Han är hemma.
”Mäh, titta! Pappa! ”
Ja, älskade lillvän. Pappa är hemma. Helt, crazybananashärligt.
Önskar er en fin oktobersöndag!
TACK, Lördag och Sisse och sånt.
Nä, jag vet tusan inte vad jag ska skriva.
Ni är helt enkelt fantastiska. Eran pepp, spåren med hjärteord, går inte av för hackor och kan rädda en Melankolisk och Ferdinandsuckande Morsa en fredag, hur lätt som helst. Tack. Både här och på Instagram (@lillafrunsdagbok). <3
Igår eftermiddag stötte jag och S på Farfar som direkt bjöd oss på middag. Mina Svärisar, alltså. Dom bästa. Jag och S tackade glatt Ja, tack! till middagsinbjudan och sa då ordnar vi något fredagsgott! och drog ner med vagnen på affären och köpte banan och kiwi och vit choklad och vindruvor och god vaniljglass. Jordgubbarna hade vi hemma i frysen. Så bjöd vi på Gino med vaniljglass till efterrätt. Nog min favoritefterrätt. Valfri frukt och/eller bär, med hackad vit choklad som gratinerats i ugnen en liten stund. Det blev en så mysig fredagkväll och S tyckte det där med varm frukt (jo det är ju lätt att hoppa över den vita chokladen till pyttisar) och en egen klick glass var fasligt gott. Han och jag vandrade sedan lilla biten hem, med stjärnorna som trygga lampor ovanför oss. Så somnade vi i en liten varm hög tillsammans. Med pappan i luren på nattduksbordet. Han är så fin, den där M.
Och idag är det lördag!
Liten väckte sin mamma genom att hoppa på henne, krama henne, hålla småhänderna om ansiktet och dela ut riktiga långpussar till sin mamma. Håhååå som jag älskar vår lillunge!!
Klockan var strax efter 09 när vi vaknade, jag och min Sisse. Det är så han heter nu, enligt han själv. Det är så vaansinnigt gulligt när han försöker säga sitt namn själv. Först får jag lite ont i hjärtat av dåligt samvete, det är ju ett väldigt svårt namn vi gett honom. Men så himla fint. Och sen, när han väl får fram sitt lilla namn på ett vis som gör honom såå nöjd, då blir jag så varm i hjärtat att det kokar över.
S i s s e
I alla fall. När vi vaknade så hade vårt samtal med pappan passerat 10 timmar…. jag och Sisse hade tydligen varit med på både hotellfrukost och annat under morgononen (vi sov och M gjorde annat liksom). När vi sa godmorgon till pappan så satt han i bilen och var på väg mot veckans sista uppdrag. Ikväll kommer han hem. Hurra!!
Så idag känns det som att det blir en lite mindre deppig dag. Helt klart.
Jag och S har haft frukostdate och sen bjöd jag min Miniman på ett lördagsbad och fiiii vilken dum mamma jag var då ett tag. Plötsligt har han kommit på att det är förfärligt med vatten över huvudet.. det som inte varit några problem hittills. Nåja, det går nog till sig. Samma vändning har vi haft med tandborstningen; först gick det som hejsan, sen har vi haft några nej-jag-vill-inte-veckor och nu går det bra igen. Aaah säger han och gapar och när han är färdig slår han av kranen, tar sin lillpall och ställer den på rätt plats och stänger dörren. Inte klokt vad han lär sig mycket nu.
Nu sitter han här bredvid mig, nybadad och lördagsfräsch och tittar på lite Katten i Hatten medan mamman bloggar så fort hon bara kan. Men nu är jag färdig och vi ska ut och njuta i sol och friskluft!
Tack igen, för alla fin ord. Jag har läst alla era spår men inte hunnit svara ännu. Och det där träningspasset ni var intresserade av, som jag körde igår och som idag har gett en skön träningsvärk, det ska jag såklart ordna åt er inom kort.
Ha en god lördag!
Lillafrun
-och Sisse.
Melankoli och Ferdinandsuckar…
Det var ju bara som att vifta med en påse full av karameller framför någon som älskar godis, det där;
Att han kom hem i natt och sov och sen bara hann äta frukost innan han skulle dra igen. Okej, vi hann också ut på en sån där långpromenad i vackra, vackra hösten. Det var fint. Men sen, då var det bara att kramas hejdå igen. Kändes faktiskt fasligt tungt idag. Det brukar gå bra, vi har det så bra liksom, på båda håll. Jag tycker det är jättemysigt att vara själv med Liten och M har verkligen fått fart på sitt uppdragande och gillar det han gör. Men nä, det sög hästpung att han drog iväg idag igen, helt enkelt… Det tyckte vi alla tre..
Någon ville helst följa med, såklart.
Och ni vet ju hur jag är vid här laget; en obotlig optimist som ibland nästan blir less på mig själv över att jag så sällan tillåter mig själv att klaga, tycka saker är dåliga. Eller grinar över att det tar emot eller så. Det är så mycket skönare att försöka se saker från den ljusa sidan. Jag är tjurig som en gammal get och gör alltid ett och tretton försök till att göra varje dag till den bästa. Ibland går det lättare, ibland är det trögare. Ni vet, livet. Sen kommer det dagar som idag, när jag inte har den minsta lust att göra ens ett försök. Och då får det vara så. Punkt slut.
Så idag har jag mest gått runt och varit melankolisk och Ferdinandsuckat. Dels tyckt lite småsynd om mig själv och sen gått runt och bara vacker-suckat åt allt och inget. Det äär ju så makalöst fint ute nu att det tusiken gör ont i kroppen. Och den där solen tar sig in i huset också på ett sätt som gör att allt är lite gyllene, på något vis.
Efter en morgon ute i friska luften och efter att M åkt, så gick vi in i huset igen. Deppmorsan och den lilla Solstrålen som jag tackar för, varje, varje dag. Slängde kläderna och napp och trasan på köksstolen, satte igång och bakade limpa (HÄR finns ett inlägg med mina bästa brödrecept. Idag blev det Trishas Sirapslimpa). 
… och så röjde vi bort en liten bit slagbord som ni ser, så att S kunde rejsa mer än helt fritt genom huset..
”Å, min trasa, mamma!”
Så åt vi lunch och sen var det sovdags för S. Han somnade på några minuter där ute i sköna luften. Jag satte mig med en kaffekopp på järntrappen till Gårdshuset. Det är prima solläge där. Och så Ferdinandsuckade jag lite till, såklart. Sen blev jag snorless på mig själv och väntade bara en liten stund, till limporna var färdiggräddade..
..och sen körde jag igång ett träningspass som både innehöll hög puls och svidiga muskler. Det gick så jädra bra och jag tog ut mig till max. Finns intresse kan jag dela med mig av det! Svetten rann och känslan efteråt åt var grym,
Endorfinhög så känns det lite bättre nu. Vi ses ju imorn natt, säger jag till mig själv. Och sen är det söndag och då är vi hemma alla tre igen..
Jo. jo. Träning är bra på så många vis. Jag mår så himla bra av att det. Älskar att känna mig stark och svettas och få den där energin. Träningen gör att jag känner mig stark under hela vardagen. Stark i både kropp och knopp, alltså. För mig har träningen blivit en naturlig del i vardagen, den glöms inte bort liksom. Den prioriteras och koms ihåg på samma sätt som veckohandlingen ska bli gjord… Idag fungerade passet lite som ett lyckopiller! Väldigt skönt.
Liten sover fortfarande ute och går snart i mål på sin tredje snusande timme. 
Jag fullkomligt älskar hösten. Så nu ska jag ut och sätta mig på trappen och försöka njuta en stund och vänta på att min lillfis ska vakna så att jag kan få bjuda honom på lite nybakt limpa till mellis.
Melankoli, Ferdinandsuckar, Träning och Vacker-Höst.
Hoppas att ni får en mysig fredagkväll! -och trevlig helg till er, också! <3
Lillafrun
Fredagmorgon.
Det är fredagmorgon.
Vi tänder favoritdoftljuset, dukar fram frukost, värmer bröd och konstaterar att det är fasligt mysigt att ses, alla tre efter ett par dagar ifrån.
Liten slevar in. Grahamsgrynsgröt med kanel och pyttelite socker. Och så hårdbrödmacka till. Denna unge alltså. 
Fredagsfeeling…
Och mannen är hemma, ja. Rullade in på gården i natt och dök på oss med pussar och kramar. Vi tillsammans i ett tokstädat hem och startar dagen med grötfrukost och nybryggt kaffe. 
Och nu ser det lite ut såhär;
Mannen och jag sörplar kaffe, ungen har rymt eftersom han blev jätteklar först av oss alla. En dutt gröt är kvar eftersom mannen fyllt våra tallrikar till bredden och det liksom, trots stor matlust, är svårt att tömma en sån tallrik. Och så x antal papperstussar och våtservetter härs och tvärs. Bra så.
Nu ska jag och Liten njuta av att M är hemma några timmar till.
Ha en god fredag!
Lillafrun
Att ha vardagkväll.
Så var det måndagkväll, plötsligt.
Och ljusen fladdrar och doftar yoga (har egentligen ingen aning… men det doftar gott och man blir sådär andas-in-och-ut-genom-näsan-cool, liksom) och kvällen är så lugn att det är löjligt.
Japp, det här är min nya stiiiil….gårdagen gav mig mersmak.
Okejdå; jag var uppe aptidigt i morse och morgontränade innan jobbet. Landade hemma efter arbetsdagen och att ha hämtat hem en gladunge från Förskolan. Fortsatte att leka ute med honom i ett par timmar. Så skönt med friskluft och ljus. Vi bunkrar så mycket det bara går. Sen ordnades det med lite tvätt och lagades middag. Och än om jag ibland tycker att det är smådrygt att laga middag och gärna överlåter det till mannen, så älskar jag att ropa nu är det middag! till mina pojkar.
Nu har jag precis nattat Minimannen. Han som var sådär toktrött ikväll efter en dag full av lek, och nästan somnade innan jag hann lägga honom. Mannen diskar undan det sista från middagen och snart möts vi nog i finsoffan och finular vidare på det där med val av ytterligare utebelysning och val av ytterdörr och val och val och val och sånt.
Typisk höstig vardagkväll här på gården.
Lillafrun
Att ha lyckats, för första gången…
Morgonbus i merinoull.
Alltså, jag kommer inte ihåg senast vi hade en sån här dag;
Det är absolut första gången under vårat liv som ägare här på Drömgården. Där vi bara, bara haft en heeel dag av bara-vara-vara-tid. Bara, bara njutit ute av höstens kanske hittills vackraste dag. Förra året när vi hyrde denna gård, då var det här stället vårat hit-kommer-vi-och-bara-är-och-gör-knappt-någonting-ställe…. men, så är det inte riktigt nu, som ni säkert förstått. Och vi föredrar såklart att äntligen få börja förvandla detta ställe till vårt, men det är också skönt att bryta av med en sån här dag då och då som ger oss precis den där vilsamma känslan vi alltid tidigare hade när vi var på denna gård. Jag är av den typen att jag älskar göra saker, det sticks i tårna av att bara sitta och göra ingenting längre stunder. Har liksom inga problem att greja dagarna i ända, men det kräver såklart en hel del. Mannen är likadan. Så ibland är det bra med en sån här ladda-batterierna-dag.
Efter frukost var vi ute med ungarna. Det var Svärmor, Sväggan, Lill-kusinen, Liten, M och så jag. Så vansinnigt gulligt med dom där två små som spatserar bredvid varandra. Fast för det mesta var såklart Sixten-Blixten en drös meter före oss alla. Han var fancypancy i höstig stass.
Så har mannen hjälpt mig ordna med lite saker här i trädgården också, som ni ska få se snart. Ett fotouppdrag jag har här i höst. 
Så jag har fotat en massa, och det är ju bland det roligaste jag vet. Sen, till råga på denna skönsöndag, blev vi bjudna till Svärisarna på Söndagslunch. Lika fantastiskt som det låter. 
Efter den var vi så trötta och mosiga att vi slängde oss i soffan och bara mättnadssuckade.
Nu ligger middagen i magen också. Ryggbiff, rostade rotsaker och kantarellsås. Tack Gode Gud för att min man tycker om att laga mat och dessutom gör det så bra. Jag gör gärna allt det där andra; bakar allt matbröd vi äter, sköter tvätten, städar, tänker ut vad vi ska äta och sådär.. tur att man kan komplettera varandra så bra.
Medan M lagade maten var jag och S ute på promenad och tog till vara på dom sista solstrålarna för dagen. Kalldimman har krupit in över åkern och nu väntar skön söndagkväll. Packa Förskoleväskan, checka Vardagspusslet inför nästa vecka, vika ett sjuhelsickes Tvättberg och sen, när Lillvännen är söndagsbadad och nattad, då ska jag slänga mig i Finsoffan och dega hela kvällen lång. Lite pyssel i kanten är bara mysigt.
Hujedamig vilken bra dag.
-In i hjärteasken med den bara!
Önskar er en skön söndagkväll! <3
Senaste kommentarer