Efter försommarveckor med varannandagsväder, blev det nu juli och äntligen fickvi Alla-tillsammans-sommarlov,
.. i samma veva som ett lovande väderfönster för slåtter visade sig… ”Vi slår till veckan”, sa vi! … ”Men ska vi våga slå hela lägdan, det ser lite hotfullt ut med regnet där på lördag kväll och söndag…?”
Det blev tisdagen den 8 juli och väderprognosen såg nog stabil ut för att vi skulle våga.. M drog igång. Pirret!! .. du som varit med om det här med att ta in torrt hö, där vädret är din enda tork-vän, du vet, vad det där pirret innebär.
Dag 2 och Dag 3 vänds höet.
Dag 4 strängas det.
Det är varma, stekiga dagar och Bondmoran varvar skötseln av djur och småungar uppe på gården, med badutflykter och att söka åt Bonden Blom där nere på åkern för att leverera fikapackning och också titt som tätt; pappa- och traktorsugna småungar.
Här är det på slutet av dag 4 och sista strängarna gjordes,
..samtidigt som jag lagade storkok och bakade inför slåtterparty där uppe i gammköket. Vi var nu rätt trötta efter varma, idoga dagar men såg fram emot morgondagen ändå.. och tacksamheten var enorm, över att slippa väderstressen eftersom prognosen stabiliserat sig och bara, bara visade värme och sol, sol, sol…
Så blev det Dag 5.
Och in på gården vällde älskade människor in.
Människorna, som gör det möjligt för oss att få in höet.. vi klarar en del bara vi familjen, men den stora mängden, behöver vi absolut hjälp med.. att det då står människor på rad och erbjuder sin hjälp/ svarar ”självklart” på frågan om de vill hjälpa till…
det, gör oss helt otroligt rörda och enormt tacksamma.
Här i syn, min snart 77-årige far.. som jobbade mer som en 30-plussare, hurtisen där!
Kära svärföräldrarna mina jobbade som det starka dreamteam dom är!
Och små, superstarka 11-åringarna kånkade balar i massor. Mannens fina Storkusin Emanuel, bar och bar och bar, han också, ännu en slåtter.
Med jämna mellanrum ropades arbetarna upp mot skugga, vila, mat- och fikatankande.
Pastasallads-lunch under äppelträdet smakade gott!
Ett annat pausande, serverades en suveränt god hallonkaka, med vaniljvisp.
Vill du ha receptet så finns det HÄR, det är bara till att byta ut blåbären i receptet till hallon i stället. …
..blåbär OCH hallon måste också bli hur mumsigt som helst när jag tänker efter!
Tittade ut genom köksfönstret och såg Frugan, aka. Nathalie, slita på där ute i värmen.
I år, med stor bäbismage, koncentrerade jag mig gladeligen ”bara” på barn- och köksfix.. än om kroppen känns god och stark så tror jag inte att den skulle ha uppskattat en massa bal-kånkande, faktiskt.
Lyxens lyx var också att både mor och älskade hjärtevännen Carolin var mig behjälpliga i köket. GULD värt!
Arbetsivern och samarbetandet vet inga gränser denna långa ”Balpartydag”.
Alllla hjälps åt i värmen! Här drog min far och bäst-Jonas iväg med ivriga 9-åringar.. med två ekipage (tack Micke för lånet av traktor!!), dvs. två traktorer och två balvagnar, kan vi hålla tempot så gott.. första åren körde vi med en traktor och en balvagn och hela alltet tog en evinnerlig tid och kraft.
För varje år har också mängden balar minskat, tacksamt.. det är nu femte året vi tar in hö själva och 2021, det första året, var lägdan precis nysådd och gödslad och hade verkat för ko-foder under många år..nu avbröt vi arrendet och tog över vår egen lägda igen.. vi slet in 2400 balar då.. nu, har det minskat lite för var år och stabiliserat sig till ett mer lagom antal på cirka 1200/1400 balar… det är alldeles nog att få in.
Fyra älskade flickor (och ett fotande, flåsande preggo efter de) som gick neråt för att kolla läget..
Där möttes vi av denna syn.
En hövagn med höbalar och en hel skock av gulliga, glada ungar! Den här dagen är något alla våra barn ser så fram emot och för varje år arbetar dom mer och mer och mer, helt på egna bevåg.
Och tänk, att Emil och Carolin var på Hemmahemma-visit just under slåttern, i år igen. Fy farao vilken lycka!
Det går ju liksom inte att planera i förväg.. allt beror på vädret. Emil varvade med att stå på balvagnen och att köra traktorn med balpressen, så himmelens perfekt.
Här hade vi beslutat att vi var klara med balandet för dagen, ”det lilla som är kvar kan vi själva ta imorn”, sa vi, lättade över att vädret bara skulle fortsätta vara stabilt. Lättnaden hos denna människa i bild, var stor här, vill jag lova.
Årets slåttergäng 2025!!
(Kusin Emanuel fotade denna helt otroliga bild. Min Mamma och Pappa hade preciis hunnit åka också, därför hamnade de tre inte med i bild.. <3 )
…men alltså, wow, wow, wow.. i år gick slåttern verkligen som hejsan!
PUSS på toppen av en otroligt arbetsivrig vecka! Slitig.. och helt UNDERBAR! Vi älskar det här!
I flera år nu, har det inte bara varit pirrigt med hur vädret ska te sig utan till och med lite små-ångest och en redig skopa stress kring detta.. vädret har varit så svängigt och prognoserna har ändrats hittan dittan från ena dagen till den andra. Senaste två somrarna har vi måstat ta in höet väldigt sent och energin i gräset har känts låg till och med för oss hästägare som önskar lägre energi än bönderna som matar sina kossor.
I år, stabilt. Vi kunde slå i alldeles perfekt tid utifrån hur vår mark är i energi just nu. Helt underbart! Vi var klara i god tid under baldagen också, så efter detta förevigande, drog vi till lillsjön och badade allihopa innan kvällen fortsatte med välförtjänt slåtterpartaj ute i trädgården!
Mor Birgits goda lasagne serverades. Och ”Mammabröd” förstås. Jag hade också gjort en massa Rotsakslasagne. Stora och små njöt av gott att äta, dricka och av välförtjänt viiila.
Här var klockan en rejäl bit efter midnatt.. julinatten var tyst och ljus.
Jag gick runt och plockade disk, städade och bara njööt.. hade absolut inte somnat om jag lagt mig på kudden med ens alla hjärtemänniskor lämnat gården. Jag var alldeles för upprymd av dagen. Det doftade ljuvligt av höet och det var så fint med hästarna som stod och betade alldeles intill middagsplatsen..
Barnen hade tidigare under kvällen haft svårt att accpetera att slåttern var över för i år.. tills vi då kommit på att vi ju faktiskt lämnat lite, lite hö kvar till dagen efter, där längst ner på lägdan… då, kunde snyftandet upphöra..
Och dagen efter, var det tre storasyskon som var mer än peppade att få stå SJÄLVA, utan vuxna, på balvagnen och ta in det allra, allra sista höet för i år. ”Mamma! Du får INTE hjälpa till! Vi kan SJÄLVA!”, sades det på skarpen…
Lillen satt i traktorn med pappan. Och jag fick bara njuta och smått, av kärlek, kolavippa över synen av detta gäng. Så små och redan så rediga, arbetsglada och kapabla.
Det var den allra första junilördagen och Prins Bertils födelsedagsmorgon.
Födelsedagssång, kramar, hurra och egengjorda små paket från syskonen…
Blåsa ut ljuset på plätt-tårtan..
.. och läsa långa brevet som låg i det ena paketet… där det stod något kryptiskt om att gå ut till lagårn (i vanlig födelsedags-ordning) för att finna ännu en present..?
Gänget på väg ner mot lagårn!
Tokigt! Och roligt redan här! Vad doldes där i paketet? -ANKÄGG förstås! En strålande 7-årspresent ju!
12 stycken ägg, som knasmorsan ordnat med att en ank-duktig man i Göteborg (låååångt från höga kusten, mao!) hade skickat till oss tidigare under veckan. På vinst och förlust, tänkte jag inombords.
Kramiga lillungen njöt av att ha alla hemma, hela dagen. Och förstås skulle äggen delas med syskonen. Juni satte med ens igång att sticka en halsduk till sin blivande anka.
Piltavlan blev en hit med en gång också! Det lektes och grejades och så susade jag iväg med barnen en sväng mitt i dagen, tillsammans med kompisarna. Vi fikade på Gårdsbutiken och susade förbi Världens Snällaste Marie… för att låna en kläckmaskin.
Till kvällen dukade vi fint i Salskammaren! Jämngamla kussarna, Morfars och Farfars kom på litet kalas.
Kalasfikat enligt önskningar!
Chokladbollar, snickerskakor, knäckig rabarberpaj med vaniljvisp, kanelbullar och rabarbersaft.. och Morotskaketårta, med vackerljusen i som är stöpta av barnens Mormoster!
Älskling!
.. som var lycklig över sin högst upp på önskelistan-önskade present, en sparkcykel… med lufthjul(!). Ni anar lyckan, för en grusvägsunge! Inget ”den där går inte att köra på grusväg, den behöver asfalt”, inte!
Och som avslut på hela födelsedagen?
.. så lade vi då de 12 ankäggen i kläckaren som skulle ”ruva äggen” i 28 dagar (21 dagar för höns, 28 dagar för ankor).
En ny upplevelse för oss då vi bara låtit våra höns naturruva fram sina kycklingar. Men nu tog vi till maskinhjälp, alltså. Fyllde behållare med vatten och vattensprayade äggen innan vi stängde igen den nästan 38-gradiga kläckaren.
Och därefter, i 24 dagar framåt, har äggen legat i dessa vaggor och vänts automatiskt under dygnet och vi har också manuellt sprayat vatten på äggen minst en gång per dygn.. allt för att efterlikna det naturliga så gott som möjligt. Ankisar badar ju varje dag och skulle det ha legat en riktig ankmamma på äggen, så skulle äggen ha blivit blöta och fuktiga minst en gång om dagen av sin nybadade mor. Så, mycket fukt har vi gett… förhoppningen har inte varit stor, äggen hade rest långt och fick vi bara tre-fyra ankor av tolv, så skulle vi ha varit urnöjda.
Dag 24, plockades ”vaggorna” bort och äggen slutade vändas och nu förberedde vi för kläcket och gav ännu mera fukt. Ett par uppblötta wettex-trasor lades in i botten av kläckaren och manuella sprutandet av vatten ökades till 2-3 gånger per dygn.
Och så, dag 28, som efter en klocka, började vi kunna se små upp-pickade hål på några utav äggen. Spänningen var oliiidlig nu men vi lät maskinen vara, helt i fred, öppnade inte i onödan..det kan ta 1-2 dygn för en liten anka att ta sig ut..
I måndagskväll, dag 30.. flyttade vi nyfödda skapelser till sitt BB, håll i er nu, titta här!
7-åring med sin nykläckta födelsedagspresent i famnen, kärlek vid första ögonkastet.
Och nu lever vi med NIO (hej och hå, någon som önskar sig ett par ällingar kanske??) uuursöta Svensk Gul Anka och är upp över öronen förtjusta allihopa. Ankbäbisarna bor i odlingsrummet just nu, för att vi inte ska behöva vara rädda för att dom fryser ihjäl den första kritiska tiden. Ank-BB, en stor trälåda med spån i botten, med värmelampa till en början. Uppblött bäbis-anka-foder och hårdkokt äggula serveras. Och ett litet plurr men det kom visst inte med på bild.
Men jag tror att jag törs lova, att fler bilder kommer för kära hjärtanes så söta djurbäbisar, eller hur!?
…
Så , så gick det till den där 7-årsdagen när ankäggen kom till gården och vi nu 28 dagar senare, äntligen är med ankbäbisar!
Framtill midsommarhelgen grejade vi på här hemma med allt möjligt, som att skotta hästskit till bäddarna som ännu inte fått gödsel på sig, få ut sista planten, ner sista fröna, täcka bäddar med gräsklipp som ivriga Storebror samlat ihop under hans gräsklippande..
Köksträdgården skapade vi 2021 och då var den mest en snittblomsodling eftersom jag då sålde blomsterbuntar ute vid vägkanten tillsammans med barnen ett par somrar.. det var kul, men nej, det kändes inte riktigt rätt… det tog mycket tid men framförallt; mer ätbart önskades.. blommor är inte så gott att äta ju… så för var år har sommarblommor minskats och det ätbara ökats på. Nu är det såå mycket mat i köksträdgården och landen intill. I år känner jag verkligen att vi har En Redig Köksträdgård! Vitlök, två sorters broccoli, brysselkål, grönkål, sockerärter, sallad, persilja, spenat, rödbetor, morötter, dill, potatis, jordärtskockor, jordgubbar… varvat med en del blommor mitt ibland allt. Och i lilla växthuset växer tomater, gurkor, chili och paprika. Kanske har jag glömt något.. zucchini hade vi.. men den tvärdog efter utplantering tyvärr. Kanske hinner jag så ny.
Som sagt, så enormt glad för att Sixten är så ivrig med sin egna Farfar-fixade gläsklippare i sommar. Den med uppsamlare så får vi påfyll av gräsklipp till all täckodling hela tiden. Jordgubbslandet var så fullsmetat med ogräs för någon vecka sedan, men nu är det rensat och täckt med grönt klipp och fullt med blommor som viskar om att drömbäret är på gång. Även täckt med nät, för fy så surt det är när man inte hinner före fåglarna…
Vi blev trötta av att jobba hårt, så gott att kunna sova ut om morgnarna.
Inne beslöt vi att inte feja ihjäl oss (jag och Emmeli alltså..), nedervåningen skulle få sig en rejäl storstädning men övervåningen fick tusan vänta, så det så. Gulliga hjälpredor jag hade, va!
Jag såpskurade, putsade fönster och tvättade textilier och bytte ut vintriga gardiner och mattor mot skirare och somrigare. Det doftar så himmelskt gott här hemma nu.. en redig såpskurning alltså, älskar det!
Än hur trasig vår sal är, .. söndersågade tapeter och uppsågade hål i taket.. så gör en grundlig städning och ompyssling av hemmet att det känns så härligt, ändå. Ren luft och lite nya, gamla förstås, textilier gjorde susen!
Doften av nygräddade bondkakor, det doftar hemtamt och barndomens midsomrar. Enklaste och kanske godaste småkakan jag vet om!
Receptet tar jag ur 7 sorters kakor!
Kvällen innan Midsommarafton, har vi sedan ett par år tillbaka en ny helt ljuvlig tradition.
Att möta upp ett redigt gäng små och stora kompisar, åka hövagn bakom gammal trogen traktor, i år med våran lilla Pelle som Martin körde… bort till Midsommarängen, för att plocka blommor och sedan åka vidare upp på berget, till lillsjön och binda byns Midsommarstång.
På Midsommaraftonen åker vi sedan och så även i år, till Mäjasjöns Fäbodar och njuter av allt som hembygsföreningen ordnat. Träffar barnfamiljer från byn, köper med oss ljuvligt nybakat…
Fiskar fiskedamm, kastar pil, dansar runt stången vi band kvällen innan, snurrar godishjul och njuter av ett så traditionellt Midsommarfirande.
…
Hemåt sedan och chillade järnet. Eftersom vi inte skulle ha något firande här hemma hos oss denna dag kunde vi bara pusta ut.
När hela familjen är tvagade, kammade och finklädda, då tusan måste det ögonblicket förevigas!
Fram med stativet, trycka på självutlösaren och tjopp tjopp hade vi årets Midsommar-familjebild.
Till Midsommaraftonskvällen, gick vi bara lillvägen till Farfars och blev så hejdlöst bortskämda.
Svärisarna bjöd på, på alla sätt, så, så, såå god kväll. Mer än fint också att få träffa Moffe (mannens Norge-Morfar) och hans A som kommit från Norge för att fira Midsommar här.
Till kvällen tjavade vi hemåt och medan barnen slumrade sött, förbereddes ett och annat där nere i köket under ljusa midsommarnatten…
För på Midsommardagen hade vi minsann en 9-årig Juniflicka att fira!
Hon hade önskat plätt-tårta, UTAN grädde givetvis.. fylld med hallonsylt. Och så överraskade vi med färska jordgubbar fastän det är snordyrt och vi snart har egna i landet. Lyx!
Med frukostbrickan, en hel hög med paket och skrovlig födelsedagssång, kramar och hurra, väckte vi vår älsklingstjej…
En litenliten människa var sådär extra peppad, på precis allt.
Pirriga innan-kalas-timmar sedan..
Men äntligen slog klockan 14,.. kalasfikat var framdukat, tårtan garnerad, ljusen tända och kalasgästerna började trilla in.
Någon var enormt nöjd över alla födelsedagspresenter hon fått! Blåste ut Mormoster-stöpta tårtljusen med simfötterna på, inga konstigheter!
Kanelbullar och rulltårta, som Skrållan älskar. Bondkakor, chokladbollar och en redig marängtårta med rabarberkompott, grädde och jordgubbar. Och ett fat med vattenmelon och en liten enkel tunnbrödrulle fylld med färskost, gräslök och rökt skinka som var väldigt god mot allt det andra söta. Ballerina hade Bagarberta-Morsan också KÖPT och det, var barnen helt lyriska över, haha!
Kalas! Vilken ynnest! Gamla bondgårn älskar när det är liv i luckan!
Födelsedagen och årets Sommarsolstånd, avslutades med en lång spelkväll innan vi somnade mer än gott till kvällen.
Tänk att det är 9 år sedan nu.. den där ljusa, ljusa sommarnatten.. när lillan kom till jorden.. med sådan otrolig fart…
..tänkte jag, med en tacksamhetstår i ögat.
Midsommarveckans allra sista dag, får sammanfattas med en enda bild. Den här.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att få dunsa ner hos MammaMormor och PappaMorfar efter ännu en ivrig junivecka med kalas på toppen. Bada, basta, blunda mot solen.. äta gott och bara hade det så ”förskräckligt” härligt. Jag vet att det kanske blir tjatigt, men det skiter jag i; fy tusan vad vi lever i lyx med våra fyra päron, barnens mor och far-föräldrar alltså, tätt intill.
…
Idag har regnet öst ner här i höga kusten, i det närmsta konstant, hela dagen. Ett sådant lugn har börjat infinna sig.. den allra ivrigaste tiden när all kål, plant, pärer och så vidare, ska ut i landen.. hästhagar stormockas.. fotbollssöndagar.. sista kampanjuppdragen betas av.. avslutningar åt olika håll.. junibarnens födelsedagar.. midsommar.. osv. osv. den tiden börjar liksom lugna ner sig lite nu.. den har varit otroligt fin i år och jag känner verkligen att vi kunnat njuta och är därmed redo för det som nu väntar.. en tid som förstås är allt annat än lugn men ändå lite mer ledig.. nu ska ”bara” alla gullungar och allt annat som växer och gror, tas omhand.. och visserligen ska hö bärgas och ett helt tak bytas, men äsch, det blir KUL hela alltet! Det är nio arbetsdagar kvar, sedan kliver Pappa M på TillsammansSommarlovet med oss andra.. tills dess ska vi fortsätta sommarlova oss jag och barnen, varva bestyr med vila och förhoppningsvis en hel radda av sjöbad..
Vi lämnar vintertiden och ett vårvinterminne vi alla håller kärt, är Storebrors födelsedag som i år var på en lördag och vi därmed kunde fira alla tillsammans, dagen lång, med stora familjekalaset på ”rätt” dag och allt!
Räknade ut att det var den tjugoåttonde födelsedagsmorgonen vi fick uppleva, som päron.. en sådan hejdlös ynnest.
Det var Han som kom och bjöd in oss i vad som känns som livets häftigaste, roligaste, kärleksfullaste, svåraste, oroligaste, känslosammaste och mäktigaste kapitlet i livet.
Storebror fick ett endaste litet paket vid födelsedagsmorgonen… mamma-målade kortet och dess ord avslöjade snabbt att det vore smart om gänget klädde på sig varmt och, ja juust det, i vanlig ordning; drog ner mot lagårn…
Bästa stället för att gömma otympliga presenter och julklappar. I år stod där ett stort hockeymål till stora lilla hockeyfantastens förtjusning.
Inne i värmen igen spelades det kort för fullt, med Modo-kortleken som låg i det första lilla paketet. Hockey-tema, ja visst!
Sen blev det fullt ös med kalasfix!
Jag njöt så av att ordna kalas i Salskammaren som nu känns så komplett med kakelugnen.
Sixtens födelsedag och födelsedagskalas, är så toppen för att vi ska få ändan ur att grundligt röja upp hemmet efter trötta, mörka, dammiga oxveckor.. nu var här så finstädat och vårvinterfint.
Det är lyx när man ska få så många födelsedagsfirare på sitt kalas, att det måste dukas i tre rum!
Det var sol men blåste absolut halv orkan. Vi hade bestämt oss för att bjuda på utelunch i vanlig ordning och (stackars? nää.. tappra!) gästerna vet vi det här laget att lite väder kan inte få stoppa… vi sökte lä på baksidan, intill hästhagen..
Där grillades det järnmackor på glatta livet och hästarna tyckte det var kanon att få hänga med på kalaset, dom också.
Sen drog vi återigen in i värmen och det var mer än gott. Småkusiner lekte tätt intill.
.. ooch den godaste tårtan jag vet; mandeltårta med smörkräm… den är fantastisk!
Passar perfekt till påsk som ligger oss nära framför också. Och vet ni! Den här tårtan är ypperlig att göra och frysa in (botten + smörkräm)… så nu längtar jag till påsk, för vi har en som väntar i frysen, som bara ska toppas med grädde och bär. Såna tårtor älskar man ju!
Det var fräsigt när tjugofem personer sjöng Ja må han leva för fulla halsar och se leendet på vår stora finpojke.
”Det HÄR är rikedom!”, kunde förstås iiinte ”predikarmorsan” låta bli att säga… men det äär ju sant, ju!!
Så fikades och surrades och lektes det..
.. och lektes lite till..
Och sen blev det kramkalas och heeejdåå till Storfamiljen, så bortskämd på kärlek och fina gåvor…
..kvar var vi med varma hjärtan efter ett så härligt firande. Och precis enligt önskan så gick vi till kvällen över till Farmor och Farfar och såg på hockey med de, på deras stor-tv och beställde hem mat från pizzerian nere på byn… alltsammans satt som en smäck, gäspade nöjda kalasfolket.
Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Fullmånenätter i oktober.. och lillens 3-årsdag det blev!
Puh, vi lyckades ta oss upp ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka födelsedagsbarnet.
Garnerade lilla tårtan med vispgrädde och skogshallon. Sen tjavade vi yrvakna upp, med ballong-trean, paketen, lilla födelsedagsbrickan… och skrovliga morgonrösterna.
Jaa må han leva..kramar och hurra.
”Idag fyller jag tre år!”, sa han nöjt och blåste ut ljuset.
In i paketkaoset sedan! Riv och slit.
Och ”woow!”, för allt. Kan man annat än älska treåringarna otroliga pepp!? ”En BYXA!” (ullbrallor)… ”å en SAX!”.
Vi hade också lyckats göra ett makalöst blocket-fynd. En stoor låda fylld med brio-tågbana… så nu kan här byggas ännu större banor.
”En EEEGEN tågbaana!?”, utbrast O helt överlyckligt.
Egen målarbok och pennor fick han också. Och en loppad bok. Bra så!
Efter långfrulle, var det dags att reda till det sista i vårt renoveringstrasige hem..det skulle bli kalas!
Äääsch, lite knallblå plast som stack ut genom dörren inifrån arbetsredo Salskammaren, dörrar utan foder och salningar.. ääsch.
Kalas-sal det blev, med lite ballonger, finduk och tända ljus, visst!?
.. och äääsch; radiatorer som inte sitter fast utan bara står på golven, fönstersmygar och foder i olika färger pga liivet.. osv. Ääsch, kalaskök det blev, med nybakt Mammabröd, ballonger och minst tre olika gula kulörer på väggarna (haha!).
Nu drog vi ut! Friskluftade oss. Grillade korv. Någon kutade en god tur. Någon slumrade gott i sin vagn. Sen var vi redo.
K A L A S för Storfamiljen!
En sista storgäsp och sen började ett nytt hurra-kram-och-paket-race ute i det hela sagolikt sköna oktobervädret. Stor skillnad mot förra årets tvåårsdag, då hade första snön fallit. Löven hängde ännu kvar på äppelträdet, samtidigt som snön minsann inte alls tänkte flytta på sig.. förrän nån gång i april, maj…
Men se i år, får vi njuta en lång och härlig höst. Underbart, eller hur?
Vi gick inåt och högg in på kalasfikat tillsammans med Morfars, Farfars och Kussarna, Faster och Farbror.
Var man lite småhungrig i mellismagen, eller bara helt sonika lite ”matigt fika”-sugen, så kunde man börja med det.
Och sen en rad önskefika.. chokladbollar, morotskaka, kanelbullar, tårta, äppelmust.. och en kanelbulle-trea…. jomen med lite fantasi ser man väl att det är en trea, va? Fast något barn tyckte mer mitten av trean såg ut som en bajskorv. Jaja…treåringen var urnöjd!
Och vad spelar renoveringsstök för roll, när gästerna är hjärtefina? Det blev ett så himla mysigt treårskalas!
När man är tre år kan man med gott samvete zoona ut från kalaset ibland.. och försvinna in i lekens värld.
Sen fylldes hela Salen med ännu mer födelsedagssång och lillen blåste och blåste och till sist var lilla trean utblåst, igen.
Gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt kokad på sensommarens skogshallonskörd avnjöts.
På toppen av kalaset hade vi liten fiskedamm från ovanvåningen… oherrans uppskattat!
Ja, tänka sig va, att vi har en liten treåring i familjen nu. För fjärde gången.
Och till skillnad från tidigare treåringarna, känns nu nummer fyran fortfarande som vår lilla bäbis eftersom han är minst.
Tre år.. så puttinuttigt… och så stort, på samma gång!
Senaste kommentarer