av Emmeli | maj 24, 2014 | Liten 0-3 månader
Ja, det tycker jag i alla fall. Liten, alltså.
Är dom klara nån himla gång? Päronen, menar jag. Medan jag sov som en prins i natt, höll dom på med allt möjligt, och i morse när jag vaknade, höll dom fortfarande på och fixade. Mamma skurade trallen vid midnatt samtidigt som det var det partylarty i lyan bredvid. Min mamma är inte så cool. Hon skurar hellre än att gå på fest. Men, jag gillar henne.
Hon tycker om att skura. Och hon tycker också om när pappa gör såna där goda kaffegrejer till frukost.
Och sen tycker hon om att skriva listor. Och, checklistan är hysterisk den här gången. Men det kanske inte är så konstigt? Vi ska ju iväg på sommaräventyr. Så det är lite fix att göra, kan man säga. Aaaastråkigt, jag vill åka. Nu. Det mysigaste på hela den här morgonen har varit att träffa gullvännerna. Det tråkigaste var att säga hejdå dom. Men vi fick ju träffas, och det var mysigt.
Och nu. Nu har jag packat klart.
Täcket och kompisarna. Vad mer kan jag tänkas behöva?
… mamma? och pappa?
… dom behöver jag inte packa ner. Det är ingen risk att jag inte har dom ögonavstånd ifrån. Dom verkar galna i mig. Härlig känsla, faktiskt.
Min senaste kompis är kaninen. Han har jääääättestora öron. Jag fick den av mamma och pappa för ett litet tag sedan. Shysssst!
Nu ska jag hoppa in i bilen och se om päronen följer efter. Vi har en sommar framför oss. Vi har ingen aning om hur den kommer att bli. Men känslan i magen, den är god. Päronen verkar glada och tycker att det ska bli himmelskt med sommarhus. Jag med.
NÄ. Nu blev jag less på det här. Hejdå.
Och ha en bra lördag!
– och kusin A! Grattispuss ifrån mig på din födelsedag. Du fyller 18 idag. Alltså… coooolt!!! Jag fyller 11 veckor jag. Det är också coolt. Sådetså.
kram / Liten
av Emmeli | maj 22, 2014 | Emmeli funderar, Liten 0-3 månader
Tänk att det är såhär varje år, sa jag.
Vadå? frågar han.
Jamen, hur kan dom helt plötsligt bara vara där, från nästan ingenstans. Nästan utan förvarning. Och helt plötsligt bara brista och göra det sådär vackert så det, nära på, gör ont i kroppen. Jag menar knopparna, förstås. Dom som i ett knyck förändrar det där uterummet som under långa och mörka månader bara varit kalt och kallt, till att helt plötsligt bara göra allt ordslukande vackert. Det är inte bara knopparna och det där gröna. Ljuset också. Kan man få nog? Nej, jag tror inte det alltså. Det är så magsikt, tycker jag. Att vara ute, särskilt om kvällarna när det fortfarande är ljust och varmt och så dom där kvittrande fåglarna på det. Om några dagar ska jag göra bland det bästa jag vet med den här tiden på året; plocka liljekonvaljer. Jag blir som berusad när jag stoppar näsan i en sån bukett. Förresten, jag blir som berusad av hela alltet nu…
Det är så vackert.
Jag och Liten hade mamma-son-tid igår eftermiddag. Vi tog en rask långpromenad, mycket längs vattnet. Och jag försökte konversera med honom och säga tänk att det kan bli såhär grönt!? Det nästan sticker i ögonen. Visst är det häftigt att det blir såhär gudomligt vackert, nästan i ett knyck?
Liten höll med. Han med så många års erfarenhet av detta… men jo, han höll med. Det är vackert. Och ljust? Ja, det skriver han nog under allra mest på.
Den promenaden fyllde på mitt orka-redovisningsdag-nummer-två-konto. Så idag vaknar jag och känner mig taggad! Gruset i ögonen ska bara bort, och ostyrigheten som bor på huvudet… kanske lättare sagt än gjort. Men jag ska allt göra mitt bästa. Att ställa sig på baltantrappen och sträcka på sig, andas in det gröna… för ja, det dofffftar ju så gott nu också! … ja, att göra det, får blir en början till grusstädandet i ögonen!
Ha en fin torsdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2014 | Liten 0-3 månader, Okategoriserat
hej, det är jag.
Titta vad jag kan
… flyga, faktiskt.
Men. Det var inte det jag skulle säga. Jag skulle bara säga att… att..
Trevlig helg!
…för vi har tagit helg nu, tydligen. Morsan skuttar runt som ett helt kaos. Hon surrar något om att det är nära nu. Och om att hon är lite smånöjd över sig själv. Hon har tydligen gnott på en del den här veckan, med sånt där ”måste-fix” eller vad fåglarna hon kallar det. Men nu är hon så nära klar man kan vara. Ja, innan man är helt klar alltså. Så härrrrligt för henne!
Så ja. Vi tar helg nu. Jag firar med en eftermiddagslur. Päronen ska grilla middag. Pappa har marinerat kycklingen ända sedan igår. Så typiskt han. Och vad varmt det är nu också!? Voksin är kickad och jag ligger och myser på skönt fårskinn istället. Och min favoritfilt är på. Såklart.
Det blir nog en fin kväll. Tillsammans med dom där två. Snurr och snurrigare. Och så jag. Världens bästa Sixten.
Hejdå.
kram.
av Emmeli | maj 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Kan en dag börja bättre, än med synen av dom där två tillsammans; en morgonruffsig, skäggstubbig man och en minibuspojke? Nä knappast.
high five!
Söndagen började tidigt, tidigt. Liten lekte på vackra, ända-sedan-M-var-liten-gamla bäbistäcket, vi åt frukost med bland annat Skogs-Hildas goda bröd och tittade ut genom fönstret och konstaterade att söndagen såg lovande ut. Och det hade vi ju himla rätt i. En stund senare var jag, svärpäronen och dom där två älsklingspojkarna ute på en skön söndagspromenad.
Och här stannade vi. Och tittade. Och jag drömde mig bort…. det här kommer att bli en bra sommar.
Grusvägar och jag. En lysande kombo. I sommar kommer jag att ha en alldeles egen. Ja, typ. Och nä, jag har inte tid att berätta om det nu. Vi tar det senare!
Söndagen verkade redan tidigt i morse, lovande. Och helt riktigt, det var den ju. M drog visserligen iväg efter lunch. Jobbuppdrag. Men jag och Liten vägrade deppa för det. Vi drog till Storan. Pussade på Litens mormoster och kusiner. Och sedan drog vi vidare, mot mamma-mormor och pappa-morfar. Och där var älskade vänner, som fick träffa minimannen för första gången. Glädjetårarna sprutade på den ena. Minimannen log allt han hade, för att liksom säga Iiinte vara ledsen!
Älskade Liten.
Ja och sen har vi varit på ännu en promenad. Ätit underbar mammalagad mat. Och nu ligger jag och myser bredvid en liten som sover. Kvällssolen är magisk utanför fönstret. Och jag blir så springsugen att jag håller på att kolavippa. Men, jag ska nog lyckas hålla mig i skinnet. Men däremot måste jag nog gå ut en sista gång för idag, bara vända näsan mot solen och andas in. Djupt. Och andas ut. Lugnt.
Jag längtar efter M som en kär-typ i tidiga tonåren. Är det riktigt klokt alltså? Jomen. Jag tror det. Jag tycker ju om han så himlamycket liksom. Har alltid gjort. Sedan första gången jag såg honom, för sisådär 11 år sedan…
En söndag. Som inte bara verkade lovande, den var det också. Och solen? Ja, den skiner fortfarande. Och kvällen är bara här, inte förbi. Det gäller att njuta. Nu.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Jag skulle behöva ett hejjahejja, kom igen nu!
Jag hade ju en tidsplan för den här dagen. Om den sprack? Ja, det kan man säga. Jag har fortfarande två väskor att packa och en lya att städa. Och på toppen av det är jag trött som en gnu.
Sånglektion i morse. Hem och direkt kasta mig över en Liten som jag hade hunnit börja längta efter sådär ohyggligt mycket. Han ville gosa med mamma, äta och sen sova igen. Så då passade jag på att sticka ut i spåret. Idag firade jag Litens 2-månaders dag med en längre löprunda. Innehållande den där mördarbacken, den som jag tänkte på i varje värk under förlossningen. Trots att jag var så ofantligt svettig när jag sprang, så frös-rös jag av tanken och tillbakablickarna som blixtrade framför ögonen på mig. Backen var över i ett knyck. Och jag kände mig stark. Väl hemma igen plågade jag mig igenom en tabataplanka och hoppade gladeligen i duschen sedan. Världens skönaste känsla!
Dubbla sporttoppar och amningsinlägg. Det gäller att hålla grädden på plats….. haha!
En lunch och sedan stack hela familjen ner på stan. Snabbt in på min favoritbutik och köpa en finfin present; till någon som betytt så otroligt mycket för mig det senaste året. Min barnmorska. För dit drog vi sen, på efterkontroll. När vi mötte kära morskan utbrister hon Du strålar, och man kan inte ens ana att du varit gravid! . Vilka ord. Och jag fick klartecken att jag nu kunde träna och göra preciiis vad jag ville, hoppaskuttaspringaskutta, typ..(för det har jag ju inte redan börjat med…..;)). Ja, allt såg bra ut- underbart!
Efter morskan blev det en minisväng på stan. Lillemannen har växt och bad om ett par vita bodys i större storlek. Såklart han skulle få det. På sin 2-månaders dag och allt. 2 månader alltså. 6450 gram tung och 61 centimeter lång. Han är krallig, vår lilla miniman. Som vi älskar Dig. <3
Och nu sover en Liten. Med mysfiltar och gosedjur härs och tvärs. Han njuter. Det hörs. Och det finns ingenting som gör mig i så god sinnesro som då, när jag hör och ser att han mår bra.
Annars? Jo. Vi åker hemhem imorn. Igen. Yes, det ska pysslas med lite olika saker. Och klockan är efter nio och jag är så trött att ögonen går i kors. Men här ska städas och packas. Imorn ska vi ut på utflykt!
Äsch. Det är bara att bestämma sig. hejjahejja, kom igen nu!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
God morgon!
En Liten bjöd visst på sovmorgon idag. Otroligt skönt, tyckte både mamman och pappan. Jag har haft världens mysigaste sovsällskap senaste timmarna… ja, jag fick visst ett litet återfall vid nattens amningsstund. Kunde helt enkelt inte tänka mig att lägga ner honom i sin säng. För jovisst, Liten sover i sin säng om nätterna nu. Det är ju jättebra, såklart. Men när den där abstinensen kickar in och mammahjärtat exploderar. Då, då är det inte mycket att göra.
Liten kudde, bredvid stor kudde. Och en till stor precis bredvid den. Det är så vi har sovit. Och nu precis vaknat. Jag får ligga och dra mig en stund, M håller på och stökar i köket med frukost. Förrutom ljudet ifrån kaffekvarnen som maler bönorna till morgonkaffet, så hörs ett snabbt pinglande. En miniman har sin morgongympa. Elefanten lever farligt.
Ett återfall, inte så farligt, precis.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer