av Emmeli | feb 7, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården
Söndagmorgon.
Det är blyertsgrått ute. Regnar och snöar, om vartannat. Riktigt surväder. Inte alls charmigt.
Jag tassar runt i tjocksockar.
Frukosten är uppäten.
Några har bakat ut ännu en semmeldeg. Jag blev så opepp på dom där konstigt jästa (och vissa i ugnen-bortglömda..) semlorna, att jag och Sisse tog tag i saken i morse när vi klev upp.
Den finaste semmelbullen av alla, ser ni här;
Och någon älskad är hemma.
Gogglar recept på mandelmassa och vevar mandelkvarnen för fullt. 
Har man nyligt loppat en gammal mandelkvarn är det klart att den ska användas!
Lillvännen sitter rakryggad i stora fotöljen och ser på barnprogram. Sempa (strumpa) har han tagit av sig. Går bättre att spreta på tårna då.
Och Torehunden ligger och vilar på storsängen. I natt har jag legat rygg i rygg med en liten människa. Känt hans vackra andetag i min rygg. Och vi fotändan har det varit någon fyrbent som värmt mina fötter.
Nu ska vi strax ge oss ut på långrunda, hela lilla Familjen. Surväder eller ej… Foffa Bajsa! Foffa Issa! som Sisse säger…
Ha en skön söndag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | feb 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Medan lapphandskarna föll där utanför, hade vi morgon här inne. Vinkade sedan pappan hejdå för en dag av uppdragande. När han åkt drog jag och Sisse igång ett träningspass. Efter gårdagens löptur blev det idag ett styrkepass för överkroppen för denna mamma. Hejja mamma! sa lillvännen stup i ett. Bästa extravikten. Bästa PT:n. Bästa hejjaklacken.
Och sen, till dagens höjdpunkt för Sisse…
-Foffa! (Torehunden) dumpades innanför dörren av Mormor&Morfar, som var på väg på trevligheter.
Hej Foffa! Hej Foffa! Heeij Foffaa!
Ja, Liten är helt kär i Torehunden och vet inte till sig hur mycket han ska krama på honom. Håller lillarmen om lurviga typen och tillsammans är dom bara helt ljuvliga att titta på. Förut tyckte Tore att Sisse var stendryg. S visste liksom inte hur han skulle bete sig och kunde efter snällt klappande ge Tore ett ljuvnyp eller så. Men nu är dom så glada i varandra. Fast Tore blir lite Sisse-utbränd efter ett tag, men det bryr sig Sisse om ett endaste dugg.
Vi gav oss ut alla tre tillsammans. Efter tung, tung (för Morsan alltså) snömoddig promenad med vagn och hund och avslutande handling, så landade vi hemma. Pojkarna ägnade sig åt sånt här;
Liten sov i vagnen och Tore på min sängkant… 
Och jag la mig på sofflocket i köket en stund jag också. Kökssoffan är en utav mina favoritplatser här hemma.
Sen satte jag en semmeldeg som skulle jäsa i en smärre evighet (nästan två timmar). För att inte utbakningstid och gå-ut-med-Torehunden-för-kissrunda-tur nu skulle köra ihop sig , så har vi varit ute i snön ännu en gång. Liten åkte snowracer, blandat med att gå med kopplet i lilla handen. Så himla gulligt. Själv är jag så trött idag att jag helst bara ville lägga mig i en snödriva och säga Sisse gå till storvägen och vänd, mamma väntar här! men det gick ju inte såklart. Jag som är van att somna vid nio, typ. Och igår drog till med en 01-natt, är idag trött som jagvetintevad. Så ramlade vi innanför dörren och läste receptet lite mer noggrant… läser där att det var småbullarna som skulle jäst i två timmar och inte hela degen. Skit också. Men jag vägrar muttra över det (än om jag gör det lite i alla fall..) och hoppas att det ska bli bra i alla fall. Jag och Sisse har hjälpts åt att baka ut bullarna så snabbt vi bara kunnat (Jag rullade på livet och Sisse snodde deg..) och så har dom fått jäsa lite till. Med vispad grädde kan man lösa mycket, tänker jag. Pyttsan.. första plåten typ bränd nu också.. Äsch. Det kan inte gå bra jämt!
Så fort gräddandet är färdigt ska jag ta mina lördagskompisar och traska till Farmor&Farfar, då vi hipsvips lyxigt blev bjudna på lördagmiddag. Gudomligt skönt och gott ska det bli!
Ha en skön lördagskväll. Och ni! Tack för den fina responsen på morgonens inlägg.
Lillafrun
av Emmeli | feb 5, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Åh. Jag är alldeles hög nu.
Och ni som hängt med ett tag förstår nog att det inte har med någon miljonvinst eller så att göra, utan något helt annat.
Titta bara på fredagsvädret (ovan), liksom!
Igår när jag kom hem från jobbet så mötte jag mannen. Solen sken och jag sa att jag var så himla springsugen… men att jag nog tänkt att jag redan sprungit min sista tur denna preggotet. Då sa han att han precis varit ute på lång löptur och mitt sug blev inte mindre precis. Men jag bestämde mig ändå för att ”bara” ta en promenad. Väldigt härligt, det med. Vi hämtade hem Liten tillsammans från dagis (förlåt, jag menar såklart Förskola!!), promenerade rundan tillsammans och konstaterade att vi har det fasligt bra och att vi nu lever precis som vi drömt om. Det är en himlafin känsla, och bättre än så.
Vår plats på jorden, det är här.
Idag vaknar vi till fredag. Huset är skinande rent och bara osar fredagsfeeling. Vid frukosten kunde jag höra fågelkvittret utifrån och solen gjorde snön alldeles gnistrande. Färdigfunderat. En sista, sista fick det bli….
Att jag svept en kaffekopp precis innan jag stack ut, och blev kissnödig direkt och fick öva på knipet bigtime, heeela turen. Det, var en sak. Det är ju bra med knipövningar, liksom. Men lite smådrygt var det allt. I övrigt? Heeelt underbart. Pyret och Morsan kämpade på tillsammans, en låg alldeles stilla i sin guppande vattensäng och en flåsade och tjoade för sig själv, med fånflinet i fejjan. Jag älskar att springa.
Men nu är sista, sista turen gjord och springandet får läggas på hyllan, till i sensommar eller höst någon gång. Det är ju gott att längta också.
Nope. Jag behöver inte så mycket för att bli hög på livet.
Att dessutom få komma hem till en busunge med rosiga kinder, som åkte snowracer ute med sin pappa. Det, gjorde bara saken ännu, ännu bättre.
Nu ska vi fortsätta njuta fredag här. Hoppas att Du också har en bra dag! <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Där;
Min lilla Alfonsälskande snart-två-åring. Två år, liksom? Inte klokt.
Igår sken solen från morgonen och vi passade på att njuta av vädret så mycket vi bara orkade. Pappan var ju hemma några timmar med oss också, så vi passade på att ge oss ut på tur hela familjen. Efter långpromenad blev jag dumpad hos tandläkaren, helt enligt plan. Glad i hågen traskade jag sedan därifrån när Herr Tandis konstaterat att allt såg bra ut. Jag som börjat inbilla mig att jag nog fått mitt livs första hål nu. Men det var troligtvis mina bihålor som gjorde ilningarna förra veckan, som jag då börjat oroa mig för. Så, Stort High Five på det ickehåliga!
Vårvinter. Norrlands bonusårstid.
Efter lunch packade jag och Sisse in oss i Rymdskeppet och drog iväg på utflykt. Landade hemma hos Mormor&Morfar och Torehunden. PappaMorfar var ute och åkte skidor, MammaMormor tog Liten i vagnen och gick ut på sovpromenad och jag hoppade in i Hardcoregymmet. Friskistid så det förslog!
Ett svettigt preggo som var hög efter ett intervallpass på gammcykeln. Nu börjar lill bulan bli en kula! Och det sparkas hejvilt. Så himla spännande, tro vem det är som gömmer sig där inne liksom?
Och godaste melliset fick jag sedan..
MammaMormor hade gjort Risgrynspudding och det bara älskar ju jag. Så efter varm dusch och uppfräschning av svettmonster, åts det pudding för fullt!
Efter skön eftermiddag med lugn stund i finsoffan. Sådär när man bara sitter still och pratar och inte gör nåååånting, mer än att gosa med nyvaken lillvän. Himlamysigt. Efter god mammalagad middag packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan hemåt.
En sån där dag är verkligen höjden av lyx, i mina ögon!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Ett februarisovrum… 
Åh, så himla gott jag sovit i natt. Ja, alla tre.
Natten mot igår vaknade Sisse typ vid tre och var vaken en stund? Först sa han, med små bokstäver; mamma? mamma, inte ha. Jag låtsades inte höra honom. Då tog han i med sina stora stäver; Mamma, INTE HAA! . Han jättestörde sig tydligen plötsligt på sitt nattlinne. Det skulle av. Sen skulle pappa koka välling åt honom. Mitt i natten. Händer ju aldrig? Nåväl, efter lite nattbestyr, så slocknade han i alla fall. Men jag aga-sov därefter och väntade på tidiga ringklockan.
Vi är pinsamt bortskämda med bra sömn för att ha en liten minimänniska i huset. När han var 7 veckor började han sova hela nätter, innan dess hade han redan från första nätterna i livet längre matuppehåll under natten. Efter 7 veckors ålder kan vi nog räkna på två händer som det varit någon nattstund vi varit vakna med honom. Någon liten tand som gjort ont, nån stund med växtvärk, snuskjukan innan jul, och så ett par febertoppar som upptäckts nattetid. Jag är typ rädd för unge nummer två… tänk om det blir ett liten jag-tänker-vara-vaken-dag-och-natt-unge? Ja, det får bli vad det vill. Vi längtar så, oavsett!!
Jag fantiserar och drömmer redan om svintidiga morgnar med liten mjölkklunkande bäbis, att få se Liten tillsammans med sin lillasyster/lillebror, synen av M´s vackra händer som omfamnar en liten, liten nyfödd pärla. Åh. Sommarbäbis, lilla Pyret i magen. Vi längtar efter Dig.
Men ja, igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet så var jag aptrött. Ville ändå ta till vara på ljuset samt gå bort lite av den hejdlösa träningsvärk som spridit sig i kroppen. Så vi var ute på en långpromenad jag och Minimannen. Sen lagade vi middag och hade kväll tillsammans, han och jag.
Liten ville leka och att mamman skulle spela favoritlåtarna på pianot så han kunde dansa och så. Såklart gjorde jag det. Det går liksom inte att säga nej, än hur trött man är, till en liten pojke med snälla ögon som knyter lillnäven, höjer den i luften och säger mamma, hej! och samtidigt smådiggar med lillhuvudet som för att visa att det ska svänga (jag vill bo i en svamp, annars får jag kram- HEJ! Därav hejjet med lilla handen i luften!)
Så vi spelade svängig musik och dansade så länge vi orkade innan vi släckte lampan tidigt och sa godnatt.
I natt har det varit en vanlig natt och jag känner mig pepp på den här lediga mitt-i-veckan-dagen. Mannen är hemma också, men mest bara hem och vänder. Mysigt ändå att kunna äta tillsammansfrukost mitt i veckan.
Det kan tänkas att det upplevs som tjat snart; men åååh vad det är underbart att ljuset är på väg tillbaka. Jag får glädjepirr i magen varje gång solen skiner in och gör rummen ljusa. För att inte tala om att stå ute och rikta ansiktet mot solen, som värmer gott redan nu i februari.
Ha en fin onsdag!
Nu väntar godfrukost här efter en lyxig sovmorgon.
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Träning
Jo, jo. Så var det februari, plötsligt.
Jag tycker att januari har varit en fin månad. Mycket sol, gnistrande snö, mysiga påhitt med familjen och så har jag uppskattat såå att känna mig mer som vanligt igen, och inte sådär hejdlöst trött. Att ha fått vara på ultraljud och träffat lilla lillvännen och dessutom fått börja känna starkare och starkare puffar, det är såklart också höjdpunkter från årets första månad.
Och nu är det februari, ja.
Både veckan och månaden har startat bra. Igår hade jag en dag jag gruvat mig inför, en megadag på jobbet som krävde sin goda planering men som gick så himla bra att jag var alldeles toklycklig efter avslutad dag. Det finns ju få saker som är så sköna, som saker man varit oroliga inför, ändå ger sig på, med lite tjurig-i-kanten-bara-kör-tänk. Och sen går det bra också.
När jag kom hem hade det inte ens hunnit bli mörkt. Ljuset. Åh. Jag sörplade kaffe med min vabbande man. Ungen sov och sov, timme efter timme. Han har fått min hosta, stackarn. Är pigg i övrigt, men snorar och hostar. Så vi håller honom hemma, såklart. Så vi kan väl säga att Vabbruari startat som sig bör, med småbarn- och förskoleliv och med en mamma som jobbar i skolan. Men jag är tacksam, så lite sjuk Liten varit. Det är första gången vi hör honom hosta nu, liksom. Han kan ju hosta, sa M häromdagen… (…ja, så duuuktig och fantastisk han är, vår son. Jo. Det spelar ingen roll vad Liten gör; hostar, ger sin mamma en puss, säger ”tack pappa”.. vi är helt tokkära i honom både jag och M, och tycker att lillungen är fantastisk. Så liten men med sånt stort hjärta. ).
Efter en vecka av förkylningssjuka för mig och en dutt för mannen, så var vi mer än pepp igår på första träningspasset på en vecka. Vi har visserligen gått en massa, men det är liksom inte riktigt samma sak. Som att få svettas, bli tokslut och känna sig mör i kroppen efteråt. För att inte tala om morgonen efter…. nu, vill säga. Men jag älskar träningsvärk!
Näpp. Nu ska den här dagen igång på riktigt. Pojkarna sover fortfarande, men jag är uppe och stökar och har varit ute i snöfallet och letat fram en bil och ska alldeles strax åka mot ännu en jobbdag. Först frukost, är hungrig som en varg!
Ha en god tisdag, alla ni!
(Och! Så himla, himla glad jag blir för alla er fina ord överallt. Inte klokt, alltså. <3)
Lillafrun
Senaste kommentarer