av Emmeli | jan 22, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det är kanske på tiden att jag berättar om den där stunden.. när det var Luciadag och ungarna hade öppnat ännu ett meddelande i deras adventskalender.
Lite avlägset i tid, tänker du. Men nix. För här kommer nämligen inte bara berättelsen om när två småungar fick en önskedröm sann.. här kommer också sötaste tipset ni kan tänka er. Sötaste, i dubbel bemärkelse!
…
Den där ljusa-trots-mörkret-vackerdagen.
Då överraskades barnen med ord skrivna i den där smällkaramellen.. ”En ypperlig dag för eftermiddagsmellis hos Skogs-Hilda!”. Det jublades.
Och Skogs-Hilda, förstår ni.
Är det gulligaste lilla Stenugnsbageriet ni kan tänka er.
Med bakverk bakade från grunden med de finaste av råvaror. Att gå in genom dom där dubbeldörrarna, mötas av kaffekoppar på trave, gamla kakburkar fyllda av gott och framförallt doften från allt det Hilda bakar. Det är fantastiskt.
Så stolt över att ha detta white-guide-märkta bageri så nära oss. Att vara med i White Guide, betyder alltså att vi pratar om ett utav Sveriges bästa caféer.
Bertilen sov helt obrydd.
Men vi andra?
…skålade i ekologisk hallonsaft, sörplade kaffe ur liten kopp och mumsade på godaste saffranssemlan jag smakat.
Med saffran då.. men alltså, nu hänger ju skylten uppe om Semlor, alldeles klassiska och garanterat ljuvliga, och jag blir så sugen på att göra oss en repris!
Tipsigt från mig alltså.
-Är du här i Mitt-i-Höga Kusten-krokarna och sugen på det mumsigaste fikat? …kanske planerar du en Höga-kusten-tripp i sommar? -Sök upp Skogs-Hildas, vetja!
HÄR är bageriets facebook-sida.
-Ni kommer inte ångra er.
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
…
Vi startar veckan med en måndagshälsning och små glimtar från helgen som var..
…
Tjopp var det lördag och pysselverkstaden var igång!
Mamma laddade för ett lärorikt och peppigt Webinarium om sociala medier. Med ulltofflor på…
.. och ny fin ribbstickad tröja. Alltså, så himla fin och skön. Från Lindex.
Ni finner precis likadan HÄR
Ljuvligt vacker promenad i mitt hjärta också. I både sol, snöfall och till sist snöyra. 
Vi tog söndag. Mycket trött sådan. Brandismannapappan som varit ute på larm prick hela natten.. och oroliga frugan som aldrig är helt lugn förrän hon har honom hemma igen. Pappan försökte vi hålla sovande någon timme i all fall, innan vi bjöd på mysfrulle med nybakt bröd. Och massor av kaffe.
Krispig tur i solskenet. Vissa på bob. Andra till fots. En tredje i vagn. Stora pojkarna åkte skridskor en sväng också. Vilket gemensamt hjärteintresse det där kan bli.
Bråttom sedan. Till affären. För att köpa åtta stycken efterlängtade Söndagsgodiar.. likamed Det Bortglömda Lördagsgodiset.
Så glad så länge dom är skitnöjda med det lilla.
Hoppas att det får fortsätta så.. genom hela livet, tänker jag.
”Det bästa i livet, är att ha en familj”.. sa fyraåringen helt spontant och lyckosuckande, innan han slog igen sina blå för natten.
Och visst har vi massor att lära av honom? Jag tänker att tacksamheten kan forma varje människa.. till den bästa versionen av oss själva. Att inte tro att vi ska vänta in någon lycka… mycket av den skapar vi själva, i och med tacksamheten. Dag för dag.
Det är inte lyckliga människor som är tacksamma. Det är tacksamma människor som är lyckliga.
Håller ni med? Och jo. Ibland är det lättare än andra gånger, att finna ljus. Men… många, många gånger, så har vi så mycket val och möjligheter, i våra alldeles egna händer.. och tankar..
Den där skäggige är min klippa. Och jag vet. Att jag även är hans klippa. Sånt är fint. 
En skön stund under filten, bredvid kurrande katt, för trött mor. Ljuvlig stund. Likadå stunden där huset var tyst, mannen och jag tränade tillsammans och jag sedan kletade en kolsvart ansiktsmask i min fejja.. som för att göra mig superredo för måndag!
…och det är det ju idag,
-hej vänner och hej måndag!
Vi sjunger grattissång för älskad, spelar in gympapass till en vän (kika i instragram stories vetja för liten kik och också hela passet om du önskar måndagsgympa!). Så smider vi planer för veckan. Här inne kommer jag bjuda på ett inlägg om övervåningen som jag pratade om förra veckan.. men jag låter det vänta några dagar till, då jag tänker att ni ska få ställa frågor ni har om övervåningen, så tar jag med dom i inlägget! Så skriv här nedan, om ni undrar över något.. massor av frågor har redan trillat in på instagram. Så roligt!
Ok. Nu ska vi fortsätta denna mycket mycket kalla måndag! Nära, nära tjugo minusgrader.. men så smärtsamt vackert.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Precis inga ord behövs, egentligen.
Kärlek. Och tacksamhet.
..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.
…
Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.
En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.
Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.
En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet.
–Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!
Lillafrun
av Emmeli | jan 11, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.
Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.
Ni ser ju, att det började vara mer än dags.
-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.
Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”
Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.
Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.
Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.
Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.
Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..
Det blev nattskift för päronen.
Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;
… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!
..
Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.
Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.
Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…
Önskar er en skön, god och energitankande helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 9, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet
(Inlägget innehåller reklamlänkar för Adlibris)
Litet Junihjärta i sin nya julklapps-Pippi-tröja hon fick från sin Moster. Pärlandes en pärlplatta så tålmodigt. Äppelbitar i muggen. Och pärlor i gamla galssburken.
Vi har fyllt vår onsdag med pussel och pyssel, utelek och promenad i sol och till kvällen bjöd Svärisarna mig och barnen på så hjärtegod vardagsmiddag, då dom visste att vi var själva här hemma eftersom Vackerpapan är på uppdrag… så himla fint gjort. <3
Stunden ni ser på bilderna, där vi satt och påtade, jag och Juniflickan, var alltså en utav dagens guldstunder.
När hon var klar med hjärtat ”till mommo”…… då påbörjades en ny, ”till moffa!” .
Barnen är så kära i sina far- och morföräldrar och hela Storfamiljen. Och det är faktiskt precis sådär fantastiskt som jag bara kunde drömma om för några år sedan, när jag fantiserade om att få bli mamma och leva nära våra hjärtenära. Så lyckliga att vi hamnade precis här, hemmahemma, igen.
…
En stund, från en alldeles vanlig onsdag i början av januari, ja.
Men för mig, en glimt att så kärt föreviga. Livet. Nu. Varje dag samlar jag guldstunder i mitt hjärta.
Förstås, förstås kan inte varje dag vara helt hej-baberiba-underbar. Men det finns verkligen så mycket att vara tacksam över. Och många kära glimtar, men förstås långt ifrån alla, förevigar jag. Förutom i hjärtat, så vill jag så gärna spara dessa livets hjärteglimtar i vår familjealbumssamling…
…
Nu är det en ganska så redig hög som inte hunnit klistras in i albumet, men som i alla fall är framkallade och det känns ändå ganska ok.
Det här är så pass viktigt för mig, att jag med jämna mellanrum har inskrivet i min älskade kalender, att ”fixa med foton!” eller ”framkalla fram till nu!”… jag prioriterar dessa stunder.
Vet med mig att dom inte skulle bli av om jag inte gjorde det. För jo, det finns precis hur många andra saker som helst som jag skulle kunna fylla tiden med då också… att bara vara Mamma är pyssligt.
Men som min vän Ernst säger; ”tid är allt vi har”. Och så är det. Det hela handlar om vad vi väljer att fylla den med… för himla mycket kan vi ändå välja.
Såå… då och då struuuuntar jag i barnen och bara klipper och klistrar foton hejvilt. Nä. Skojar bara. Men då och då, så drar jag fram foton och album och påtar med det samtidigt som barnen pysslar med sitt bredvid. En himla mysig stund. Och vi blev så längtiga jag och Juniflickan…
… vi tittade på bilder från älsklings-ön. Och förstås kommer Juni inte ihåg ett skvatt från när hon var där senast.. men hon kikade bilder från när vi träffade Pippi där.. och åt glass i Visby, lekte på stranden och badade i havet… ååh…
Tänkte slå ett slag för att framkalla kära glimtar. Jag är absolut hopplös på att välja ut bilder, så jag framkallar enorma mängder. Men. Det behöver (bör) man inte göra. Spara några glimtar från varje år, bara. Så himla roligt att titta på sedan. Mina barn älskar vår fotosamling.
HÄR är en variant av litet album
HÄR är en större modell
HÄR är superbra pennor att skriva med
HÄR är ett vanligt hederligt lim jag brukar använda mig av
Heja! Ett album att hålla i. Titta i. Tillsammans. Små-le. Tänka tillbaka. Snyfta kanske? Ja, det gjorde jag idag. Alltsammans. Så mycket känsla.
Nu ska jag sitta här likt den Hönsmamme-fru jag är och invänta att Den Idoge Skäggige rullar in på gården, så hjärtat känns helt igen.
Hoppas att ni har haft en god onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | jan 7, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården
Och så blev det morgon, med glödande morgonhimmel och ett nattavarmt gäng som sovmorgnade ännu en gång… men puts veck var pappan och årets allra, allra första Måndag var här!
Joo, vi kommer förstås fortsätta med Tillsammansmåndagar framöver också. Men vi kände att det var skönt att starta vardagslivet såhär på rätt köl. Med en måndag som start. Här hemma, har jag hängt med ett så skönt gäng. Fyra darlingar! Så jag har lekt fyrbarnsmorsa minsann. Och älskat det… hehe
Mjuka januariskenet och ljuuvliga fågelkvittret som viskade om tiden vi har framför oss.
Vi har roat oss kungligt här på Drömgården.
Jag, mina tre små och kusinen H som startade hade sin allra sista jullovsdag idag. 
Hetsigt hockeyspelande kring köksbordet. Utelek både en och två gånger. Räserkjälke och fantasilekar i snön. Friskluft och äppelkinder.
En liten lillprins vi gratulerat på hans sjumånadersdag. Hur stort? Världs-stort, faktiskt.
Att gunga på ”storgunga” med lite fart dessutom, första gången i livet. Det är också så stort att det inte är klokt. Och något man kan bli stolt för mindre. Ni ser ju själva. Junihjärtat mitt.
Spisande och sytande. Pärlande av armband och spelandes memory med gänget på köksgolvet. Första dagen som HemmaMamma detta år hade inte kunnat bli härligare. Nöjda barn. Nöjd mor, liksom.
Till kvällen klädde jag och mannen småttingar varmt och bäddade ner i vagnar. Ett småtting-lifehack vi använt oss av så, så många gånger i vårat småttingliv. Barnen somnar bums i god friskluft. Och vi andra två får också förstås god friskluft men också skön motion och tid att prata… till punkt. Mycket härligt.
Nu är ungar nerbäddade i renbäddade sängar och jag längtar efter att göra dom sällskap. Men först lite påtande och vila innan natten.
Det här känns som att det kan bli en god vecka.
HemmaMammaliv tillsammans med småttingar. Kanske börjar jag snart smyga ut julepryttlar i sakta mak (menar egentligen ”i en jädra fart”, det är mer hyper-jag.. men det lääät så härligt med ”sakta maaak”). Mannen husritar och tv-uppdragar. Storebror hänger i vanlig ordning mest hemma men är mer än pepp på att få susa iväg och träffa småvännerna efter jullov också. Till helgen börjar vi spika upp innertaket på övervåningen. Å.
Årets första Måndagshälsning här från gamla gården i norr!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer