av Emmeli | jul 17, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
50 mils bilresa. 25 grader varmt och stekande sol.
Om vi säger såhär: det gick inte i ett svep, av sig själv eller som vi hade drömt om. Redan en mil ifrån hemmet mötte vi vägarbete och blev ståendes på E4-an. Det må väl ha hänt. Liten sov och 10 mil hemifrån, i Sundsvall, stannade vi för att köpa solfilm till bilrutorna. Och jag råkade försvinna in på lager 157 och bli smått tokig och återvände såklart med en fullproppad påse med massa saker ifrån favvomärket (Bondelid). Sen drog vi vidare, efter att S även hunnit att äta en sväng. 10 mil, så långt flöt det.
Sen minsann, var det någon som inte aaaalls hade tänkt att sitta i nån bild något mer. Varmt och besvärligt och mamman såg ut som en clown där hon försökte teatra, plinga med skallra, ruffsa på leksakerna som pep och skallrade, bläddra som en galning i boken, visa babblarna på ajfånen, allt på samma gång….men ingenting hjälpte. För det där med envishet, det är vår grej här i familjen.
Så vi stannade.
Jag och mannen flög ur bilen, för vi fullkomligt hatar att höra Liten ledsen. Vi är rättare sagt väldigt ovana med det och blir smått förskräckta dom få gånger det händer. Mannen hämtade Liten så snabbt han kunde, jag kastade av mig klänningen och slängde fram maten. Men inte ville han någon mat….. han ville ju bara hoppa… såklart (!).
AJJJ!! Men vad i…!!! skriker mannen, där han står och vevar på med armarna, stampar i marken och sparkar i luften,som nån annan Rudolf. Jag och S blir så rädda båda två att vi måste gråta en skvätt. M brukar liksom inte skrika…vi blev rädda, okej?
Liten studsar sedan på i knät på oss och är så nöjd så, precis som vanligt. Jag och M kollar på varandra och blickarna sa Det här kommer att bli en låååång resa.
Vi bestämmer oss för att åka vidare.
Men honan i famlijen har blivit kissnödig och måste tvärt ut. Hon glömmer att hon bara har den extremt genomskinliga underklänningen på sig och tutteluckan öppen… fastän vi står på en gammal grusväg mitt i ingenstans, där det finns hyyysterisk med broms (det var en sån bjässe som åt en bit av M), så måste det ju såklart komma en bil. Från ingenstans. Det hela slutar med att vi åker vidare, med en kissnödig morsa. Hon kunde inte slappna av… med bromsar flygandes runt rumpan och möjliga bilar bakom knuten.
Efter en stund somnade vår lille prins och vi skyndade iväg- Nu stannar vi inget mer, mumlade M där framme vid ratten. Du får kissa i flaska, älskling!
Och sådär fortsatte det. Med den ena farsiga scenen, efter den andra. Som i Tönnebro när morsan skulle av med den där förbaskade klänningen igen (vem faasen tvingade henne att ha klänning!?!? Jordens absolut sämsta amningsplagg!!!) för att servera lunch till Liten. Pappan satt kvar inne på restaurangen och jag styrde ut med Liten och vagnen, mot bilen. Parkerade vagnen mellan våran bil och den till vänster. Tänkte att hoppas iiinte att just dom bilägarna kommer nu, när jag sitter här, med vagnen där i vägen, maten ute i vädret, bara den där jädra genomskinliga underklänningen på.
Vad tror ni händer?
Bilägarna kommer och jag måste gå ut i typ bara underkäderna. Alltså, jag dog pinsamhetsdöden en sväng. Och sen när M kommer bestämmer vi oss för att gå ut en stund i skuggan. Frid och fröjd. Och jag fick sedan världens vackraste kärleksförklaring av M. Då jag senare såg mig i spegeln och inser att alla lappar pekar åt alla håll från klänningen, Klänningen är ut-och-in och det är inte ett rätt någonstans. Sällskapsresan kan slänga sig i väggen. Men okej, M ser mig, inte klänningen, tänkte jag!
Men vi har faktiskt inte bara haft en jobbig resa. Vi är så förbenat bortskämda med att minimannen alltid är glad och nöjd, så för oss är små stunder av skrik, som hela evigheter. Vi har haft det gott också…
…lunch vid vattnet, med premiärsittning av egen stol för lille S.
Och den här stunden, när vi var i skuggan och tittade på vattnet. Den var också himla skön, tyckte vi alla tre.
Och sen vi kom vi ju faktiskt fram. Till slut. Fram, till Storasyrran med familj, på Ekerö. Där fick vi några guld värda timmar av hoppande, sträckning av ben, ljuvligt god middag och huuur mycket bäbiskläder som helst.
Liten skyndade sig att inviga den kusinärvda kepan, på en gång!
TACK älskada, för idag! <3
Vi satt ute bland lavendel och i stekhetta. Och njöt, av fantaaastiskt god middag!
Gullig Mini som var bärare av den färska, nygrillade laxen.
Dom där timmarna av syrrans och Svågges lugna lugn, kramar av syskonbarnen och värdefull familjetid, gjorde susen och alla tre var vi sedan redo för att ta oss hit, där vi är nu. I Nynäshamn och vid båten som ska ta oss över vattnet.
Nu kommer vi, Gotland!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 17, 2014 | Dagens outfit, Lilla familjen
Nytvättad, ostruken, hysterisk skön Bondelid-klänning ifrån förra sommaren.
Nu är det torsdag den 17e juli och i almanackan står det Åker till Gotland!
Almanackan som är tom på alla måsten och bara fylld med mys och ledighet. Nu tar vi semester ifrån semestern och drar iväg på semester… alltså, den här sommaren tar priset som livets lyxigaste sommar; med oceaner av tillsammanstid. Det, vi värdesätter högst, i Lilla familjen.
Liten vet inte alls vad som väntar. Men det vet jag. Paradiset på jorden, mannens familjehus på Gotland. Det där söta kalkstenshuset, med atmosfär så lugn att filbunken ses som hyper. Nu längtar jag dit. Ja, det blev precis som jag trodde. Nu när vi är på väg, då längtar jag dit. Vi tar dagen idag som en roadtrip-dag, vi har ett mysigt hälsa-på på vägen, hos älskade. Det ser jag fram emot.
Liten vädrar tårna och har laddat upp med det han anser är viktigast att ha med sig på semester; mamma, napp och trasa, ett par leksaker, hoppgungan. Och pappan, han är viktig.
Så nu kör vi. Mot veckor av semester, på en ö vi älskar. Med rosor och valmo i mängder, stränder och vatten. Glass, solnedgångar, hängmattestunder och tid att bara vara-vara.
Tjingeling!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 16, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Vilken mysig kväll det blev igår.
Familjen kom på middag.
Vi välkomstskålade i något iskallt, supergott, rosa och bubbligt. Amé; en fruktdryck gjord på juice, källvatten och örtextrakt. Inget tillsatt socker, alkoholfritt. Finns i hälsokostbutiker och på systembolaget. Huur god som helst, ett tips till varma sommarkvällar när man vill sörpla något kallt och gott.
Köket blev varmt av både människor och tända ljus och nylagad mat. Vi åt och surrade och underhölls samtidigt av världens bästa ”tv-program”; Liten. Vi provade ett ny recept för kvällen; ört och parmainlindad fläskfilé.
Och till det gjorde vi skivad, ugnsgratinerad färskpotatis och en kall örtsås med massa citron i.
Och sallad till.
Så makalöst gott, tyckte vi alla. Sommarfräscht liksom!
Och till efterrätt hade vi gjort en liten efterrättsbuffé, för att man skulle få välja vad man var sugen på. Med glass till den ena, rabarberpaj (mest gjord för en älskad mamma-mormors skull) och så den där jordgubbskrämen med hela jordgubbar, äkta vanilj och en skvätt av Storans rabarbersaft i. Ja, den var himmelsk faktiskt! Med en klick grädde till!
Den stora vackra, gamla, skålen fylldes (nåväl, skålen är så stor så det ser ju ut som en fjärs bara!) med jordgubbskräm och där satt vi, kring bordet och mådde himla bra. Plötsligt fick alla paltkoma och vi var helt enkelt tvungna att slå oss ner i sänghavet. Liten låg där i mitten som den stjärna han är, och njöt av uppmärksamheten. Vår lilla charmunge!
Vacker mor, Liten och syster. <3
En mysig sommarkväll. Tack familjen!
Idag vaknar vi till onsdag och sista-dagen-innan-vi-drar-iväg-till-ön-dagen. Det är en hel del att göra, som att tvätta det sista i tvättkorgen, packa, tvätta bil, hänga på takbox, städa huset… ja, det kommer inte gå någon nöd på att-göra-fronten idag, om man säger så. Och det älskar jag!
Dags att sätta fart!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 15, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Regnet är här idag.
Utan att verka ha den minsta tanke på att upphöra. Slätt, slätt regn. Om vi kallar det sommarregn så känns det liite, lite bättre. Så vi är inne idag, kryper tillbaka under täcket med en stor kaffekopp, med fötterna mot varandra och konstaterar att vi har det himla bra ändå. Trots sommaregnet…
Och det googlas på somriga recept. Litens moster, morfar och mormor kommer på middag idag och päronen här i huset har noll aning om vad som ska tänkas bjuda på. Men det löser sig nog, vi har ju några timmar på oss och dessutom verkar mannen nu ha hittat något somrigt och smarrigt!
Det doftar Jasmin ifrån sovrumsfönstret. Jag väljer att fokusera på den buketten, med vita, vackra, ljuvligt doftande blommor. Istället för att fokusera på fönsterrutan, menar jag. Den med stora, grå och rätt kalla och inte alls så somriga, regndroppar. Jag väljer fokus.
Och Liten?
Han väljer också fokus, på mat och sånt. Äter och äter…
….och ser på Pettson och Findus.
Förrutom att googla recept, dricka kaffe och se på Pettson, så längtar vi. Till huset på ön som är vårt paradis på jorden. Om ett par dagar så drar vi. Mot Gotland och älskade huset. Det är inte långt kvar nu. Men vi tar vara på dagarna här hemma först; har tisdag, med sommarregn och sånt. Strax är det dags att hoppa i regnkläderna och gå mot affären för att handla inför middagen.
Det blir en bra dag, det här. Ja, det blir det!
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och helt plötsligt var det kväll.
Det här är nog en utav mina favoritstunder på dygnet; när tidiga kvällen är här, kvällssolen strålar in genom köket och det är sådär ljuvligt lugnt här på gården och runtomkring. Fåglarna kvittrar, Liten ligger i sitt babygym och kvittrar han med. Han har badat ikväll.
På köksbänken framför köksfönstret. Han måste ju ha vacker utsikt, sa pappan.
Vi har även varit på bvc idag. Minimannen stegar på, både vikt- och längdmässigt. Och det är få saker som gör mig så lugn och glad, som att Liten växer och mår väl. Och sen har vi varit på den där skofabriken i Docksta också. Där Dockstatoffeln tillverkas. Pappan införskaffade en par nya, perfekt bruna, ekologiska dojjor.
Mamman blev snål och tyckte att hon ju hade två par redan….. hon drog på loppis istället. haha! Jo, det är sant. Men idag blev det väldans billigt, faktiskt. För 13 kronor, så fick jag den här
En trädgårdssax. Och med den var jag till Storan, på direkten. Och norpade rosor och daggkåpa! Stjärnflockan norpade jag ifrån svärmor. Perrrfekt!
Köket har nu nya och färska blommor. Det är sommar så det sjunger om det! 
Och Liten har haft sin ena moster vid sin sida idag också. Han får inte för lite av kärlek, det är ett som är säkert. Och det är ju också helt underbart, att se hur älskad han är, av så många. Moster M och vi päron åt middag ute vid det där vita bordet med den rosiga vaxduken. Halloumisallad och köttiga, kryddiga korvar och en kall örtsås med timjan plockad direkt ifrån krukan på bordet. Hur gott som helst.
Men nu är det bara vi. Lilla familjen. Och det är kväll, sådär lagom kväll, så att det fortfarande är mycket kvar av dagen. Liten blir alltid så trött efter bad, så vi ska ut och promenera och låta han sova gott i vagnen, i sin pastellprickiga pyjamas. Alla tre, nöjda, nöjda, nöjda.
Vår måndag. Jag är tacksam. Och på toppen; liiite, liiite vemodig och funderande. Vi har det så bra här. Hur ska jag någonsin klara av att säga hejdå?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Plötsligt var det ett märkligt ljus.
Sådär orange, nästan så att man kände sig lite lysande och skinnet på kroppen ändrade ton. Du måste komma ut och kolla, sa han. Och jag gick ut till mannen. I några minuter tyckte jag också att det var himla läckert. Märkligt, men småläckert. Sen vände jag mig om och såg den kolsvarta himlen och molnen som såg ut som en massa stora, arga ögonbryn. Den var på väg. Den där jädra åskan, som jag är så barnsligt rädd för.
I ett knyck försvann det där ljuset och det blev istället så mörkt att vi var tvungna att tända lamporna inne (inget man gör sådär himla ofta under en Norrlandssommar!). Och mullret kom. Och blixtarna löste av varandra. En efter en. Strömmen gick. Det blev kolsvart och jag var så rädd, som ett barn. Jag hade brännande tårar och satt och tjatade på mannen kaan vi inte åka iväg med bilen någonstans?? Snääälla?. Men han, med sitt himla lugn (ibland blir jag tokig, som till exempel när det åskar. Man ska inte vara lugn då!!!) tyckte att det var luuugnt. Liten? Han sov, så gott, så gott. Mitt i det läskiga så kunde jag inte låta bli att tycka att det var liiite, lite häftigt. Hur blixten liksom lyste upp hela rummet. Och utan att jag själv hann reagera, så somnade jag. Tack och lov för det.
Men idag vaknar vi som ett gäng tröttmörtar. Jag har pratat i sömnen i natt. Väckt M och sagt Martin, Martin, kan du rapa Sixten? Martin, vakna! Och M har blivit väckt, klivit upp för att göra vad jag bett honom om. Bara det att bäbisen sovit varje gång och inte alls varit i behov att något rapande…. och sådär har jag hållit på. Typ hela natten. Så ja, det är inte jordens piggaste gäng här idag. Jo, bäbisen är pigg!
Men nu har päronen precis tränat ett tabatapass ute, under äppelträdet, i riktigt varmt sommarregn. Så nu är vi som två nya människor. Yeah!
Happy mama! Efter bland annat en massa axelpressar, burpees, utfallshopp…
Nu ska vi iväg på en liten måndagsutflykt!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer