av Emmeli | mar 19, 2019 | Frågor och Svar, Köket, Norra Drömgården
”Vilken färgkod har de mörkgröna köksluckorna?”
En fråga jag får ofta. Det är så himla roligt att ni gillar vårt färggranna kök. Det gör vi med.
Den ljusare färgen vet vi ej. Den har vi inte bättrat ett dyft. Men den mörkare har vi det, då vi gjorde lilla köksförvanlingen när vi flyttade in (kika här för en förvandlingsglimt vetja!).
Mörka grönfärgen har koden NCS S 3020-G20Y
Nu ska jag och mina tre hjärtan ta tisdag här!
Hela lilla hopen människor har frukost i sina magar, så nu trooor jag att vi går för en liten påtår för mamman medan pussel- och pärlplattebygget fortsätter i kring. Bertilen har full sjå att få tag på storasyskonens bestyr. Kärlek är det då, att stora gullungarna gett honom ett alldeles eget pussel som han får riva bäst han vill.
Just nu har vi legoinferno här hemma också. Jag behöver ej vara med att läsa ritningen, menar Minimannen. Men leta småbitar, deet får jag gärna göra. Min storlilla pojke. Juniflickan varvar olika pyssliga bestyr med att plötsligt stå på ett bord och halvt gasta; ”JAG, ÄR, PIPPI LÅÅÅPTUMP! Och min PAPPA! är KUNG!” …oboy, den lilla pinglan. Hon har oss alla här hemma runt sitt lilla lillfinger. Ingen vågar något annat, förstår ni…
Solen skiner idag efter en vecka i skymundan av snötunga moln, så vi ska förstås ge oss ut senare på äventyr för att riktigt få njuta, istället för att fånga vassa snöflingor mot kinderna. Ja, fånga solstrålar får nog bli ett utav dagens högsta mål. Flärdfullt, minst sagt!
Önskar er en fin tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | mar 7, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi fyller dagarna med Sportlovsmys.
Äter långfrukost och stökar vid köksbänken. Småttingar dräller i pyjamas kanske ända fram tills det är dags att gå ut för utelek. Vi bakar och grejar, fixar och donar. Susar till staden och uträttar ärenden. Mamman tränar mitt på köksgolvet med hela tre små pt:s kring och på sig. Puh. Så somnar vi extratidigt, alla fem i ett hjärtans trassel. Någon vill krypa i sömnen. Och två turas om att drömma olika mardrömmar. Små människor i utveckling, ja. Sömnen gör alla gott.
Ute andas vi friskluft. Snusar i vagnen, gungar i gungan och längs lillvägen görs små äventyr. Frihetskänsla för ungarna att kunna traska där själv, inte behöva vara rädd för någon räserförare alls. Mamman slog sig ner vid gårdshusväggen, sneglade på lekande och sovande barn med ena ögat. Och blundade med det andra.
Vår gamla gård. Med alla skavanker och alla önskan om tid och kärlek. Med allt vad gården innebär, både underbart och arbetsamt. Så är den våran Drömgård.
Steg för steg återställs och formas den också, till så som vi önskar den och tycker att den är värd.
Idag har snön fallit med iver och hela gården är åter inbäddad i snö. Det är som det ska vara, ju. Det ska inte vara vår här i norr ännu. Sådetså. Perfekt dag att beta av en lång, lång att-göra-lista. Allt från att skura hemmet och piffa för födelsedag och kalas. Vädra, bädda rent och vika tvätt i massor. Till att slå in paket, susa på utvecklingssamtal, gympa-svettas och mitt i allt bara tvär-pausa för att pussa gullebarns ljuvligt doftande små nackar.. där den ena varit här ute i stora vida världen i prick nio månader idag.
Sportlov och Födelsedagsfix och bara Liiivet, i en salig blandning, alltså. Är så tacksam över hela alltet. Livet, som är både skavigt, ljuvligt, jobbigt, basiluskigt och alldeles underbart. Att få dela det alltsammans, med dom där människorna jag får kalla för min alldeles egna familj. Det, är minst största lycka på jorden.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | mar 5, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården
En tisdag i början på mars. Det är semmeldagen. Fettisdag. Sportlov. Och här hemma på gamla gården i norr huserar en drös mycket engagerade bagare. I åldrarna noll, två, fyra och tjugoåtta år. Vilket gäng, va!
Nymortlade kardemummakärnor spred doft ni kan ana. Storasyskonen delade på sysslorna hejvilt där vid mormor-ärvda köksassistenten. Egentligen skulle det ju bara vara ett ägg i degen, men att knäcka ägg är alldeles för roligt så lilla radarparet hivade i ett till och ni vet väl hur bra det är med ett ägg i vetedegen? Rumsvarmt smör förstås. Och ja, stött kardemumma är så mycket godare än färdigmald.
Mandelmassan tillverkades i ett nafs..
..runda bullarna rullades och medan bullarna och Juniflickans ”bullekoojv” (bullekorv) jäste, klädde vi oss varmt hela gänget och gick ut. Där jag småpustade mitt i påklädandet gav Lillan sin mor såna där ord i precis rätt tillfälle; ”Du äj en stajk hjälte, mamma!”. Den meningen… rakt in i hjärtat.
Happy Mami!
Plötsligt var vi ute. På soliga gården.
Minsting sov. 
Juniflickan kikade in i lekstugan. 
Minimannen gjorde en utav sina utefavoritsysslor.. skotta, gräva, greja med snön.. eller grus och sand för den delen. Så tjavade vi längs vår lilla väg innan vid gick in. Lunchfix och bullegräddande i en salig blandning.
Fram med gammalt kärt uddaporslin sedan..
..sånt som fanns här när vi flyttade in, sånt jag loppat och lite nytt. Vi dukade för Semmelkalas, jag och barnen, förstår ni!
Och nu ska ni få se hur semmelmakeriet går till i Drömgårdens semmelbageri..
1. Ett litet lock skärs bort från semlan och en del av semlans innanmäte tas ur bullen och läggs i en skål. 
2. Innanmätet, blandas med den hemgjorda mandelmassan samt en skvätt grädde. Alltsammans fördelas sedan i bullarna. 
3. Grädden spritsas. Så roligt med sprits och det blir så himla fint, visst? Ett mycket stort plus, ju. Gott och fint. 
4. Lockets duttas på och florsocker pudras över hela ljuvliga lilla bakelsen. Redo för njuteri!
…
När allt var fixat och klart, då anlände darlingar.
Hemmet fylldes med liv och vi njöt semlor kors och tvärs. Bakade med så mycket kärlek. Och lycka. 
Så satt vi där i solbadande köket, mumsade gräddig bakelse och sörplade kaffe, pratade livet, kattpojkar och konstaterade att fönsterna här i hemmet är makalöst vackra om än inte alls sådär superlättsamma att putsa… jag försökte säga att ”nu har vi fikat klart, nu tänkte jag att vi skulle putsa varsitt fönster”. Meeen… precis iiinget låtsades höra dom orden.. jag förstår inte..?
Som toppen av kalaset, fick jag chansen att följa med Storan på hennes prommis i dagens sista sol, då mannen precis kom hem från jobbet när vi här hemma kalasat färdigt. Vilken tajming! När jag knatade in på gården efter turen, kände jag sån lycka. Det här är min plats på jorden. Jag älskar våran gamla gård.
Och jag som senaste veckorna liksom känt att det blir sådär ööövermäktigt vackert när solen skiner och jag nästan, nä inte bara nästan, får ont i hjärtat av hela alltet. Idag, bara njöt jag. Åhå, kanske är jag på bättring. Dagarna fylls av så mycket härligt tillsammans med småttingarna, att även den deppigaste dagen, är fin, för att jag får dela den med dom jag älskar mest. Men nä, på topp har jag inte varit senaste tiden och är ej ännu. Jag vilar i det skavande och tänker att var sak har sin tid…. sinom tid.. och så vidare..
Den här dagen. Jag har känt mig så själaglad, gjort sånt jag mår gott utav och träffat människor jag älskar. En drömfin semmeldag.
Hoppas att ni har haft en god dag och fått miiinst en semla i magen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Fredagmorgon, med det där gänget!
Alltså. Bästa jag kan tänka mig.
Ser ni han som snott min plats för ett slag?
Frans Frasse Fransson verkar trivas här hemma.
Hoppas så.
Han fortsatte sova på den till synes hittills favoritiga platsen; kökssoffan. Och jag fick min plats tillbaka.
För att kunna äta min fredagsfrukost.
Önskade järnmackor. På gröten, den där jordgubbssylten som kokades till pannkaksmiddagen igår. Och en kopp ryyykande varmt kaffe….. som aaaalltid lyckas bli halvkallt innan den här mamman sörplar det. Men, inget kunde bry mig mindre.
Genom köksfönstret syns en gråblå vintervärld. Så stillsam. Så god att titta på.
Nyammad lillprins som mamman bunkrar gos ifrån och sedan sover ner i ombäddade vagnen, där ute i friska luften.
Det ser fasligt skönt ut och med dom grusiga mammaögonen tänker jag för ett slag;
”å tänk, om jag fick byta med dig för en liten stund, ändå”.
Körsbärskvist i knopp. Och syrenkvistar med de grönaste av blad.. och som ni skymtar, också små blomsterknoppar.
…
Nu ska vi fortsätta fredagen här. Jag njuter i nystädade hemmet och ska bara röja det sista på min Veckans Hemma-Mamma-lista. Som att vika småttingkläder.
En utav dagens största mission sedan, är att låta Franssons önskan gå i uppfyllelse… han är nyfiken på att gå ut, förstår ni. En liten stund kan få gå bra, ju. Vi tänker oss en beskyddande trupp på fyra, fem personer, kring honom. En ömsom snäll, ömsom dum Sallekatt-Storebror också.
Jag ser fram emot fredagsmyset sedan. Knösa ihop oss allesammans i finsoffan i Salen. Varva ner. Äta fredagschoklad. Och inleda helg.
Har ni något mysigt inplanerat i helgen? Berätta gärna!
Lillafrun
av Emmeli | jan 19, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller två reklamlänkar)
Välkommen in i vårt vinterkök här i gamla gården i norr!
Jaa, som det ser ut mellan varven alltså. När inte frukostgegget, pysselstunden, melliset, middagsröran, lego- och pusselbyggandet är igång, alltså. Små bebbeleksakerna utspridda över golvet. Och så vidare. Men det är ju det som är Liiivet, ju.
Fast som den sanna städoman jag är, så är det ordning var morgon och var kväll… och plötsligt händer det också mitt i dagen, som ni ser.
I fönstersmygen; begonian som gör att jag tänker på mamma varje gång jag tittar på den.
Det går i en sån härligt peppig fart på övervåningen nu.
Vi finner inspiration från olika håll. Men två särskilda böcker bläddrar vi mycket i.
Den ni ser ovan (hittas HÄR) och den HÄR ”byggnadsvårdsbibeln”
Och ser ni? Vad som skymtar där i kökssoffan?
Å. Ni förstår. Jag fick paket skickat på posten häromdagen.
Från min alldeles egna Oldemor.
Min Farmor och min Mormor har lämnat jordelivet. Jag saknar dom massor. Men gläds så, över att min alldeles egna låtsas-FarmorMormor lever i allra högsta grad. Norge-A, ni vet. Min bonus-Oldemor.
Det var hon som skickade paket med ännu en så vacker mormorsrutig filt. Bertil fick en i höstas. Och nu fick jag en tänkt till mig. Med gammelrosa kanter och i Emmeli-färger. Så mycket tanke och kärlek att jag blev alldeles tårögd, förstås.
Pratade med A i telefonen efter att jag fått paketet, och längtan blev stor efter dom där två, M´s Morfar och hans A, alltså.. som ju bor i det så vackra grannlandet. Så snart snön har lämnat, så susar dom hit. Det är jag säker på.
Nu om morgnarna när jag sörplar mitt kaffe och småhuttrar lite, drar jag filten om mig. Så varm. Stickesockar var medskickade också, som Minimannen hoppade i på en gång.
Och se. Tullisbuketten från min darling. Han vet hur man piggar upp en HemmaMammaFru mitt i livssuset.
Alla dessa människor, alltså. En gåva. Att ha ett alldeles eget tvärgammalt kök, likaså.
…
Så det var Vinterköket, det. Som det ser ut mellan varven. Nu med pasteller, skomakarlamporna på sina platser, loppad korsstygsduk på bordet, några nygamla kuddar jag fann i linneskåpet och för det allra, allra mest minst ett levande ljus tänt.
Hoppas att ni har haft en god lördag. <3 Kära nån, så skönt med helg, tycker jag.
Lillafrun
av Emmeli | dec 7, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Köket, Liten 4 år., Norra Drömgården
(Inlägget innehåller reklamlänkar till något fiffigt för liten älskling)
Adventskök.
.. Snöfall efterlängtat utanför. Spontana Junipussar. MammaMormor-vävda köksmattan. Julerosen jag fick av Storan. Och en Lillebror som idag funnits hos oss prick ett halvår.
Och Memoryspel med min fyraåring.
Han vinner, varje gång. Eller också blir det oavgjort. Men jag ger inte upp! Och det viktigaste är att vi har det så himmelens trevligt tillsammans, ju. 
Så stort, alltsammans.
Sånt som gör mig bubblig i hjärtat av lycka.
Har ni sett söta kaninen?
Det är Bertils. Som han fick av M´s farbror och faster med familj, i doppresent. Ni vet, det är en liten värmekudde som man kan ta ur, värma och stoppa tillbaka.. så finns sedan en lurvig liten kaninkropp att krama när det är hurvigt. Eller kanske om en liten älskling har ont i magen? Eller bara behöver hjälp att slappna av lite. Hur mysig?
Jag kikade runt lite på nätet och hittade tre liknande mjuka varma gosedjur.
HÄR, HÄR och HÄR.
Ett sött julklappstips!
Minstingarna har snuviga smånäsor och pappan har ännu ett fredagsuppdrag med sitt TV-ljud-företag.. lite tråk, alltså. Men vi har det ju gott här hemma. Det är varmt och skönt. Vi kan vila, kurera småttingar och strax ska vi ut och möta snön. Så efterlängtad. Och friskluft är alltid en god idé!
Önskar er en fin fredag!
Lillafrun
Senaste kommentarer