av Emmeli | jul 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
Söndag, igår alltså, kring 11.30;
”Sedan jag vaknade i morse känns det som att jag bara virvlat runt som en yr höna… typiskt morsabeteende; när man springer runt och servar och fixar och torkar och har sig, för att när man är klar med ett första varv, gå på nästa. Vaknade av en bäbis som visst måste ha fått i sig liiiite för mycket mat. Eller rättare sagt vaknade jag av en mjölkdusch. Så lilla övermätte kräkloppan behövdes tas om hand, samtidigt som en Miniman ville att just ”mamma byta blöja! , mamma koka gjöt!”…och så vidare. ”Mamma? Mamma? Mamma? Kan du gööja gjöt till mej? Mamma? Mamma?” … mannen behövde dessutom dra iväg. Och såklaaart att jag ville göra allt det där för lillvännen. Det är bara det att det nuförtiden också är en Lillasyster som är här och behöver mamma på olika vis. Och då kanske man måste vänta två sekunder på att vattenglaset ska serveras, bilen hittas eller trasan hämtas. Min Miniman är inte det minsta van det ordet, vänta. Men det är väl standard med unge ett, tänker jag. För varje dag blir han mer och mer van och vi, jag och M, är fortfarande så himla häpna och tacksamma över denna otroligt smidiga övergång från tre till fyra i familjen.
Vi ruschade vidare, jag och kidsen. Det ”byttes och syttes”,…samtidigt som Minimannen fick vad han önskade. Bäddade in nytt i sängen, kastade snuskigt i tvätten, dammsög. Samtidigt som jag bar en liten skrutta som fortfarande var lite överproppad med gräddmjölk och inte tyckte det var jätteskönt att ligga ner. Och samtidigt höll jag visst på att baka limpor också eftersom vi väntar besök snart. Så, ganska nyligt har jag fått ordning på kids, hemmet, fått i mig själv frukost och klätt på mig.. och jag just det, innan jag själv hade fått i mig frukost så var det tid för Minimannen att få lunch. Haha, älskade ekorrhjul! Nu är allt frid och fröjd och limporna doftar så gott här på spisen. High five med mig själv!
…
Och så fortsatte dagen;
Vännen med familj kom på besök och vi åt limpa och bullar och sörplade kaffe så det stod härliga till.
Sen blev det eftermiddag och gården var återigen bara fylld av oss fyra. 
Lillan sov, Liten hade hoppat sovningen för dagen då han ju ville hinna träffa gästerna ,så han hade mystid med napp och trasa i fotöljen. Jag och mannen passade på att slå i kull oss ute på verandan, i steksol. Vi kände oss oerhört busiga och kände också att vi inte riktigt hade full koll på han som var sju meter ifrån oss. Inga dörrar emellan oss, men det var faaasligt tyst där inne… Efter en stund kommer han ut.. pappa..? måste tojka… och det behövde han verkligen. Torka, alltså. Någon hade fått tag på morsans nyköpta läppglans och fullkomligt tvärtömt den. I hela ansiktet. I håret. I fotöljen. På finkudden. På övriga kroppen. Och så frustade han lite, och önskade ett glas vatten…. 
Haha, Älskade lilla Buusjåtta.
Därefter fick Storebror sällskap i salen och vi vilade en stund allihopa där inne. 
Sen var jag och S ute på Sisten-och-Mamma-tid; lekte sandlådan, spelade fotboll, drog iväg med trehjulingen, lekte jaga runt bärbuskarna och det bästa av allt; gick till grannens traktor och klappade på den. Där kan man ju stå i timmar om man frågar Minimannen. Fint däck, mamma! säger han om och om igen, och klappar…. ungefär som jag gjorde som liten om jag hamnade nära en häst.
Världens bästa man lagade världsgod middag som vi sedan åt ute på verandan. Klockan började sedan närma sig 19… och det gnagde lite i mig. Jag visste att det i grannbyn skulle vara en fantastiskt bra Musik i Sommarkväll… men jag tänkte; nää, jag orkar inte. Men, så kom jag på att det gör jag visst och jag kommer ångra mig annars.
Så vi fullkomligt hoppade in i bilen, jag och lilla dottern, och drog iväg till grannbyn och kyrkan. 
Senast jag var där, var dagen innan vi åkte till BB. Vi kom precis när kyrkklockorna börjat ringa och det kändes helt ljuvligt att vara där igen. Nu, med lilla Juniflickan som låg i min famn och snusade så gott. Musik är hon så van, ju. Hon gav inte ifrån sig det minsta kattungeläte, bara njöt och sov sig igenom hela konserten.
Det där är en stund jag sent kommer glömma. Vacker, vacker musik. I vacker kyrka, belägen så magiskt att man tappar andan. En stund. Bara Mamma och Juni, tillsammans.
När vi kom hem sedan, var pojkarna precis på väg ut på promenad. Så vi drog ut hela familjen. Så himla, himla ljuvlig kväll. 
Och hela dagen, fylld med så mycket liv. Så är varje dag nu. Livfull som aldrig förr. Ibland bara trillar tårarna på mig. Jag har så mycket kärlek och tacksamhet i bröstkorgen, att den liksom ibland bara öppnar sig genom tårar. Livet.
Och idag har vi sommarlovsmåndag. 
Det är mulet men alldeles varmt. Så skönt. Just nu klipper den där randiga gräset med pappan,
..jag påtar på lite inne och bäbismyser. Fast nu har bäbis bäddats ner i vagnen och jag har en så skön stund här ute på verandan. 
…Har spår efter grötunge bredvid mig, blickar ut mot älsklingsvy. Skriver alldeles för många ord i min dagbok jag bara älskar. Och sörplar kaffe.
Önskar er finaste julimåndagen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 10, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Träning
När lillvännen blev så lycklig häromdagen över det där smultronstället vi hittade precis intill vår egen gård, så blev jag så himla Sommarstugensugen.
För där, ute vid Sommarstugan, finns det smultron i massor. Alltid.
Så igår morse smsade jag pappsen och i nästa sekund fick jag ett svar med välkommen! jag har köpt såpbubblor till S! . Så efter lunch, när alla var ätna och morsan varit en sväng under äppelträdet och tränat ännu ett Mot-Min-Starkaste-Mammakropp-Pass. Då drog vi iväg.
Mannen släppte jag av efter vägen. Han transportlöpte i mål. Det var rätt skönt att köra vidare med bilen, uppför dom där grisiga höga-kusten-backarna, som jag då visste att han skulle kuta uppför.
Väl alla framme var Sommarstugelivet igång på en gång. Vissa doppade sig efter löpning..
Och havet. Det gör något med en, alltså.
Man blir sådär alldeles saligt lugn. Och trött. På ett skönt sätt.
Det lektes och blåstes såppbubblor. 
Och kramades. Och någon charmade sin mormor och alla runtomkring, i vanlig ordning.
Det fikades brakfika. Och så traskade vi iväg på loppistur..
…och Minimannen var återigen den som gick med största vinstlotten därifrån.
Min familj. Mannen, Juniflickan. Och så Minimannen. Han, som bara skulle posta några stenar innan han kunde gå hemåt..
Häälit sommarlov, mamma! sa han lillgammalt. Jaa, älskling. Härligt med sommarlov! … svarade jag. Den där ungen alltså. Fantastisk på så många sätt.
Väl hemma igen lektes det. Med ”nya” leksakerna.
Bilar och en massa tågbanebitar att bygga ännu större tågbana utav.
Så grillades god middag och plötsligt var det kväll. Och jag kom på att vi ju helt glömt att söka oss till bästa smultronstället, så då drog vi ut.. i pyjamas och bara fötter. 
Plockade smultron på strå och åt så mycket vi orkade. S var överlycklig och mitt hjärta varmt. Det där är så mycket barndom för mig, att gå där efter lillvägen och fylla munnen med dom där söta bären. Att få se sin lille son uppleva detsamma, är helt underbart.
Kvällen avslutades med mysig promenad efter vackervägen längs vattnet. Storebror somnade gott för kvällen, bredvid den redan sovande Lillasystern i vagnen. Så hade vi en stunds vuxentid, med rabarberpaj som jag hivade ihop på två röda eftersom Lillan låg i mormorns famn och knorrade efter mat. Men det blev en paj, det blev det.
En havsluftfylld familj åkte sedan hemåt i sommarnatten. Rullade in på Drömgården med snusande barn i baksätet. Och konstaterade att det varit en så fin sommardag. En dag vid Ett Riktigt Smultronställe… Som för alltid kommer att bo i mitt hjärta och påminna mig om min älskade Mormor och Morfar.
Lillafrun
av Emmeli | jul 9, 2016 | Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Hej, det är faktiskt Jag nu. Storebror.
Där är jag och Lillasyster. Om kvällarna när vi går kvällspromenad hela familjen, så brukar jag bädda om henne. Noggrant, noggrant. Jag har stenkoll på henne, säger ”hon vill ha mat, kanse?” när hon knorrar till. Så försöker jag lära henne att napp o tjasa är något livsnödvändigt, fast så långt har jag inte lyckats, ännu. Men ganska så god tycker hon nu att nappen är, faktiskt. 
Lille Vän, kan jag mumla för mig själv. Hon är jätte, jättegulli, min Lillasyssej. Titta här, liksom;
Både cool och gullig, på samma gång. Mamma kallar henne Juniflickan.
Vet ni varför?
Det är ju för att hon är våran Juni, såklart. Vår sanna Sommardröm.
Juuuni, som jag säger så fint. Hon har världens minsta och lenaste fötter.
Och så är hon jättejättetrött, har massor med mörkt brunt hår och luktar lite som en kattunge. Och låter som en också, förresten. Jag älskar henne. Och hon mig.
Så. Nu vet ni. –Det där är Juni! Min Lillasyssej.
Idag vaknar vi till Lördag här hemma på drömgården. 
Jag och Juni har haft morgonmys i Storsängen och nu sörplar päronen kaffe som galningar. Dom la sig sent, sent i natt. Men, så har vi sovit gott också, i renbäddat. I tvättkorgen finns knappt en liten ministrumpa. Hela hemmet, är tokskinande. Och där ute är det bara ganska så lite kvar av Verandamålningen. Så idag, är det leedig Sommarlovsdag som väntar, har jag bestämt. Vi har inga planer alls. Jag är smultronsugen, så… kanske söker vi oss till ett smultronställe, kanske bakar mamma en rabarberpaj som vi kan smaska på, kanske.. ja, vi får helt enkelt se vad dagen erbjuder.
Hejdå.
/Liten. Numera, Världens Bästa Storebror.
av Emmeli | jul 8, 2016 | Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Verandan
En fredag med världsbra torkväder. Något som uppskattas! Fast jag börjar faktiskt bli lite less den här blåsten? Än om det är världsligt.. men måste det storma, liksom?
Och här har vi stora delar av vår dag, samlad i en enda bild;
Tvätt och målning och älskad skruttunge där längst bort. Lillasyster ligger i vagnen och sover precis till höger i bild här. 
Mitt i röran kan man hitta blomvackert.
Vi var lite wild and crazy och chansade på att måla samtidigt båda två, alltså även efter att lilla Virvelvinden vaknat…men, det gick sådär.
Än hur mycket man försökte att inte pricka… så blev det så i alla fall. Tyypist…
Och så var det fredagkväll-
Mannen är ute och har ännu ett målningsrace. Liten sa just tack så myckett! efter att ha fått sig ett bad. Nu sitter han i finfotöljen med vällingflaskan och mysglor lite på hans eegen tv (han säger att det är hans och det är ju smått sant, då det typ finns han barnkanal på den. okej ettan och tvåan också..). Lillasyster ligger här bredvid mig och låter lite som en kattunge, sådär som hon gör när hon berättar att hon snart är hungrig. Så, då vet ni alltså även vad den fjärde i familjen snart pysslar med.
… sen ska jag rejsa runt och städa klart hemmet, så det blir helg på riktigt!
Trevlig helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 8, 2016 | Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Pyret 0-3 månader
Så hade vi bröllopsdag.
Efter att vi var färdiga med tvätten av dom efter-grässådd-jordiga delarna av Verandan. 
Hade ätit god grahams- och bananpannkakelunch. Och dessutom hunnit spontanhänga med M´s kusiner som kom förbi på kaffesörplande. Efter allt det där, då piffade vi till oss lite. 
Vissa drog på sig prickig klänning. Är man ett Pyre, så är man.
Tjocktröjor packades med. Det blåste ju storm, liksom.
Sen drog vi iväg, för utflyktstur. Liten frågade trehundranittioåtta gånger ”vart skaa vi, mamma?”… men vi drog ju iväg på hemester-turisttur, så vi visste liksom inte riktigt vart vi skulle. 
Vi hamnade på gulliga Gårdsbutiken i grannbyn. Morsan shoppade loss lite bland allt fint som finns där i inredningsväg. 
Och Liten fick en stencool ljusgul bil. Snäll mamma.
Så fikade vi gott där ute, i lä och skön sol. 
En liten Storebror fick stolt en alldeles egen kula jordgubbsglass.
En hit, några skedar. Sen hittade han alldeles för många mjuka hundar som behövde klappas. Och där var mannen igång; ”du ser ju, älskling. han måste få en hund!”…. näää, det behöver han inte. 
Efter mysig stund drog vi vidare. Storebror styrde runt på Lillasyster. 
Vi hoppade in i bilen och drog på loppisrunda. Jag hade kunnat pricka in hur många som helst, men mannen ”missade” ungefär varannan skylt så det blev inte så många stopp.
Vackra vyer passerade vi hela tiden.
Och när vi några timmar senare rullade in på gården igen, så var vi fasligt nöjda över den där lilla utflykten som var alldeles lämplig för oss, hela familjen.
Loppisfynden flyttade in där dom nu hör till; inne hos Sisten. En hög ”nya” böcker och en ljusblå kaffepanna i emalj.
Och kvällen? -den avslutade på det bästa sätt vi kunde tänka oss just igår;
Med några timmar där vi fick en hel del målning gjord på Verandan. Liten tjöt av skratt tillsammans med den lekande Farfarn, Lillan sov och jag och mannen målade och målade. Lillis och Lillsvågge vandrade förbi och kunde föreviga dom nöjda päronen.
Det var en helmysig bröllopsdag, det där. Det var det.
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej. Det är Juniflickan, igen.
Igår fyllde jag två veckor. Och då passade jag på att premiära i gymmet. Sånt där med träning verkar ju vara gillat här i familjen. Ja, det kommer inte som någon nyhet. Jag har ju faktiskt tränat med mamma under hela min tid i hennes mage. Faktiskt himla coolt. 
Nu när jag testade i eget gym, så blev jag så trött att jag tvärslocknade. 
Annars då?
Ptjaa… vi har Sommardagar. Hur skönt och mysigt som helst!
På tal om träning…Precis likt som med Storebror, så tränade mamma till dagen innan mamma och pappa åkte in till BB. Och igår, två veckor efter att mamma fött mig, så smög hon igång igen. Första Träningspasset efter Preggoteten. Hon var pepp, men säger precis som efter Storebrors födsel;
”…hur stor lust jag än har på att sticka ut och springa och hoppa och ha mig, så är det absolut inte så mina träningspass kommer se ut. Än, på ett tag. Lusten får inte ta över, det gäller att handla smart, precis som jag gjorde under hela graviditeten. Att bygga styrka inifrån och ut…”
… hon säger att hon utseendemässigt är precis hur nöjd som helst med sin kropp, redan nu. Men det är funktionen av den hon är ute efter. Att kunna känna att ”jag kan göra vad som helst, säg åt mig att springa uppför skuleberget/slalombacken och jag gör det!”. Så. Nu är hon inte där. Men snart! Och såklart tränar hon upp kroppen för att orka vara min och S allra Starkaste Mamma.
Det låter ju ohyggligt klokt.
Det är kul med före- och efterbilder, tycker jag. Titta här;
Här var jag i mammas mage. Men faktiskt typ på väg ut. Ja, inte bara typ. Jag flyttade ju ut dagen efter…
Och nu, två veckor senare?
… då är magen tom och mamma svettas själv och jag kan gymma i mitt eget gym.
Nä, nog pratat om det där nu. Ett litet bildregn från senaste dagarna, kanske?
Rabarber- och Jordgubbskräm till mellis, till dom andra. Somrigt!
Och paket till mig, från älskade vänner. 
Storebror har lekt och lekt. Både med kompiskompis och med kusinkompis.
Och här hemma står det vackra blombuketter här och där.
Och, när jag blir stor. Då, ska jag också göra som min Storebror..
Äta så mycket smultron jag bara orkar.
Igår hittade han och mamma Världens Bästa Smultronställe och plockade på strå samtidigt som dom matade dom där små bären in i munnarna. Såg så himla gott ut!
Något annat jag också ska göra, när jag blir stor.. 
… är att säga JAG VILL INTE SOOOVA!!! och till slut få päronen att ge sig och låta mig vara vaken busigt länge.. precis som Storebror fick igår. Kvällsfika typ mitt i natten, liksom. Jag är för liten för allt det där. Jag bara sover och sover. Men vänta ni bara!
Idag blåser det storm och vi har jättelugn hemma-på-gården-dag.
.. S har utnyttjat blåsten där ute på trappen;
Blåst såpbubblor så det stänkt om det!
Och Mamma. Hon går konstigt och jämrar sig glatt över träningsvärk. Pappa snickrar. Och jag är världens nöjdaste och jobbar på, på mitt Sommarjobb; äta och sova.
Förresten! Titta vilken fin Pyret-klänning jag fick av fina vännerna igår? Tokfin.
Idag, 6 juli, skulle jag ha fötts, enligt BB´s uträknande. Något mina päron visste var fel hela tiden. Och mycket riktigt, Jag var ju helt färdigväxt åt alla håll och kanter när jag kom ut ur magen. Så dom hade så rätt så. Och jag är så glad att jag fick bli en Juniflicka. Mamma, Pappa och Storebror också.
Så, det är lite sånt vi pysslar med. Hoppas att ni har det bra mitt i sommaren?
Hejdå!
/Juniflickan
Senaste kommentarer