av Emmeli | apr 21, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen
Två som kramas i kapp efter att ha varit ifrån varandra på det där sättet som aldrig tidigare hänt; mamman på vift och pojkarna hemma.
Det gick ju bra, det där. Glukosbelastningen! Mådde som en illamående gris av sockersörjan, men allt för att veta att bäbis har det så bra som möjligt. Efter att jag och pojkarna mötts för lunch hemma och lite tillpiffande, så drog vi norrut. Mot Stan!
För lite olika ärenden; som att köpa verktyg-eller-vad-det-nu-var-han-köpte-där-inne-på-tråkiga-affären, spana syskonvagnar (faktiskt till och med bestämma oss.. vi ville bara sova en natt eller två på färgvalet. Dock sov lillvännen sig igenom timmarna på stan så han fick inte tycka till.. men jag tror det blir bra!) och så fick vi däcken bytta på Rymdskeppet.
Den är ju lite snobbigare den där bilen, med däckhotell och sånt.
Så hade vi också en fasligt trevlig sväng på stor-ica; med provsmak av en massa gott. Bland annat en pizza som var otroligt god. Så den köpte vi med oss hem till middag. Typ hur soft som helst och det som kändes som det enda raka, en sån där dag när man precis kommit hem till en lugn gård, efter dagar i storstan, lite sömn, många intryck och full fart.
Namnsdag visade det sig att jag hade också. Så mannen tyckte under stadsrundan att hans fru skulle ha lite nya strumpor (har som sagt hål i alla andra) och ett armband som ropade Emmeli! Finaste M. <3
Kvällen var lugn och jag bara längtade efter att få gå och lägga mig. Men det var sån ljuvlig vårkväll ute att vi drog ut jag och Sisse. Mannen hade snickarbralla på sig och grejade på inne och ute. Vi alla njöt. Jag halv-låg där i sandlådan och pratade i kapp med min Miniman. Sen gick vi in, han och jag. Borstade nån tand och sörplade välling och sådär. Kröp ner under täcket och somnade sedan på två röda. Gudomligt!
Och idag vaknar jag till torsdag. Grusig i ögonen tittar jag på mobilen. Där har jag ett sms som kommit för några minuter sedan… 05.57. ”Hej Emmeli! Jag har hittat din almanacka! …….”
Alltså vad i hellskotta är det som händer? Jag är hemma, yes. Men verkar ju senaste dygnen var mer borta. Klantigare människa hittar jag inte nu. Så älskade mannen har varit och mött upp rara, rara människan här i byn som hittat min almanacka (det vill säga halva livet för en listmänniska som jag!)… på E4an hade han hittat den. För att jag nog lagt den PÅ TAKET av Rymdskeppet (mannens bil) när vi åkte mot stan igår…
Åhåhåjaja..
Jag känner mig lika luddig i huvudet som när jag var ny-mamma och befann mig i amningsrus var tredje/fjärde timme. Vad ska jag skylla på nu, liksom? Mannen skrattar och kramar mig, samtidigt som han mumlar hormoner och en eventuell uppfinning angående senilsnören…….
Nu ska jag åka iväg och musikfrökna och känner mig mycket osäker på hur det ska gå, ha ha. Namnsdagsstrumpa och armbandet är på i alla fall… en bra början, eller nåt.
Ha en fin torsdag alla ni! Kom ihåg nycklar, almanacka, lillhjärna och så vidare..
Lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen
Var ska jag börja?
Undrar jag där jag sitter utanför Bästa Barnmorskans rum, illamående av den där sockerlösning jag just svept och som om ett par timmar ska visa på om jag får förhöjt blodsocker eller inte. Det vill säga om risken för graviditetsdiabetes finns, eller inte.
Det stod på lappen att jag kunde ta med mig något trevligt att fördröja tiden med… så jag säger Hej på er!
.. och visar en absolut favoritbild från förra juni. Skriver bokstäver igen, efter dagar något bortkopplad från mitt vanliga liv.
Maj Gadd, alltså. Det känns lite som om jag sprungit in i en vägg och liksom bara försökt kamma till håret därefter och sen hoppa på tåget här hemma igen.
Vi åkte ju ner i söndagsnatt. Jag hade nattat min lillvän och han sov så gott. Pussade pojkarna hejdå och vid midnatt mötte jag mina fina kollegor vid tåget. Jag lämnade kameran hemma men ångrade mig typ sekund två… ni skulle sett den där tåghytten, alltså! Vi gick in och ut därifrån som ni vet, i ett sånt där sifferpysselpussel där man måste dra och flytta alla bitar för att komma åt en siffra? Sex bäddar, på typ 4,3 kvadrat. Tre sängar i höjd och jag trodde att jag skulle dö i klaustrofobi. Men med fnitter och skratt och allt sånt, så gick det vägen. Men vi anlände till Huvudstaden som sex spöken. Ett gravidspöke som fortfarande var chockat över 04.45-synen på nattåget; en tuffsgråhårig man i alldeles för rutiga kallingar (någon som minsann kände sig hemma där i tågvagnen) och med en bäbismage som var såå spänd efter 6 timmars parerande på tåget. Norrlandsbönorna irrade runt på Centralen och försökte hitta en vattenklosett att städa upp fejsen med. Och kaffe, det behövdes också.
Till slut kom vi fram till Konferensen. Fin, välarrangerad, god mat, trevlig och fylld av en massa Musiklärare. Efter en dag av 5 föreläsningar och med en natt med noll sömn i bagaget rumlade vi ut från dag ett. Skiljdes åt, åt var våra håll. Jag och Storan passade på att träffa älskade. Syster M och Syster M. Och mamma och pappa, som också är nere i Storstan. Så konstig grej, med alla samlade, just där och då.
Vi vaknade till tisdag, hemma hos ena syrran. Klev upp svintidigt för att gå ut och morgongå (jo, vi gillar sånt, alla fyra systrar). Efter effektiva umgåstimmar drog jag och Storan mot stan igen. Det känns lite som att jag haft en skrattande hund dessa dagar. Jag har gått som ett ånglok först och Storan som den där fnissiga hunden strax efter. Där jag försökt minnas det där livet när jag bodde i Huvudstaden och gick härs och tvärs och åkte tunnelbana vart jag nu skulle. Det där livet som är allt annat än färskt i mitt huvud nu. Men jädrar, alltså! Vi har hittat och ränt och åkt. Jag och min älskade Storan. Hon med skrattet ständigt nära och sin söta rosa väska på hjul efter sig.
Vi hade ännu en fantastiskt bra konferensdag igår och det var ett fullproppat, tröttfnissande och inspirerat gäng som sökte sig till rätt tåg. Jag hade som mission att hinna äta så mycket jag bara orkade innan klockan blev 20 och jag skulle börja min fasta. Efter timmar av baklängesåkande och matproppande mådde jag som ni kan ana. ”Små-illa”. Men jag avksyr att vara hungrig, får panik, typ.
Så kommer vi fram till perrongen till vår lilla stad och på vägen hem kommer jag på att jag kommer att vara utlåst när jag kommer hem. Orkar inte annat än att gapskratta där under sena kvällen. Det där är ju min grej; låsa ut oss i tid och otid. Pusslet den här veckan har varit småkomplicerat den här veckan så lite extra pusslande skulle vi nog klara, tänkte jag.
Som igår; jag i Storstan, M hemma först och kunde lämna Sisse på Förskolan. Sen drog han iväg norrut, långt, för att sända stor Finalmatch i Hockey. På eftermiddagen hämtade alltså Farfar Sisse och jag skulle då på kvällen bara komma hem och bädda ner ungen och mig i vår storsäng. Men… då hade jag ju ingen nyckel. För den hade jag såå smart lämnat hemma när jag åkte i söndags. Och extranyckeln, som Svärisarna har, ja den hade jag förstås lånat förra veckan och glömt lämnat tillbaka.. nycklar och jag..
Så jag ramlade innanför dörren hos Världens Bästa Svärisar. Fick äntligen träffa min älskade unge (som klarat sig gaaalant utan sin morsa.. liite för galant, kan morsan ,ändock lyckligt, tycka!) och få snällaste leendena av hans Farmor och Farfar. Dom som snabbt sa att det var jättemysigt om vi stannade och övernattade och som snabbt hade bäddat gästsängen åt mig och lillvännen.
Så, där har vi sovit i natt. Lillvän och jag. Hur gott som helst. Och precis på utsatt tid (helt enligt veckans pusslande), kom älskade mannen hem tidigt i morse. Pussade på mig och Sisse och skjutsade sedan sin fruga till Barnmorskan, där hon nu sitter. Sockerillamående och med ett försök till att ha kammat till håret efter några dagar på vift.
…..
Åh!
Det blev visst en paus i skrivandet. Pojkarna kom och vi har mitt i glukosbelastningen varit på vanligt barnmorskebesök tillsammans. Såå mysigt att få höra lilla hjärtat igen!! Magens mått låg mitt på kurvan, blodtryck sådär Emmeli-lågt som jag är van, vågen tickar på… ja, allt ser och verkar så bra. Min foglossning är ett himmelrike denna gång (Med Liten hade jag en period som var besvärlig, men som gick över. Denna gång vette tusan vilken tur jag haft!) och ja, allt är bara så tacksamt så det förslår!! Nu ser vi lite bolibompa på mammas data! här i väntrummet. Snart är min belasning klar och vi kan ta onsdag för hela slanten!
Vi hörs senare!
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Där;
Efter helgens pysslande, vårvackert i himmelsblått. På trappen och lite här och där. Jag spridde ut lilla havet. Det mesta hamnade där; i zinkhinkarna jag hittat nere i lagårn.
Så nu säger trappen Välkommen Vår! . Den första för oss som Gårdsägare. Den där stunden, när jag satt där i gräset och planterade. Det var också en sån där stund, precis som att få kratta löv, som var alldeles speciell. Ni förstår, som jag och mannen längtat och drömt om allt det här.. Älskade Drömgården.
Och idag är det tisdag, …borde det vara. Tidsinställt inlägg, ännu en gång. Så, vi säger God morgon! och så hörs vi, när jag är hemma igen! Det är snart. Och jag längtar troligtvis smått ihjäl mig nu efter Liten. Mannen också såklart, men han är jag ju rätt van vid att vara ifrån vid det här laget. Men längtar, det gör jag alltid efter honom… vare sig han åkte 40 mil bort eller drar på ica en sväng. Liten är ju tvär-ovan att vara ifrån… men vi har nog klarat oss fint, på var våra håll.
Åh. Mina pojkar, alltså. Kärlek Deluxe. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 18, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Trädgård & Odling
Som jag har njutit i helgen, alltså. Som igår; när jag krattade löv med bebbemagen till hjälp. Såg sovande ungen ligga och sova gott i vagnen, där borta vid lagårn. Ett bit bort, för att slippa sova i sågljudet från snickarpappan.
Sen hade jag Världens Gulligaste Lövupplockare, när jag tyckte att mitt uppdrag var slutfört för dagen. Dagen höll på att bli kväll och ljuset var något helt annat.
Lillvännen berättade för morsan att han åkte ”kärra” och hjälpte pappan med allt och lite till. Den där lilla människan som jag pussade lite extra, extra, extra igår. Lilla människan som säger ”oh,wow! tack mamma!”, helt riktigt.. när jag ger honom vällingflaskan eller så. Eller säger att det är ”myysit!” när vi ligger tätt, tätt intill och kramas. Älskade unge. Så liten, och så tacksam så jag får ont i hjärtat. Stolt är jag, såklart.
Och idag?
Ja, idag vaknar jag förhoppningsvis i Stora Staden. Tillsammans med ett gäng fina kollegor. Redo för ett par dagar av inspirerande, stor Lärarkonferens. Förhoppningsvis har jag sovit nååånting på tåget som tuffat oss söderut under natten. Förhoppningsvis har jag inte allt för ohyggligt stor längtan efter Liten redan. Och förhoppningsvis känner jag att ”det här blir bra dagar, Liten märkte inte ens i natt när jag åkte mot nattåget, han klarar sig fint där hemma med Världens Bästa Pappa och snart är jag hemma igen.. och så vidare”….
Dagboken sköter sig lite själv idag. Därför några ”förhoppningsvis” och sådär.. Men helgen? Hjärtat är fullt av kärlek. Och veckostarten? Den sker på vift. Och det kan bli riktigt bra!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 17, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Träning
Hej mitt i söndagen!
Kikar in här, med toppluvan på sned och kinderna rosiga av älskat utomhusliv. Tänkte dela med mig av det där himla lättsamma och så goda äppelpajreceptet jag drog till med igår. Efterlyste Storan som ett djur under halva lördagen för att få tag på det. Det är liksom hennes skitbraiga recept. Och det där efterlysandet var värt all möda, för den där typen av paj är verkligen min grej. Liten? Han var nog mest taggad innan…tyckte att pajen var klaar! när han hade lagt äpplena i pajformen (se nedan) och skulle skjutsa det hela in i ugnen. Gullunge! Sen när det väl var klart, ville han ha macka istället.. nåväl.
Storans Knäckiga Äppelpaj
Du behöver :
cirkus 5 äpplen
kanel
2 1/4 dl mjöl
1,5-2 dl socker
1 tsk bakpulver
100 gram smör (jag tog 75 gram och det räckte, tyckte jag, som är smörtokig. Så nånstans mellan 50-100 gram skulle jag säga beroende på hur smör-kära ni är!)
1 ägg
Gör såhär:
- Skala och skiva äpplena. Lägg dom i en pajform och dofta på så mycket kanel du känner för. Rör om och runt och hej och hå, så att äpplena blir kaneliga.
- Blanda dom torra ingredienserna i en bunke. Vispa upp ägget lite lätt i en skål och häll det sedan tillsammans med mjöl- och sockerblandningen. Nyp ihop det hela och ett smul kommer bildas.
- Häll smulet fördelat över äpplena.
- Smält smöret i en kastrull och slå det över smulet och äpplena.
- Skjuts in i ugnen, i 175 grader. I typ 20-30 minuter.
God och knäckig äppelpaj, tadaaa! Serveras till vaniljglass eller vad som nu önskas!
Annars?
Söndag!
I förmiddags svettades Preggomorsan sig igenom veckans sista träningspass, medan pojkarna var ute och lekte i sandlådan. Nu väntar en vilovecka. Alldeles otroligt inplanerat då jag om några dagar ska göra glukosbelastning och helt sonika inte får träna I början på nästa vecka. Har man någon nära älskad med diabetes så är det stennoga att kolla upp så att man som preggo inte har graviditetsdiabetes. Samma sak gjordes med Liten i magen. Men det är skönt med lite vila ibland också.
Nu ska jag gå ut igen! Barnet sover gott i vagnen, jag är hög av att få kratta löv på min alldeles egna gård och mannen njuter han också, mitt i sina projekt.
I övrigt har den här Morsan resfeber idag. Men mer om det imorn eller så!
Hoppas att ni har en god söndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Norra Drömgården
Vilken himla härlig dag det här blev!
Lördag, liksom.
Med hela familjen hemma på gården. Kan ju omöjligt bli bättre!
Efter kaffesörplande fick jag och mannen världens fart och började greja med allt möjligt.Liten hjälpte också till såklart, om han inte tog paus och lekte med tågbanan istället. Det rensades i hallen; vinterkläder åkte upp på vinden och vinterskor likaså. Möss- och vant-skåpet städades upp och det är ju bara en så skön känsla. Att rensa! Och få ordning!
Så var vi upp alla tre och kikade i det där rummet som så småningom ska bli mitt och M´s sovrum men som nu bara är ett rum för förvaring. En glimt av vår övervåning alltså;Där, står den där lilla loppade sängen så fint. Men det behöver lite ompysslande konstaterade vi. Så det får bli någon dag här framöver.
Och efter att jag och Sisse röjt upp och tvärstädat efter röjet, då drog vi ut till pappan som redan var ute. Och solen kom till och med fram!
Vi röjde bort vinter ute också; tog bort fågelmatare och fågelbord, drog bort ris, rensade på verandan och så vidare. Sen drog jag och Minimannen på byn, handlade för middag och äppelpaj och glass till efterrätt. Och så fick vi tag på den där jordsäcken också! Perrfekt! Lite sandlådehäng på det också!
Så när Liten tvärsomnade, utan attt både mamman och pappan hängde med, så slog jag till och planterade.
Liten sov så gott där i vagnen, med regnet smattrandes mot vagnstaket. Så då gjorde jag något så konstigt som att lämna ungen hemma på gården (med pappan alltså) och sedan gå iväg för lång pw, med armarna svängandes och tankarna snurrandes precis som dom ville.
Och mannen? Ja han har grejat och grejat.
Tacos till middag och nu avslutar vi den här himlamysiga familjedagen med att äta äppelpaj och glass. Helt enligt vad jag lovade lillvän idag när vi var på affären. Något han kanske inte kommer ihåg… men fasligt nöjd är han nu i alla fall!
En helt ljuvlig vårfixardag, helt enkelt!
Lillafrun
Senaste kommentarer