av Emmeli | okt 10, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Åhåå, det är helg!
Skönare fredagsoutfit får man leta efter; bästa jeansen från Lager 157 och den finaste koftan jag vet, stickad av världens bästa Svärmor. HÄR finns fler bilder på denna hemstickade skapelse, då hade jag en bäbis i magen minsann! wow. Så galet att tänka att det var Sixten som låg där i.
Helg, vänner. Helg!
Så jädrans fint det sitter nu. Denna vecka skulle ju vara en vilovecka sa vi. På ett sätt har det varit det, men på ett annat, inte alls. Men nu, har jag lagt mig med benen högt, med lillmacen på magen, dagbokar och lugnet är totalt. Bäbisen sover eftermiddagslur, jag har precis sagt high five och trevlig helg! till min käre skrivarkompanjon, ja några timmar skrivande har jag haft idag också, och nu är det bara helg. Och mannen är hemma igen.
Han kom hem i förmiddags. Doftade regn, var alldeles ruffsig i håret och såg alldeles lycklig ut där i dörren. Han hade längtat efter oss, och vi efter han. Både jag Liten blev överrösta av pussar och kramar. Och Liten visste inte huuur mycket han skulle visa sin pappa hur kär han är i honom. Slet och drog i håret och pussades sådär med gapande mun och klättrade och myste.
Jag hade surrat om att hallonröda nejlikor till köksbordet skulle vara fint. Är det där nejlikor?, frågade han lite nervöst när jag öppnade blompapperet. Och visst, var det det. Han hade lyssnat på mitt surr och snappat upp. Den där mannen alltså.
Nu står han vid köksbänken och verkar ha något storslaget på g. Tsatsikin står ute i kallvädret och gottar till sig. Han har köpt en massa goda ingredienser, såg bland annat fina bitar av entrecôte som ser ut att kunna smälta i munnen. Jag ser så fram emot middagen ikväll. Jag ska få vara prinsessa och bara ligga här och vänta på ett maten är klar! för det är jag tydligen värd efter att ha gjort 1000 saker senaste dagarna. Och jag säger faktiskt inte emot på den, att ligga här med benen högt, menar jag.
10 vita rosor fick jag också. Inte klokt. Vilken lycka. Bredvid vasen står en ljuslykta som är en ny kärlek. Den fick jag i födelsedagspresent av älskade.
Ikväll ska vi bara lata oss och göra ingenting. Äta god middag och mysa i soffan. Håhå, vad gott och vilken ljuvlig start på den här helgen.
Trevlig helg till Dig!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 10, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan
Fredag?
Så förbenat skönt att det är svårt att tro att det är sant.
Här vaknar vi med ett strålande fredagshumör. Vi har klarat så många saker den här veckan. Egentligen var ju veckans största mission att våga sova och vara hemma helt själv, från tisdag natt till fredag förmiddag. Men vi har tusiken inte hunnit tänka på att vara mörkrädd eller orolig över saker. Och det, har vi dom där äckelpäckena att tacka för. Åååh, taaaack äckelpäckena!
Det är fortfarande superhurvigt väder ute och träden ser långa, smala, gamla och gråhåriga ut. Höstrusk, helt sonika. Men här inne spelar vi mys- och må-bra-musiken och ligger fortfarande och morgnar oss i storsängen. Tokigt, jag vet.
Det är ju så väldans skönt med nybäddat, alltså. Favoritleksakerna är framme. Och idag, ska vi bara göra så liiiite, liiite som möjligt. Äta frukost. Det är ju en bra grej. Så det ska vi göra. Och vänta på att världens mest älskade man ska komma hem. Det ska vi också göra.
Önskar dig världens bästa fredag!
Kram/lillafrun & Liten
av Emmeli | okt 7, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
En sned morgonbild från oss. Morsan försökte förhålla sig till toffsen på huvudet, eller nåt. Då blev det sådär snett. Men mysigt! Vi startar tisdagen tillsammans. Vid frukostbordet alla tre. Två äter gröt och den tredje leker med minimackabitar.
Jag ber till Gud att han inte blir glutenintolerant, då vi inte aalls låtit han äta någon himla gluten sedan han var fyra månader, vilket vi nu i dagarna har läst om att man tydligen ska? Jag har bara ammat och ammat och ammat och det har gått hur bra som helst.
Sedan början på förra veckan, bestämde Minimannen sig för att mamma-mat bara var för bäbisar, det målet kring lunch alltså. Inte på grund av matbrist, han bara bestämde sig. Så typiskt vår lilla Miniman. Så nu ska ha minsann ha riktig mat då. Minimannen bestämmer själv och det är bara att hänga med. Detta resulterade dock i några dagar av en överfull kossamamma, sprutande hormorner, jag-duger-inte-längre-tankar samt en fruktansvärd separationsångest.
Japp. Men så insåg jag, när vi var på bvc och sköterskan för andra månaden i rad frågade om vi börjat ge honom någon mat, att han ju alldeles, alldeles snart är 7 månader, så det är bara jättebra att han är intresserad av annan mat än mamma-mat. Vi har ju introducerat honom till den här världen, genom att ha låtit honom smaka på det ena och det andra på teskedar hit och dit. Och än så länge bara gapar han åt allt och jag har börjat inse, när jag kliver ur åh-ska-jag-inte-få-amma-hela-livet-känslan, att det där inte är något att ta för givet. Det är något att vara väldigt tacksam för.
Så ja. Nu är vi igång i en ny värld. Vi lagar goda lunchrätter och mixar purérer på glatta livet. Och! Så serverar vi några mackabitar till frukosten. För den där himla glutentjosan. Håhå. Det är mycket att hålla reda på. Att amma? Det har liksom bara flutit på från första början. Var tredje timme under dagen, dubbelt uppehåll på natten, tjopptjopp. Mätt och belåten och mer därtill. Som lyckosamt är, så får jag leva i min amningsbubbla resten av dygnet, tar bara ett litet lunchuppehåll liksom. Och nu har kroppen och knoppen börjat vänja sig vid dom nya rutinerna och det äär bara så häftigt, hur allt bara funkar.
Min lilla Bula, som jag älskar att just du kom till oss. Bestämd och proppfull av kärlek. Vi älskar Dig, pappa och jag. Till månen, runt jorden och tusen gånger om.
Mammafunderingar. En tisdagmorgon.
Ha en god tisdag, alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 6, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Och så var det kväll.
Vi landar på stora sängen tillsammans. Under filten jag fick av mina päron i födelsedagspresent. Den som är så mjuk att man somnar av bara tanken att krypa under den. Vi varvar ner och tittar på Pettson och Findus. Bara Liten och jag.
Det har varit en måndag, som många andra måndagar. Jag och Liten myste på förmiddagen, gick långpromenad och var sådär alldeles lulliga efter att ha sovit så länge. Och sedan byttes vi av, jag och mannen, och jag stack iväg för några skrivartimmar. Fick den ena gulliga bilden efter den andra, till telefonen. Hade lätt som en plätt kunnat släppa alla artiklar och böcker och springa hem. Men, behärskade mig och skrev utav vettet istället. Jag och kompanjonen. Sedan svischade jag hem på cykeln, och tog myseftermiddag med Liten. Och nu tar vi måndagkväll.
Vi väntar bara på att laxen i ugnen ska bli färdig, då är det middagsdags.
Och sen. Är det bara måndagkväll som gäller. Ljusen är redan tända. Det doftar både syren och liljekonvalj. Sommardofter. Men nu är det höst. Och vi tar en kväll under filten.
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Det här har i mina ögon varit en optimal söndag.
Vi har verkligen behövt den här dagen. Veckan började så uppochner, typ ordagrant för Litenstackarn och sen känns det som om veckan har tuffat på, varit strulig och snurrig och gått i ett sånt tempo att det nästan varit svårt att hänga med. Så idag har vi dragit i bromsen och hållit oss på hemmaplan och myst och gjort sånt som är småtråkigt men bra. Tvättat, hängt, vikit ihop, lagt in, tvättat, hängt.. och. så. vidare. Och det har lagats mat inför veckan, dragits en dammsugare, skrivits matlista och storhandlats.
Och nu har mörkret fallit och jag sitter här rödrosig om kinderna, nyduschad och befinner mig i ett endorfinrus. Jag kan ha kommit hem efter min allra bästa löprunda någonsin, ja jag tror tusan det. Ibland går det bara så himla bra. Jag var tidigare idag aspeppad på att springa, men sen hann timmarna gå och jag hann bli både trött och springosugen och dessutom höll det på att bli mörkt och jag är mörkrädd. Men jag övervann allt det där och gav mig ut i elljusspåret. Jädrar så glad jag är över det! När jag sprang tänkte jag på det senaste året. Hur jag för ett år sedan var preggopreggo och beslöt springuppehåll. Att jag kämpade på och tränade hela preggoteten och har efter förlossningen liksom gått och blivit i nån slags himla formtopp. Hoppar och springer för glatta livet och lyfter min krallige lille plutt som om han vägde ett par kilo. Vilken han INTE gör, haha! Coolt. Nu väntar en vecka av träningsvila, så fint det känns att ta vila när man är på topp!
På Stor-ica-selfie. Tummen upp på den säger Liten!
Just nu?
Disneys spotifylista går varm här hemma. Hakuna matata och Alla snubbar vill ju vara katt…Liten är överförtjust och älskar när vi dansar med honom. Söndagmiddagen, en nötstek som en låång stund gottat till sig i lergrytan tillsammans med massa annat gott, kommer att sitta finfint. Efterrätten är given. Det ligger en alldeles lagomstor bit cheesecake i frysen. Den, tillsammans med en massa bär, uppkrupen i soffan. Det blir ett bra avslut på den här söndagen.
Det är helt enkelt makalöst skönt med såna här dagar. På hemmaplan.
Att ha familjesöndag, alltså.
Ha ett gott slut på helgen!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan, Shopping
Det var i fredags.
Precis när helgen hade tagit vid, skymningen börjat komma och stämningen var på topp.
Jag och mannen hade förberett allt i minsta detalj, morsan hade till och med hunnit shoppa något nytt inför kvällen. Bäbisen hade följt mamman på stan, hängandes på höften. Och det blev ett rätt bra oprovat ihoprafs, om vi får säga det själva. Alltihopet kommer från Gina tricot!
Vännerna ramlade in genom dörren, en efter en. Med paket och vacker födelsedagssång och dom hade gjort sig så fina. Allihopa. För kvällens skull och det kändes så fint. Att se och få vara med om, ännu en gång. Hur jag och mannen öppnar upp hemmet, möblerar om för att rymmas, tar bord från källaren och utifrån baltanen och lånar stolar härs och tvärs och dukar så tätt, så tätt. Bjuder in och visar för vännerna hur mycket vi tycker om dom. Helt enkelt.
Den här gången hade vi gasat på lite extra. Vi tänkte att det antagligen är sista gången, eller ja det är det ju, som vi ha min årliga födelsedagsmiddag i denna lya. Mannen fyller ju år på sommaren. Och Liten har inte bestämt än hur han vill ha det, på sin 1-årsdag. I alla fall.
Det var mingel med bubbligt i glasen och förtilltugg med crustini och tapenade.
Vännerna myste i soffan, Liten tittade ut alla och sa på sitt vis Vad gör ni här, allihopa? Varför har ni klänning och läppstift och finskjorta på er och varför har JAG finskjorta på mig? . I soffan, på hårda pinnstolar, i gungstolen och överallt var det älskade människor. Under tiden fejjade vi, jag och mannen, i köket. Och vi börjar verkligen få in snitsen på det här nu, med storbjudningar. Vi grejsar på och är världens bästa team. Så romantiskt att laga mat ihop!
Till förrätt åt vi krustader med kantarellstuvning. Och till varmrätt åt vi Kreolsk gryta, det fanns både en vegetarisk och en vanlig. Å himmel vad alla uppskattade vad vi gjort. Vad roligt det är att bjuda då! Att se hur gott alla tycker det är och jag känner mig så rik när jag sitter där kring bordet och ser på alla runtomkring mig. Att ha möjligheten till allt det där. Dyrbart. Vi pratade och skålade och skrattade högt och brett och kollade på gamla filmer från när vi, hela gänget, var i Gambia. Och jag skulle säga vad det bästa med mitt 23e år varit och det finns ju bara ett svar på den frågan. Sixten. Han i finskjorta. Jag smäller av.
Vi avrundade kvällen med födelsedagstårta i form av en frusen cheesecake med hallon, blåbär och passionsfrukt ovanpå. Det blev tyst kring bordet under några sekunder. Jag och Liten fick 10/10.
Vilken kväll, alltså. Så tacksam. För er alla och alla fina, så otroligt tänkvärda, presenter jag gick och att jag får vara med om allt det där. Livet och sånt. Med ett helt dussin kring bordet. En fredagkväll, i början av oktober.
När natten var mörk och Liten somnat i sin pappas famn, mitt i kalaset, då vandrade alla hemåt, efter det obligatoriska kramkalaset i hallen. Jag och mannen high fivade och tyckte att det varit en så himla lyckad kväll. Från början till slut. Städracet där efteråt gick som hejsan och innan jag hann uppfatta att jag lagt mig på kudden, så sov jag. Gott. Och vaknade till en ny dag. Den där lördagen. Min födelsedag.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer