av Emmeli | aug 19, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Den Sista Sommarlovsveckan.
Fyllde vi med sockerärtsmumsande ute på åkern.
Barnen fick drömmig snickeritid med pappan. Dom snickrade ett litet hus. Som ingen vet vad det ska vara till men som kom av ivrig kreativitet och det, är ju himla fint.
En kväll spårade sommarnattningen och blev till en enda lång blomsterplockar-prommis där femåringen inte satte sig i vagnen förrän alldeles i slutet. Med sötaste blombuketten, varm från handen som hållit stjälkarna hårt, hårt, somnade han till sist.
Två dagar på raken kom söta småkusinerna och jag låtsades att jag styrde dagmammeverksamhet. Och diskbänken där? Ptjaa.. så ser den ofta ut när vi är mitt uppe i någonting. Som att göra en massa trolldeg i olika färger. Synen av nöjda ungar som påtar, ja då tar jag hur mycket disk och kladd som helst! ..tänker att jag egentligen inte behöver bevisa det, stöket, men att det ändå kan ha sin funktion att visa. Disk och stök förekommer här med, liksom! 
En dag myste vi hos barnens Mormor och Morfar och jag och Bertilen gick på loppis.. och fann ett skåp. Som jag tokigt nog inte köpte då, fastän det var prick ett sånt jag sökt (!?). Nä, jag avvaktade till dagen efter och lät spänningen stiga.. men som ni ser, på bilden är Minimannen ny ägare till ett skåp som blir hans garderob så småningom. 380 kronor. Säger då det. Loppis i mitt hjärta.
Det närmade sig helg och jag fyllde hemmet med färska blommor från trädgården. Är så lycklig över praktvädden som nu också blommar för fullt. Och dubbla rosenskärorna är otroligt söta, dom fick jag några plantor av från Storan, men såna får det bli i massor till nästa år!
Fredagsfeeling! Med önskelunch (pannkakor om ni frågar Storebror) följt av utflykt för mig och barnen. Vi hade så mysig fredagseftermiddag hos vännerna i byn.
Sen tog vi helg. Med fredagsmys och bus. Och det är ju alltid lika härligt!
Medan jag ”rastade små valparna” med tur till Gårdsbutiken för karamellshoppande, liten mellanlandning hemma för lunch,
..följt av lekparkshäng och en tur till Storskolan för att bara för kul ett år för tidigt börja bekanta ”oss” med skolgården. Ja, medan vi hade lek-kul..
..så matade darlingen den skäggige på timme efter timme på övervåningen. Förutom att vara med oss som var på vift, så äär det det roligaste han vet just nu i livet; Att få renovera vårt hem, och forma det precis som han vill. Vi skulle för allt i världen inte ha råd att leja någon byggnadsvårdssnickare som gjorde allt med den noggrannhet som M gör, för som han inte lämnar något åt ödet. Arbetet kostar i pengar noll kronor och det blir sådär drömfint… om jag får säga så och för den skull inte skryta ihjäl mig över den där M. Fast fasiken. Han är ju bäst. Sådetså.
Vi blev bortskämda fasligt också. På lördagkvällen åkte vi till Lilla byn igen. Fick världsgott fika följt av varm, varm bastu. Sån lyx! 
Veckans sista dag sprang jag veckans sista tur, mötte upp Storan för svampletande (ohyggligt lyckat sådant) och på toppen av allt, blev vi i storlilla familjen bjudna på middag hos barnens Farmor och Farfar.
.. och sa jag att mina dahlior på toppen av toppen av allt, började blomma?
Så mycket att glädjas åt. Så tacksam.
…
Nu är det måndag, nystartsmåndag!
Vardagen är åter här. Älskar den. Vi har jobbat oss fram till ett levnadssätt där det självklart också är skönt med semesterliv ibland, men ett liv där vi inte bara längtar till helgen utan tycker om alla veckans dagar, liksom.
Känner mig så pepp på den här hösten. Först njuta sensommar. Skörda och påta med barnen. Sen höstmys.
Förutom lugnan-ro-häng här hemma, ska jag och mitt lilla småttinggäng i veckan försöka lära oss att kliva upp om morgonen då och då, passa små tider igen, efter långa Sommarlovet. Bvc-tider gånger två och så tänker Storebroren susa iväg mot Förskolan om några dagar. Jag ska beställa hem ny almanacka, pronto…!
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 13, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Så äntligen blev det den där dagen, som barnen lääängtat i massor efter.
Dag tre på Gotland. En småmulen, varm dag. Ypperligt att förverkliga stora små drömmar på!
…
På tå stod dom, gullisarna, tidigt på morgonen. Och vi anlände dagsmålet, vid öppning. Kartor plockades och Radarparet glodde hejvilt.
Där började En Hejdundrande Kneippbydag!
Minimannen som varit där en gång tidigare, ja förresten Juni också men som pluttis, för honom var det självklart var han skulle susa på direkten.
…tanka bilen..
.. och susa iväg. Sooom han längtat efter dessa ”eeel-bilar”.
Så åktes det gullig karusell.
.. fräsig vattenbjörn..
.. och lillebroren hittade en grävmaskin han nog gärna sett hade följt med honom hem därifrån.
…
Någonstans här hängde tungorna på främst Mamman och Pappan och en lunchpaus togs. Så himla skrattroligt… vi och en miljard andra småbarnsfamiljer. Som liksom gått igenom grindarna kring 10.00, dom också. Rusat in på nöjesfältet och gett järnet för sina barn. Sen ser alla ut som ugglor med tunnelseende kring 12 och alllla ska äta lunch samtidigt. Ett svettigt moment med tre leksugna pluttar och bara två vuxna (trötta,hungriga) föräldrar. Men med mat i magarna, steg vi som törstiga blommor som blivit nyvattnade..lika så resten av barnfamiljerna och plötsligt var fart och energi på topp igen!
Mot radiobilarna!
Vem är egentligen lyckligast? Haha!
Kan meddela att pappan tveklöst åkte gång efter gång med både sin förstfödde och sin Skrålla!
Jag hittade en så söt ros som jag gärna skulle vilja veta namnet på.
Och så åt vi glass förstås. Men det var så varmt så den hann inte ens hamna på bild.
Så till vad som var Juniflickans allra, allra största höjpunkt på dagen.
Kan ni ana hennes känsla, hon som går Pippi-klädd dagarna i ända och sjunger pippisången och säger att hon är ”väääärdens stajkaste tjej”, när hon fick stega in i självaste Villavillekulla?
Där låg Pippi och sov med fötterna på huvudkudden. Juni skrek. ”Pippi, vakna!!!!”
Men fossingarna rörde sig inte ur fläcken och jag fick försöka förklara att Pippi vaknar om en stund..
Storebror var modig och satt upp på Lilla Gubben.
Astrid satt och läste och läste så hemtamt och härligt.
Jag beundrade Pippis trädgård.
Så äntligen slog klockan 15.00 och Pippi vaknade (läs; Pippi-teatern började). ”Miljarden” barnfamiljer samlas och börjar nu se lite små-gröna ut igen efter ytterligare ett efter-lunch-race och alla föräldrar vill att sina barn ska få De Bästa Platserna. Jag och M är sämst i världen på vassa armbågar men det löste sig fint till sist i alla fall och när Pippi entrade gastade vår Juniflicka rakt ut, så det liksom tystnade bland folket; ”HEEJ PIPPII!!!!”. Gullhjärtat.
”Mamma!? Är det här på riktigt!?”
Och det var det ju. Typ. Helt obetalbart härligt att få uppleva när Pippitokige flickan, fick träffa sin största idol.
KRAM
Tripp Trapp Trull, mamma och pappas små hjärtegull.
Lagom till stängning, sådär sju, åtta timmar av nöjesfält i kropparna, halvt vinglade vi oss ut genom grindarna. Vinkade hejdå till Villavillekulla och elbilarna och jag och M tittade lyckligt på varandra. I tystnad, omåttligt nöjda över. Över att liksom ha fått ihop hela alltet.
Julklappen vi fick av barnens Farmor och Farfar förra julen. Blev ett Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne! Så himla fräsigt!
Lillafrun
av Emmeli | aug 12, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Nystart.
Måndag!
-Vi tar en titt på veckan som gick.
Jag inhandlade några nya rosor som ska få hoppa ner någonstans i trädgården när ettårsplanten blommat färdigt.
Vi hade ljuvligt besök av vänner. Söta familjen K. Där vi fick träffa lilla E för allra första gången. Jag hade typ oooont i kroppen. Så gullig. Mannen bara flinade åt mig.
Så blev det måndagkväll och mannen skulle på brandövning. Jag tog barnen på nattningstur med bilen. Vi blev häpna av synen av tre stora älgar precis bredvid vägen. Ingen unge somnade som tänkt. Konstigt va..? Mäktiga djur, alltså.
Vi hade det där urmysiga dygnet hos Mammamormor och Pappamorfar. Jag plockade smultron på strå och kände barndomen bulta inom mig.
Så kom vi hem till gården igen
och jag hade mycket energi. Städade och fejade, bakade bröd och grejade.
… och jagade lilla Vilda Babyn.
Vi åt risotto och började smygfantisera om sånt som är mysigt med hösten. Alla goda maträtter att mumsa till exempel. Njuter nuet, och ser fram emot vad som väntar. God känsla.
Så fick vi finbesök från norrnorr. Vännen C anlände och fick hoppa in i trebarnslivet för ett slag.
När det blev fredag tog jag barnen och C på höga kusten-utflykt. Brandispappan fick stanna hemma, medan vi andra åkte till Gårdsbutiken i Nordingrå. Firade vännen i efterskott på hennes födelsedag med att bjuda på finlunch där. Så otroligt gott alltså!
Allt är så vällagat med så fina råvaror.
Så tog vi en loppisrunda och ett ställe, var nästan bara för mycket. Jag måste dit igen. En antikbod, väldans nära oss, som jag aldrig varit till tidigare..!
Jag ska i veckan sända er ett middagstips, som jag provade i fredags. Gudomligt gott blev det! Tänk er körsbärstomater, vitlök, basilika, potatis, sötpotatis, ännu mer örter, citron… så goda smaker tillsammans!
Jag fick lyxen att kuta solo, trots att mannen hade jour. Det hela tackar jag vännen C för!
Helgen fyllde vi med gott att äta och mysiga bestyr. Som att plocka två berg av rödvinbär.
Vi donade i köket. C introducerade oss i Krusbärspaj-livet och har vi tur, kanske jag får ge er det receptet!
Storasyskonen gjorde chokladbollar också. Väldans kladdigt, men det var det värt när lyckan är total. Ni ser ju själva.
Så tog vi söndag. Kramade vännen hejdå, skjutsade till tåget i norra staden, lyssnade på regnet, tränade ett litet pass på köksgolvet och somnade som en trasselhög i storsängen. Vilken vecka. Tacksam är bara förnamnet. <3
…
Ny vecka nu! Vi ska njuta det allra, allra sista av detta långa, långa Sommarlov. Skörda, vandra längs lillvägen och plocka sockerärtor från åkern. Kanske prova något nytt sensommargott recept. Det stora i det lilla, ni vet.
I övrigt har vi ett helt gäng lösa planer inför veckan. En önskan om väl vägd blandning mellan att göra och att bara-vara-vara.
Efter två renoveringslediga Gotlandsveckor har vi sedan dess haft mycket bra renoveringsenergi, så roligt då!
Förra veckan hann vi ett stort renoveringsmål, att lägga färdigt golvet i hela stora hallen där uppe. Den här veckan hoppas vi hinna förbereda helt klart i själva trapprummet, så att trappan (som förhoppningsvis snart är färdigsnickrad) ska kunna komma på plats. Jag lovar er att det under hösten kommer dugga mer tätt på renoveringsinläggen, i perioder är det liksom inte så mycket roligt, synligt som görs där (som det varit ett tag nu med dragning av elslang och sånt, ni vet), men vänta ni (och vi) bara!
…
Både M och jag drömmer om en bastukväll. Vi får söta kusiner på besök och får prova på fembarnslivet för ett litet slag, kan tro det blir fräsigt! Så ska jag blomsternjuta, pyssla om mina småungar och så tänker jag att det är på sin plats med en härlig Höstlista! Hus och hem, livet-tankar, renovering och vad som kan tänkas hamna här inne. Jag älskar ju listor!
Skriv gärna här nedan i kommentarsfältet vad ni vill läsa och se, vetja. Så har jag ett hum, liksom!
Önskar er en god veckostart, ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | aug 8, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Å. Den här tiden. Som en varm kram, tycker jag.
Jag står verkligen fast vid att jag tycker att var årstid har sin charm och fyller sin funktion, för kropp och själ.
Sommaren ser jag lite som i tre delar.
Försommaren, när det fullkomligt bubblar i mig och sömn är så himmelens överskattat. Behövs liksom inte. Juniljuset är magi. Allt är så vackert att det värker i mig.
Så kommer högsommaren och semestertider och efter familjekalasen som duggat tätt så är en stunds Husmorsvila gott. Varva ner på ett vis, men leva väldigt sommarintensivt på ett annat. Så har det varit nu i någon vecka. Absolut ljuvligt alltsammans.
Men nu då. Sensommar. Att återigen på något vis få boa in sig i hemmet efter ivriga sommaren.
Jag är så pepp på att dona och greja här hemma. Plocka bär att fylla frysen med. Skriva listor inför hösten. Strukturera. Fundera. För att inte tala om att baka och sylta och safta. Rota bland gamla recept och prova nya. 
Och samtidigt börjar naturen lugna ner sig lite, lite och allt är så förgängligt vackert att jag går av lite. Japp, nu också.
Fast på ett kärt sätt, den där hjärtevärken. Det är en del av mig liksom. Och så länge det är som nu, ”åhåå så vackert!” och liksom inte slår över och blir tungsint, som det kan bli för mig när ljuset återvänder efter vintern. Ja, så länge det inte är så, så är det liksom bara hur underbart som helst. Att känna.
Det mysiga med denna tid också, är att barnen ju också tycker om såna där bestyr. Som att plocka bär, skörda i trädgården och få vara med i köket.
Det går finemang att parkera ettåringen vid rödvinbärsbusken, där står han och äter och äter. Och Storasyskonen varvar finfint samarbete med att få vinbären i hinken, förstås varvat med att jobba heeelt emot varandra och låta likt ett förbenat osmörjt tröskverk… nåväl.
Idag har vi haft en himla härlig dag.
Jag klev upp i morse och bakade bröd med barnen. Följt av städ-il deluxe, rejsa genom kylskåpet, rensa skafferiet från mögliga korvbröd från sommarens tidigare utflykter, vädrande så spetsgardiner vajar i vinden, linoljesåpadoft från skurvattnet och på toppen färska blommor i vaserna. Så, så himla kär känsla! Redo för helgen, mao!
Önskar er en god torsdagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 7, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år
Det vankades bara-mamman-och-barnen-äventyr.
Jag packade för oss alla fyra och så pussade vi pappan hejdå. Han undrade hur han skulle kunna somna utan oss till kvällen, men såg för övrigt väldigt lycklig ut över att ha en hel drös med ostörda renoveringstimmar framför sig.
Vi hamnade i barndomens lilla by och där fullkomligt osade pannkaksdoft redan när vi rullade in på villavägen. MammaMormor och PappaMorfar tog emot oss med kramar och önskelunch.
Så lektes det kurragömma och plockades hallon med PappaMorfar. Jag kände mig gråtlycklig förstås. Det är så förbenat fint att få dela livet med alla dessa människor. Oknusslig kärlek från början till slut. 
Jag hade tränat ett gympapass innan vi åkte hemifrån och kände hur jag började stelna till. En kvällspromenad för nattning av Lillebror blev alldeles ypperligt.
Och så berättade jag för er då, med hälsning inne på instagram stories, att jag kände den första riktiga självförtroendedippen i denna blogg- och instagramvärld. Nämen inte kan väl lilla jag-känsla.
Lite bakvänt ändå, för ni är fler än någonsin som läser och följer och jag fullkomligt strösslas med vänliga ord varje varje dag. Jag vill så iinnerligt tacka er för alltsammans!
Så, vad tydligt det är. Hjärnspöken. Är ju just, spöken…som inte finns. Mitt i allt detta så är era varma ord så än mer betydelsefulla.
Denna dipp handlar nog mest om instagram och inte min egna lilla bubbla här inne. Bloggen är mitt lilla fjärde skötebarn och här är mitt lilla krypin liksom. Så tryggt och härligt. Så glad för att ni fortsätter följa och verkar ha en aldrig sinande hop av hjärtevarma ord.
Ok. Var var vi?
När jag kom hem från långpromenaden sov Lillebror och precis som när jag var liten och sommarkvällen tog vid, stod mor vid spisen och kokade varm choklad.
Jag och barnen doppade ostmackor i den rykande varma chokladen och som vi njöt, hela hopen.
Hopp i pyjamas och tandborstning där näst. För sen förstår ni, åkte vi inte hemåt i vanlig ordning. Utan kröp ner härs och tvärs. Lillan ville förstås sova i Mormor och Morfars säng och Storebror och Lillebror kröp ner med mig i stora bäddsoffan, där uppe på övervåningen där jag hade mitt flickrum. Och så somnade vi allesammans.
Gudomligt mysigt att få komma hemhem.
Det blev morgon efter en god natts sömn och MammaMormor-frukost dukades fram, ni vet en sån där variant som får hotellfrukostar att blekna. Alltsammans med värmen från elden i vackra kaminen som PappaMorfar ordnat.
Sen väntade trädgårdstur, menade Bertilen.
Magnifik trädgård alltså.
Så prunkande och vackert. Och jag ser perenner här och där som jag i tystnad tänkte ”å, den där kanske man kan dela liiite, lite på till nästa år”..
Spatserade runt med kaffekoppen i handen och tittade på blommorna. Konstaterade för mig själv att det var ett riktigt Balsam för själen-dygn som pågick.
Ännu bättre kunde det ju knappt bli, fast en stund i hallonsnår dignande av stora, stora hallon. Bara jag och gullpappa. Det, var kvalitetstid att stoppa i hjärteasken och gjorde pricken över i:et. Drygt två liter på en timme. Det är tusan snabbt när det gäller skogshallon. Så då förstår ni att det var ett guldställe. Och ni kan också ana lyckan hos den bärplockartokige (undertecknad).
Så vinkade vi älskade människorna hejdå och tackade för ett helt otroligt mysigt dygn. Ett Sommarlovsminne!
…
Nu har vi hunnit vara hemma några timmar här på Drömgården. Det blir en lugn innekväll medan regnet fullkomligt vräker ner. Innepåtande passar fint. Jag är supernyfiken att gå upp och titta närmre på vad M hunnit med medan vi varit iväg också. Ni kan kika in på hans instagram för att se (@housebym). Och så får det bli nattande av småttingar direkt i Storsängen.. det känns nu himla nymodigt och mysigt efter sommarens många, många sommarnattningar ute på långprommisar… något jag minsann inte tänker är slut ännu men som får pausas ikväll då klass-ett-varning på regnet verkar vara befogat…!
…
Balsam för själen och Självförtroendedipp, ja. Jo, jo. Jag är uppöver öronen tacksam över hela alltet. Livet innehåller liksom toppar och dalar och nu är det liksom inte en så djup dal mer än att det förstås är lite drygt att känna sig lite svajjig.. men samtidigt vet jag att det är ur såna svackor som fräsiga saker kan ske..
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | aug 5, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Där;
Efter en utav förra veckans morgonrundor. Svettigt och lycklig. På bilden, fortfarande på älskade ön.
Nu; Från en måndag till en annan. Det är dags för ny måndagshälsning!
Vi startade veckan med att njuta allt vi bara ooorkade av sista dagarna på älsklings-ön! Samtliga lyckliga över Gotlandsdagar.
Vi hade en sista dag på stranden.
Och en dag myste vi inne i Visby, ännu en gång.
Med Juniflickan vaken denna gång, så hon också fick uppleva alltsammans. Pippis stad!
-Succé!
Mina pojkar.
Så stoppade vi alla pinaler och ljuvliga gotlandsminnen i resväskor och hjärtan. Och susade hemåt. Hela långa resan gick helt otroligt bra. Tacksamma rullade vi in på gamla gården i norr.
Barnen lyckliga över att återupptäcka Lekrummet.
Mamman salig i trädgården!
Kvällsprommisar vandrades.
Vi var nere i lagården och rekade. Det är väl på tiden att den fylls med liv snart. Ju!
Så bjöd vi hem darlingar. Lunchade och fikade och lekte. Ja, det sistnämnda stod alla ungar för, medan vi päron kunde sörpla kaffe och prata i kapp.
Bertilen åt Livets Jordgubbe. En sån som är solvarm och hemodlad.
Men om Bertilen får välja på allt gott i världen och mamma-mjölk… så väljer han gladeligen ammemyset. Och oj som jag älskar det! Såklart Lillebror äter allt möjligt nu, men vi amme-myser vidare han och jag. Mitt i skogen under hallonturen till exempel.
Lördagsnöjet då! Micromaran i grannbyn. Minimannen. Gulligaste marathonlöparen jag sett. Nöjdaste och stoltaste.
Sen kom regnet. Och jag gjorde något jag typ aldrig gör; Somnade mitt på dagen. På kökssoffan. Med en katt på magen. Ljuuvlig stund!
Sen paket och presentfix. För på kvällen blev det dags för kalas. Fira älskad J och träffa storfamiljen. Passa på att säga ”TAAACK för all hjälp med gården medan vi varit borta”, och så vidare.
Och titta här;
Två stycken som längtat efter varandra. Mormor och Juniflickan. Magi att se deras kärlek.
Så blev det veckans sista dag och ännu en morgonrunda sprangs, innan frulle och efterlängtad hallondate. Med Storan.
Vi var ute i tre timmar. Susade hemåt. För att äta lunch och amma Minsting. Sen drog vi iväg igen. Tre timmar till. Massor av hallon i hinkarna. Och samtalen. Dom tog i vanlig ordning inte slut. Mina Storasystrar, är en sån ynnest för mig. Så tacksam för dom alla tre.
Mitt-i-hallonplockar-dagen-lunchen, med stor omelett och massa grönsaker från trädgården. Muuums!
En sommarlovsvecka i våra hjärtan. Och det är så makalöst härligt att sommarlovet fortsätter. Alla stunder vi har tillsammans är guld värda. Livet. När det är som bäst.
…
Nu är det måndag igen och vi är här hemma på gården. Den här veckan har vi planerat fylla med att bland annat träffa älskade vänner. Idag har vi haft förbi-passerande darlingar från norrnorr, så enormt roligt och mysigt och ingen hejd på härligheterna. Och alltid alltid ”precis som vanligt”.. ni vet, hjärtevänner. Än om det dröjer en hop månader mellan gångerna man ses, så är det alltid som vanligt och helt underbart när vi väl ses. Tiden rusade verkligen!
I övrigt är det jour-vecka för Brandispappan. Vi får hoppas på lagom många utryckningar. Fast jag och barnen har riggat med mysiga påhitt, som ett litet bara-mamma-och-småttingarna-äventyr. Då ska det, om det inte långdragna larm förstås, hända mycket på övervåningen tänker den skäggige. Och till helgen får vi besök.
Jag fortsätter att bjuda er på sommarlovsglimtar och små händelser. Små, ute i världen alltså, men som i mitt hjärta, är stora händelser.
Är så glad att ni kikar in här.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer