När vi tog Vackerpappans kalas, och drog!

För prick en vecka sedan fyllde pappan här i hemmet 28 år. Hoho, hans fru är såå mycket yngre..! (några månader till i alla fall!) Vi tittar tillbaka på dagen tycker jag!

Vi firade från födelsedagsmorgon till sena kvällen. Bertil gav bort sig själv i förevigat format.

Dagen var varm och härlig som typ precis alla dagar denna sommar. Vi kalasfixade och teamade i köket. Konstaterade att det var smått sjåigt att ordna kalas för 20 personer med tre mycket små hjälp(stjälp- ibland förstås)redor. Men det blev ju himla trevligt till sist, trots att jag en sväng mitt i dagen var hur stressad som helst.  Någon (jag nämner inga namn) hade fått en idé om att ”det ska ju bli hur varmt och skönt som helst på din födelsedag, ska vi inte dra kalaset till Mäjasjön och fira dig där, älskling?”. Det nappades på så det var därför det var lite extra många saker att tänka på… så drygt att glömma några pinaler och måste vända hem flera gånger, ju.

Till sist var allt packat, alla var rena, kalasklädda och bara en amning bort från att lämna gården!

Så till kvällen den där tredje julidagen, var vi på plats med matpackning och vaniljkräm i kylboxar och kaffeflaskor och brickor och servetter och ni vet, allt man kan tänkas behöva (och lite till) på ett 28årskalas!

Mäjasjöns fäbodar!

Rätt så idylliskt, visst?

Kalasklädda barn är inte ogulligt heller! Spelar ju roland vad man klär dom i.. dögulliga i allt.

Det blåste hårtorksvarm storm, pappmuggarna flög, dom där spetsdukarna jag hade tagit med mig var inte ens någon vits att försöka lägga på det där gamla träbordet. Men himmel! Så mysigt kalaset blev, i alla fall. Vår vackra, fina, älskade Storfamilj som kom i små klungor.

Med kramar och paket, födelsedagssång och badvilja så småttingar hade sällis där i söta sjön.

Vi åt vad som faktiskt blev himmelskt gott. En pastasallad med massa kärlek och gott i. Goda ostar, kall fräsch pestosås, kex, gott att dricka och så det där alldeles nybakta brödet som vi gräddade färdigt precis innan vi åkte hemifrån Drömgården.

Ett snurrbaguettbröd med lagrad ost och färska örter i (recept kommer inom kort, ni vill inte missa det!).

Så rika med denna Storfamilj!

M´s favvistårta till kalasfika. Den HÄR tårtan, med massa goda nötter i och en vaniljkräm så fräsch. Jordgubbar i massor och den minsta lilla bondkakan ni kan tänka er till hela alltet. Så där lagom-sött, allt för Honom, ni vet.

Till sist hade vinden lugnat sig och kvällssolen var så vacker. Barnen lekte, det badades i sjön tills varma fleecen till och med behövdes. Födelsedagspaket öppnades och när solen började gå ner, kramade vi hejdå till familjen och åkte hemåt gården med känslan kvar i kroppen efter ett så himla härligt Mäjajönskalas. Det gör vi nog om någon gång igen!

Nöjd kalasfixarfru och kalasklädd Lillprins.

Lillafrun

 

Sommarlov!

(inlägget innehåller en reklamlänk).Sommarlovet är gott.

Dagarna flätas samman. Dagvillheten är konstant. Det kära vardagsmönstret bryts.

Vi äter ute i trädgården, barnen sommarlovsnjuter med en glass i handen stup i ett.. det blir lite hit och dit med mat-och-sov-tider, sådär semesterhärligt. Fast med småttingar håller jag gärna ändå på en del rutiner.. det blir liksom inte bra att vara uppe för sent, för många kvällar, när man är pluttisar. Och att äta, äta, äta.. sånt görs när den vanliga skalmanklockan ringer. Det blir trevligast så. Men ändå. Lite lagom svajigt.

Vi hinner träffa familjen mer än vanligt. Kan ta en dag i Lilla byn. Som igår. Någon sover i sköna skuggan under syrenbusken. Juni-Syrèna-flickan. En annan klunkar mjölk som om det inte fanns någon morgondag, myser med Mormor och blir beskådad från jordens gulligaste grannar, både från höger och vänster där hemma hos mina föräldrar. Och den tredje, min lilla storpojke, han cyklar på lilla vägen och leker med kompis… som när hon undrar ”älskar du mig Sixten?”, svarar sådär Minimannen-farbroraktigt; ”…Lååt mig tänka…”. Jag går runt i mor och fars fantastiska trädgård och frågar och utbrister, ”vad är det här? vad heter den här? och den här då? Såhääär vill jag ha!. Så fotar jag rabatter och planerar i huvudet. Och susar över till grannarna hit och dit, för dom är dom gulligaste ni kan tänka er.

Svassar runt med jordgubbe i handen. Iklädd absolut skönaste shortsen. Som är på tok-rea nu.. skulle önska dom i ännu en färg.

Shortsen finns HÄR. 

Hemma på gården jobbas det för fullt. Mannen är ivrig och idog. Men främst är han pappa. Den vackraste, dessutom. Å.

Så somnar vi i sommarvarmt sovrum. Får bara för oss att kolla i lilla örat om den där Minimannen har feber.. vid nattningen kändes han lite varm men ingen ville oroa lillhjärtat i onödan. Men mycket riktigt.. hög feber på den sovande Storebrodern.

Vi vaknar till ny dag. Det är så himmelens varmt. Lillebror snoozar i Storsängen.

Brandispappan har jour denna vecka och kutade precis ut genom dörren för vad det nu var för larm. Tänk vilken tur dom finns, dom där hjälpande. Men ja, jourandet gör förstås att vi måste ha någon liten koll på vilken dag det är och vart vi (pappan främst då) befinner oss och så vidare… inte för många minuter från hemmet för honom. Och jag kan till exempel inte lämna kidsen med bara pappsen.

Idag håller vi oss hemma i vilket fall som helst… Lillasyster åker med på Storebror-är-sjuk-resan och lilla Radarparet sitter nu och ser sommarlovsmorgon och äter piggelin samtidigt.  Ser inte ut att ha det allt för pjåkigt.

Mitt största mammamission idag blir alltså att hålla dom lugna och mest bara i skuggan om jag får önska.  Just det, ja! Ett bvc-besök ska vi också på för Lillebror.

 

Ta hand om er fina ni! Glöm inte att dricka vatten i massor. <3

 

Lillafrun

Vilsamt!

Det där var Dagens mysigaste mys,

..sådär skönt After-kalas-trötta som vi varit idag här hemma, var det så gott med vilan där i somriga sovrummet.

En nöjd kalasfixarfru och tre småttingar huller om buller.

Alltigenom, en vilsam dag idag. Vila. På olika sätt. Jag tog mig en rask promenad mitt i dagen… med sovande barn hemma och mina armar svängandes i sidan. Så himmelens konstigt. Jag gick så fort jag bara kunde, försökte att inte längta hem och ta vara på Emmeli-stunden. Gick ganska bra.

Som allra bäst mår jag ändå med alla nära mig. Som den där stunden när Bertil sov gott i vagnen, Storasyskonen lekte med pappan på studsmattan och jag bara strosade runt på gården, hörde barnskratten, trädgårdsfixade och funderade. Drog lite ogräs, knipsade gammblommor, vattnade och drömde mig bort till frodiga mormorsrabatter, men kände mig ändå fasligt nöjd över vad vi har.

Nu är det kväll. Jag nattade småsyskonen här hemma medan M tog Storebror på löptur i vagnen….gick sådär himla finemang. Fast nu? …den enda som sover är han sov ”kutat i sömnen” med sin pappa. Vaad hände där, liksom? Lillebror har knappt visat vackerögonen på hela dagen, så han har bara liten vakenstund… det är fortfarande en väldigt sömnig Lillebror. Men den andra darlingen, Juniflickan..hon vaknade nyss för att… ptja.. kanske för att det händer prick hur mycket som helst i den lilla kroppen just nu. Som hon pratar och lär sig saker, alltså. Och på toppen har hon ju faktiskt blivit Storasyster också, världens snällaste sådan. Heeij Betti! säger hon till sin Lillebror när dom gosar.

Vi ska bara vänta på att dagens sista tvättmaskin snurrat klart, så kryper vi ner i Storsängen alla tre sedan. Storprinsen snusar gott i sin egen prinssäng… i några timmar till i alla fall. Snickarpappan kör kvällsskift ute i snickeriet i vanlig ordning. Så duktig.

Jag är mer än dagvill och det gör ju precis ingenting. Sommarlovet är igång och det är så härligt att det inte är klokt.

 

 Hoppas ni haft en bra dag! Vi hörs snart igen. <3

Lillafrun

För idag är det Vackerpappans tjugoåttaårsdag!

Älskad, sovande, Fyrklöver…

Alldeles smånervös ( i onödan förstås) för att väcka Honom, krånglade jag mig ur trasslet av små armar och ben.. och klev upp och fortsatte där jag avslutade i natt, vid sena födelsedagsfixet.

Den tredje julidagen och den där älskade, skäggiges födelsedag.

Kaffebryggaren puttades igång, födelsedagsljuset tändes, kanelbullen värmdes och så vidare. Svart kaffe, kanelbullar, bondkakor, kalljästa brödet och fruktsallad.. hans favvisar.

…. jag ser födelsedagskortet symboliskt för vår Stora Lilla Familj. 

Storebror hjälpte mamman till morgonen med det sista fixet. Lillasyster lät vi sova, lugnast så…

.. Med fullproppade frukostbrickan, paketen på hög, nyvakna småttingar och morgonrassliga födelsedagssången, väcktes den där Vackerpappan i morse…. med sin minsta favoritflicka tätt intill sig, och dom där två människorna han med kärlek kallar för Bill och Bull (jag och Minimannen… likisar är vi) sjungandes i kör…med gullebäbis någonstans mitt ibland allt.

Det var minsann rätt så sjåigt att få med oss både födelsedagsbrickan, paketen, lilla bäbisen och oss själva.. men jag tror vi klarade det, pappan log gott när han slog upp ögonen… målet med det hela, ju.

 Och som ni ser, hade M det vääldigt serverat. Behövde varken öppna paket eller äta bulle själv….

Födelsedagspresenter. Kramar, lite snyggelisnygga kläder och ett par (astråkiga, men för någon mycket önskade) arbetsshorts. Och något jag får hjärtekramp utav..

En förevigad Lillprins med midsommarkrans och guldig ram.

Födelsedagsmorgon, för honom, vår M.

Och nu en hel dag och kväll att fira den där människan jag beundrar, varje, varje dag. Mina barns Vackerpappa.

 

Grattis min bästa människa på din 28årsdag! Du är den finaste jag vet. Och vi älskar dig så.

 


/Lillafrun

 

… och dina tre småttingar!

Livets ytterligheter, hand i hand.

Tack älskade junimånad.

Nu står julidörren på glänt och det känns härligt. Sommar. Med Stort S! Men dessa senaste 30 dagarna sparar jag ömt i min hjärteask. Tänk att vi är fem i familjen nu. Rikedom så stor.

 Och som vanligt. Allt får plats här i livet. Både lyckligt och olyckligt. Jag tycker oftast det är så; att ytterligheterna gärna går varandras hand i hand. I perioder kan det liksom sväva på ganska så lugnt.. och ibland blir det precis som jag känner denna älsklingsmånad.

Med den mäktigaste av väntan (bebbeväntan).

Det vackraste ljuset och blommande älsklingsblommor (syrener och juniljus i midsommartid).

Det mest teamworkigaste (föda barn med M´s hand i min).

Något helt och hållet magiskt, det största i livet (att välsignas med ännu en småtting).

Tacksamhet av högsta rang (över att dom där små människorna mår bra och får njuta av livet med välmående småkroppar.. det gör oss päron till dom lyckligaste på jord).

Ledsamhet så förskräckligt stor (över sånt som alltid varit älskat i mitt liv, men som ändå måste suddas ut… midsommaraftonen var mest bara sorglig i år).

Kalashärligt (Lilla B´s välkommen-till-livet-kalas och Juniflickans 2årsdag).

Oro och uppgivenhet (när några hjärtenära mår prick hur dåligt som helst).

Det vackraste en mamma och pappa kan se och känna (syskonkärlek. ”Bertil är mitt liv… jag skulle inte kunna leeva utan honom”.. bara ett litet axplock av kärleksförklaringar från stor till liten bror. Lillasyster pussar och klappar fint på Lillebror också…Ett tjuvnyp kan också vara lika nära till hands, förstås… men knappt. Jag och M tror absolut att Storebror med sin megakärlek för Lillebror, hjälper Juni att acceptera att någon fler också måste få ta plats i mamman eller pappans famn. S är helt otrolig, och J vill göra precis aaaallt som han gör, så det är mer än lyckat. Dom är som ett gulligt litet Radarpar som lullar runt här hemma, vill hjälpa till, pussar, håller i Lillebrror, letar napp och skriker som galningar efter mig om Bertil hinner säga bää i vagnen när mat-och-sov-klockan ringer. Alla tre i samma syn är så fin att hjärtat slår dubbelslag).

Tillsammanstid i massor (så fantastiskt att även denna bäbissommar, få dela dagarna hela familjen tillsammans. Alla mår så bra av det, för omvälvande är det, att berikas med ännu en familjemedlem, men övergången blir så lyxig och härlig såhär.

Det mesta jag minns med junidagarna, är förstås Lycka och Kärlek (Att få dela livet med min M och mina tre barn. Fru till honom. Och Trebarnsmor, till Minimannen, Juniflickan och Minsting. Åh). 

Dagarna som går. Det är Livet. Och jag är himmelens glad, som får vara med. 

Hoppas att ni har fina dagar med sånt ni mår gott utav!

 

Lillafrun

Det här är livet jag alltid drömt om. 

Det är junidagar.

Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.

Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.

Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.

Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…

Ja. Precis så.

Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att  ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.

Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.

Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.

Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.

På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.

Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.

Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.

Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om. 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4