av Emmeli | jan 28, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Pyret i magen
Vilken dag det var igår.
Tidigt på morgonen åkte vi till Mormor&Morfar och Torehunden. Där blev Liten mottagen med pussar och kramar, kanske mest framfusiga sådana av den där nyfrissade fyrbente som alltid blir överlycklig när Sisse kommer. Så stannade Sisse där, och hans Päron åkte norrut igen.
Småvimsiga, småfnittriga och tokpirriga höll vi varandra i handen…
…när vi ramlade in för det efterlängtade Ultraljudet.
Och det var ju en liten Bäbis där inne. Lilla lilla Pyret i magen, med ett hjärta som tickade fort, fort och med små tår och sparkande ben och en envishet att absolut inte vilja vara med på bild. Alltså, ååh.. jag och mannen var lika tagna denna gång som med Sisse. Med ens blev det liksom så verkligt och jag kände bara hur mitt mammahjärta började slå extrahårt, och nu inte bara för min älskade Liten, utan för ett till mirakel. Vår lilla Pyret i magen. Jag och M hade kunnat sitta och kolla på lilla underverket hela dagen, om vi fick.
Men i stället fick vi tre små vackra bilder, tog varandra i handen igen och knatade ut på stan för några timmar av ännu mer tumanhandtid. Jag shoppade lös lite, vi åt lunch, köpte en finfin potta till han som har sån koll på sånt där med Bajsa! och Issa! nu att det ju verkar dumt om vi inte skulle ge honom en potta.. än om det där får ta den tid det tar. Men han säger liksom till nu när något ska ske och det känns ju fiffigt att ta vara på än om sommaren känns som den mest optimala tiden för sånt här fix.
Mannen var min shoppingassistent. Den bästa.
Så åkte vi sedan söderut igen, efter fina timmar bara han och jag. Så mysigt.
Ramlade in hos mina föräldrar igen, där det nu var två älskade barnbarn till. Liten sov men när han vaknade var leken i full gång. Vi bjöds på god middag och hade mysig kväll i lilla byn. Och så tittades det om och om igen på dom där vackerbilderna.
Lagom till Liten skulle nattas rullade vi in på Drömgården, trötta och tacksamma efter en så fin dag.
Åh, mirakel på film. <3
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2016 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Åh. Äntligen är det onsdag den 27 januari!
I natt har jag varit vaken mellan 02 och 03.30. Det var inget som brydde mig, jag låg och filosoferade och klappade magen och lyssnade på pojkarnas andetag. Jag har vilat så mycket denna veckostart att sömnen verkar vara fulltankad och mer därtill. Det är ju skönt. Men förutom det där filosoferandet så var jag pirrig i magen också. Och är fortfarande. Mannen också. Liten förstår inte så mycket.
Idag är en pirrig och spännande dag, en väldigt efterlängtad sådan. Och den kråkhostande, feber- och snortokige morsan, mår minsann mycket bättre idag. Hurra! Vi har laddat upp på bästa sätt; mysig morgonmusik, en liten som höll om sin mamma i sin lilla armkrok innan vi klev upp, ( kolavippar så gulligt. Jag höll om honom, och han om mig. Min fina unge, alltså <3) många snoozningar och så med riktig brakfrukost. Förutom gacka (macka) och sånt, så hade vi idag också lite finare ääj (ägg);
En tolvpack hemägg som känns som en rikedom att ha i kylskåpet. Såå fina, så olika, så goda.
Så; här har vi onsdag. En början i alla fall. Och nu ser vi fram emot fortsättningen! Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2016 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Lugna morgnar.
Utelek och motionerande.
Ett Adjö! till utegranen.
Sparkåkning.
Träning.
Paketpyssel.
Kalaspojke i finskjorta och nya frippan.
Födelsedagstårtor, himlamysigt och gott familjekalas för en älskad födelsedagspojke.
Solen har lyst in i köket och även på våra nosar där ute. 
Vi har sörplat varm tomatsoppa till lunch. 
Hejjat på den Händige Mannen i köksfixet.
Beundrat en liten människa som är så trevlig att det inte är klokt.
Och! Känt puffar från lilla Bäbisen inne i magen (jag kände puffar för första gången för en vecka sedan, men nu blir det tydligare och tydligare! ).
Och plötsligt har också magen sagt poff, här är jag! Som väntat och så himla efterlängat!
Älskade helg, alltså.
Nu ska strax jag och min gode lillvän Sisse göra middag som vi kan bjuda snyggpappan på; surdegspizza med massa salami och mozarella på och med egen pizzasallad till. När vi var och storhandlade tidigare i dag så köpte vi vaniljglass med krossad choklad i, så det blir minsann efterrätt också! (vi hade gått promenad i solen och svängde spontant in affären, perfekt med sovande unge i vagnen, liksom! Men vi såg nog ut som tokar som vägrade ta bil till affären eller nåt, när vi skulle ta oss därifrån. Till slut var vi hemma med all mathandling, domnade fingrar och överfull barnvagn med den där älskade sömntutan i. Puh).
Helger som den här- bästa som finns. Inga stordåd, inga glammiga resor eller dyra påhitt. Bara sånt där som gör en varm i hjärtat, ger energi och att jag känner mig som världens lyckligaste mamma och fru.
Hoppas att ni också haft en god helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2016 | Lilla familjen, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Norra Drömgården, Sovrummet
Lördag!
Jag söker på webben efter ”okej pappa”….Här är kontakterna för ”Mamma”…
Jo. Här vaknade vi av en robotröst från Morsans telefon. Det var den där betjänten Siri som försökte göra Liten nöjd efter hans önskemål att hitta mamma och sådär. Jag och M vaknade med ett skratt när ungen satt med telefonen mot örat och Siri pratade högt med den där entoniga rösten. A! sa S bestämt när Siri svettigt försökte söka efter ”okej pappa” på webben..
Och den här helgen är en sån där sällsynt variant; när M inte sänder under lördagen utan istället är ledig både lördag och söndag. Det känns så himla, himla lyxigt dom gånger det dyker upp en sån här helg. Nu har vi mysig lördagmorgon här inne i värmen. Ute är det tjugo grader kallt, vi sörplar varmt kaffe här inne (jag håller på att öva tillbaka mig lite i kaffesörplandet. Det är ju så mysigt med kaffe och nu börjar jag faktiskt tycka det är lite smågott igen. I alla fall i M´s sällskap. <3) och Liten är lycklig över kalasskjortan han fick av sin pappa när han vaknade. Han tycker ju om fina kläder och jag tänkte att vi ju ska på kalas i dag, så då passar det bra. Ja, så är han- nästan för bra.
Medan lilla Prinsen håller på att, i busig tystnad, sortera skrivbordslådorna , så sitter Päronen i finsoffan och, überentusiastiska och nostalgiska, sjunger med i Bumbibjörnarnas introsång. Vi har ju bara typ en tv-kanal, Litens kanal (Barnkanalen). Det där med tv prioriteras inte här hemma, varken att ordnas eller att se på, som ni kanske förstått. Men nu har vi i alla fall den där mackapären framme så lillvännen kan se någon stund nu och då. Och när vi väl sitter här, som nu, då får vi skylla oss själva och helt sonika se på Bumbibjörnarna…
Nu ska här njutas tillsammanshelg. Jag blir pillrig av bara tanken. En hel helg liksom!
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Det blir en sån mysig torsdageftermiddag det där;
-när jag rejsar hem efter jobbet, lämnar bilen för att sedan traska ner på byn och hämta Liten på Förskolan. Älskar att inte behöva ha bråttom när jag är på Föris. På morgonen försöker vi att inte brådska då heller, men det är såklart aldrig så lugnt som vid hämtning en tidig torsdag när vi inte har någon tid att passa därefter. Igår satt jag en stund och pratade med fina fröknarna.. Liten hade somnat först och sov längst. Det är så han jobbar, busungen med full fart under vakentiden men som också tycker om att sova. Inte klokt så bortskämda vi är!
Vi vandrade långpromenad efter hämtning och trevlig-helg-vinkning. Sen ramlade vi innanför dörren med veckans helgblommor. Det fick bli rosa nejlikor denna gång. 
Sen hade vi fortsatt mysig torsdageftermiddag, med sörplande av jordgubbssmoothie, lek och grejande i köket; byte av plats på saker i skåpen och så.
Och under kvällen så torsdagsstädades det och någon Liten åt russin på livet… hade jag tur kunde jag få smaka ett. Hä!, sa han då. Men innan jag hade hunit svälja det där stackars russinet så hade någon liten människa ångrat sig; NEJ, mam-maA! Det e Sisses!! ..
Till sist när det var mörka kvällen, vi var trötta och huset skinande rent, då la vi oss nybadade i storsängen och läste Alfons och somnade i en varm hög kort därefter.
Och nu är det fredag och solen har precis tittat fram. 
Det är vansinnigt vackert ute nu, med alla snövita träd och så sol. Allt mot en isblå, pastellig himmel.
Vi är frukostätna; skogshallon i filen, varma bröd, jordgubbsmoothie och gott sällis. Finaste frukosten, alltså!
Och nu är vi också påklädda, håller inte båda på att trängas i mammas morgonrock längre fastän det ju var himla fint det också. Tvättmaskinen jobbar på och jag och Sisse är helt sonika redo för finfredag! Vi längtar till kvällen när pappan kommer hem..men han är med oss hela tiden fastän han inte är hemma… det vill säga Liten tjatar smått hål i huvudet på sin mamma; Men va e pappa? undrar han, lillvännen.. och hä e ju pappas sömpa (strumpa)! när han går förbi pappsens ullstrumpor. När jag för tjuttioelfte gången sagt att pappa är på jobbet, och ja, det där är pappas strumpa! då får jag mig en kram och ett heej mamma version världsgulligt.
Nu tar vi fredag!
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Pyret i magen, Träning
Igår hade vi både det ena och det andra för oss.
-Precis som jag surrade om igår morse.
Förutom att läsa Alfons, bygga torn och bli serverad kaffe ur miniliten kopp, samtidigt som jag satt med brandhjälm på huvudet, så hann jag med en del tvättfix och ett träningspass också under förmiddagen. Medan mannen grejade med köket så hade jag och S Mamma-Liten-tid…
Busungen som har helt galet bra balans. Han står där på ryggen medan jag gör mina rygglyft, liksom.
Efter lunch gick vi ut på långpromenad, han och jag, i det snötäckta vinterlandskapet. Med en mjuk januarisol som höll mig om ryggen ibland. Han sov och jag vandrade, bland allt det stilla. Världen är frusen och så stillsam nu. Och så, så vacker.
Till sist landade vi hos Morskan, jag kände lite vad gör jag här egentligen?-känsla. Jag mår ju så bra liksom. Det var bara i måndags morse, när jag höll på svimma och kände mig lite orolig och mannen faktiskt oroligare än jag. Det var då, som M bad mig att ringa och få en tid. Jag gjorde såklart som den där omtänksamme sa. Och allt var precis som vi trodde., Jag har lågt blodtryck, precis som alltid men jag är känsligare nu. För att duscha varmt till exempel. Trots att vi igår hade gått i nästan en timme innan vi landade hos Morskan, så var det lågt. Men mitt blodvärde är högt och superbra, det är bara järnvärdet i blodet som är sådär preggolågt… men det vi ville veta var om det är någon fara åt något håll.. och det är det inte. Blodtrycket är ingen fara för någon av oss; Mamma eller Bäbis. Bäbisen tar vad den behöver, det är jag som eventuellt skulle kunna må dåligt över järnvärdet om det är så, men det känner jag inte av att jag gör? Jag fick en påminnelse om att dricka mer vatten, innan-under-och-efter jag tränar.. efter, det är jag dålig på att komma ihåg, så det ska jag försöka bli bättre på. I övrigt, nu när vi ändå är inne på Mini i magen, så känner jag sån skillnad, nu jämfört med typ i slutet av november. Jag har nog varit jädrigt trött ändå, bara inte kunnat. Nu känner jag mig så pigg, i jämförelse. Håller inte på att somna när klockan är 14 längre… underbart!
Jag och Sisse rejsade iväg för några ärenden till på byn innan vi slutligen landade hemma på Gården igen efter ett par timmar på vift. 
Vi tittade lite till på den vackra vintervärlden innan vi gick in och sörplade mangosmoothie.
Sen drog vi iväg på dagens tuffaste mission; att få Liten klippt. Hos kussarna satt killarna som på rad och väntade på att bästa Hemmafrissan skulle ordna kalufserna. Liten var först ut!
Vi trodde att det skulle bli klurigt, det där. Men med duktig frissa och tokduktig unge, ett äpple, en ask russin och lite barnprogram framför näsan, gjorde ju saken plättlätt. 
Han är en stor pojke nu, säger han. Han har fin frisyr och är så stolt så. Jag har en lock sparad i hans spara-låda, liiite ont i mammahjärtat också, men tycker såklart att han är Världens Finaste Sisse.
Han är livet, vår älskade S.
Sen tog vi kväll. Jag njööt så av att duka av tacomiddagen, då inte en enda liten skål behövde diskas förhand, utan bara hivas in i diskmaskinen. Jag trallade och var alldeles diskmaskinhög på livet….. att hela diskmaskinen sedan anföll, nedre delen med alla tallrikar ramlade ut och mannen i samma sekund försökte stoppa mig; Emmeli den sitter ju inte fast än!, då liksom all disk låg på golvet en stund… Äsch, det gjorde inget! Jag var diskmaskinhög. Nu är det bara kakel och lite småfix kvar, sen så!
Och idag vaknar vi till torsdag. Jobb och Förskola väntar för hela Lilla familjen.
Ha en bra dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer