av Emmeli | maj 6, 2014 | Laga, Baka, Äta, Liten 0-3 månader, Middagsmat!, Recept
Nu är jag trött.
Ja, kära nån. Idag har hjärnan fått vara igång, på ett vis som den inte varit på ett tag. Något som känns väldigt ovant men också lite småroligt, liksom. Och en dag, eller rättare sagt typ tre timmar, var alldeles lagom för en Liten-ledig morsa med en lika ledig hjärna. Och idag, hade jag ändå Liten precis bredvid mig och han sov dessutom. Så jag tappade liksom ingen tid med honom. Men ändå, all tid är så dyrbar och just nu bara, baara till för att leva bäbisbubbla. Ja, den fortsätter och jag älskar det. Att jag har möjlighet att bara vara här. Mitt i vackra dimman av bäbisdoft.
Produktiva timmar, effektiva timmar, lika med en brinnande hjärna för min del. Som tur var hade jag och mina kompanjoner ett skönt mål med dagen; en världsgod sopplunch som serverades av världens bästa M. Du måste få receptet, som i grunden är ett Per Moberg-recept. Här kommer det:
Sparrissoppa
(typ 6 portioner… eller 4 superhungriga!)
Det du behöver:
- 500 g grön sparris
- 5 st schalottenlökar
- 5 dl vispgrädde
- 5 dl kycklingbuljong
- 1 dl vitt vin (vitt matlagningsvin gick finemang!)
- salt
Och sen då?
- Skala sparrisen och skär upp i 1 centimeter långa bitar. Lämna gärna topparna oskurna. Koka upp lättsaltat vatten i en kastrull och koka sparrisbitarna och topparna i 2-3 minuter. Häll sedan bort vattnet.
- Skala och hacka löken (M använde 4 istället för 5 lökar) och fräs lätt i en kastrull. Häll över vinet och buljongen samt grädden och koka upp.
- Lägg sparrisen i gräddsåsen (utom knopparna som skall vara garnityr). Låt koka i 10 minuter och kör sedan i mixer.
- Smaka av med salt och peppar.
Piffa genom att lägga sparrisknopparna övers i tallriken!
Och i eftermiddag drog vi på äventyr ner på stan. Vagnen rullade fint och jag och M traskade på i rask takt. Det var nödvändigt, den raska takten alltså, för fy tusan så kallt det är här. Det ser så härligt ut, solen skiner, men ooh så lurigt. I alla fall. Vi drog till BVC, för att mäta, väga, kolla höfterna, hjärtat, lungorna, magen, reflexer, och så. Har du grädde i tuttarna? undrades det. Javisst, det har jag! , svarade jag…..Orden han växer så det knakar! och så stark han är! …fick vi också höra. Malliga, stolta och tacksamma föräldrar som rullande ut den så kallade Rolls royce-bäbisen. Ja, han fick beröm för sin fina vagn och sina snygga namnnappar, därav fick han namnet Rolls-royce-bäbisen.
Och nu är det kväll. Jag har redan hoppat i den überrutiga pyjamasbrallan och är redo för bäbismys hela kvällen lång.
En tisdag. Med smygroligt måstefix. En galet god lunch. Ett lyckat BVC-besök. Och en kväll i rutiga pyjamasbrallor.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
åh, hej. det är bara jag.
Mamma har sagt att ju högre man ropar, desto större chans är det att någon lyssnar. Det var därför jag skrek titta!!! så himlarns högt.
Men- God morgon!
Jag ligger i gymmet och försöker väcka den där nedrans elefanten, som hänger ovanför mig, till liv.
Vet du?
Igår var jag hemma med pappa, alldeles själv, igen. Mamma skulle på en konsert. Och det var nästan sådär preciiis i mattid för mig. Men min pappa, han är världens coolaste så han sa bara till mamma, att det är luugnt, gå du. Jag tinar väl ett par mammaisbitar och ger honom i flaska om han blir hungrig. Till mammas stora stress, så satt lugn-pappa där, lugnt och beskedligt, mamma gick iväg och jag sov. Men jag skulle ju vakna, det hade mamma sagt. Pappa tog varken fram flaska, kokade den (eftersom den aldrig är använd) eller kände den minsta gnutta stress. Jag har ju faktiskt aldrig provat flaska… Ja, mamma kände stress över pappas lugn. Hon är ju liiiite hispigare, om man säger så. Dom kompletterar varandra rätt bra, dom där två. Päronen alltså.
I alla fall.
Snurrmamma vinglade iväg på cykeln. Satt på nålar under konserten, var beredd på ett sms där det skulle stå han är så ledsen, aaashungrig, du måste komma hem!!! men samtidigt lyckades hon njuta av konserten, som var heelt fantastisk. Direkt efter den var slut (inget sms hade kommit), sprang hon iväg. Ryckte tag i cykeln och cyklade så gruset sprutade och håret flög i vinden. Fullkomligt flög in genom dörren, kastade av sig kläderna, bytte om till nattlinne i ett knyck och var på cirka 15 sekunder redo att ge mig mat.
Men…
En liten detalj bara…som hon hade missat att kolla eller tänka på. Skrek jag? Vad var klockan? Och var jag ens vaken?
Pappa stod bara och kollade på det där snurriga molnet som precis hade anlänt in genom dörren, men ändå lyckats göra sig mata-Liten-redo och nästan stod med tuttarna rakt ut… Att jag inte var vaken, utan fortfarande sov som en prins. Det, hade hon visst inte registrerat.
Tokmamma, alltså. Men vet du?
Jag älskar min mamma så det är inte klokt. Snabbt därefter vaknade jag ju faktiskt. Och sedan låg vi i storsängen. Åt och myste heeela kvällen. För ja, klockan var inte ens åtta när hon kom hem- så det var inte direkt nattlinnestid för henne.
Och idag är det tisdag. Jag ska mysa med min älsklingspappa en massa, idag igen. Mamma ska göra lite måste-fix. Den här månaden, maj eller vad den heter, har hon några smågrejer som hon måste göra.
Jag?
Jag har inga måsten. Jag njuter av livet. Att det är tisdag, att solen skiner in genom sovrumsfönstret, att elefanten faktiskt rör på sig nu och då och att jag, ska få vara med världens bästa pappa. Och du.. titta här:
…är jag inte stark, så säg?
Fridens!
kraaam! / Liten
av Emmeli | maj 5, 2014 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Ja. Den här senaste veckan har det bäbispysslats. En hel del, faktiskt.
Måndag, för precis en vecka sedan, höll vi på med dom där, hiiiimla, gipsavtrycken. Dom, där vi först kletade ner lilla foten och den motsträviga handen i trolldegen som mannen fixat. För att sedan kunna fylla dom små avtrycken med gips, för att på ett snitsigt vis föreviga vår älskade prins fot och hand. Dom är ju så gulliga!
Men oom det krävdes sitt tålamod? – Oooh, yes.
Men, vi lyckades. Rätt bra faktiskt. Titta!
Handen ser lite motsträvig ut. Och precis så var det. En morrande Liten som tyckte vi var knäppa i huvudet. Så rätt han hade! Det var mig en mysig stund det där. Jag, tillsammans med dom bästa jag vet.
Och pysslet, det slutade inte där.
Näpp. Man kan föreviga på andra vis också. Genom foton såklart. Men också genom avtryck i färg. Och det.. gick också sådär..
Liten undrade VAD HÅLLER NI PÅ MED!?!?!?!?!? samtidigt som han spretade, bestämt, med tårna. Vi gav upp det där med färgen för en stund.
För att i fredags göra ett nytt försök. Och denna gång med proffshjälp. Vi fick fint främmande av näranära.
Och mannen snodde ihop en hallonpaj med grannmannens recept. Gott som bara den! Och finfrämmandet hade finbullar med sig. Såna med vaniljkräm i. …och med lite fredagsfika i magen gick det där med avtryckandet som en dans. Ja. Nä. Men much better than första försöket. Om man säger så!
Liten blev återigen inkletad i färg. Han kollade lika konstigt på oss denna gången. Men det kändes på något vis som om han tänkte okejdå era klantstollar, få det här överstökat nu då!
Och idag, har vi avslutat det hela. Lilla handen, full med blåfärg, satte avtryck som vi kommer spara i evighet.
Att pyssla med en Liten. Kanske inte alltid det lättaste. Men så förbenat mysigt, att det ju inte är klokt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2014 | Emmeli funderar, Liten 0-3 månader
ÄR DET VERKLIGEN SANNING!?
Har han växt såhär mycket, redan!?
Vår lilla minimini, som kanske inte var superminimini när han föddes. Men ändå. minimini, det var han ju. Och jämfört med då och jämfört med honom själv; vad han har växt! Och nu har han minsann städat ur garderoben för första gången. Sagt till mamman och pappan på skarpen, att dom där småkläderna, bara är för yttepytte. Han är stor nu, säger han.
Från en färg och storlek, till en annan färg och en annan storlek. En storlek större. Åh.
Som mamman, har han sorterat i färgordning det som ligger kvar där i gulliga garderoben. Det minsta, minsta har flyttat ut och det känns i hjärtat hos mamman. Samtidigt som hon ääälskar att han växer, det är ju helt underbart, såklart. Men han är inte den där minimini längre. Men fortfarande är du vår mini. Kanske inte minimini. Men mini. Okej? Vår älskade Liten.
8 veckor idag.
8 starka- , tycker om att ligga på mage- , skratta- och titta på mamma och pappa med den lyckligaste blicken-veckor.
Och vi har lördag idag. En dag som varje vecka känns speciell. Det är Litens födelsedag liksom. Och till skillnad från igår, när det stormade ute och inte alls var sådär superskönt ute, som det såg ut, så är det idag helt vindstilla och solen skiner på blåhimmelen. Det blir en utedag med andra ord. Men först, ska kaffekoppen slurpas, en bäbis kläs på och en dammsugare dras!
God lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 26, 2014 | Familj och Vänner, Liten 0-3 månader
26 april.
Mormors födelsedag. Och jag, är 7 veckor gammal idag. Alltsåå…. slå det om du kan!
Jag kör morgonmys i body som jag fått av mammas bästis. Det är elefanter med kalashattar på. Hur passande!?
Först och främst: Mamma och Pappa älskar mig. Mest av allt på jorden.
Sju veckor gammal alltså. Jag ler och är så glad. Skrattar med världens gulligaste lilla ljud. Lyfter huvudet lätt som en plätt, är stadig som en intevetjag. Jag skulle vilja kalla mig stark! Pratar gärna, med allt och alla. Men dom verkar ju smått tröga, hela högen. Förstår dom inte vad jag säger!?
Och ljuset, genom dom där fönsterna, det är bland det vackraste jag vet. Jag fullkomligt älskar att kolla mot ljuset.
Men mörkret är också skönt, på natten. Och i natt, då firade jag med min första helnatt. Vaknade inte ens den där enda gången som jag brukar…. mamma och pappa såg ju ut att sova så gott… och förresten, så sov jag också som en prins. Så, det fanns liksom ingen anledning att vakna.
Mysigt.
Vad som är mysigt?
Jaa… att sova bredvid mamma och pappa, till exempel. Och äta. Och sitta och gunga i mammas gamla babysitter. Och att vakna till en lördag, där jag fyller sju veckor och min älskade mormor fyller några veckor till. Men bara några. Som present har jag gett henne mig. Japp, hon får pussa och krama på mig huur mycket hon vill, hela dagen.
Vi var uppe med tuppen i morse. Alla, förutom mormor. V fixade frukostbricka, med massa gott, prickigt paket och vackra blommor på. Sjöng och sånt. Sen somnade jag och mamma om, mitt på golvet.
Mormor är värd det bästa.
Igår fyllde min kusin år. Jag har massa kusiner. Och jag älskar dom allihopa. Men nu ska jag sova en lång stund, så gårdagen kan jag berätta mera om. Sedan.
Ses sen då!
Ha en myyyysig lördag.
(..vilket himla uttjatat ord. Mamma säger det hela tiden, Åh vad myyysigt! Och det ääär så myysigt. Och vad myyyysigt det ska bli. Blaaa blaaaa bla.)
Kram/Liten
av Emmeli | apr 25, 2014 | Emmeli funderar, Liten 0-3 månader, Shopping, Träning
Idag firar vi.
Det är ju fredag, ju!
Hur vi firar?
Vandrar morgonpromenad tillsammans med tuppen. Den minsta prinsen pyjamasklädd och nerbäddad i mjukaste voksin. Frukost, kaffekopp ute i hammocken och med mysiga planer inom räckhåll. Vi har en liten miniman i familjen som fyller år. Och såklart, vankas det kalas ikväll. Så underbart!
Och jag, jag har träningsvärk i hela kroppen. Får mjölksyra av att masa mig upp för trappen. Förrgårdagens överkroppspass och gårdagens cykelrace har minsann satt sina spår. Jag älskart!
Så idag är det fredag. Och som du ser på bilderna, är jag kär. Ja, inte bara i mannen och Liten. Nä, i något så ytligt som i ett par skor.
Men du ser väl!?
Dom är som två karameller på fötterna. Och! Det är faktiskt inte vilka skor som helst, det där. Det är det inte.
Näpp.
Det är en gåva från mig själv, till mig själv. En jädrar så bra du pluttade ut Liten-present.
Ett high five till mig själv, kan man säga. För att jag klarade det där som jag både var så överförtjust över att få genomgå. Och samtidigt livrädd för. Förlossningen alltså. Men jag klarade det ju. Och dom där turkosa vårkaramellerna blev en fin och rolig morot till mig själv.
Sån är jag. Tänker, känner och gör. Med hjärtat. Men är även smygkär i det där ytliga också.
En kalasfredag, helt enkelt.
Smått pajjade muskler, sol på himlen, vårskor och ett 5-årskalas i sikte.
Kan det bli bättre?
FIN FREDAG TILL ER!
-allihopa!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer