av Emmeli | okt 12, 2017 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Liten 3 år., Mammalivet
Där;
En mycket, mycket nöjd treåring över sina nylappade favoritjeans. Så lättfixat! 
Jag klickade bara hem såna där strykbara lappar. Finns lite överallt. Såg att det till och med fanns på lilla mataffären här i byn. Tjopp, tjopp så var hålet på ena knät lagat och så fick det andra benet tre lappar, som för att kompensera mot att det inte hade något hål att lappa…alla nöjda!
Idag kör vi torsdag!
Morgonbestyren är avklarade, tvättmaskinen snurrar och jag sitter här och sörplar kaffe och andas långsamt. Det är tempo på frukoststunden om mognarna, alltså. Längtar du efter att sätta dig, mamma? frågade S i morse när jag serverade vad som nu önskades. Gullungen. Men det där tempot älskar jag. För det beror på att jag knappt hunnit skala ägget/breda mackan till den andra innan den första vill ha mera. Jag älskar när dom äter. Tycker att S haft lite si och så matlust om morgnarna ett tag, och så kan man ju vara. Vissa klarar ju inte alls av att äta frukost. Jag har lärt mig att tycka om frukost sedan jag blev vuxen. Medan M och Juniflickan vill ha maaat bara dom slår upp ögonen.
Jag fick dock världens utskällning som jag knappt höll på att ta mig ur utan att gapskratta lilla polisen i ansiktet.
Han ville ha juice. Men det fanns så lite så det skulle inte räcka till dom båda. Sa ändå; ”du får den senare”. Barnen är klara och hinner dra ifrån bordet innan jag ens hunnit äta hälften. Jag äter. Och tar den där lilla juiceskvätten. Känner mig lite som en bov, men tänker äsch, nu har han glömt den där. Vilket jag ju egentligen vet är precis tvärtom, där glöms ingenting…
Och jädrans. Några minuter senare blir jag påkommen.
”Mamma!? Har du taagit juicen? Man får inte TJÄLA juice från barn som ska dricka!! Nu får inte du några kiissar (kyssar) på hela dagen!!”
Mammor kan också gör fel. Sådetså.
Ha en god torsdag alla ni! Håll utkik, skickar er det efterfrågade receptet på Spansk Gryta under dagen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!
Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad.
Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.
Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.
Och medan det grejades inne i köket för mig..
..så jobbades det också på utsidan.
Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!
…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..
Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.
Glas för bubblor och sånt, radades upp.
På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.
Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.
Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!
Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 
Den skäggige var snygg som alltid.
Två syskon. Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.
Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!
Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.
Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.
Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.
…
Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 
Till efterrätt blev det såklart tårta.
Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.
Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. 
Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.
Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.
Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | okt 6, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är fredag.
Och en så himla härlig sådan! Solen skiner, himlen är blå, ungarna är på sitt bästa humör och mamman likaså. Minimannen hjälper Mamman med Helgstädningen medan Lillasyster sover timmar ute i vagnen. Sen går vi ut tillsammans. 
En så otroligt vacker höstdag. Äntligen!
Pojken sjunger hitte-på-sånger, precis som mamman. Texten handlar något om att det är så härligt att det är sol. Hej så påverkad..
Oavsett. Allt så njutbart.
Så kommer Vackerpappan hem.
Med den önskade lunchen medköpt. Och ja, där i bakgrunden skymtar huset. Ställningen är riven och jag ska fota och göra ordning ett inlägg bara jag får tillfälle, så ska ni få se!
Vi äter utelunch och barnen är glada över att ha sin pappa hemma. 
Päronen svidar om och medan ungarna gungar, så pustar vi bredvid. Fredagsfys alla tillsammans. Drömmigt. för oss.
Och vidare?
-B A R A S K I T.
Eller tur i oturen.. beroende på hur man ser det.
Från den ena sekunden till den andra händer en olycka. Den där lilla pojken, med starka kroppen och grymma balansen. Han vi alltid impas av. Han tappade kontrollen..och åkte rakt ner i backen från gungan. Herregud, vad rädda vi blev, jag och M. För att inte tala om Minimannen.
Ungen tappade luften helt och hållet och skräcken i lillvännens blick, när han inte överhuvudtaget fick åt sig någon luft, var hemsk. Det var vidriga sekunder där. Innan han började kippa.
Paniken i päronens kroppar, fick skärpas och vi försökte tänka lugnt… lättare sagt än gjort. Jag ville bara gråta av rädsla, men höll S i famnen och andades lugnt, lugnt för att även han skulle göra samma sak.
Tack och lov var det ju gräsmatta och lägda-mjukt. Men ändå, kompression på nacke och rygg. Så vi bestämde oss för att åka ner på Hälsocentralen för att få någon som tittade på honom. 20 minuter senare kunde S andas någorlunda lugnt. Såklart hade gråten gjort det svårare, han blev ju så himla, himla rädd.
Kläm och känn på nacke, rygg och tittande på små ögonen och så vidare… sen var han lovad att åka på affären och köpa godis, om han lät doktorn undersöka vad han behövde. Pustande gick vi ut därifrån doktorn , det verkar ha gått bra… Bara fyra lite omtöcknade människor som blivit hur rädda som helst.
S blev tröstad med egenvald tablettask och något helt nytt; kinderägg. Sen åkte vi hemåt och pysslade om, ännu mer. Som ännu mer plåster på lilla såren, och leriga lilla huvudet, så kom Farfar och hämtade S. Mys, middag och häng där, medan päronen försöker samla ihop sig för att nu ta långa handlingslistan och åka till stan.
Som pricken över i:t. Vilken efter att vi varit så rädda, inte känns så farligt men som ändå är förbaskat drygt… så gick mina glasögon precis sönder. Alltså av. Inget att laga. Helsicke också. Men optikern är uppringd och väntar på oss i stan…
Å. Vad jag längtar tills vi är hemma igen och får drösa ner i Finsoffan, med barnen tryggt sovandes gott i rummet intill. Med stora handlingen gjord, förhoppningsvis hjälpt med ögonbestyret. Att det jag tänkt göra inför imorn, typ göra efterrätten, är klar. Vi ska ha kalas här imorn, förstår ni. Just nu känns det lite långt borta, men det ska nog ordna sig… puh, alltså.
På återseende. Och trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Efter födelsedagsmorgonen pussade vi pappan hejdå, vissa klädde sig i finskjorta på stuberten och sen var dagen igång!
Samtidigt som grattis trillade in härs och tvärs och födelsedagssång likaså, så tog vi fasta på att det faktiskt var Kanelbullens dag. Vi satte en bulldeg på jäsning.. för vi hade nämligen också fått älskade som var sugna att komma på kalasfika.. vilket vi inte alls räknat med. Men vilken bonus!
Jag smäller av så söta S bullar blev.. som små klumpar, fyllda med kanel och socker och prick hur söta (i dubbel bemärkelse) som helst. Ett tu tre, så fanns både nyrullade chokladbollar och kanelbullar.
Mitt i dagen kom en älskad liten kusin och förgyllde Minimannens dag, samtidigt som hans skjuts (Fina systerdottern) lämnade ett tårtbud från mannen…. till och med det hade han ordnat. Han vet att jag är löjligt svag för prinsesstårta. Och det ska vara köpes, från precis det bageriet.
Lycklig mor och liten dotter, vilka älskade J förevigade där i dörröppningen.. födelsedagsfina dagen till ära!
Så himla gulligt att M beställt tårta med namn på och allt.
Så strax efter mitt i dagen dukade vi för kalas.
Och så äntligen kom kalasfikagästerna;
MammaMormor och PappaMorfar trillade in med ännu mer sång än den där obligatoriska jag alltid får på morgonen, kramar och fina paket. Lika så Storan. Vilken fest!
Efter att vi sedan kramats hejdå, så kände jag hur barnsligt trött jag var. Precis som barnen. Juni somnade i vagnen ännu en gång och efter en stund kom Vackerpappan hem. Vände i dörren, med S i sällskap. Så kom dom hem, med två finurliga leenden, tågandes efter varandra, sjungandes jag må hon leva!, med rosor i fång. 
Alltså, jag smäller av.
En löptur därefter för mamman, medan mannen lagade önskad middag. Familjens Favoritpasta. Följt av en kväll med massa dans och musik i Salen, ännu lite mer fika med Svärpäronen och till sist bara en stund att pusta i finsoffan innan vi kröp ner i Storsängen och somnade som en björnfamilj.
Vilken härlig 27-årsdag!
Jag är lite som ett barn när det gäller födelsedagar, mina närmaste vet vad jag pratar om. Helt nipprig, liksom. Som i förrgår när jag skulle sova. Alldeles pirrig i magen. På födelsedagen så njutande och lycklig, över-alla-runtomrking-mig-tacksam… för det är ju så, det bästa är verkligen att få strösslas med kärlek lite extra under en hel dag och på något vis känna sig nära precis alla jag tycker om och håller kär.
Tack älskade StorlillaFamilj, M och barnen. Finaste Päronen. ÄlsklingsSyrrorna. Rara Svärpäronen. Älskade Vännerna. Gullesläktingarna.
För all uppvaktning. <3
Och alla ni, som jag ju egentligen inte alls känner men som jag ändå, tycker så mycket om. Menar då förstås alla ni läsare och följare som alltid är så rara mot mig. Tack snälla, snälla ni.
Nu kör vi livet som 27-åring! Det blir fint, tror jag.
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Tacksamheten är större än ord kan beskriva.
Den här morgonen blev jag väckt, alldeles förskräckligt tidigt, av den sötaste födelsedagssången, sjungandes av två pojkar jag älskar så. Lilla flickan, som tydligen hade legat typ på mitt huvud och därmed inte vågat flyttas på för att jag då skulle vakna. Hon, satte sig upp på en gång och var med i mammafirandet med detsamma. En födelsedagsmorgon så himla mysig.
Tillsammans med dom där tre människorna jag älskar så, är så förbenat rädd om och bara önskar få fortsätta leva livet tillsammans med, länge, länge, länge. Varje dag är en gåva. 
Och ja, lilla Sallekatten, Mamma tycker om dig också. <3 … än om du var smått ohövlig och ville äta upp frukosten..
På tal om gåvor, så fick jag inte bara söta sången, kramarna, dunderfrukosten på sängen…
..någon tyckte att det var heltokigt att sitta och äta i sängen. Utöver allt det där, så blev jag bortskämd med fantastiskt god parfym, ansiktsvatten från favoritmärket, födelsedagskort från Minimannen och dessutom det här;
”…Här är en lite platt present men jag tror inte att innehållet känns lika platt. Öppna nu då!
Inuti, en så vacker bild på ett mycket vilsamt ställe. Och en drös ord..
”…Jag tänker såhär… Vi åker först till södra bergets spa, ”Spa Vida Vyer” där du får avnjuta Vida Vyers Lyxspadag…. Efter detta avslutas dagen med middag……. puss! ”
Alltsåå…Ja… ni förstår ju. Det finns bara en. Älskade M.
… barnvakt och hela baletten är tydligen fixad..Åhåå, som jag längtar!!
Nu ska vi ha Mamma Födelsedag hela dagen lång! 27 bast, liksom. Coolt.
Ha en god dag, alla ni. Kanelbullens dag och allt!
Lillafrun
av Emmeli | okt 1, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Det blev söndag och första dagen av oktober..
…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.
Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.
En stund senare så stod den där! Drömmigt! (Receptet finner ni HÄR)
Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. 
Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet. 
Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.
Höstbarn förevigades.
Storebror och Lillasyster.
Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.
…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.
Det var så vackert där vid lilla sjön.
Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt. 
”Vilken tur, att vi har oss..”
…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.
Så återvände vi sedan hemåt.
Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.
En innerligt fin oktoberbörjan.
Ta hand om er <3
Lillafrun
Senaste kommentarer