av Emmeli | jan 23, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
God morgon här från gården!
Det är tisdag och sån där typ av vardagsdag där Storebror pyser iväg till Förskolan och småvännerna för ett slag och jag och Juniflickan grejar och myser här hemma. 
Våra barn är två små klätterapor.
…
Å. Vilken dag som helst borde det där drömmiga lamp-paketet vara framme hos oss. Nu hänger fortfarande stjärnorna kvar i köksfönsterna. Och jag börjar faktiskt vara riktigt less på dom och mer än pepp på dom där lantliga lamporna jag suktat efter länge.
Den här bilden säger mig både, ”å vilka vackra köksfönster vi nu har”… och också ”ja just det, ja… ett sista lager linoljefärg behövs i varje smyg…”. -Huslivet!
Nix. Kikar bara in nu en snabbis nu och skickar ett God morgon, tisdag! och så. Kanske hinner jag kika in igen senare, med andra delen av svaren till frågestunden. Nu ska här sörplas ännu lite mer kaffe, vikas en massa tvätt och mysas med liten Juniflicka som just nu sitter och ”jobbar” för fullt med alla hennes och Storebrors verktyg. Hoppas på att solen letar sig fram och gör dagens barnvagnspromenad sådär lite extra härlig.
Ha en god dag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Salen, Träning
Några bilder från Salen denna januarimåndag.
Blockflöjt, liten trumma. Triangel och maracas. Pianospel av Musikfrökenmamman och samtliga sjöng och dansade. Helt och hållet drömmig stund. Det är så roligt att barnen tycker om sång och musik lika mycket som sina päron. Världsgulligt är det ju också med en ettåring som dansar och en liten Storebror som sjunger så fint. Så ja, idag var det Musiksal där inne. Gympasal funkar det där rummet förträffligt fint som också. Och lugn och ro-Sal, förstås.
Ännu en dag av full fart. Innelek av olika slag. Utelek och snöskottning. Det vanliga; syta, byta, servera mat, trösta, krama, lyfta, klä på, klä av, servera mat några gånger till, hjälpa, bli en blöt kärleksfläck och så vidare. Och ja just det, veckans första träninspass för mamman också när barnen hade en lugn stund framför barnprogram. Juni hängde på mig på slutet, när jag bara hade hitte-på-yoga kvar. Hon sopade mattan med sin mamma, om man säger så. Så himla sött när en ettåring försöker härma olika positioner och gör det prick hur lätt som helst.
Nu väntar kvällen och jag tror, utan att känna mig särskilt vågad i gissningen… att jag somnar med barnen ikväll.
Det är en ynnest att få vara HemmaMamma.
Nu är den sista hela januariveckan igång!
Har ni haft en bra start?
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Så tog vi Lördag, jag och barnen.
I den där lilla byn som jag är uppväxt i och håller mer än kär i hjärtat. Där gårdarna efter söta lilla vägen, tätt med villor, är så noggrant skottade om vintern och där trädgårdarna prunkar om sommaren.
Där det där röda huset med vita knutar står och tillsammans med dom där två människorna jag älskar så, säger Välkommen med kramar i dörren. Hemmet med sprakande brasa och den där gemytliga och ombonade stämningen.
Där ett fång kärleksröda tullisar står i vasen. Från Far till Mor. Där barnen tycker så mycket om att vara. Och jag med. Där PappaMorfar ordnat en egen verkstad åt Minimannen. Och MammaMormor dukar gott fika i ett knyck. Där jag såklart är mamma till mina barn, men också där jag känner mig som Dotter Emmeli.
Den där sparkturen alla tillsammans…
När Storebror fick en alldeles egen påse med Lördagsgodis som han var så förfärligt rädd om.
Och Lillasyster blev helt slut av sparkturen och sov gott i timmar ute i vagnen sedan.
Preggomamman fick både chans att slå i kull sig i finsoffan en stund och också smita ut i Hardcorgymmet och cykla sig svettig och mer än tvärslut.
Som toppen över allt gjorde mamma och jag palt tillsammans.
Vi blev tvärsugna på det och det var sådär vansinnigt gott. Som allra godast när vi äter tillsammans, hela Storfamiljen såklart. Men ändå, hur gott som helst. Mannen som anslutit till kvällen efter sin dag borta, var glad för palt och samlad familj. Med pyjamasklädda barn åkte vi hemåt i vinterkvällen. Och somnade alla fyra samtidigt.
Det var verkligen en må-gott-dag, det där. Så tacksam för hela alltet. <3
Nu är det Söndag. Vilodag. Planera-inför-veckan-dag. Skrota-hemma-med-barnen-dag. Och så vidare. Vi längtar till pappan kommer hem till kvällen, men tänker göra det bästa vi kan utav dagen tills dess. Att gå ut och leka i snön och skotta och sånt, tror jag får bli härnäst.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Aah, så skönt med lördagmorgon!
Vakna bland varma älskade kroppar. Tassa upp och snabbt söka efter ullstrumporna. Duka fram frulle. Apelsinklyftor, grötbullar och godaste äppeljuicen. 
Småttingar i nattsärk eller halvt påklädda. Rykande varmt kaffe. Han vill ha det nattsvart. Jag, med mycket mjölk. Jag har precis börjat kunna sörpla kaffe igen efter illamåendemånaderna. 
Ljusen brinner, tulpanerna halvslokar men är vackra i alla fall. 
Sånär som på stjärnorna som hänger i fönsterna och inte riktigt få släppa taget ännu, så är julen utstökad och hemmet så fräscht och vårvinterhärligt. Fast i salen står pepparkakshuset och granna granen och väntar på oss…för idag är det Tjugondag Knut och det är någon som är mer än pepp på Julgransplundringen som vi ska riva av här alldeles strax. Han längtar efter att få äta upp en av polkagrisarna som hänger i granen. Känner på mig att Lillan kommer vara i sitt esse också, när hon märker att det är fritt fram att riva bort pumlorna.
Lördag, alltså! Hoppas ni få en fin sådan!
-nu ska vi dansa ut Julen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 12, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Hej i fredagen!
Medan Storebror tog sovmorgon var jag och Juni uppe tidigt för att fortsätta stöka ihop julen och börja dagen. Sen kom älskade Morfar för att leka med S en stund medan jag och Lillan åkte på bvc.. egentligen tänkt att hon skulle få spruta idag nämligen. Tänkte att det var onödigt att S skulle behöva se sin Lillasyster ledsen ifall det skulle bli så (vilket är mest troligt). Kära hjärtanes, så dyrbart att vi har så många av våra kära så nära oss.
Nu blev det inget otäckt idag. både mor och sköterska tyckte att det var onödigt då J fått min förkylning och både kraxar och snorar. Ett, som vanligt, väldigt fint och hjärtinnerligt besök i alla fall… särskilt utan sprutan.
Plättar i luften och längtan efter Vårvinterfräscht hem!
Senaste dagarna har Juni verkat mer än pepp på det där med julgransplundring och liksom haft som sport hur många pumlor hon hinner kasta iväg innan någon upptäcker henne. Salen ser ganska härlig ut, om man ser det med dom ögonen. Granen som fortfarande är vacker, dessutom nu med ett litet rött bollhav under sig. Dock inga pumlor som gått sönder… förutom dom hon fått tag på idag, som under julen hängt i granris i kanna, på höjder hon inte nått. Men dom små porslinspumlorna hade hon visst dykt ner i julekartongerna och fått tag på och kraschat en efter en och var hur buslycklig som helst när jag kom kutande efter henne…. preciiis som jag själv röjde runt när jag var lika liten. Mamman har svettats runt här hemma medan barnen busat. Och busat. Och inte alls varit lika målmedvetna i Vårvinterstädandet som deras mor utan mer gått in för att göra projektet lite större. Nåväl. Precis som det ska vara, med andra ord. 
Nu sitter jag i ett alldeles tyst mitt-i-storstädning-stökigt hem. J sover vagnen och S blev just hämtad av Farfar.. dom ska ha garagedate. Bland det bästa S vet. Så Storebror har drömfredag idag, helt klart. Både Morfar- och Farfartid, alldeles själv, på en och samma dag.
Det är oordning prick överallt , men så är det ju mitt i storstäd när Finsoffans plymåer är på vädring i kalla minusgraderna, trasmattorna hänger på tork, granen har slutat vattnas och börjat barra mer och mer för varje dag. Och så vidare. Men i några hörn är det Vårvintrigt och dom gör mig pepp på att fortsätta i röran.
Ser så fram emot den här helgen. Tänker den som lugn och mysig, med lite jag-och-M-tid på toppen. Jaa, nää, inte sådär fancypancy med någon restaurangmiddag eller så. Mer vi-tid på vårt vis. Som att vi ordnat barnen härlig date med älskade och att vi kommer kunna smyga till Målarverkstaden och börja måla vårens fönsterbeting. Tillsammans. Ni vet, hinna prata till punkt, pussas över fönsterbågen och jobba tillsammans. Han-och-Hon-tid.
Men näpp, nog med babblande. Nu ska jag fortsätta här medan bästa förutsättningar är (Räserstädmorsan, Allena!).
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
av Emmeli | jan 9, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Heej Lillebror! <3”
För vi väntar ett tredje mirakel.
Storebror pussar och klappar på ”Lillebror”. För det är ingen bäbis där inne, ju. Det är en lillebror. Ja, det är i alla fall vissa av oss tydligen helt medvetna om. Vi andra är mest hur lyckliga som helst, över att det är någon där inne. Om det är en liten MinstLiten eller MinstLillan, det vet vi inte. Men en Minsting i magen, det är det. 
Livet är förunderligt.
….
När det tjocka snötäcket är borta sedan länge. När luktärtorna förhoppningsvis trasslar sig ännu en gång för oss och längtar ut till varma söderväggen vid gamla Gårdshuset. När det grönskar och det är så ljust och vackert att hjärtat nästan stannar för ett slag. Då, om allt går som vi önskar, blir vi fem i familjen. Småttingarna får ett syskon till och jag och mannen, ännu en stjärna att älska till månen och tillbaka.
Hela alltet. Att få ge barnen ännu ett syskon. Att Storebror ska bli världens finaste storebror till ännu en pluttis. Och Lillan, Juniflickan, ska bli Storasyster. Att få dela denna resa tillsammans med han som är min Kärlek och Trygghet i Livet. Min M. Att få vara med om denna magiska väntan, ännu en gång.
Allt. Känns precis hur stort, fantastiskt, mäktigt, pirrigt, orosamt, spännande och kärleksfullt som helst.
Vi väntar ett tredje mirakel.
Tacksamheten är större än ord kan beskriva. Och lyckan lika så.
Så. Nu vet ni. Vi ska bli fem i familjen. Och jag lovar att berätta mer. Det finns massor med ord i mitt Mammahjärta. Men vi tar det eftersom. Hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer