av Emmeli | maj 4, 2015 | Liten ett år, Mammalivet
Har ni sett?
En tiger till trädgårdsmästare. I full färd med att kratta ordning på gruset. Ytterst märkligt. Fast, egentligen inget konstigt alls. Sådetså.
Den gulligaste, charmigaste, mest bestämda (näst efter sin morsa), rosenkindade unge jag vet. Ljuvlig är ordet och varje dag är en fröjd med dig, Minimannen. Än om du stundvis nästan tar kol på din morsa med ditt virvelvindande, sådär så tungan hänger utanför min mun och jag känner mig som den där godistanten i Pippi Långstrump när Pippi gastar ”Nej, arton KIILO karameller ska jag ha!” varpå godistanten svarar blekt och utarbetat bakom disken; ”aija!”och jobbar vidare..
Ruschasam, men världens snällaste och goaste unge är du!
Och nu är vi inne på vecka två. Det är måndag och idag skriver vi;
(11).
Bara en sketen dag till den riktiga nedräkningen kan börja. Håhå, så fint.
Lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Just, precis, så.
Den här söndagen stoppar jag i hjärteasken, på direkten.
Trots att vi fick möta dagen tillsammans med klarblå himmel och strålande sol, så kände jag ändå där på förmiddagskvisten en moloken känsla i kroppen. Jag blev tvärlängtig på mannen och tyckte synd om Liten att han inte sett sin pappa på snart en vecka, och såklart synd om M också, som inte fått träffa sin gullunge på snart precis en vecka. Men, så tänkte jag om. Sov ner Liten i vagnen och drog själv ut till hardcoregymmet. Cyklade tills svetten bara droppade om mig. Lite styrka på det och jag klev ut ur det där förrådet som en ny människa. Med vi-ska-klara-det-här-känsla.
Vips;
söndagsfräsch i ljusa chinos från förra året och en ny tisha i en utav mina favofärger; korall. Det är vår för mig.
I köket doftade mammalagad lunch och en äppelkaka värd att längta på.
Sen, till dagens absolut bästa;
Min moster, tillika Gudmor. Min kusin och två av hennes barn, det vill säga Litens tremänningar, kom på besök. Så himla, himla mysigt. Det var längesedan vi sågs och därför nu så himla roligt att ses. Minimannen dundrade på i vanlig ordning och showade järnet.
Efter tre timmar sovning i vagnen hade han en del energi i lillkroppen, om vi säger så.
Så vi satt där ute på altanen och hade det gott. Åt lunch och fikade
..och pratade om ditten och datten och kramades och skrattade och lekte och drog leksaker av varandra (mest kidsen det sista, faktiskt) och vips var klockan sen eftermiddag och vi sa hejdå. 
Varma i hjärtana, efter en så mysig eftermiddag tillsammans.
Jag och Liten klädde då på oss och gick ut en stund i det helt ljuvliga vädret; eftermiddagslugnt, fågelkvitter, varm sol och med vår i luften. S hoppade i sandlådan en sväng innan eftermiddagssovning. Drog av ett avgrundsvrål när hans ohyggligt dumma mamma lyfte upp honom ur sandhaket. Hur kunde jag, liksom? Men han kom på att det ju var fasligt skönt där i vagnen och somnade.
Då, tog jag tillfället att dra iväg med skrindan, proppfull av saker och så med kameran på axeln. 
Ett litet fotouppdrag är gjort och jag bara ääälskar att fotografera. Så fantastiskt roligt! Håkan var min vän och följde med han också. Helkonstigt, sa han. Och jag kunde väl vara beredd att hålla med.
En extraordinär söndag med något heltkonstigt på toppen. Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | maj 2, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år
Jo, vi har en ny morgonrutin här på våningen.
Jag och Liten låtsas att vi bor i en stor våning, högst upp i ett vackert och högt, högt hus med havsutsikt. I själva verket bor vi på övervåningen hos Litens mormor och morfar, visserligen har dom ett fasligt fint hus, med en rymlig övre våning och vattnet vi ser är Ångermanälven och det är ju inte fy skam.
Så, här på våningen har vi en ny morgonrutin.
Mannen, pappan, vår älskling är ju just nu väldigt långt ifrån oss och ska så vara i 13 dagar till (tjohoo! nyss 18, idag 13!) och för att vi inte ska bli som galna och nästan längta ihjäl oss, så startar vi varje morgon med en sån där teknikens-under-grej;
FaceTime.
Vilken grej det är. Jag är lika impad varje gång det funkar och min hjärna rinner halvt ut och lägger av i samma stund som jag försöker förstå hur det går till. Så jag funderar inte så mycket, bara njuter av att det funkar och av synen av mina två fina pojkar. Dom är så tighta dom där två. Så magiskt att se.
Liten har såklart lite (jätte) svårt att förstå var pappa är men blir väldigt glad när han dyker upp med ett stort leende på lill-macen. Varje morgon pratar vi på det där viset. Pappan sänder till sent på kvällen, så det är för sent då, Liten sover.
På morgonen däremot, då är det full fräs och Minimannen är pigg som en lärka, springer till stora bokhyllan och hämtar bok för att pappa ska läsa. Stickning och virkning för vänsterhänta är en bok som dyker upp mer än en gång. Verkar ju superintressant..
Sen sjunger dom imse vimse och gör rörelser till. Det där med att sjunga och göra rörelser till, är ett utav det allra senaste tricken som Liten grejsar på med. Dansa är han omåttligt förtjust i också. Då står han och stampar med foten i golvet, klappar händerna och är så söt att jag går av lite.
Och den där morgonfrillan, går inte av för hackor!
Vi vaknar till lördag och har precis haft en sån där date, en sån som tillhör vår nya morgonrutin. Fina grejer.
(13).
Lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Så idag har vi haft första maj och hälsat denna underbara månad välkommen.
Startade dagen, det gjorde vi kring det där frukostbordet som aldrig går av för hackor. Bland annat nykokt jordgubbssylt á la Mammamormor, serverades. Den, alltså. Jag konstaderade att jag känner mig snäll idag och samtliga drog en lättnadens suck.
Sen gick jag och Liten ut och satte oss i sandlådan.
Lekte med bilarna och byggde sandkakor för glatta livet (jag byggde och Liten rev i samma sekund en kaka var klar). Jag satt och tänkte på någon som jag råkar vara vansinnigt kär i, och plötsligt var där ett hjärta.
… men det fick inte heller leva så länge. Häpp.
Sen hittade vi på alla möjliga saker. Som att gunga i den där gamla trädgårdsgungan som stod i min farmors trädgård när jag var liten. Sen skjutsade morsan Minimannen i skottkärran och så busades det med Torehunden.
Dom är så himla gulliga tillsammans, dom där två. Ja, förutom när Liten inte fattar vinken och fortsätter försöka leka fånga svansen och Tore försöker säga till med ett litet morr. Oftast är dom sams och Liten älskar honom verkligen.
Efter lång lekstund ute la jag S i vagnen. Han somnade och jag hade bestämt träningsdate med mig själv. Gjorde tabben och råkade sätta mig i solen, som precis kommit fram och värmde så gott, och höll på att somna. Där satt jag en stund och bara njöt. Sen tog jag mig i kragen och körde det tabatapass jag tänkt. Ett pass jag körde även förra veckan och hade träningsvärk av i flera dagar.
Stora övningar, vanliga, okrångliga, ni vet.
Träning behöver inte vara så klurigt för att det ska vara bra träning. Jag älskar att känna att träningspasset är lättillgängligt och bara vilar runt knuten om jag så vill. Att träna med kroppsvikten som jag gjorde mestadels idag, är ett exempel på att träning inte behöver vara klurigt, innehålla en massa redskap eller så. Än om jag tycker det är roligt också, förstås.
Sen har vi lekt ute ännu en sväng. Denna gång med liten minikompis. Den ena gick och sa hej! till alla och den andre (Liten) sa tittah! tttittah!. Två små som kommunicerar, det måste ju vara bland det gulligaste som finns!
Och nu är middagen i magen och här konstateras att årets första maj varit otroligt fin. Nu väntar en kväll. Solen skiner, måsarna skriker som galningar och det är vår i luften.
Ljuvligt, må jag säga.
Hoppas ni haft en fin första maj!
Lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Recept
Det blev en så himla fin valborgsmässoafton, det där. Visserligen kom regnet, och det var kallt så in i bängen när vi drog ut på byrundan. Liten satt ombäddad i vagnen och såg ut som en liten tomtenisse när han tittade fram från sin lilla lucka.
Vi gick upp på lillskolan, den skola jag gick på som liten flicka men som nu är nedlagd sedan något år tillbaka. Så himla. himla tråkigt, men det glädjer mig ändå att lokalerna används. Som föreningslokal och så. Igår var det tipsrunda och grejer där. Vi var såklart där och vandrande rundan.
Det slutade regna efter ett tag och högen av paraplyer kunde viras ihop och vi jobbade på med frågorna, där den ena var klurigare än den andra.
Ni vet, när man är en storfamilj och allt som oftast träffas alla, alla. Då kan det vara tokfestligt att som igår, bara ses en liten skara av hela skaran. Vi var verkligen ett så himla mysigt litet gäng igårkväll. Helt klart något jag kommer lägga på minnet och sent glömma.
Det är en gåva med en storfamilj. <3
Ja, så vi traskade rundan och när vi kom tillbaka till lillskolan då tyckte minsann prinsen att han suttit för länge igen.
Så, han drog. I vanlig ordning. Helt orädd och med noll och ingen tanke eller bryddhet över att morsan ropade hejdå Sixten, nu går mamma! . Han vinkar då bara och sätter i väg åt sitt håll i alla fall. Fulllll fart framåt!
Kolla här
En morsa som efter en heldag börjar vekna, bränslemässigt. I handen har hon en ettåring med så mycket energi och bus i kroppen att det inte är klokt.
Frusna och nöjda över lyckad tipsrunda drog vi hemåt.
Liten skulle gå själv såklart.
Så kom vi hem, värmde oss framför elden, kokade kaffe och dukade fram efterrätten.
Citronpaj med vispad grädde till. Och färska jordgubbar. Hå, hå så gott! HÄR finns receptet.
Syrligt och sött på samma gång.
Så kikades det på majbrasan uppe på balkongen ifrån. Alldeles lämplig stund av kyla efter den tidigare turen under kvällen. Minimannen hade show till för-en-ettåring-sent och det var helt enkelt bara en så himla fin kväll. Mamma, Pappa, älskade systerdottern, Liten och så jag. 
Vi somnade så gott i stora bäddsoffan, jag och S. Sa godnatt och tack april för den här gången! . Och idag vaknar vi till första maj. Det klingar fint tycker jag! Sköna maj, välkommen! . Minimannen bjöd på sovmorgon till strax efter 09. Alltså, tack älsklingsunge.
Önskar er en fin första maj-dag!
(14).
Lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Det där är Minimannen, det.
Mycket människa i en liten kropp.
Han tyckte helt sonika att det där med att åka vagnen, när han ändå bara skulle vara vaken och inte sova, var tvärtråkigt helt plötsligt. Ska tilläggas att han suttit där en bra stund när han lessnade, vi hade nämligen varit iväg och gjort byn; jag hämtade ut ett paket med något så fint som ni kommer få se så småningom, så var vi på lilla mataffären och slutligen på loppis (lovar att visa mina loppisfynd imorn!). S älskar sin vagn och har alltid gjort, det är jag väldans glad för. Men idag fick jag en sån där jag-tror-jag-fattar-vad-som-väntar-känsla… snart kommer säkert min kavata lilla ettåring vilja gå själv när vi ska någonstans. Som idag, när vi då varit iväg på den där turen som resulterade i en hel påse fylld av massa loppat. Den synen, av det där lilla livet som kämpade med stora vagnen framför sig. Alldeles lycklig och småflåsande. Den synen, gjorde att mitt mammahjärta slog volter om och om igen.
Så liten men ändå så stark.
Så trygg och orädd och nyfiken på livet.
En halva-halva av mig och mannen jag älskar så starkt.
Han, M, jag nu börjat smyglängta efter, så här dag tre ifrån.
Livet alltså. Fint som snus.
Finonsdag. Småkall och lite med våren på paus. Fick mig ännu en lyxig löptur i förmiddags; med S sovande i vagnen hemma på altanen, noga vaktad av Mormor och Morfar. Lyxigt, ja. Så tog vi den där svängen på byn och när vi kom hem var vi så trötta allihopa att vi somnade härsan och tvärsan. Det var längesedan jag sov en eftermiddagslur, så himla skönt!
Onsdag, jo jo.
Lillafrun
Senaste kommentarer