säger ”Gott Nytt Ååår!”..
Så i år gick jag efter nyår som på autopilot av mitt ”vanliga jag” och packade ner julen i sina kartonger och tokstädade. Hade festlig julgransplundring med Minimannen och Stora Julgranen dansade vi ju ut tillsammans allihopa. Och det, var ju peppigt och drömmigt och allt det där.
Så jag var nog pepp. Först.
Men sen ångrade jag mig på något vis. Bittert.
Den här julen var så, så speciell. Älskade hela alltet med den. Tur den finns kvar i Hjärteasken…
Massa mys med min Stora Lilla Familj. Ljuvliga HemmaMamma-dagar. Tillsammanstid. Storebror var så med på allt och väntade och längtade med tindrande ögon. Var precis lika, lika glad och tacksam varje morgon då jag påminde honom om att han skulle få öppna ett paket i adventskalendern. Han ropade efter oss när Selmas Saga (julkalendern) började, så vi inte skulle missa den, utan sitta där i finsoffan och se den. Tillsammans.
Och till skillnad från förra året, när jag mådde lite smått illa av nypreggotrötthet, kände jag mig i år så himla närvarande och vaken. Njöt precis, precis varendaste dag av pyssel och mys och bakande och julefixande. Svettigt ibland förstås, men det kändes som världens största lyx, att få vara hemma supersuperlänge med båda barnen. Jullov. Ingen måste-brådska åt något håll. Bara ha julebubbla på vår alldeles egna Drömgård. Bjuda hem älskade. Äta hemkokta karameller och otaligt många skinkmackor. Njuta synen av julfinklädda småttingar. Se Lillans hand fånga livets första röda pumla i julegranen. Och bara helt enkelt, vara i det där.
Plötsligt. Är allt bara över.
På något småkonstigt, bitterljuvt sätt. Så njuter jag. Av att det skaver i kanterna lite. Det är ju vackert. På något vis. Och jag törs också lita på. Att det snart, snart kommer kännas så mycket bättre. För jag vet ju, egentligen. Att dagarna nu och framöver också kommer vara fantastiska. Det finns massor att glädjas åt, precis hela tiden!
…
Innan jag släpper den här Julen alldeles helt och hållet, bara måste, måste, måste jag göra ett dyk i bildarkivet. Det får bli min punkt till denna Juletid, helt enkelt. Du som är kräkless, varnas nu. Själv, ska jag njuta och be om en lika vacker och fridfull jul i år….
”
”Nu känns det bättre” … som Minimannen brukar säga…
Lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Precis;
här hemma har vi nu haft, och har, Julens ”sista ryck”, på något vis. I morse kom pappan hem från ett bortadygn och efter sånt där obligatoriskt i-hallen-kramande, tog vi sedan och drog igång ett städrace, hela familjen. Gjorde hemmet fint och lät precis varendaste julpinal vara kvar. För än är den inte slut. Vi njuter lite till har vi bestämt. För det är så mysigt och fint och allt det där. Men jag vet. Hur jag är. Snart ryker den. Poff! Men inte, inte än.
Efter att ha städat hem gav vi oss iväg på långtur med syskonvagnen. Sen väntade matlagning och efterrättsfix och dukning och allt sånt där mysigt. Inför att MammaMormor, PappaMorfar, Moster M, Lillis och Lillsvågge och dom två sistnämndas gullehund Kasper, skulle komma till oss. För en kväll att njuta av Julens sista suck. Julvågen som snart dynat ut, men som ännu är mjuk i kanten och ger varma (och tokmätta!) magar och kärlek i hjärtat av alla gemytliga stunder med familjemedlemmar härs och tvärs, som man kanske inte hinner träffa så mycket i vanliga fall. Det är jul. Att få vara tillsammans lite extraextra.
Här kommer ett litet bildregn från kvällen, som var så himla mysig. Bilder med allt från förberedelser, Farmormenyn för kvällen (risotto till varmrätt och toscapäron med vaniljglass till efterrätt). Några glimtar från Salen i juleskud, någon glimt från hallen och några från köket, såklart. Ja, här kommer det där regnet!
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | dec 26, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Ni vet;
Det äts och sovs och äts lite till. Umgås med familjemedlemmar härs och tvärs. Det är leksaker precis överallt i hemmet. Lilla Juniflickan hoppar mellan gullepyjamas och sin fina, fina juleklänning som bara måste användas så många gånger man orkar nu under julen. Bjossan är mer än nöjd i allt som händer, han också. Päronen likaså. Tillsammanstid. Bästa som finns. Det lugna bryts av med svettiga träningspass och sköna promenader. Och med små tider att passa, som alltid alltid är hur svåra som helst att passa. Det blir a l l t i d stressigt ut genom dörren.
Och idag sken solen några minuter också. Och gjorde det där lilla, lilla snötäcket alldeles gnistrande vackert. Några minuter, ja. Sen började mörkret falla och himlen förvandlades med solnedgången. Så fint.
Och nu?
Nu väntar en riktigt festlig kväll, med den coolaste 80-åringen jag känner. Storfest, för honom. Och tillsammans, med tjocka släkten. Så roligt det ska bli! (Grattis Morbror S!)
Jullov fullt av Juldagar.
Önskar så att ni har det gott, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | dec 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
J u l d a g e n
***
Vacker, vacker Julotta i tidiga morgonen. Tända marschaller, levande ljus i kyrkans kronor och ”När juldagsmorgon glimmar”.
Njutningen sedan. Att få smyga tillbaka ner under täcket, bland dom där tre människorna som sov när jag smög mig iväg, och som fortfarande låg och sov lika skönt när jag kom till baka. Mina tre hjärtan.
Och så bara en massa mys i julepyjamasarna och myskläderna. Kaffesörplande, kikande på juleklappar och en massa sköna suckar. Barnet leker med nya leksakerna för fullt och bäbisen sover gott ute i vagnen.
Juldagsfeeling.
En skön långpromenad med hela familjen. Päron till fots och syskonen i stora vagnen.
Jag säger då det; Den där Juldagen, alltså.
Alldeles, alldeles särskilt underbar. På sitt alldeles egna lilla vis.
Nu väntar ännu en julmiddag. Denna gång hos hos älskade Mormor och Morfar.
Lillafrun
av Emmeli | dec 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det var kvällen innan Julafton och det knastrade tomtebloss ute i stjärnklara kvällen..
Som vi peppat här hemma, särskilt jag och Minimannen. När barnen somnat, tomtenissade pappan och mamman in i det sista. Paket gömdes i julestrumpan, julskinkan griljerades och provsmakades och vi kröp ganska sent ner i Storsängen, jag och M. 
Jag var uppe på vinden typ tre vändor. Jag bara gav mig inte. Jag skulle hitta åt den där julestrumpan som jag haft sedan jag var liten…
Till slut.
Och så blev det julafton;
Julaftonsmorgon. Med skinkmackor och extragott kaffe (nymalda bönor, ni med) och morgonpaketöppning och en Storebror som inte trodde att det var sant. Äntligen var det den där omtalade dagen, liksom.
Det mystes och tändes ljus, lyssnades på julmusik. Barnen julebadades och hoppade i sina nya pyjamasar dom fått under morgonen och plötsligt blev det sådär typiskt julaftonsbråttom och vi gav oss iväg ut genom dörren. För att traska över till Farmor och Farfar och ha krubbstund och grötätande och klappöppning för dom minsta i familjen.
Sen blev det ett litet glapp på ett par timmar med sån där göra-vad-man-känner-för-tid… jag och mannen valde såklart ett träningspass var. Han här hemma och jag drog ut med mina monsterspikar under fötterna, dom som gjorde att jag kunde julaftosspringa hur bra som helst, trots ishalka. Det var makalöst vackert!
Och så duschades det och piffades och småttingar kläddes julefina och så vidare. Till och med småkusinernas små gullehänder blev glittriga.. Minimannen slog till med både rött från mamman och silverglitter från Farmor.
Han. Så fin så klockorna stannar. Alltid.
Sen samlades vi alla för Julaftonsfirandet.
Jag bara gick och Ferdinandsuckade och höll på att dö söthetsdöden över mina barn ikädda julstassar. Juniflickan i den där känningen hon fått av sin älskade Mormor. Och Minimannen i hängselbrallan och vitskjortan och flugan. Och så känslan, över att få vara deras mamma. Åh.
Vi firade Julafton. Min älskade Stora Lilla Familj, tillsammans med mannens kusiner och faster, farbror. Mina Svärisar, gulliga Gammelfarfar och hans M, och så mina småttingars kusiner och faster och farbror. Åt och åt och skrattade åt ett par små tvåochetthalvt-åriga kusiner som är den allra bästa underhållningen.
Och här;
…har precis S hjälpt sin Gammelfarfar, som han är mycket mån om, med att ta på honom kepsen innan Gammelfarfar skulle ta sin hemfärd. Man behöver inte vara en stor människa för att vara omtänksam.
<3
Till sist hade vi klappöppning, vi vuxna. Småttingarna hade också några klappar kvar. Så ännu en gång, var det papper och snören och leksaker och paket och bortskämtglada leenden och bultande tacksamhetshjärtan, precis överallt.
Som alltid, den bästa julklappen;
Ynnesten, att få ha det sådär. Med dom allra käraste runtomkring, få äta sig mätta, vara i ett varmt hem, krama den man håller kär och pussa gullungar tusen gånger om. Det, var det allra bästa med Julafton, även i år.
Med varma hjärtan och julaftonströtta kroppar och knoppar, traskade vi hemåt i Julaftonsnatten. Dom minsta sov på två sekunder, medan dom två vuxna hade ännu en stunds Julafton. En älskad provade sina nya skor han fått av sin fru. Och den där frun och hennes julklapp från mannen… det tar vi i ett annat inlägg för nu blir det här så långt att ni storknar snart!
Hoppas, hoppas ni också hade en så fin Julafton, ni med! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 23, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Nu är det nära.
Idag vaknade vi i ett så julefyllt hem.
Njutbart.
Och vi har nissat lite
Packat med oss julklappar och varit på liten utflykt.
Varit till Mormor och Morfar och fått insupa lillabyn-jul med allt vad den innebär. Fika mammas goda julekakor och njutit av pappas sprakande brasa. Bytt juleklappar. Och såklart, varit ute i hardcoregymmet och cyklat ett sjuhelsickes intervallpass på den där gammcykeln som inte gör ett endaste varv av sig själv.
Nu är vi på väg för lite uppesittarkväll hos Farmor och Farfar och jag bara känner hur mina lite smått julestressade axlar, sänks. Mer och mer. Älskar det!
Mamman har juleröda, lackade naglar, klänningarna till oss flickor hänger beredda. Och pojkarnas skjortor likaså. Vi är redo!
Dan före dopparedan och bara glammiga, guldiga tjugofyran kvar på adventskalendern..
Tänk att det är Julafton imorn. Jag är pirrig som ett barn. Just för att jag har två små kottar själv, som är pirriga. Den ena lite mer tillbakalutad, såklart. Men den andra, han går och frågar ”mamma? Är det julafton nu?” en gång i timmen, ungefär.
Dan före Dopparedan, alltså.
Allt gott till er!
Lillafrun
Senaste kommentarer