av Emmeli | maj 27, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården, Verandan
Precis så;
Igår stegade jag upp på vinden och hade morfars ord i huvudet; Huvvelösst! (huvudlöst/smått idiotiskt), tänkte jag. Att inte först och främst gå i gömmorna och titta vad vi redan har, innan jag bara klickade hem något nytt. Glad i hågen dundrade jag utför trappen med en herrans massa kuddar.
Plötsligt blev våran nya hörna där ute på Verandan, så himla mysig. Fylld av vi-tager-vad-vi-haver-lull-lull. Mannen rynkade lite på näsan åt det jätteröda , men jag tyckte det blev gulligt till rosorna i vaxduken. Fasligt bra att göra fynd på vinden.
Och idag har vi freeedag! Känns fantastiskt skönt.
Det äts hallon- /nektarinsmoothie och skalas ägg på livet. Ja ä dutti kala ägg, mamma! var det någon som konstaterade för en stund sedan. Och jag kan såklart inte annat än att hålla med, när den där lilla tvååringen sitter idogt och petar av varenda liten skalbit. Och så viks det bäbiskläder i höga travar, tvättas och städas. Jag gör som alltid; stökar ner så det inte ser riktigt klokt ut här hemma, för att sedan liksom ha längre väg än någonsin att städa mig till FredagsFina Hemmet. Men, vi är på väg dit; jag och min kulmage!
Mannen och Liten är tagggade på att fortsätta gräva och greja där ute. Vi hade så himla härlig eftermiddag igår när vi var ute, efter att skyfallet dragit och solen bestämt sig för att komma fram istället. Påtade på med var våra uppdrag; Liten var arbetsledare, mannen lyfte tungt och jag klippte rosor och planerade och drömde om mormorsrabatter.
Mitt i dagen idag ska hela familjen traska till Braiga Morskan och få lyssna på lilla hjärtat. Det längtar jag till!
Det här verkar bli en himla bra fredag, mao!
Ha en god fredag, du med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Det är torsdag och dom vårgröna björkarna svajjar. Det blåser storm och regnet står som spön i backen.
Vi hade en ruschig sväng på stan igår. Jag fick migrän, precis när vi kommit fram och skulle kliva ut ur bilen, för första gången sedan jag var preggo med Liten i magen. Har sammanlagt i livet inte haft det så många gånger, men dom gånger jag får det så tappar jag först synen och sen kommer värken. Så det var en minst sagt dimmig tur, men Liten var lycklig som fick leka vid roligt lekhak en extrastund medan mamman försökte återfå synen igen. Sen följde en drös olika ärenden, allt från att inhandla Pyrets Första Pyjamas, till att köpa morsdagspresenter och dynor till den där Trädgårdsmöbeln.
Var i morse ute och knipsade av en liten sneakpeak..
Jag längtar till helgen. Hoppas på sol och mysig fika- eller matstund (eller både och!) där ute. Sittdynor är på plats, men jag önskar lull-lull-kuddar… dock inte svindyra som gör att jag skulle gråta om dom möglade efter en sommar. Utan istället sådär lagomdyra…. min jakt fortstätter efter det. Skönt att sitta är det i alla fall redan nu!
Ha en god torsdag! Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 25, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Norra Drömgården, Träning
Hej i onsdagen!
Ser ni tullisarna? Va, va, va? Jag är ju så glad att jag nästan spricker, förstår ni!
Onsdag, ja. Alla hemma. Regnet faller ibland, ibland inte. Under morgonen satt jag i ett hav av bäbiskläder och sorterade och nu har tvättmaskinen jobbat på i timmar. Så skönt att ha börjat greja med det där nu.
Pojkarna drog ut och började lägga eventuella mönster och former av stenarna vi hämtade i söndags. Jag småstädade, plockade, drog en pyssla-om-sväng av blommorna och så sådär. Till slut var vi alla ute och Liten damp ner på gårdshustrappen och åt mellis, 
..pappan lyfte ännu mera stenar..
..och jag drog av ett träningspass ute på verandan. Så himla härligt att flåsa utomhus!
Nu är vi lagom kammade och fixade för att dra till stan en sväng. Dynor och kuddar ska inhandlas, till nya trädgårdsmöbeln som sedan igår nu står ute på Verandan. Och så står det förstås lite annat smått och gott på inköpslistan!
Onsdagsbestyr, alltså.
Hoppas att ni har en god onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 24, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten i magen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen, Träning
Ja, nu känner jag att jag kan ”släppa på” helt och fullt.
-Nu är mannen hemma och inga bara-det-där-VM-uppdraget-är-över-tankar kan stoppa. Nu är det checkat, mannen är hemma och vad som väntar oss nu är en drös sista-tiden-veckor av den här Preggoteten.
Preggoteten med lilla Pyret i Magen.
Igår var vi uppe på vinden och letade fram kartonger proppfulla av bäbiskläder, som ska plockas fram och tvättas upp. Jag small av lite när Sisses ljusblå Molnbralla dök upp. Kom så väl ihåg när jag köpte den och hur Storan rådde mig storleksmässigt och hur pyttepytteliten den där lilla molniga skapelsen kändes. Sisten försökte prova typ allt i kartongerna och konstaterade att den hä va jätteliiten, mamma…( Nån bäbis-kepa som satt på snedden och sådär). Gullpojken min.
Molnbralla till liten Liten-Miniman och Pastellkungsprickar.
Jag har fått önskan om att skriva lite om ditt och datt angående den här preggoteten, så nu kör vi;
En Preggotet-nummer-två-rapport!
Jag känner hur jag mer och mer får den berömda Preggohjärnan. Mannen skrattar åt mig. Men det är okej. Jag skriver långa listor på innan-bäbisen-kommer-fix. Såå mysigt!! Allt från att köpa några nya bäbisplagg till att ha bullarna bakade och tryggt förvarade i frysen.
Men alltså. Inte klokt, vad fort det har gått den här gången? Inte så konstigt, med tanke på att Vardagståget tuffat på i högre tempo än vid preggotet nummer ett. Största skillnaden för tempot är såklart att vi ju har en tvåårig Miniman som liksom springer fram genom livet. Vi har inte haft lika mycket stenkoll på veckor och dagar. Till en början med Liten i magen var jag extremtrött. Den här gången, inte lika trött men däremot mådde jag mycket smyg-illa där i början. Hade svårt att komma på mat jag ville äta och sådär. Och trött var jag ju, det var bara det att det inte gick att vara lika trött…. lägga sig och vila en eftermiddag efter jobbet, med mannen iväg på långuppdrag och en hungrig lillvän att hämta hem från Förskola. Den ekvationen gick dåligt. Men efter jul så kände jag hur jag liksom kom ur någon slags dimma. Dels började Norrland blir liiite ljusare, för var dag. Och så blev jag också mycket piggare.
Mitt järnvärde har varit kasst, den här gången, likt första. Men i övrigt, ja då har jag verkligen inget smaskigt spännande att skriva. Jag har bara fått må så himla bra! Hurra säger jag! 😀
Med Liten i magen hade jag ju nån period där vid månad 7-8 som var skitjobbig för fogarna, men det var ju också det enda bökiga. Att gå ute på halka var rena döden. Den här gången, kände jag några ilningar, suupertidigt. Typ vecka 14. Tänkte; helskotta, det här kommer kanske bli en risigare graviditet. Men, det var bara som en ”påminnelse-ringklocka”, eller nåt. Jag började i alla fall direkt då tänka till vad jag kunde göra för att inte locka fram foglossning. Till exempel tog jag bort utfallshopp från träningspassen tidigare än under Litens preggotet. Tvärbestämde mig för att jag vid vecka 20, oavsett om det fortfarande kändes bra, skulle sluta springa då. Började tidigt att sova med kudde mellan knäna. Använde broddskor på halkan. Och så vidare..
Ja, en massa såna där småsaker som jag tog till, i förebyggande syfte. Till skillnad från med Liten, när jag sprang tills det kanske var ”för sent”.
Oavsett, vansinnigt skönt att slippa den där värken denna gång. Med tanke på att jag har min Sisten att bära och lyfta och dra i vagnen och så vidare.
Preggomorsan efter sin sista löptur i vintras.
Har precis som förra gången kunnat träna på hela vägen. Nu är vi ju inte framme än, men hittills i alla fall och det är jag väldigt tacksam för. För en träningstok som jag, som liksom har träningen som lika naturlig som att jag handlar mat varje vecka, uppskattar verkligen att det funkat så bra. Jag mår ju så bra av det, menar jag. När jag slutade springa efter halva tiden så har jag fortsatt med konditionsträning på cykel. Älskar det. Och så förstås våra kombinerade styrka- och konditonspass med tabatatimern eller annan timer som hjälp.
Nu går jag som vanligt en massa promenader. Så är det på cykeln jag får svettas och utöver den styrketränar jag för stark mammakropp. Det vill säga mycket fokus på baksidan av kroppen. Att slippa ha ont i ryggen, till exempel. Det är ju rent himmelskt!
Jag är evigt tacksam över graviditeter där jag verkligen kunnat njuta.
Jag har precis som förra gången, trivts väldigt bra med en kula på magen. Med Liten hade jag en liten otålig-period kring 6 månader… då väntade vi så intensivt liksom. Perioden gick över och jag älskade magen till slutet. Den här gången upptäckte jag ju typ nyss att jag var preggo, och känner mig inte alls less utan tänker njuta så mycket jag bara kan och orkar av den sista tiden.
Dagens Musikfröken-Preggomorsa. I finklänning, dagens Vårsoarétisdag till ära! 
Lite halvblött, ruffsigt hår har väl ingen dött av, tänker jag… då hade jag varit kolavippad förlängesedan.
Men ja. Sommaren närmar sig. Håret är tjockt. Albatrosstuttarna är på plats. Det är ett litet mission om jag i sömnen råkat hamna på rygg och liksom ska ta mig upp ur sängen sedan…det är en mage som ligger ovanpå mig då. En mage som är full av bäääbiiis (tjohoo!). Och att ritschratcha av benen är rena rama nära-döden-upplevelsen. Jag får kvävningskänsla, men kan ändå inte kan låta bli.
Jag är gravid, helt sonika. Helt underbart! Precis som med Liten i magen, håller vi Pyrets Beräknade Födelsedatum lite för oss själva. Lilla livet gör världsentré när hen vill, oavsett liksom..
Jag och mannen känner oss pirriga, fastän ändå lugna. Pyttelite rutinerade, men ändå helt nya. Det är ju en ny stjärna vi väntar. Inte en Sisse till, liksom. Så det ska bli så vansinnigt spännande att träffa Litens Lilla Syskon.
3 ska bli 4.
Hur i hela friden ska jag hinna vara mamma till två? Kunna älska Pyret lika mycket som Liten? Hur kommer Liten reagera? Han kommer väl inte att göra slut med sin mamma när han märker att jag kommer ha ”ögonen för någon annan” också?
… det är många tankar som snurrar.
Gårkvällens Mamma-Sisse-mys på sofflocket i köket. Med lill-macen på köksbordet, med favoprogrammet Storasyster och Lillebror.
Livet är häftigt. Och att få bära på ett. Ett liv. Det, är så stort att det inte med ord går att beskriva.
Lillafrun
av Emmeli | maj 23, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Vi äter jordgubbar till efterrätt, tittar ut på regnet som faller och rensar ut för små storlekar ur en Blivande Storebrors klädbyrå. Han har gett Bäsi en helt egen låda. Sisten är fin pojke, mamma, säger han. Och jag kunde inte sagt det bättre själv…..
Mitt mammahjärta jobbar på. Ska strax upp på vinden och göra något som jag vet kommer få det att slå volter och framkalla pirr i magen. Till Liten-natten får S mysa vagnen och göra natt där. Mamman och Pappan planerar promenad-date denna häggdoftande måndagkväll.
Vardagkväll med hela familjen samlad igen. Kors i krösamoset, vad härligt!
Lillafrun
av Emmeli | maj 23, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Träning
Vad vi gjorde igår?
Ptjaa… efter ett par timmar iväg, för mannen. Timmar som jag och Liten myste, inne-i-huset-plockade, söndagsstädade och fixade oss igenom. Och åt äppelbitar ute på Gårdshustrappen, förstås. Då, kom dom tillbaka. Mannen och Mojfaj och Fajfaj.
Med släpvagnar lastade med sten.
Jag bara stod och fånflinade. Med magen rätt ut i vädret, lillvännen i blickfånget tillsammans med såna han älskar och beundrar och så med synen av den där mannen. Han som inte, som typ hans fru, tjoar ut sin lycka. Men som ändå, på det där sättet jag ser så tydligt, sänder ut sin lycka. Med det där småfinurliga leendet, den där nöjdheten.
Fixande pappa och en unge som älskar att få vara med.
Så, där på vår alldeles egna åker. Lägda, som vi säger. Där, Hade Liten en söndag som nog slog högre än högst i hans ögon. Morfar, Farfar, Pappa i ett och samma blickfång. Att få vara med, styra traktor och ha lyckolysande ögon. Mer spännande och äventyrligt än sådär, det blir det nog inte för en tvååring. En Stenbra Dag, helt sonika.
Kära nån, det här är verkligen ett drömställe för oss!
Men just så; Vi ska lägga sten. Riktigt var och hur har jag inte hängt med på, men jag litar helt och fullt på M, så det blir säkert jättebra.
I övrigt var det en så skön söndag. Vila, sol, mjukistränande, ännu en sväng för att hämta sten. Och så en massa lek och bus. Allt i en salig blandning. Den där helgen hade gärna fått varat liiite, lite längre. Men nu är det måndag och det får vara alldeles fint, det med. En slutspurt är vad som väntar. För snart är det faktiskt Sommarlooov!
Lillafrun
Senaste kommentarer