Det var måndag, alldeles i slutet av juni. Regnet öste ner, precis som det gör idag, en vecka senare.
Sista junidagarna och allra första julidagarna, fyllde vi med..
… en rad motiga dagar. Men så är det ju ibland, livets upp och ner. Denna nedåtsväng, en omskakande variant då vi just varit med om en ridolycka. Mycket fix och trix, prat med polis, försäkringsbolag osv efter det. Här var jag på väg från ett läkarbesök till ett annat, fann mig själv i en fräsig hiss och knipsade en bild. Skelettet ej skadat.. men jag har fortsatt ont och knät är väldigt opålitligt. Förmodligen är något uttöjt och jag ställer in mig på att få längta till löpning och tyngre lyft..ej konstigt då knät vridits iväg i ca 80 km/h…
Vi jagade skit i hagarna, smått maniskt.. Bertan hög på livet! Mocka och varva med traktoråkande, succé!
Jag njöt av trädgården…pionerna, som bara den!
Sommarnattandet i våra hjärtan och junidikenas blomster byttes ut mot julifägring!
Sista junikvällen kläddes himlen med dubbla regnbågar. Superhäftig syn!
Mellan varven vilade mor på sofflocket med en kaffekopp och nyplockad blomsterbukett. Längtan efter att Konstruktörspappan skulle gå på semester, började krypa sig på..
Den efterlängtade fredagen kom. Vi firade 30-åringen, finast på jord och Semester! .. Dukade i Salen för litet familjekalas.
Såklart födelsedagsbarnet skulle köra traktor på sin dag. Men det var inte bara härligt och frivilligt. Vi fick nämligen negativt besked från labbet just denna eftermiddag. Stor blodmask råder i vårt läger och både jag och M kände hur stressen steg oss in på nerverna. Vi tog varsitt djupt andetag och började direkt göra det bästa vi kunde av situationen. I det här läget kan vi inte släppa våra hästar i ny hage, då kommer masken även dit.. så M slog en bit åker och jag tog ihop höet. Sånt ögonblick jag aldrig glömmer. Han och jag. Samarbetandes för att djuren ska ha det gott. Att vi inte hann äta den där födelsedagsmiddagen som tänkt utan istället behövde be om barnvakt för småttingarna för att hinna få ihop ny mat till hästarna som tuggat ner sitt bete till max… ptjaa, det fick vi bara finna oss i då och ta igen dagen efter. Vi hann i alla fall snabb-äta och sedan har väldigt mysigt tårtkalas till kvällen!
(Kommer berätta mer om detta med hästarna eftersom vi själva vet mer…sitter på nålar idag och väntar på veterinär…)
Under lördagen var det hela familjen-jobb. Vi hjälptes åt att ta ihop det nyslagna. Vi KAN inte det här. Vi kan inte skörd. Men vi försöker lära oss. Skrattade åt oss själva där vi slog och tog in, bland sol och REGN om vartannat… ej optimalt…men vad skulle vi göra? Kan ju inte låta hästarna svälta, liksom… så vi ordnade oss helt enkelt stödfoder på detta sätt, innan vi kan släppa på stort bete..
Fann gammeldags hässja i lagården. Kånkade ut och…-Sådärja! -Kropparna möra och människor och hästar nöjda. En hässja fylld med hö. Vackert och gott. På alla sätt! ”mamma! vi är verkligen hästbönder på RIKTIGT nu!”, utbrast Storebroren lyckligt. Älskling!
Så blev det söndag och Lillebror sa god morgon till sin största häst. Han som är familjens nallebjörn och ”lilla gubben”. Störst, men så himla, himla snäll.
Vi drog iväg på Gudstjänst sedan. B med en traktor under varje arm. Så god stund. Gulligaste lilla barnkören, Äventyrskören sjöng, med bland annat Vackerpappan som kompade på gitarr och Farmorn som ledde alltsammans.
Därefter hade vi några timmar att fylla med liv… där vi beslöt oss för att…. tada; VILA. Jag slumrade på sofflocket medan Lillebror långsov. Storasyskonen och pappan gjorde det dom gillar tillsammans; bygga olika saker. Så viktigt, att efter tider av mycket ”gas”, möta alltsammans med vila. Jag vet ju det nu. Har ju blivit klok (faktiskt..!) och värderar vilan högre nuförtiden. Det är INTE egoistiskt att mor slänger sig raklång en sån här gång.. det är tvärtom det bästa hon kan göra.. för att inte bli en ledsen mor med sotiga kanter…!
Tankade med energi plockade jag därefter en bukett och tog chokladen med. Hela familjen susade då till vännerna i byn för en helt underbar kväll.
Barnen lekte, päronen avhandlade ena igenkännande samtalsämnet efter det andra, gapskrattade, småplanerade sommarutflykter, åt gott, smidde planer om roliga hittepå inför hösten.. och jag och M turades om att låna gosiga lillpigan…. som ju faktiskt är bäbis på riktigt, till skillnad från vår Minsting som vi tycker är våran bäbis…
En vecka där juni blev juli. Där pionen som är från min Mormors trädgård, blommade. Där vi stötte på ena mothugget efter det andra. Men där livet kändes inom oss så enormt mycket, och TACKSAMT! Varken jag eller M vill avstå delar av vårt liv, bara för att inte behöva utsättas för baksidorna av mynten. Det gäller ju ALLT liv… att allt har både fram- och baksidor. För att få vara med om allt det där härliga, både behöver och måste vi också utsättas för det andra. Hela alltet, ger livet en krydda vi är fullt ut eniga om att vi värderar högt, så högt!
…
Önskeplaner den första Sommarsemesterveckan!
–Tillsammansmysa hela familjen, vila, spela kort och skriva Sommarlovslista…
-KÖTTA renovering av övervåning! Haha! Jag och M är båda ivriga, men ganska trötta… så vi gör i vanlig ordning så gott vi kan utan att knäcka oss. Att köra slut på sig av renovering tycker vi enbart är urbota dumt.. och inte så ödmjukt mot gåvan, livet! Vi klarar ju oss finfint som vi bor nu, liksom?.. finns inget måste i att allt ska vara färdigt, nytt, tipptopp just nu… meeen givetvis är vi peppade på att få se slutet av övervåningsslitet, att få flytta upp..
–Fira bröllopsdag!
–Kämpa vidare med hästarna… väntar veterinärsutlåtande idag som sagt, därefter bör jag kunna berätta mer om krånglet vi stött på..
–Plocka trädgårdsbuketter, en efter annan. Fullkomligt älskar det och kan omöjligt se mig mätt på vackerskapelserna till blommor!
Den försa Sommarsemesterveckan är här, kära hjärtanes så gott! Önskar er skönsomriga dagar också!
Den vackraste pappan jag kan tänka mig till mina barn. Min andra halva. Han, vars hjärta känns som om det slår i ett, med mitt.
Grattis på 30-årsdagen älskade M! Du är fantastisk.
Synen av dig i ena halvan av vår gemensamma 30-årspresent till varandra… ja, alltså.. prylar är inte vår grej. Inte långa resor eller så, heller. Just nu i livet, i alla fall. Att däremot fylla dagarna med liv, här på vad vi kallar ”Drömgården”. Det, är vår grej. Hästar och Pelle-Traktor. Så fick det bli. Enligt oss, utomordentliga gåvor, från oss själva till oss själva. Och ja, synen av M i vad som är hans barndomsdröm, en egen traktor, den är så himla härlig.
En gammal, gammal, otroligt välskött och fin liten Volvo BM 500-traktor har fått flytta till gården. Ett litet paket till födelsedagsmorgonen också, förstås. Framförallt, en hop gullungar som utan att tveka, gnuggade gruset ur ögonen tiiiidigt i morse, för att kliva upp och sjunga för pappan och gratulera på stora bemärkelsedagen. Med sina små pysslade alster och varma kramar. Det är kärlek så det förslår. Att det på frukostbrickan fanns finhackad fruktsallad, rykande varmt kaffe, hembakt bröd och kanelbullar… det är också kärlek.. på enkelt men allra hjärtligaste vis. Så som han önskar. Han, den finaste vi vet.
Idag firar vi i litet, men kärt sällskap. Speciella tider råder. Men allt har sin charm, tänker jag. Jag och barnen ska baka tårta medan Konstruktörspappan gör sina sista timmar innan lång-semester…
Livets människa, fyller 30 år idag! Och tusan! Vi firar då 10-årig förlovningsdag också.
Jag vet inte var jag ska börja? Men, -Tack. Tack, tack, tack för all er omtanke. Vi är överösta av fina meddelanden från er och det värmer så gott. För nog är vi skärrade, fortfarande. Idag kanske mer än igår, faktiskt… igår var det så mycket praktiskt att ordna.. polisanmäla, susa till vårdcentralen, skickas vidare till sjukan och röntga knät som ömmar och prata med lokaltidningen och till sist avsluta dagen med riktigt skitgöra (mocka helt rent, för en stund, i hage nummer två) som vi alla älskar! Men idag… idag har tankarna snurrat.. ”tänk om.. tänk om vi inte haft centimetrarna på vår sida..?”..
Jag skiter i att det är tisdag nu. Jag tänker sända er en Måndagshälsning, i alla fall. Titta tillbaka på veckan som gick. Landa. Och berätta lite om den vi precis startat! Förra veckan blev inte mycket som tänkt, men det blev mycket bra ändå. För visst är det så, om man bara låter sig ”åka med”, har förmågan att tänka om och finna sig i hur livet tar sig fram.. då bjuds oftast varje dag på mycket gott, än om dagen inte blir som först tänkt.
Veckan som gick…
Spenderade vi en hop timmar i Vinterhagen/”Sommarnattshagen”. För att mocka bort skit. Föredömligt är att mocka lite nu och då under vintern, men det var stört omöjligt som läget var, med ishalka och fastfrusen skit konstant. Och äntligen kom läge att börja skyffla… sju månaders skit. Vi skottade. Karade. Slet. För hand. Och en kväll hjälpte svärfar oss med traktor. ”nej, vi behöver en traktor till gården, sa jag och M…”
… vi tog glasspauser också!
… och här har ni vad som ger mig en klump i magen just nu, angående hästarna. Har vi otur, har två av våra hästar den elakaste jäkeln till mask i magen.. inget som syns eller märks minsta lilla, men något dom kan bära på då det nyligt påfunnits i en hage dom traskade i förra sommaren… ja, så länge lever denna skiten till mask kvar om det vill sig illa. Detta kan medföra att vi behöver ”vila vinterhagen” i ett par betesäsonger framåt och det känns hur krångligt som helst… så håll tummarna hårt, för älskade hästpojkarna! Oooerhört knepig känsla där vi hela familjen var på bajsspaning en dag… ”nu skiter Ikran, spring dit!”. Vi jublade när färskt bajs från alla hästar var fångat, så vi kunde ta skiten, paketera den i lilla påsen, lägga i kartongen och vidare hinna med postbilen.. nu är bara en lång dryg väntan på odlingen…
Jag och finaste Svägerskan var ute på tur tillsammans med stora hästpojkarna. Sparar den turen i hjärteasken och hoppas på många fler. Vi konstaterade båda att de gjorde oss gott, att befinna oss där uppe på berget, med utsikten och tystnaden i kring… och avsluta turen med en dundrande galopp sida vid sida! Det gör vi om, K!
Vi hängde med älskade människor här på vår gård. Sommarlov när det är som bäst! Stora och små som fikar och surrar under äppelträdet. Och drar av några parti kort tillsammans!
Junikvällarna var magi. Varma, så varma. Blomsterplock vid vägens kant.. innan vi sommarnattade ungar på långpromenad. Så dånande vackert, alltihopa!
Värmen kom med besked. Alltså inte bara värmen.. den var ju redan. Men ”Afrikavärmen” kom. Ohhhlala, så varmt det var. Dag som natt. Lite läckert. Men också ganska så jobbigt för allt liv. 34 grader i skuggan, det var rekordagen… Vi badade jag vet inte hur många gånger under veckan. Ljuvligt! 30 grader i sjön!
Känner mig så vansinnigt morsig när jag drar iväg med mina tre älsklingar själv till badet. Så härlig känsla! Än om jag är tvärslut när jag kommer hem pga ganska så sjåigt att hålla kolla på tre hjärtan i badet.
Det blev fredag och här ovan, den viktigaste punkten i en helgstädning om sommaren. Eller hur? Visst härligt att bli av med skräp och tassa över nyskurat golv. Men hallååå, blommorna är det viktigaste. Det andra kan tummas på. Sådetså! Som kronan på finfredagen, ringer vännen C från norrnorr och säger ”vi är på gårdsbutiken i nordingrå efter en minisemester, är ni hemma?”. Såklart vi var! Vi dukade upp glassbuffé och slog på kaffepannan. Och sen följde världsmysig eftermiddag tillsammans.
På lördagen blir Drömgården med traktor. jo, det gick plötsligt fort… vi har traktorspanat länge och i mitten av veckan dök en ”perfekt” en upp för oss och vi slog till. Och ni anar ju bara, hur lycklig Bertil är över detta. Han som säger ”tlllakton” cirka hundra gånger om dagen.
Vi åt sommarmat. Rostad söt- och färskpotatis. Kall sås med örter från odlingstäppan. Citronvatten. Och grillad lax!
Veckans sista dag. Så härlig till en början. Och slutade med förfäran… och enorm tacksamhet, förstås!
…
Det var den veckan. Där vi fyllde dagarna med livet på det sätt vi mår som bäst utav. Livet är för kort. För skört. För dyrbart. För att göra annat!
Juni-blir-juli-veckans planer:
–Ha några sommarlovsdagar till med bara barnen.. för snart, snart får pappan semester och ett lååångt pärlband av ledighet väntar för oss alla tillsammans. Men vi längtar inte bara, utan tar vara på dagarna fram tills dess också!
-Beta av praktiskt tråk. Som blev med ridolyckan. Samt kontakta veterinär som hjälper oss tolka provsvar.
–Försöka ta oss ur dimman vi hamnade i i söndags… jag promenerade efter samma landsväg idag och det ilade i hela min kropp när bilar närmade mig… men ungar, hästar och trädgård (och världens bästa M) är själagott så det förslår!
–Njuta av juni-juli-skiftandet och alla blommor som blommar i trädgården!
–Fira en älskad skäggig Vackerpappa som fyller 30 år!!!
–Kliva på pärlbandet av Tillsammansledigt!
…
Återigen, tack tack tack för alla era värmande, upprörda, sakliga, kloka, kärleksfulla ord till oss senaste dagarna! Nu ska jag samla ihop mig själv och lilla ligan för att ge oss ut på nattningspromenad. Att gå funkar fint med mammans ömma fot och knä.. be mig dock inte springa ett par steg, det gör oont.. Men tänk ändå, .. Änglavakten…
Som den gör oss gott. Och idag, när det varit Tillsammansmåndag för oss här hemma, har det känts som sommarsemester. Som vi längtar efter det där långa, långa pärlbandet av alla-hemma-dagar.. men tills dess, njuter vi av Sommarlov jag och barnen och alldeles snart får pappan lång Sommarsemester.
Vad vi fyllde vår senaste junivecka med?
Vi tog måndag med after-2-årskalas-känsla. Bönderna jobbade på och vår utarrenderade lägda slogs. Vi hade vilsamt, lunkande tempo först… sen hittade jag mig själv ivrigt rensandes ris och ogräs, mossa och annat som täckte över stenmuren som omringar vår gård.
Hej alla vackra stenar!
Den ena makalöst vackra junikvällen, efter den andra.
Brandispappan hade jour och jag nattade ungar på biltur en utav kvällarna. Lite av en sommartradition just kvällen på jourveckan när pappan är iväg på lång brandövning och jag liksom inte får med mig alla tre barnen själv i vagnarna..
Vi susade iväg till Förskolan och Storebroren fick säga ”glad sommar, tack för allt och vi ses!”, till fröknarna. Han har varit där sådan liten del ju och nu sista månaderna har möjligheten inte ens funnits om vi hade velat, pga Skitviruset. Så det var nästan lite blygsamt att hälsa på. Mor hoppas att inte glappet från bara-hemma-mys till skolan fem dagar i veckan (kära hjärtanes!!!), ska bli för chockartat till hösten…
Vi var till Mäjasjön och badade med kompisar. Så skitmysigt. Och titta vad jag hade i famnen… min tvåårige prinskorv, som ju är min bäbis. Och så lilla H, som ju är bäbis på riktigt och så gossig att det inte är klokt. Synen av småvänner på löpande band, springandes från sjön, var sagolik!
En dag regnade det. Så välkommet på alla sätt och vis. Jag passade på att vika det där hiskeligt stora tvättberget. Och så bakade jag ”lite bullar”…av en ”liten, nätt deg”..
Vi fixade hemmet Midsommarfint. Men småpauser då och då är guld. Som en kaffekopp bredvid kurrande katt, med älskad utsikt över åkern.
Guldstunder i mitt Mammahjärtat. Pärlande med Skrållan. Pusselbygge med Minimannen.
Vi firade Midsommar. Tjusig midsommarstång, va!
Kalasfix! Så barnsligt roligt sådant. Glass- och minimarängmakeri. Ballonger i favoritfärger. Och servetter att göra en enhörningstokig lilltjej lycklig med.
Det var Årets Ljusaste Dag.. och vi firade vår älskade dotters födelsedag.
…
Dagarna som går, det är livet. Är så enormt tacksam att vi är där vi är. Att vi har möjlighet att fylla våra dagar med liv på det sätt vi önskar och mår som bäst utav. Det är en så god känsla… att vara här där vi strävat efter att få vara, på det sätt vi alltid önskat. Tillsammanstid, trygghet, lugn, närvaro. Alla gånger före stress för klirrande kronor in på ett konto…
..
Nya veckans sommarloviga önskeplaner:
–Njuta av älskade sommarlovsdagar! Morgnarna och kvällarna, så magiska. Plocka blommor vid vägens kant och bada i sjön. Och äta glass, förstås!
–Fortsätta den pausade renoveringen av övervåningen! Nu har det varit tid för väldans mycket trädgårdsfix, andra små byggprojekt och så några kalas på toppen! Men nu, nu tusan är vi renoveringspeppade så det står ut genom öronen på oss!
–Ta han om Vinterhagen! Mocka i oändlighet, röja bort en rishög, rensa från skräp som krupit fram ur marken osv..
–Sända er hälsningar! Har så himla mycket jag vill dela med mig av till er. Ni ska få se nya lilla rabatten bland annat!
–Rida! – förra veckan jobbade vi med hästarna här hemma kring gården. Nu är jourveckan förbi för mannen och långa skogsturer är efterlängtade.
–Åka och hämta hem en present! Som Juni bara fick i ord på sin födelsedag. Något hon kommer uppskatta massor!
–Träffa mor och far, barnens Mormor och Morfar. Älsklingarna!
–Ha en alldeles oplanerad helg… för första gången på jag vet inte när.
Ta hand om er och må så gott ni bara kan i dessa junidagar!
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Junis 4-årsdag, hurra hurra hurra! Älskade Juniflickan, Skrållan, Lillan, StoraLillasyster. Familjens coolaste tjej!
Det var små bröder med grusiga ögon som satt och höll om varandra på sofflocket i morse. Redo att dundra in i sovrummet och väcka en sjusovare av rang. Våra barn verkar ha som grej att inte vakna av födelsedagssång.. alltid minst några varv ja må du leva innan småögonen slås upp. Och tro mig, sooom jag och barnens pappa är glada för att ungarna sover som minigrisar.
Samma visa idag. Men till sist vaknade lilla Skrållan!
Födelsedagsmorgon. För någon som längtat så himmelens mycket till att få fylla år. Hon var glad från första stund hon slog upp ögonen. Blev lycksalig för varendaste pinal hon fick.. och då kan jag meddela att det i ett paket låg några strumpor… inte så stordådidgt, mao. Men hon drog på sig allihopa, på en gång..det var ”dom finaste strumporna hon sett”. Och så typiskt henne, med lager på lager.. lilla samlaren. tio armband, fem-sex mössor, ett gäng proppfulla väskor och solglajjorna på.. ingen ovanlig syn.
Medan det stökades i köket för kalas, premiärade födelsedagsungen med sitt nya pyssel! Hon gjorde välkomstkort till så många hon bara hann.
Nu började väntan bli smått olidlig. Tur att det bara nu vara några minuter kvar till kalaset skulle börja och hela storfamiljen komma!
Vad händer då tror ni?
-Det går larm. Skogsbrand. Och Brandisfrun räknar med ens bort pappan som en i sällskapet på kalaset. Ja, ja. Sånt är livet. Vi var himla, himla glada över att det inte gått larm tidigare under dagen. Att pappan fick vara med under födelsedagsmorgonen. Att han och jag kunde teama i köket med maten. Jag tackade också mig själv för att jag är en planerare av rang. Och förstås hade garderat med att just det här kunde hända. Hade M kunnat hade han förstås lejt bort sin jour denna dag.. men det gick ej idag. Iväg han for och jag och ungarna grejade det sista innan vi välkomnade världens bästa storfamilj!
Att vara högt älskad utav många. Det måste vara en utav dom största gåvorna i livet.
Så sa vi varsågoda till lunchen!
En redig pastasallad med allt möjligt gottit i. ”Mammabröd” (recept HÄR). Melon i stora lass. Typ så. Somrigt, enkelt och gott! Passande en het sommardag!
En enkel kall röra till med creme fraische, grön pesto, salt och peppar. Easy peasy! Men så gott!
Det blev ingen födelsedagstårta. Här uppfylldes istället önskningen om en egen glassbuffé. Ni må tro att jag hade roligt i köket igår. Där jag snodde ihop glassorter efter varandra. En med kaffe-kola. En äkta vanilj. Och en med blåbär och hallon.
En hallon-blåbär-sås att ringla över glassen. Hackade mandlar, rosa strössel och pyttiga minimaränger fanns också att toppa glasstrutarna med.
Så himla bra idé av Skrållan. Glassbuffé! Passade så fantastiskt bra denna sommardag.
Lagom till att glassen höll på att smälta bort, kom Brandispappan hem. Så himla lyckligt, att han i alla fall hann träffa gästerna och vara med på ett litet hörn av kalaset. Ingen skada skedd gällande hans dotter.. henne hade jag, som varit hemma hela tiden, knappt sett röken av då hon hade fullt upp att hänga med massa älskade människor, leka, pyssla, busa och bli allmänt super-omhändertagen av människor som bryr så enormt mycket om henne.
Nu brakade kalaset loss och vattenkriget var ett faktum. Ett stycke PartyPappaMorfar i bild! Och utanför bild ett knappt tjog av storfamilj. En sån enorm lycka.
Juniflickan, 4 år idag! Så stort, så fantastiskt. Sån ynnest att få vara med på ett stort hörn av hennes resa genom livet. Grattis på födelsedagen älskade Skrållan! Som vi älskar dig! <3
Du somnade så gott ikväll. Rödblommig om kinderna, med ett leende på läpparna och dina ord ”det här är den BÄSTA födelsedagen nååånsin!”, landar så gott i mammahjärtat.
Senaste kommentarer